Livet i fjällvärlden, Upplevelser, Utomhuslivet

Mörkret ger vika – det finns hopp!

Vad bilden inte berättar är att ljuset flödar och fåglarna sjunger under min skidtur denna morgon. Mörkret ger vika – det finns hopp!

Jag tycker det har varit så oerhört mörkt denna midvinter. Brukar det verkligen vara så här mörkt? Det har känts som att ljuset aldrig kommer att återvända. Kolsvart när jag stiger upp på morgonen, när jag promenerar till jobbet, när jag går hem från jobbet… Men nu är en ny tid! Det är helt uppenbart.

Jag var helt euforisk när jag åkte längs spåret den här morgonen. De nypreparerade spåren, det där flödande ljuset, den där fågelsången… Åh! Det finns verkligen hopp!

Och nu börjar all längtan efter den bästa tiden på året när man bor som vi gör – vårvintern! De där dagarna då vi åker skidor i Ullådalen och solen lyser och värmer, och vi sätter oss i en solgrop och dricker varm choklad och äter apelsiner. Den tiden är snart här. Bilden här nedanför är från en sådan dag. Jag tror det var i mars förra året. Visst ser det rätt härligt ut?

Betraktelser, Familj och vänner

Hur tar du till vara på ditt liv?

När jag var tonåring och skrev dikter som allra mest, kretsade mina tankar mycket kring det här med att ta vara på sitt liv. Det har fortsatt vara ett viktigt tema för mig genom åren, och det har märkts i både sångtexter och böcker som jag skrivit. Jag tror att jag helt enkelt är rädd för att slarva bort det här livet som jag fått, som en gåva.

Det kan bli så klyschigt när man ska försöka formulera sig kring detta. Som att slarvigt kasta omkring sig ”carpe diem”, fånga dagen. Men bakom nästan varje klyscha finns ett korn av sanning.

Jag vill inte att livet bara ska passera, utan att jag tar till vara på mina drömmar och min längtan. Jag tror att våra drömmar och vår längtan säger något viktigt om oss som människor.

I fredags låg vi utslagna i soffan, hela familjen, och tittade på Talang i TV4. Ett ganska tramsigt program, men ändå mysigt att titta på tillsammans. Plötsligt är det en ung tjej som går upp på scenen och berättar att hon ganska nyligen miste sin bror. Hon berättar naket och ärligt om smärtan och saknaden efter honom. Sedan sjunger hon en sång hon själv skrivit, en sång som hon tillägnar sin bror. Det är några ord som lyfter sig över de andra. Ungefär så här:

”Jag lovar och svär, jag ska göra allt det där du aldrig fick”

Ja, det är ju så, många dör i ung ålder och får aldrig uppleva det de drömt om att få uppleva. Men vi som fortfarande är kvar här på jorden har möjligheten. Vi har det.

När jag var ung hade jag några stora drömmar. De handlade inte om äventyrliga resor eller påkostade bilar och hus. Nej, jag ville gifta mig, jag ville få barn, jag ville bli präst och jag ville skriva böcker.

Det är med tacksamhet jag inser att jag ju har uppnått de där drömmarna. Inte har det varit enkelt alla gånger, men jag har uppfyllt mina drömmar. Och jag har fått nya drömmar och ny längtan som jag försöker lyssna in och ta tag i.

Jag vet att mycket kan grusa drömmarna, kanske göra dem helt omöjliga att uppnå, livet är ju sådant, inget är självklart. Men jag tror också att nya drömmar kan födas när en dröm av olika skäl behöver släppas.

Jag vet också att det finns dagar och tider när man inte orkar drömma eller längta över huvud taget. Då man har fullt upp med att ta hand om den dag som är just exakt då. Då man har fullt upp med att ta hand om sig själv och sitt eget mående. De dagarna är också en del av livet. De dagarna behöver vi vara extra snälla mot oss själva. Extra, extra snälla.

Jag har länge tänkt på längtan och drömmar som en liten motor inom oss, en rörelse som för oss framåt, som ge oss ny livsglädje och kraft. Jag tror vi ska låta den där motorn mullra inom oss så ofta vi kan

Hör du din motor? Hur tar du till vara på ditt liv?

/Karin

Betraktelser

Du är älskad

Utanför Åre gamla kyrka har ett ishjärta byggts upp med orden ”Du är älskad”. En påminnelse till alla som vistas i Åre de här veckorna och som kanske är uppfyllda av tankar kring resultat och prestation.

En påminnelse till oss alla som då och då tror att vi är våra prestationer och våra resultat, som kanske glömmer att det egentligen är helt andra saker som räknas. Som de vi är längs inuti, till exempel. Eller som kärleken vi upplever och ger vidare.

Det där ishjärtat får stå där och påminna oss om att vårt värde är helt absolut, inte avhängigt av vad vi gör eller inte gör, vad vi klarar av och inte klarar av. Vårt värde är inte beroende av framgång eller misslyckande. Det är inte villkorat.

Vi är älskade för att vi är just de vi är.

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Upplevelser

VM i Åre och jag

I går hade vi förmånen att leva VM-liv, älskade maken och jag. Det är speciellt att bo så nära allt som händer i Åre nu, och det känns bra att ta till vara på det. Så här tog vi vara på dagen igår:

Vi jobbade under förmiddagen, och mitt på dagen tog vi bussen in till byn och till Arenan. Det gällde att vara ordentligt klädd, för temperaturen låg på runt 20 minus, och det var obeskrivligt vackert! Vi stod på läktarplats och såg Herrarnas Super G. Kul att få uppleva!

Sedan tog vi bussen hem. Vi jobbade i några timmar igen och vid halv sex promenerade vi till en av våra restauranger här i Duved, Prima Pasta. Vi åt fantastiskt god mat, jag tog en pizza med gravad lax, och vi drack ett glas vin. Det kändes som semester.

Mätta och nöjda satte vi oss på bussen igen in till byn. Det var ett myller av människor vid Åre torg, och vi gick in på Werséns och tog en kaffe. Vid halv åtta gick vi ner till Medal Plaza där Hov1 uppträdde. En fantastisk show!

När showen var slut mötte vi upp älskade dottern som sa sig vara lyckligast i hela världen! Hon hade inte bara fått stå allra närmast showen, hon hade också träffat alla medlemmarna i bandet och fått krama dem och ta bilder med dem. Den bästa dagen i hennes liv, berättade hon med glittrande ögon.

Kanske inte den bästa dagen i mitt liv, men en väldigt, väldigt bra dag blev det. Som helg, som semester mitt i veckan. Det gäller att ta vara på dagarna.

Hoppas DU har det bra!

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund

Åre välkomnar till VM-festen med gnistrande vinterdagar

Jag kom hem från morgonpromenaden och fick se detta! Och jag tänkte på alla de tusentals människor som kommit till Åre nu för VM, tänk att de får uppleva sådana här dagar!

Det var drygt 20 minus när jag och Gillis tog vår morgonpromenad. Jag hade tänkt att ta en skidtur, men det kändes lite för kallt… Men en promenad var alldeles lagom i den isande kylan. Vi gick inte så länge, och när jag kom hem stod jag bara och betraktade allt det vackra! Tänk att få bo här!

Och tänk, så roligt att Åre får visa upp detta fantastiska för alla de människor från hela världen som befinner sig här nu. Och för alla de miljoner människor som ser sändningarna i TV.

I går var vi inne i byn och tog del av den storslagna invigningen. Det var oerhört mäktigt! Kika in på svt.play om ni inte har sett det! I morgon ska vi hänga med älskade dottern för att se Hov1 spela på stora scenen. Och nästa onsdag dansar älskade dottern tillsammans med ett gäng andra barn och ungdomar då Åre Kulturskola gör sin stora show på samma scen.

Dessutom är det en del skidtävlingar som pågår. 🙂 Så klart ska vi ut och se några av dem under dagarna som kommer.

Musiken, Skrivandet

Fjällnära musik

Jag har skrivit texterna till en musiksvit komponerad av Hans-Erik Sundström. Den har fått namnet ”Fjällnära musik” och kommer att framföras i april. I går sågs vi för att bli fotograferade i fjällnära miljö. Bilder som ska användas vid annonsering och affischering framöver.

När jag gick musikgymnasiet i Östersund för många år sedan var Hans-Erik min sångpedagog. Han lärde mig massor, och han uppmuntrade mig också i mitt skrivande. Tillsammans skrev vi sången ”Drömlängtan” som kom att framföras runtom i olika kyrkor av Merit Hemmingsson, Lill-Babs och Håkan Hagegård ihop med olika körer.  

Jag tog studenten 1991 och sedan dess har inte våra vägars mötts, förrän vi plötsligt bor i Västjämtland, båda två. Han har nu varit med och spelat i våra kyrkor vid olika tillfällen, och det är roligt att få återse sin gamle lärare.

För en tid sedan berättade han om en musiksvit han komponerat för stråkkvartett och sång, och han undrade om jag ville skriva orden till tonerna. Jag tyckte det lät som en spännande utmaning och tackade ja till det. Det är något speciellt att sitta med ett notblad framför sig och lyssna till tonerna ur datorn och höra ord födas ut musiken.

Jag tror helheten blivit riktigt bra!

Nu ska ”Fjällnära musik” framföras i april i Heliga Ljusets Kyrka i Torvalla, utanför Östersund, och i Åre gamla kyrka. Jag kommer förstås att skriva mer om detta framöver.

Betraktelser

Natt och dag. Ylva Eggehorn.

Jag börjar varje morgon i varsamhet nu, i tystnad och lugn. Länge sitter jag med kaffekoppen i handen och ser dagen vakna. Och har Ylva Eggehorns fantastiska bok framför mig på bordet.

Om någon av er har missat Ylva Eggehorn, så vill jag bara uppmana er att börja läsa henne nu. Hon skriver så makalöst bra. Det är hon som skapat orden till psalmerna ”Innan gryningen” och ”Var inte rädd” och en mängd andra psalmer. Hon har också skrivit lyrik, krönikor och böcker.

Första gången jag hörde henne föreläsa var på Sigtunastiftelsen i juni 2004. Efter det blev ingenting sig riktigt likt igen. Hon talade så att jag fick syn på saker i mitt liv. Det är så märkvärdigt.

Så nu sitter jag om morgnarna och läser hennes bok ”Natt och dag” ett litet, litet stycke i taget. Förundras över hur hon förmår beröra med sina ord.

Som i morse:

”Livet är skört och starkt, oövervinneligt och sårbart till döds. Allt finns samtidigt. Ju äldre jag blir, desto mer växer min förundran över att det är så.”

”Verkligheten kommer alltid från ett annat håll. Men när den kommer känner vi genast igen den.”

Livet i fjällvärlden, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Återhämtning

Åker skidor i det blå gryningsljuset. Det finns inget bättre sätt att återhämta sig än att ge sig ut på skidor, andas in den friska luften, höra tystnaden, känna hjärtat banka och slå. Och jag behöver återhämtning nu. Jag märker det.

Det blev en intensiv höst på många sätt, och det är så tydligt att jag inte klarar samma arbetsbelastning som jag gjort förut. Men nu är ett annat tempo. Det är lugnare och jag kan ta det lugnare.

Jag är tillbaka i min vanliga prästtjänst där jag arbetar varannan vecka i Åre församling. Det är lagom för mig. Då hinner jag också skriva mer och sjunga mer. Och vila mer. Och åka mer skidor.

Just nu är det relativt lugnt här i Åredalen, jag är ofta helt ensam i skidspåren. Lugnet före stormen, förstås, för snart går vi in i Alpina VM – 4 februari är invigningen. Då blir det allt annat än lugnt.

Men allt har sin tid och jag ser fram emot VM.

Önskar DIG en fin fredag och en härlig helg!

/Karin

Egenföretagare, Skriv ditt liv, Skrivandet

Att vara egenföretagare

Jag är ju egenföretagare på halvtid, och tycker så mycket om det! Att få tassa ut i skrivateljén tidigt om morgonen, tända ljus, sätta igång datorn och börja skriva, allt medan radiometerologerna varnar för storm i fjällvärlden.

Jag är väldigt glad över att få vara präst i Svenska kyrkan också, det vet ni ju, men jag är så tacksam över kombinationen. Att få vara både och. De veckor då jag är i tjänst i Åre församling är ofta intensiva med mycket bilåkande hit och dit, många möten, träffar, planeringar, gudstjänster, dop, vigslar, begravningar… Meningsfulla uppgifter på många sätt och vis.

De andra veckorna, veckorna med mitt företag, har ett annat lugn över sig. Även om jag då och då ger mig iväg och föreläser om mitt skrivande eller ger en konsert eller åker på möte, så är många dagar vilsamma. Jag märker att jag behöver det så innerligt.

Som den här dagen! Extra skönt är det att inte behöva ge sig iväg någonstans när stormen kommer närmare. Att få vara hemma på gården, i lilla ateljén.

Drottningen af Åre, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Musiken, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Skrivandet, Skrivateljén, Sorg, Upplevelser, Utomhuslivet

Mitt 2018 – en sammanfattning

Så här avslutades vårt 2017 – med guld och glitter och finbesök av älskade makens syskon med familjer. Och hur blev det sedan, när 2017 tippade över i 2018? Jo, ungefär så här:

Januari

Januari kom med gnistande snö och många minusgrader. Vi åkte en hel del skidor i familjen och med Gillis glatt springande framför oss. Vi gladdes ännu en vinter över att ”vi får stanna kvar när alla andra måste åka härifrån”. Ja, vi gladdes över att vara fastboende och inte ”bara” gäster i Åredalen.

Någon av de första dagarna kulade jag för första gången inför en stor publik. Det var så mäktigt! Jag stod på läktaren i Duveds kyrka tillsammans med Torkel Johansson som är en mästare på att blåsa horn. Han blåste och jag kulade. Om du går in på Youtube och söker på mitt namn så kan du få höra hur det lät. 🙂

Ja, vi fick så hisnande vackra skiddagar!

Jag gjorde årets första framträdande kring ”Drottningen af Åre” på Hanriis café i Handöl inför en riktigt stor publik. Sedan har jag gjort många framträdanden under året om min drottning – på Jamtli i Östersund, på Åre bibliotek och för Skistars anställda på Åregården i Åre för att nämna några.

I januari hade vi också första träffen inför sommarens stora begivenhet – återträffen för oss som slutade nian på Hede Centralskola 1988. Vi är tre stycken ur den klassen som bor här i Åredalen, och vi tog på oss att förbereda jubileet. Så vi hade en första träff, den första av många, med god mat och många skratt.

Februari

Februari blev en intensiv månad med tre speciella och oförglömliga resor/upplevelser. Först till Masesgården utanför Leksand, där jag för andra gången fick hålla i kursen ”Skriv ditt liv”, sedan till Fjällbäcken utanför Funäsdalen där min älskade bror Håkan och hans Malin gifte sig, och vi fick uppleva ett magiskt gnistrande vinterbröllop, och sist till London dit jag och familjen for för att se ÖFK spela fotboll mot Arsenal, men också, förstås, för att uppleva det fantastiska som London är.

I februari fick jag också uppleva en oförglömlig lunch på Fjällsätra i Undersåker. Tillsammans med Anneli, min fina arbetskompis, bjöd jag in kvinnor och barn som då bodde på Continental Inn i Åre, och som flytt från Eritrea, Syrien och andra utsatta platser i världen. De satt mest inne i sina små rum om dagarna, vågade sig inte riktigt ut, så vi ordnade buss till Fjällsätra för att skapa en mötesplats den dagen. Och det blev sannerligen en mötesplats. Vi åt av den goda maten, vi samtalade så gott det bara gick, vi hjälpts åt med barnen, och vi kramades och höll varandras händer. Tänk, så mycket gemenskap man kan känna trots att man inte alltid kan förstå varandras språk.

Mars

Den åttonde mars är Internationella kvinnodagen och i år hade jag och min fina prästkollega Lena Malm skapat en gudstjänst för att fira dagen. En gudstjänst med bibelord, dikter, strofer, bilder, musik och dans. Vi firade gudstjänsten först i Åre gamla kyrka just den åttonde mars, och några dagar senare, firade vi den i den kyrka där Lena tjänstgör, i Råneå i Lule stift. Det blev så himla bra!

En gnistrande kall februarikväll begav vi oss på skidor upp till Vita renen utanför Edsåsen, vår familj tillsammans med goda vänner. Där åt vi en väldigt god middag innan vi började skidturen ner igen. Då var det sent på kvällen men ljust nästan som på dagen. Månen lyste upp hela landskapet. Älskade dottern och de andra barnen konstaterade att det var bland det häftigaste de varit med om! De vill absolut att vi gör om det igen! Gäller bara att hitta en kväll som är gnistrande klar med månsken…

En av helgerna hade jag och min kära musikerkollega Jenny Michanek förmånen att framföra vår musikföreställning ”Kallad” på Storsjöteatern i Östersund. Det var så skoj! Vi har ju gett den föreställningen i åtskilliga kyrkor genom åren, men det var väldigt härligt att få framföra den på en stor scen med riktigt bra ljud och ljus.

Genom åren har läkare och sjukgymnaster försökt övertyga mig om att börja gå på gym för att stärka min rygg och jag har alltid sagt nej. Jag vill inte vara inomhus och träna! Jag vill få frisk luft, fjälluft och solljus och se vackra vyer och… Men… när älskade dottern frågade om jag ville börja gå på gym med henne så sa jag ja direkt. Så från mars och till nu har vi varit på gymmet i stort sett varje vecka, och ibland fler gånger i veckan, och det är så roligt! Och det är så fint att få träna tillsammans med henne. Jag är så glad över SATS i Åre som bjuder på en fin miljö där jag kan känna mig hemma trots att jag inte är någon ”gymtjej”.

I mars fick jag också uppleva något väldigt berörande när två skådespelare framförde min och andras texter vid några av länets bibliotek. Texterna är hämtade ur antologin ”Orter och ställen” och min novell heter ”Båthus med liten markplätt”. Det var så starkt att höra dessa begåvade människor ta sig an min text, ge den mening och liv på ett helt nytt sätt. Jag satt hela tiden och tänkte: Har jag verkligen skrivit det här?

Och så kom påsken med allt vad den innebär. Jag älskar påsken och tycker om att följa hela dess skeende. För något år sedan började jag bjuda in till ”Meditation i gryningen” på Långfredagens morgon klockan 7 i St Olofsgården. Då inleder jag med att kort berätta om långfredagen, och vad den dagen betyder, och sedan sitter vi i tystnad i ungefär en halvtimme. Efteråt dricker vi kaffe och småpratar.

April

April kan vara den bästa månaden när man bor som vi gör. När solen värmer på fjället under skidturerna, när snön smälter bort nere i byn men finns i massor på höjderna, när man får nya vårfräknar och ljuset flödar över.

En av de där ljuvliga aprildagarna hade jag en vigsel utomhus vid Fröå gruva med magisk utsikt över Åreskutan. Vigseln ägde rum ute i snön men det var varmt som en sommardag. Jag tror ingen av oss kommer att glömma den dagen.

Maj

Och maj kom med snösmältning och vårfågelsång och jag krattade vår gräsmatta. Jag är så förtjust i den där tiden då allt är beige och brunt och vitt. Lite kargt så där.

Men vi längtade efter sol och värme och flög från Trondheim till Gran Canaria. Det blev en skön vecka tillsammans med älskade familjen.

I maj föddes lille Måns, mitt älskade lilla brorsbarn, det fjärde syskonbarnet i skaran.

Och vi gick mot sommar och med den en lång rad av avslutningskonserter i våra kyrkor. Här är jag tillsammans med Undersåkerskören i Undersåkers vackra kyrka.

Juni

På nationaldagen kulade jag på hembygdsgården i Åre och hälsade alla välkomna till firandet. För dagen klädd i mina förmödrars hembygdsdräkt från Hede.

Och äntligen var det skolavslutning och älskade dottern slutade sjätte klass. Mellanstadietiden avslutad.

I midsommarhelgen hade jag en konsert i Ängsmokyrkan i Östersund tillsammans med min begåvade musikerkamrat Tina Didriksson. Jag sjöng och spelade gitarr, hon spelade på sin cello. Cellomusik kan vara det vackraste jag vet.

Veckan som följde ledde jag kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola för tredje sommaren i rad. Åter igen en fantastisk upplevelse med alla dessa underbara människor och deras berättelser.

Direkt från folkhögskolan till Masesgården, där jag också skulle leda kurs. Det är en fantastisk miljö att komma till, och jag fick vara med om starka möten. Det är en ynnest.

Juli

Sedan väntade några veckor av ledighet. Vi tillbringade de veckorna vid sjöstugan. Dagar av byggande, fixande, vila, läsning, häng med fina vänner, grillning, bad, och en del skrivande.

En av de där helgerna hade vi den efterlängtade återträffen på Hede hembygdsgård. Det blev en bra kväll. En speciell känsla att återse ens gamla klasskamrater, några av dem hade jag inte träffat på trettio år.

Augusti

I augusti hade jag den traditionsenliga sommarkonserten i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand, som en gång i tiden var min musiklärare. Vi har haft förmånen att ha konsert tillsammans i väldigt många år nu, och det är precis alltid lika roligt och lustfyllt. Jag hoppas det blir fler gånger.

Sedan åkte vi till Öland, jag och älskade maken och dottern tillsammans med dotterns kompis Stina. Vi fick en så himla bra vecka tillsammans! Öland var vackert och varmt, vi bodde bra, åt god mat, badade, tränade, promenerade, upplevde, upptäckte, skrattade. Skrattade massor.

På väg hem stannade vi i Stockholm och gick på konsert med Hov1 på Gröna Lund. Vilken enorm upplevelse! Musiken, sommarkvällen i mörker, stämningen… Älskade dottern som grät när konserten var slut. ”Det här är det största jag någonsin varit med om”, sa hon. Den natten bilade vi upp till Duved och nästa morgon började hon i sjuan. Nu är hon en högstadietjej och trivs otroligt bra med det.

September

Så kom september med gula löv i träden, krispig luft och rip- och älgjakt för älskade makens del. En söndag var vi på ripjakt hela familjen i trakterna kring Huså. Alltså, hösten kan vara så makalöst vacker!

En förändring i mitt jobb denna höst är att jag började arbeta en del som skolpräst på Åredalens folkhögskola. Det innebär att jag är där vissa dagar och erbjuder möjlighet till enskilda samtal. Jag trivs där och är glad över möjligheten.

Oktober

Drottningen af Åre hade sålt slut och i oktober kom leveransen med helt nytryckta böcker. Som tur var hade jag god hjälp att bära in alla böckerna. Ungefär så här skrev jag när de allra första böckerna levererades hösten 2017: ”Nu har jag burit in drottningen. Nu är hon överallt i vårt hus.” Så kändes det den här gången också.

Älskade dottern fick möjlighet att hjälpa till med en häst i Häggsjön. Så en kulen oktoberdag var vi där första gången.

Någon av de här dagarna fick vi också ett mycket glatt besked: Älskade maken ska bli farbror igen. Älskade dottern ska få ännu en liten kusin. Vilken välsignelse!

November

Under hösten har vi också låtit göra nytryck av vår bok Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv. Boken som jag skrev tillsammans med Ulla Granqvist och Sonja Wahlén. Så, i november gav vi oss ut på en liten bokturné i länet och berättade om boken. På några av ställena hade vi också med oss Stina Wahlén som sjunger som en ängel.

Den största överraskningen detta år var utan tvekan att jag tilldelades LT:s Kulturpris 2018. Vilken enorm lycka! Jag är så tacksam över detta pris. Läs gärna mer om denna upplevelse här och här.

December

Adventstiden kom med snötyngda träd och pistade skidspår. Vi gav oss av till Björnen och njöt av att äntligen få åka skidor igen.

Som alltid innebär den här tiden en hel del arbete för min del, en lång rad adventsgudstjänster och andra samlingar. Stämningsfullt och fint att få vara med om. Dessutom fick jag den andra advent döpa mitt älskade lilla brorsbarn Måns i Åre gamla kyrka. En stor stund.

Dessutom blev min efterlängtade Skrivateljé klar, och vid Duveds Julmarknad hade jag premiäröppning. Jag är så innerligt glad över denna lilla stuga!

Tisdagen den elfte december fick jag ta emot Kulturpriset på Åregården. En helt trolig kväll. Här intervjuas jag av LT:s kulturredaktör Sara Strömberg.

Och så kom julen, en jul när jag fick leva i de två bästa av världar. Dels hade vi hela min familj här hos oss – mamma, pappa och mina bröder med familjer. En så stor lycka! Dels arbetade jag och fick ha flera fina julgudstjänster och fick uppleva berörande möten med människor. En jul kan liksom inte bli bättre.

Dessutom fick jag och älskade maken julklappar av älskade dottern som berörde oss djupt. Hon hade skrivit dikter till oss om hur mycket vi betyder för henne. Som vi grät. Det går inte att få en vackrare gåva.

Jag ser med stor tacksamhet tillbaka på 2018.

Gud, välsigna det år som ligger framför oss.

Jag önskar er, kära bloggläsare, ett fint 2019! Var rädda om er!

/Karin