Drottningen af Åre, Skrivandet

Jag är så stolt över den kvinnan!

Hon var strax över trettio när hon kom till Åre, fröken Kristina Hansson. Hon kom till den lilla fjällbyn och insåg att där behövdes ett hotell. Allt fler luftgäster hade börjat söka sig till trakterna och de inhystes i folks bondgårdar. Så påbörjar hon det mödosamma arbetet att bygga och öppna Åres allra första hotell. I en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt i Sverige.

Jag fascineras så över henne och hennes mod. Vad fick henne att ens komma på tanken? Var fick hon modet ifrån? Hur klarade hon av allt det ifrågasättande och alla de motgångar hon ställdes inför?

Jag tycker mig se en glöd i hennes ögon. En kraftfullhet. Jag är så stolt över henne! Tack vare hennes driftighet och framåtanda kom Åres turistiska utveckling igång. Så, tack för det, fröken Kristina Hansson!

Jag ser fram emot att min bok om henne snart släpps. Romanen ”Drottningen af Åre”. Jag tror  och hoppas att ni kommer att bli lika fascinerade av henne som jag är.

/Karin

Betraktelser, Livet, Präst i Åre

Vigsellöften på en fjälltopp

Så är vi framme efter en stunds vandring. Vi är uppe på fjälltoppen, och när vi ser oss omkring ser vi skogar och myrar i gul, orange och klaraste röd. Vi dricker vatten, skrattar och förundras över hur varm solen är, trots att vi nått en bit in i september. ”Hur kunde vi ha sådan tur”, säger hon och ser på sin man. Han skrattar. ”Ja, det hade lite gärna kunnat vara höststorm idag.”

Vi har gått upp hit på fjället för att de ska förnya sina vigsellöften, hon och han. Efter ett långt liv tillsammans med både stora svårigheter och mycket glädje, ska de bekräfta för varandra, och för Gud, att de vill fortsätta vara de två. Det löfte de gav till varandra en gång i en kyrka med släkt och vänner samlade, vill de få befästa.

Vi sjunger ”Morgon mellan fjällen”, och blickar ut över vidderna. De läser löften till varandra, ord de själva formulerat, ord om tacksamheten i att ha varandra, ord om att fortsätta gå vid varandras sida längs den återstående livsandringen. Jag läser ur Ruts bok i Bibeln. Dit du går, går också jag, där du stannar, stannar jag… Herren må göra mig vad som helst, endast döden ska skilja oss åt.

Och hon får fram sin telefon och hittar den låt som blivit så betydelsefull för de två. En sång med Bo Kaspers orkester med ord om tacksamhet, och om att inte ta varandra för givna. Att inte ta något i livet för givet. Tack för att just du finns, håller dig till mig. Jag ska aldrig ta för givet att somna bredvid dig.

På väg ner från fjället förundras jag över kraften i att leva i tacksamhet. Inte att ignorera att livet också är svårt och fyllt av bekymmer, men att medvetet söka det som är värt att tacka för. Att verkligen försöka glädjas när livet faktiskt är gott, när livet bjuder på benådade ögonblick.

/Karin

Livet, Skrivandet, Utomhuslivet

En lugn dag och snö på Åreskutan

Längst uppe på toppen av Åreskutan är det snö. Här nere i byn har vi haft nästan sommarvärme. Jag tycker om de kontrasterna.

Jag har tagit det ganska lugnt idag. Har känt mig lite trött men väldigt glad efter den härliga gårdagen! Så jag läste morgontidningen länge och drack flera koppar kaffe. Och klipptegräsmattan. Och fikade med älskade dottern ute i solen. Och hoppade studsmatta med henne.

Ja, det blev en fin dag idag, och en rolig dag igår! Då föreläste jag på Jamtli om min roman ”Den där elden inom”, och det var fullsatt i hörsalen. Dessutom kablades föreläsningen ut till tio platser i länet, och det var tydligen en hel del folk i de lokalerna också.

Och allt gick så bra! Det är en underbar känsla att föreläsa helt utan manus, att ha en struktur klar i huvudet, och våga improvisera. Och publiken var så fin och så engagerad. Så roligt!

Efter föreläsningen tog jag en kaffe med en av mina gymnasielärare som kommit till föreläsningen. Så speciellt att efter så många år sitta ner och prata. Sedan hade jag min inplanerade träff med min kära vän Sonja. Och efter det mötte jag upp min vän Linda som skulle hjälpa mig att välja gitarr. Och i musikhandeln fann jag min drömgitarr! Kärlek vid första ögonkastet! Ja, vilken dag!

Jag ser fram emot en helt ledig helg utan någonting inplanerat alls. Kanske någon tur ut i skogen eller på fjället. Kanske en cykeltur.

Önskar er en härlig septemberhelg!

/Karin

Drottningen af Åre, Skrivandet

Åres drottning

Härom dagen hade jag ett så fint möte med Sara Strömberg som är kulturjournalist på Länstidningen här i Jämtland. Hon hörde i första hand av sig för att intervjua mig angående min novell som ska sättas upp som teaterföreställning, men blev också väldigt intresserad av mitt romanprojekt ”Drottningen af Åre.”

Så hon åkte upp till Åre och vi gick och fotade på Hotell Åregården, som är platsen där stora delar av min bok utspelar sig. Det blev verkligen ett bra möte! Sara är själv författare, och det är precis alltid roligt att möta andra skrivande människor!

Och jag tycker att hon skrev en så fin artikel om ”min” fröken Kristina Hansson, och om mitt skrivande. Sedan är jag kanske inte helt bekväm med rubriksättarens ord på tidningens framsida. En bild på mig och orden ”Åres drottning”. 🙂 Men jag älskar verkligen rubriken över reportaget: ”Hon ger röst åt Åres nedtystade drottning.” Det känner jag mig oerhört stolt över att få göra.

Nu ska jag sova och ladda inför imorgon. Då ska jag få föreläsa om en annan av mina starka kvinnor och förebilder – doktorinnan Margareta Klingspor. Hon som är huvudperson i min roman ”Den där elden inom.”

Sov gott mina fina bloggläsare!

/Karin

Familj och vänner, Utomhuslivet

Med fin vän på Mullfjället

Hon kom med nattåget, min fina vän Ulrica Stigberg. Jag mötte henne på tågstationen och vi gick hem till oss och åt frukost. Och pratade. Vi ses inte allt för ofta och har så mycket att prata om när vi ses. Vi träffades första gången i toalettkön på teologen i Uppsala för drygt tjugo år sedan. Då blev vi vänner och har hållit kontakten genom åren trots att vi bor långt ifrån varandra.

Vi är präster båda två och vi är författare båda två. Det är klart att det finns mycket att prata om. Livet, Gud, familjen, skrivandet, drömmar och framtidsplaner…

Mitt på dagen gjorde vi matsäck och drog  på oss regnkläder och gav oss ut på vandring. Vi gick genom byn och upp mot Mullfjället. Vi hade ett strilande regn över oss där vi kämpade oss upp för branterna. När vi sedan satte oss för att fika såg vi inga vyer över huvud taget – allt var helt grått och det började regna allt mer.

Så vi gick ner mot byn igen, och när vi var nere hade regnet helt upphört och vi såg en aning av solen.

I morgon ska vi ge oss ut på en ny vandring. Vi får se om vi tar en tur vid Storulvån eller kanske Blanktjärnsrundan.

Hoppas NI haft en fin dag!

/Karin

Böcker och läsning, Familj och vänner

Dagens boktips – De oroliga av Linn Ullman

Jag var strax under trettio när jag läste Laterna Magica och Den goda viljan av Ingmar Bergman. Det var böcker som gjorde djupa avtryck. Dels tyckte jag om hans språk, hans sätt att berätta, men allra mest det där sköra som lyste fram genom boksidorna. Skörheten och längtan efter att bli sedd och älskad.

Nu har jag precis läst ”De oroliga”, skriven av Ingmars dotter Linn Ullman. Här kan vi prata om drabbande läsning! Jag är helt matt. Tanken med hennes bok var från början att hon och hennes far skulle skapa den tillsammans. Han skulle berätta om sitt liv och hon skulle skriva ner. Men de började för sent – han hade redan hunnit bli gammal och glömsk. Han minns till exempel inte längre vem som är Linns mamma. Han blandar ihop, säger samma saker om och om igen, och hon får konstatera att det inte går. Det får bli en annan sorts bok.

Så hon skriver om sin egen barndom, om uppväxten med de två kända föräldrarna – Ingmar och modern Liv Ullman. Hon skriver om två föräldrar fullt upptagna med sitt eget. Vem hade tid och möjlighet att se den lilla Linn och hennes behov? Vem såg hennes längtan efter kärlek och bekräftelse?

Ja, som sagt – drabbande läsning! Läs den, men ta god tid på dig! Den behöver få sjunka in långsamt.

Här var vi på Fårö, käre maken och jag, och så mycket här andas Ingmar Bergman och hans liv.

Nu ska jag ge mig ut på långpromenad i regnet. Ha en fin lördag!

/Karin

Musiken, Skrivandet

Det är mycket roligt på gång!

Det är mycket roligt på gång nu med mitt skapande! Jag är så himla glad över det!

Det här till exempel…

  • Idag har jag träffat Sara från Länstidningen som ska göra ett reportage om mig och mitt skrivande.
  • Nästa vecka har jag förmånen att få föreläsa om min roman ”Den där elden inom” på Jamtli i Östersund.
  • Om några veckor ska jag få sjunga Evert Taube på Stenhammaren i Mattmar.
  • Om allt går som det ska släpps min nya roman ”Drottningen af Åre” i början av november.
  • I november är jag också med på Östersunds egen Bokmässa och pratar om mitt skrivande och visar upp mina böcker.
  • I december gör jag musik- och berättarföreställningen ”Dagen är kommen” tillsammans med Linda Forss.
  • I början av nästa år ska Estrad Norr göra teateruppsättning av min novell ”Båthus med liten markplätt.”
  • I februari ska jag leda kursen ”Skriv ditt liv” på Masesgården i Dalarna.

Åh! Jag är förväntansfull och glad! Jag kommer att skriva mer om allt det här förstås!

Kram från Karin!

Livet, Präst i Åre

Gör din röst hörd!

På söndag är det kyrkoval. Jag hoppas att ni känner er manade att gå och rösta! Det är så oerhört viktigt att det är engagerade och intresserade personer som får uppdraget att vara förtroendevalda i Svenska kyrkans olika instanser. Att det är engagerade och brinnande personer som har ansvaret i våra församlingar. Så, gå och rösta på de personer som NI tror kan göra skillnad! Gå och rösta på de personer som ni tror kan vara med och forma Svenska kyrkan på det sätt ni vill och hoppas på.

I vintras skrev jag ett bogginlägg om min starka kärlek till Svenska kyrkan. Ni kan läsa det här.

Allt gott!

/Karin

Livet

Molnbeslöjad Åreskuta och tankar kring livet

När jag gick ut med älskade hunden i morse möttes jag av den här vyn. En molnbeslöjad Åreskuta. Jag sprang in och hämtade kameran, klättrade upp på trädgårdsbordet för att fota. Det går ju aldrig att fånga det vackra helt och fullt, men ni får en aning i alla fall.

När jag har förmånen att uppleva magiska stunder som den här blir jag så påmind om att allt är förgängligt. När jag åker skidor i vackert vinterväder eller vandrar till fjälls en strålande sommardag, så blir jag så påmind om att allt en dag ska tas ifrån oss.

Det låter kanske pessimistiskt och svartmålat, men jag ser det inte så. Jag har alltid varit medveten om allt är ändligt. Inte ens som ung tänkte jag, som många andra gjorde, att jag var odödlig, Jag har alltid levt med insikten om att det när som helst kan vara över. Men det har för mig aldrig varit en belastning att tänka så och leva så. Jag tror att det snarare har varit en välsignelse.

För det har fått mig att ta vara på mina dagar, mina möjligheter och mina förmågor. Det har drivit mig till att lämna destruktiva relationer och dränerande arbetsuppgifter. Jag har alltid tänkt: Är det verkligen så här jag vill leva mitt liv? Om livet snart är över, är det så här jag vill leva mina dagar?

Det har förstås inte alltid varit enkelt – det har krävs svåra uppbrott emellanåt. Men det har alltid varit värt det efteråt.

Jag skrev här om en klok vän som är inne på samma spår. Hon har en tavla på väggen. ”Do more of what makes you happy.”

Min bloggvän Maria, http://www.mariabjorkman.se skriver insiktsfull i ett inlägg ”Om det här var sista dagen i mitt liv.”  Läs! Det är kloka ord!

Så, hur har jag tagit vara på den här dagen som är min och som är just nu? Jo, morgonpromenaden med Gillis och den magiska utsikten… En kvarts yoga… Kaffe och skrivande i min reflektionsbok… Frukost med älskade familjen… Repetition och mysigt häng med Linda Forss inför våra julföreställningar… Och nu ska jag plocka mer svartvinbär.

Hur har ni tagit vara på den här dagen som är er och som är just nu?

/Karin

Familj och vänner, Utomhuslivet

På Åreskutan med fina vänner

En söndag i september och det blev plötsligt sommar med värme och solsken. Älskade dottern och jag tog kabinbanan upp på Åreskutan tillsammans med fina vänner. Därifrån vandrade vi upp till Toppstugan. Det är bara en knapp kilometer men rejält brant och stenigt. Där uppe blåste det friska vindar så vi åt lunch inomhus. Jag tog en våffla och en kaffe – då är livet gott!

Det blev en så bra dag! Kombinationen sol, berg, vandring, våffla och goda samtal är oslagbar. Än en gång konstaterar jag vilken ynnest det är att få bo i fjällvärlden, att ha allt detta nära och tillgängligt. Tacksam!

/Karin