Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Musiken, Skapandet, Skrivandet, Utomhuslivet

Nu tar jag en paus

Det har varit mycket under en längre tid, och nu är jag rätt trött. Så jag har bestämt mig för att ta en paus från bloggandet. Och jag tror också jag pausar från facebook och instagram. För ska jag kunna bära mina drömmar måste jag ge mig själv utrymme, tid och tystnad.

Jag älskar bilden som min fina vän Maud målat. Jag älskar färgerna och de kloka orden.

Ingen annan kan bära mina drömmar.

Och jag har så många drömmar, det finns så mycket jag vill göra, men jag behöver stanna upp och känna efter. Jag ska göra det nu. Så jag säger nej tack till nya förfrågningar om t ex föreläsningar och sånguppdrag. Men jag kommer att genomföra sådant som jag är inbokad på sedan tidigare. Det är mycket som är roligt framöver.

Men mest av allt vill jag…

  •  vara med älskade familjen
  • fokusera på att återfå orken
  • vara utomhus i sommartiden och röra på kroppen
  • vila
  • läsa böcker
  • baka
  • pyssla på gården
  • måla tavlor med mycket gult
  • känna solen mot kroppen
  • bada
  • leva sommarliv
  • rekreera

Dessutom har jag ett nytt manus på gång som behöver tid och uppmärksamhet.

Så, jag tar en paus från bloggen nu. Tack alla ni som följer mig. Hoppas ni vill fortsätta följa mig när jag är tillbaka! Njut av sommaren när den kommer! Lev väl!

Ingen annan kan bära dina drömmar.

Kram från Karin

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Att få åka till Kall

Under den här terminen hjälper jag då och då till i grannförsamlingarna Undersåker och Kall. Så, igår hade jag förmånen att resa i ett vidunderligt vackert landskap för att komma till Kalls kyrka och fira gudstjänst.

Jag kan verkligen älska att köra bil när vägarna är bara och våren växer fram utanför bilrutorna. Så var det igår. Jag lyssnade på musik på hög volym och betraktade den flammiga Åreskutan och Nordhallsfjället, Kallsjön i islossningstid och de karga bruna lägdorna, som bara väntar på att få börja grönska.

Kalls kyrka ligger verkligen oerhört vackert med utsikten över sjön och fjällen. Även en gråtung kväll som denna, så var det bedövande vackert. Vi firade mässa och jag predikade kring Jesus ord om att aldrig ge upp och att alltid be. Och att tänka på innebörden i ordet HOPE – Hold On Pain Ends.

Betraktelser

Ibland mår jag inte så bra – Therése Lindgren

Älskade dottern fick boken ”Ibland mår jag inte så bra” i julklapp. Den är skriven av Therése Lindgren, en youtuber som dottern tycker mycket om. Nu läser jag boken och är helt tagen.

Utåt sett framstår Therése Lindgren som oerhört lyckad. Snygg och framgångsrik och älskad av mängder av fans. Men inom henne finns ett mörker, och det beskriver hon naket och ärligt i boken. Hon berättar om den låga självkänslan, om det ändlösa bekräftelsebehovet och om panikångestattackerna som starkt begränsar hennes liv.

Hon skriver om sin psykiska ohälsa och betonar att det inte är något att skämmas över. Att psykisk ohälsa kan drabba vem som helst, oavsett vem man är och hur man lever sitt liv.

Jag läser sida efter sida och blir helt tagen. Och det blir åter igen så tydligt – att vara lyckad betyder inte att man också är lycklig. Det går aldrig att dra ett likhetstecken mellan lyckad och lycklig.

Jag vet att den här boken har betytt mycket för många, inte minst för unga tjejer. Det är sannerligen inte lätt att vara ung tjej idag. Det har nog aldrig varit enkelt, men jag tror att det är svårare än någonsin just nu. Kraven är så många, inte minst att man ska vara just lyckad. Man ska vara snygg och smal och piffig, vara duktig i skolan, ha fina betyg, ha massor av vänner, vara bjuden på fester, ha ett extrajobb vid sidan av skolan, vara attraktiv och åtråvärd, vältränad och ha de senaste kläderna. Och ha råd med extensions, lösögonfransar, tandblekning och utlandsresor.

Inte konstigt att många dukar under. Inte konstigt att den psykiska ohälsan växer lavinartat, inte minst bland unga tjejer.

Så befriande då att läsa en bok som den här! En ung kvinna som sätter ord på sin egen smärta för att på så vis kunna hjälpa andra. Tack, Therese, för ditt mod!

/Karin

Familj och vänner, Skrivandet, Upplevelser

Minnen från Gotland

Nu ser jag i mina flöden att årets Gotlands kyrkvecka pågår för fullt. Och jag blir fylld av minnen! För två år sedan var jag där mitt i vackra, vackra gotlandsvåren.

Jag åkte till Gotland med älskade maken och vi fick så härliga dagar där. Jag var där för att föreläsa om min bok ”Du ritar i sanden” i samband med kyrkveckan. Det kändes ärofyllt och roligt.

Dessutom fick vi njuta av våren och ön. Vi kom då från en kallblåsig och grå fjällvärld och kom till grönska och blomning. Det var helt fantastiskt!

Och nu när jag tittar ut genom fönstret ser jag samma gråhet och bara längtar efter våren! Längtar efter grönskan! Längtar till Gotland! Jag hoppas jag får anledning att åka dit igen snart!

Här kan ni läsa mer om de dagarna. Och här.

Hoppas ni har det bra!

/Karin

Skrivandet

Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv

Nu är det verkligen på gång – ett nytryck av boken ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv”, boken som jag skrev tillsammans med Sonja Wahlén och Ulla Granqvist.

För några år sedan var Sonja och jag med och talade om livsfrågor i radion, P4 Jämtland. Vi var där en gång i månaden och under en timmas tid pratade vi om de stora ämnena i livet – kärleken, vänskapen, rädslan, och så vidare, och en av gångerna talade vi om sorgen.

Det programmet fick vi mycket respons på, och flera uttryckte att det var så skönt att höra någon sätta ord på sorgen. ”Man pratar ju aldrig om sorgen, trots att den drabbar alla förr eller senare”, som någon sa.

Det fick oss att fundera vidare, och snart började vi formulera oss i skrift kring sorgen. Både kring att vara i sorgen, och kring att vara nära någon som sörjer. I ett senare skede fick vi med oss konstnären Ulla Granqvist i projektet. Hon målade fantastiska bilder till boken. Det var också hon som gav den dess namn, ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv.”

Boken släpptes hösten 2012 och sålde slut väldigt fort. Människor som själva var i sorg köpte den och sa sig få tröst av den, andra köpte den som en gåva till någon som sörjde, församlingar använde den i sina sorgegrupper… Nu har åren gått, men ständigt får vi frågan om var man kan köpa boken. Det är lika tråkigt varje gång att behöva säga att den är helt slut, den finns inte att köpa.

Så, nu gör vi ett nytryck! Det känns väldigt bra.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Röra på kroppen, Skrivandet

Valborgsmässoafton

Och solen sken och himlen var blå och vi var helt lediga. Vilken skön Valborgsmässoafton det blev.

Vi sover med öppet fönster, och nu i vårens tid väcks man av en otrolig fågelsång. Det är så härligt. Jag steg upp vid sju, drack en kopp kaffe och tog sedan en powerwalk västerut längs gamla byvägen. När jag kom hem drog älskade maken på sig skidkläderna för en skatetur i Ullådalen. När han kom hem glittrande hans ögon och han sa att det var vinterns bästa skidtur.

Jag var ute på gården en stund. Det är förunderligt, men det börjar spira och gro i rabatterna, samtidigt som snön fortfarande ligger i drivor över gräsmattan. Det är liksom allt på en och samma gång nu. Jag plockade vissna grenar och kvistar och försökte underlätta så mycket jag kunde för detta spirande.

Älskade dottern och jag höll till en stund på altanen. Solade, jag drack kaffe, vi chillade med älskade hunden, och vi planterade. Det är så mycket vårkänslor i mig – jag bara längtar efter blommor och grönska!

Men den tiden kommer. Många av er har den redan, ni som bor på Gotland till exempel…

På eftermiddagen åkte vi in till Åre på ett träningspass. Extremt jobbigt men väldigt kul! När kvällen kom var det majbrasa här i Duved, älskade maken var där och jobbade, och jag tog bara en kort sväng förbi. Elden brann, kören sjöng sina vårsånger och mycket folk hade samlats. I stället gick jag hem och vi såg en film tillsammans, dottern och jag, innan det var dags att sova.

Ja, det var en skön dag. Idag är det betydligt kallare med snö i luften. Jag ska ta tåget till Östersund för att träffa en fin, fin vän och för ett bokplaneringsmöte med andra fina vänner. Jag återkommer om det!

Önskar er en härlig första maj!

/Karin

Skrivandet

Skriv ditt liv, Åredalens folkhögskola

Snart är den grönskande sommaren här, och med den kursen ”Skriv ditt liv” vid Åredalens Folkhögskola. Det blir tredje sommaren i rad som jag leder den kursen. Det ska bli så kul!

Det är något visst med folkhögskolemiljön. Något avslappnat och prestigelöst. Och det är något visst när skrivande människor möts. Att få samtala om skrivande, göra olika skrivövningar, se på teorin kring skrivande och livsberättande och dela med sig av sina egna berättelser.

Det blir också en speciell stämning när vi jobbar med att just skriva våra liv. Mycket kan komma upp till medvetandet i både glädje och sorg.

Jag har varit väldigt berörd och omtumlad efter de tidigare kurserna.

Det finns fortfarande några platser kvar till sommarens kurs, så gå in och anmäl dig till Åredalens folkhögskola om du är intresserad. Eller gå bara in och läs mer om kursen, eller om de andra sommarkurserna.

Det vore kul att ses till sommaren!

/Karin

Betraktelser

Varje erfarenhet

Jag är väldigt förtjust i psalmer, och vet att det finns en psalm för varje erfarenhet i livet. För varje tillfälle, varje sammanhang. I glädje och sorg, i tacksamhet och smärta, i oro och rädsla.

Därför har jag startat ett Instagramkonto som jag kallar En Psalm Om Dagen. Min ambition är att dela med mig av den psalm som ligger nära mitt hjärta dag för dag. Hittills har det till exempel blivit en vårpsalm, den dag då jag var uppfylld och lycklig över att våren är på väg, en sorgepsalm, den dag då jag nåddes av beskedet att Avicii var död, en psalm och tystnad den dag då jag så intensivt längtade efter tystnaden.

I går delade jag med mig av psalm 868, ”En psalm om konst”.

Du blandar helig skönhet på paletten och släpper all vår skaparglädje fri. Och med din hand på penseln när vi målar blir bilderna till konst och poesi…

Psalmboken är en skatt! Det finns så många berörande och vackra ord! Kika gärna in på min Instagram!

Önskar er en fin dag!

/Karin

 

Familj och vänner, Röra på kroppen

Sats, Holiday Club, Åre

Jag har blivit en gymtjej. Det hade jag aldrig någonsin kunnat tro! Men nu är jag på Sats på Holiday Club i Åre en gång i veckan. Och gillar det mycket!

Jag har en krånglande rygg, och har haft det sedan jag var 20 år. Då arbetade jag inom vården om somrarna, och hade inte fått någon som helst utbildning i hur man hjälper en gammal människa upp ur sängen, utan att skada sin rygg. Så en dag small det till och jag fick galet ont! I ett års tid hade jag svåra smärtor och man konstaterade att jag hade fått diskbråck. Jag opererades i juni 1993, och blev helt bra då, men sedan har ryggen krånglat från och till genom åren.

Jag har sett till att ständigt röra på mig, att försöka hålla mig stark och någorlunda smidig, men emellanåt har det inte fungerat och jag har fått ont.

Sjukgymnaster har genom åren uppmanat mig att gå på gym, att jag behöver gå på gym, att min rygg skulle må så mycket bättre om jag gick på gym, men jag har sagt tvärt nej! För att…

  • man inte kan gå inomhus och träna när man har en så fantastiskt vacker utomhusmiljö utanför knuten
  • det är så vansinnigt tråkigt att träna i maskiner
  • det är så hemska lokaler, trånga utrymmen i en mörk källare

För att, för att…

Så, ingen har lyckats få mig att gå på gym. Förrän denna vinter… För nu såg älskade dottern på mig med sina vackra ögon och sa: ”Mamma, vill du börja gå på gym med mig?”

Och jag sa ja i samma ögonblick! Och jag gick och köpte svindyrt gymkort omedelbart! Och har inte ångrat det en endaste gång! För under de här sju veckorna som vi har varit på gymmet, älskade dottern och jag, har jag hittat så många fördelar. Till exempel att…

  • gymmet på Holiday Club är ljust och fräscht med magisk utsikt över Åresjön och fjällen
  • vi har haft en PT som hjälpt oss hitta de övningar som är de allra bästa utifrån våra förutsättningar
  • jag tränar andra muskler än de jag tränar vid t ex skidåkning
  • det bara tar en timme och sedan kan man gå ut i vackra utomhusmiljön om man vill det

Men det allra, allra bästa är att

  • få träna tillsammans med älskade dottern!
  • kämpa och svettas sida vid sida.
  • småprata och skratta
  • stanna kvar och bada i äventyrsbadet efteråt

Så, jag har blivit en gymtjej och kan konstatera att livet är fyllt av överraskningar!

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Och snart är det sommar igen…

Nu smälter snön bort. Ena dagen för att solen värmer, andra dagen för att regnet slår mot backen. Det hinner sällan vara någon riktig vår här – vinter övergår i vårvinter, vårvinter i sommar.

När någon konstaterade att vintersäsongen nu är slut och att liftarna stänger kunde jag inte riktigt ta in det. Vintern har gått så fort! Har jag hunnit med allt jag längtade till när vintern skulle komma? Alla skidturer jag ville göra, alla gnistrande vinterpromenader, alla sparkturer…

Jo, nog har jag hunnit med mycket, jag inser det när jag tänker efter. Skidsäsongen för vår del började ju redan i november när vi tog en skidtur i Vålådalen. Sedan har jag åkt en hel del i Björnen, som den här magiska morgonen i min ensamhet och förstås i Ullådalen. Och många härliga promenader med Gillis har det blivit.

Det har varit en fantastisk vinter med massor av snö och gnistrande kyla, men nu känner jag att jag längtar till sommaren. Perioden som kommer nu här i fjällvärlden är rätt så grå, beige och brun… Jag längtar efter värme, sol och bad. Och jag tänker tillbaka på förra sommaren, inte minst på de fina dagarna i Stockholm med min mamma och min dotter. T-shirtväder, mat på soliga uteserveringar, och strosande i storstan. Så mysigt!

Snart ligger en ny sommar precis framför oss! Det är fint att få längta.