Skapandet, Skrivandet

En dröm är snart förverkligad

Snart kommer den att börja byggas, min alldeles egen skrivarlya. Jag har drömt om den så länge! Den ska finnas på vår gård i Duved, den ska vara platsen för all min kreativitet. Jag längtar!

Virginia Wolf skrev i början av 1900-talet att den som skriver behöver ett eget rum. Jag håller med henne. Som det är nu delar vi kontor, jag och älskade maken, och ofta sitter jag och skriver i vårt matrum med utsikten över Åreskutan. Det går också bra, men det dämpar inte längtan efter en egen skrivarlya, en plats där jag kan breda ut mig och låta saker ligga framme. Där jag kan låta kreativiteten flöda.

Jag har drömt och längtat och i huvudet planerat, men det var när jag faktiskt började skriva ner mina idéer som drömmen började förverkligas. Det är något nästan magiskt i detta och jag har varit med om liknande saker förut.

När jag börjar skissa på en idé genom att rita eller skriva, är det som om idén får liv.

Och jag tänkte på min kloke tidigare biskop Tony Gulbrandsen som i ett helt annat sammanhang uttryckte sig ungefär så här:

”Om inte tiden är mogen får man göra tiden mogen.”

Jag gillar det sättet att tänka! Att inte bara vänta på tillfället, utan faktiskt skapa det! Så… jag ringde min kusin Göran som är snickare och som tillverkar friggebodar. Jag frågade om han ville skapa min friggebod utifrån mina önskemål och idéer. Det ville han! Och nu är vi i gång så smått. Det känns så himla roligt!

Det blir en liten lya på 15 kvadrat, liknande den du ser på bilden nedan. Men jag tror att jag kan göra mycket av den ytan. Förstås inte som inredningen på övre bilden, men det är den känslan jag vill åt.

Ett rejält skrivbord, en bokhylla, ett runt bord och några fåtöljer, en kaffemaskin…

Jag kommer att skriva mer om det här, och kanske kan du en dag kika in i min lya och ta en kaffe och pratstund med mig.

Tar du tag i dina drömmar?

/Karin

Skrivandet

Nytryck av Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv

”Vi har mött sorgen i olika skepnader, både privat och i arbete och har samtalat en hel del kring vad sorg är och vad den gör med oss. Våra samtal har lett fram till den bok som du nu håller i dina händer.”

Det är baksidestexten till boken ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv”, skapad av Sonja Wahlén, Ulla Granqvist och mig. Den släpptes 2012 och har varit helt slutsåld sedan länge. Men nu är den tryckt på nytt! I dag levererades 1000 färska exemplar.

Det känns så bra att boken åter igen kommer att finnas att köpa. Det är så många som frågat efter den, och det har varit så tråkigt att behöva svara: ”Tyvärr, den är helt slutsåld”. Vi har fått så fina ord om boken och vet att den har använts i sorgegrupper i kyrkans regi, att den getts som gåva till människor som precis drabbats av sorg och att den fungerat som en tankebok när livet gör ont.

Den kommer att kunna beställas från Bokus och Adlibris, köpas i bokhandlar, framför allt i Östersund, och beställas direkt från oss författare. Men inte riktigt ännu ändå. Jag återkommer när det är dags.

Här kan du läsa mer om boken och om oss som skapat den.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Ullådalen i sensommarskrud

Det var regn i luften och svala vindar, men alldeles underbart att ta en tur till fjälls denna sensommarsöndag.

Vi är tillbaka hemma i Duved i några dagar, innan det bär av söderut. Det är så skönt att vara hemma! Att sova i sin egen säng, att pyssla om blommorna i krukorna på förstukvisten, att klippa gräsmattan, att läsa alla morgontidningar som hittills varit olästa.

Efter att vi ätit en sen frukost längtade jag så oerhört till fjälls! Så jag och älskade dottern och hunden gav oss av. Vi tog bilen till Ullådalen och vandrade iväg i ett landskap i sensommarskrud.

Gillis flög fram över tuvor och stenar, Ida-Maja gick långsamt och fotade allt hon såg. Hon har fått sitt livs första kamera och tycker det är så skoj att ta bilder. Och hon är duktig på det! Kolla gärna in hennes Instagram – idamajascamera.

Vi gick inte länge förrän det började regna. Då satte vi oss och åt vår matsäck och vände sedan tillbaka till bilen.

Vi var kalla och blöta när vi kom hem och jag hoppade in i bastun.

Skönt att vara hemma, som sagt.

Hoppas att Du har det bra där Du är!

/Karin

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Två sommarveckor i ett prästliv

I bland tänker jag: Att vara präst är att leva ett helt liv på en enda dag. För så mycket kan hända. Omtumlande och starka möten, närheten till livet och till döden, varierande uppgifter som ska utföras.

Nu har jag arbetat i två veckor efter min första semester, och idag börjar andra delen av ledigheten. Och de här två veckorna då jag varit i tjänst har varit så fina.

Jag har klivit upp tidigt och gått morgonpromenad med Gillis. Det bor ett lugn i byn dessa morgnar, även om jag möter många som kommer från tåget och kånkar på sina tunga ryggsäckar, på väg mot fjällvandring här i våra fjäll.

Jag har cyklat till jobbet i morgonsol och tänkt att jag måste minnas det här när vi är mitt i vintern och allt är mörkt och isande kallt. På kontoret har det också varit lugnt. Många av medarbetarna är förstås på semester. Det blir en annan sorts stillhet i allt när det är sommar. Inte stillhet som i lite att göra, utan mer den stillhet som föds när en inte har samma rutiner som under terminerna.

Jag har under dessa veckor suttit i samtal inför dop, vigslar och begravning. Sådana möten är så oerhört betydelsefulla! Tänk att få sitta vid folks köksbord och dela tankar kring livet och döden, kring hoppet och kring Gud.

Jag har hållit i en resa för fyrtio församlingsbor i pastoratet. Vi åkte till Hovermos gårdsmuseum och tittade – rekommenderas varmt! – och åt lunch på Strömbacka kvarn. Väldigt god mat och fin service! Innan vi reste hemåt besökte vi Hackås gamla kyrka och drack eftermiddagskaffe på Himmelriket. Kan också rekommenderas!

Tillsammans med prästkollegor i pastoratet har jag suttit ner och pratat och planerat. Det är gott att få dela tankar emellanåt.

Jag har haft kvällsmässa i Åre gamla kyrka. Den första torsdagen kallade vi mässan ”Andrum i pilgrimsanda” och varvade psalmer, Bibeltexter och solosånger (av vår begåvade kyrkomusiker Liselotte) kring temat Pilgrim.

Den andra torsdagen kallade vi mässan ”Andrum i Dag Hammarskjölds spår” och använde oss av flera av texterna ur hans ”Vägmärken”. Det kändes väldigt bra!

Jag har hållit i en begravning av en församlingsbo som vi kommer att sakna. En begravning med fantastiskt vacker musik av skickliga folkmusiker.

I onsdags hade jag gudstjänst på vårt äldreboende och vi sjöng älskade sommarpsalmer tillsammans. Och åt jordgubbstårta till kyrkkaffet.

I går åkte jag till Stiklestad i Norge tillsammans med ett gäng härliga församlingsbor. Där fick vi vara med och fira den traditionsenliga Olsokmässan, till åminnelse av den helige Olavs dödsdag 29 juli. Det blev en så fantastisk gudstjänst! Med en manskör som sjöng så taket nästan lyfte, med Nidaros biskop som höll en levande och upplyftande predikan, och sjöng de liturgiska partierna så makalöst fint, med en varm och härlig stämning. Själv var jag med och gick i processionen och läste en av Bibeltexterna. Det kändes så fint att vara med.

Jag uppskattar mycket våra norska kollegor och tycker om det samarbete vi har över gränsen.

Kvällarna har varit ljusa och varma och vi har varit utomhus mycket. Bland annat har vi flera gånger åkt till Gevsjön och badat. Denna sommar kan jag sitta på altanen om kvällen och läsa min bok och det är varma vindar men inga mygg. Absolut inga mygg.

Ja, två väldigt fina arbetsveckor är till ända, och jag har gått på semester. Och solen fortsätter lysa över oss.

Hoppas DU har det bra i värmen!

/Karin

(Bilden är från Undersåkers kyrka då jag höll en betraktelse i samband med Undersåkerskörens sommarkonsert för några veckor sedan. Foto: Sven-Erik Jönsson)

 

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden

Hälsningar från en svunnen tid – hällristningar i Duved

Jag lägger mina händer mot stenhällen, stryker försiktigt över den inhuggna bilden, tänker att jag rör vid ett 5000 år gammalt konstverk, en hälsning från en svunnen tid.

Sent om kvällen går vi ut, när hettan har lagt sig en aning, och vi skrattar och säger att det är rätt skönt med lite svalare vindar. Vi börjar gå ner mot Indalsälven, och vidare bort längs vattnet.

Vi har länge hört talas om hällristningarna som ska finnas i närheten av järnvägsbron, men att de ska vara så svåra att hitta. Nu, när det är så lågt vatten, ska det dock vara lite lättare att få syn på dem.

Det är älskade dottern som får syn på dem först och blir ivrig och uppspelt. Jag är först lite mer tveksam – kan det verkligen vara rätt? Är det verkligen en inristad älg på stenhällen? Efter en stund vänjer sig ögonen och då blir det hur tydligt som helst – vi har funnit hällristningarna!

Det känns en smula högtidligt. Tänk att här levde människor för runt 5 000 år sedan, och de har gett en hälsning till oss med den här bilden av älgen! Det är rätt hisnande! Vilka var de? Hur levde de sitt liv här? Om jag ändå fick glänta på dörren till deras värld och få en glimt av deras liv, deras vardag, deras mödor och deras glädje. Hur hade de det?

Och nu lever vi här, bara några hundra meter från dessa hällristningar. Nu möts deras och våra liv på ett förunderligt sätt.

Vi är så glada över den här upptäckten.

Skriv ditt liv, Skrivandet

Väck din kreativitet med Morgonsidor

Morgon vid Siljan, som ligger bara några hundra meter från Masesgården. Jag tog med mig min skrivbok och satte mig på bryggan och skrev mina ”Morgonsidor”.

På kursen ”Skriv ditt liv” tipsar jag alltid mina kursdeltagare om att skriva Morgonsidor. Det är en metod för att väcka sin kreativitet, en metod jag använt mig av i flera år. Det här är ursprungstanken:

Så fort du vaknat på morgonen ska du sträcka dig efter din skrivbok och en penna och genast sätta igång och skriva. Det ska ske precis direkt när du fortfarande är sömnig och har kvar en del av sömnen i dig. I den där stunden då du kanske är lite mer tunnhudad och utan masker.

Ställ en klocka på tio minuter och börja skriva! Bara skriv! Låt inte pennan lämna pappret en endaste gång. Låt pennan hela tiden röra sig över pappret. ”Men, vad ska jag skriva?” kanske du tänker. Skriv det som kommer upp! Skriv om drömmen du drömt under natten, skriv om sådant som ska hända under dagen, skriv om vad du ser fram emot, vad du längtar efter, vad du oroar dig för, vad du ängslas över. Och kommer du inte på något alls att skriva, så skriver du precis det: ”Jag har inget att skriva, vad ska jag skriva, jag kommer inte på något alls…” Det viktigaste är ATT du skriver, inte VAD du skriver. När tio minuter gått lägger du ifrån dig pennan.

Det här är en övning för att väcka kreativiteten, men framför allt för att släppa eventuell prestationsångest. Många som vill skriva bär med sig en inre kritiker som säger: ”Nej, det där duger inte, det där var inte bra nog”, men den här övningen kan tysta den rösten. För den här övningen ska ju inte leda till att det ska ”bli” något, det ska inte bli ”bra” eller något som ska visas upp. Övningen är HELT prestationsfri.

Jag skriver mina Morgonsidor i sängen allt som oftast, men ibland, som när man är i närheten av en sjö i sommartid, tar jag med mig skrivboken dit.

Så, drömmer du om att skriva, men inte riktigt kommer igång, så prova Morgonsidorna!

/Karin

 

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Sjöstugan och återhämtningen

Det blev en fin vecka på Masesgården med kursen ”Skriv ditt liv”. Att få vara på den fantastiska platsen, att få möta alla kursdeltagare från olika håll i landet, att få ta del av starka och berörande berättelser – det är en ynnest. När kursen sedan var slut var det oerhört skönt att landa på vår plats på jorden för en veckas semester.

Kanske den bästa formen av semester, om någon frågar mig. Tidiga morgnar vid sjön med kaffekoppen i handen. Vågskvalp och fågelsång och solsken. Dagar av pyssel och arbete i och kring stugan. Men också tid för stunder i solstolen, för träning, för utflykter, för häng med goa familjemedlemmar. Och för skrivande. Kan liksom inte låta bli även om en har semester… Kvällar av grillning vid sjön, bad, bastu, bokläsning…

Det var vemodigt att lämna vår plats på jorden, men vi insåg när vi kom hem att vi ju har ytterligare platser som är just ”vår plats på jorden”. Till exempel här hemma i Duved! Det var så skönt att komma hem! Att få packa upp och tvätta kläder, klippa gräsmattan och pyssla om blommorna… Och igår kväll åkte vi till Gevsjön och badade. Det var varmt i vattnet och vi badade och simmade precis i solnedgången. Rent magiskt!

Idag har jag arbetat. Det går bra, det också.

Hoppas att DU har sköna sommardagar!

/Karin

 

 

Skriv ditt liv, Skrivandet

Tillbaka på Masesgården

Jag är tillbaka på Masesgården, hälsohemmet utanför Leksand i Dalarna. Första gången var för fyra år sedan, då var jag här på en yogavecka. Andra gången var i vintras, och då, liksom nu, var jag här för att leda kursen Skriv ditt liv.

Det är tredje gången jag är här, och tredje årstiden jag får uppleva här. Jag har sett träden spraka i gult och rött, jag har sett snödrivorna vila tungt över taken, och nu får jag uppleva Masesgården i prunkande sommarskrud. Det är så obeskrivligt vackert!

Dagarna har en genomtänkt rytm här på gården. Regelbundna måltider med fantastisk vegetarisk mat; olika träningspass, allt ifrån yoga och vattengymnastik till styrketräning och step up och diverse föreläsningar om mat, rörelse och hälsa. Och kurstid i två timmar varje eftermiddag.

Kursen denna vecka är alltså Skriv ditt liv som jag leder. Vi hade det första passet igår och det känns roligt att vara i gång. Spännande att möta nya människor, och även några gamla bekanta, som alla på olika sätt längtar efter att få skriva och berätta.

En extra bonus är att älskade familjen är här i trakterna. Vi åkte ner tillsammans och nu bor de, tillsammans med Ida-Majas kusiner, på campingen i Leksand och njuter av Leksand sommarland om dagarna. Jag tillbringade gårdagskvällen med dem och de var mycket nöjda! Det känns så bra.

Skrivandet

Tack alla kära kursdeltagare!

Kursen Skriv ditt liv är slut. Jag är väldigt trött, men framför allt uppfylld och lycklig efter den här veckan. Tack alla kära kursdeltagare!

Att skriva sitt liv är att komma nära sina minnen och nära det som känns. Den här veckan har varit fylld av vindlande och djupa samtal, många skratt och många tårar. Kursdeltagarna har varit oerhört generösa och delat med sig av sina berättelser.

Det är ett fantastiskt gäng jag har fått tillbringa dagarna med. Människor i olika åldrar från olika platser i landet, med olika bakgrund, olika erfarenheter. Men alla med en längtan att skriva och berätta.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – det är en ynnest att få leda den här kursen! Det är en ynnest att få möta så varma och härliga människor. Tack!

/Karin

Musiken

Tack för musiken – tankar efter konserten i Ängsmokyrkan

I söndags hade jag konsert tillsammans med Tina Didriksson i Ängsmokyrkan utanför Östersund. Det blev en så rolig och lustfylld dag och kväll. Jag är så tacksam för musiken!

Dels är det speciellt att komma till Ängsmokyrkan, den kyrka där jag hade min allra första tjänst som präst. Jag arbetade där 2001 till 2004. Så, det är länge sedan, åren har gått, men det är ändå en känsla av hemma.

Dels är det en ynnest att få musicera tillsammans med en så fantastisk musiker som Tina Didriksson är. Hon är i första hand cellist, en gudabenådad sådan. Vi gjorde några låtar där jag sjöng till cello, några låtar där jag kompade cellon med min gitarr, jag gjorde några folklåtar a capella och Tina gjorde några egna cellostycken. Däremellan läste jag dikter. Det blev riktigt bra! Stämningsfullt, andäktigt. Jag förstod det som att publiken var nöjd.

Och vi hade roligt, Tina och jag. Jag njöt av att vara mitt i musiken, av att skapa musik tillsammans. Tacksam.

Här skrev jag om Tinas och mina tidigare samarbeten.