Berättandet, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Min nya bok är tryckt och klar!!!

Du möter min blick i vimlet

Hej kära läsare!

När jag kom hem från jobbet idag, låg ett paket från Verbum i postlådan. Min nya bok ”Du möter min blick i vimlet”. Det är en speciell känsla att hålla sin egen bok i handen för första gången. Det är lite svårt att ta in att det faktiskt är mina ord och mina formuleringar som fyller sidorna.

Jag tycker den blev väldigt fin, och är så glad över omslaget! Tack Eva på Eva Lindeberg Design! Jag är så tacksam över alla duktiga människor jag får samarbeta med på Verbum! Ni gör ett toppenjobb!

Den här boken föddes egentligen vid ett frukostmöte på ett vackert hotell i Visby. Jag var i Visby för att föreläsa i samband med Gotlands kyrkvecka, och satt ner för att samtala med Kristina som är redaktionschef på Verbum. Hon undrade då om jag ville skriva en fortsättning på min förra bok ”Du ritar i sanden”. Det ville jag förstås. HÄR kan ni läsa om mina upplevelser av Gotlands kyrkvecka. Och HÄR.

Det räckte med hennes fråga för att mina tankar skulle sätta igång. Alla dessa spännande människor i Bibeln som jag vill skriva om och lära känna mer! Och när hösten kom såg jag till att ha en hel del lugn omkring mig och började skriva på allvar. En bit in på det nya året började det spännande redigeringsarbetet tillsammans med Birgitta som arbetar som redaktör. Och efter redigerande och korrigerande kunde vi konstatera att texten var så klar som den kunde bli.

Och nu har manuset gått i tryck och blivit en färdig bok. En så härlig känsla!

Och hör ni, boksläppet blir här i Duveds kyrka fredag 28 april kl 17.30. Jag gör det till en berättar- och sångföreställning tillsammans med fantastiska ungdomskören i Åre församling ”Schysst häng” och deras makalösa ledare! Efter föreställningen bjuds alla på tacobuffé och den som vill får köpa böcker. VARMT VÄLKOMNA!

Kramar från nöjd Karin

Familj och vänner, Upplevelser

Att gå utanför boxen


Hej kära läsare!

Igår kväll var vi på Supper i Åre och åt middag. Det var en fantastisk upplevelse! Jag vet inte hur det är med er, men jag är ofta en tråkmåns när jag äter på restaurang, jag tar ungefär samma mat varje gång. Då vet en liksom vad en får. Men igår blev jag uppmanad av min käre svåger Oskar att våga gå utanför boxen.

Så det vi gjorde var att be kyparen sätta ihop en hel måltid åt oss med deras sydamerikainspirerade rätter. Och det gjorde han med besked! Det var så himla gott! Och vackert! Tänk att mat kan vara så vacker. Och ha så vackra namn. Hör bara: Sobrasada – bredbar korv från Mallis med grillat bröd och honung…

Tostadas de Salmon – sotad lax, tomatmarmelad, krispig lök och krasse…

Rolos – svamp, gruyere, broccomole, jalapeno…

Taco de cerdo – rökig fläsksida, syrad kål, kimchimayo…

Taco de gamba – pankofriterad rödräka, chilimayo, koriander…

Jag åt och blundade för att riktigt ta in smakerna. Ja, vilken upplevelse! Så, kommer ni till Åre, så gå till Supper! Och är ni tråkmånsar som jag, våga gå utanför boxen! Både vad gäller mat och annat!

Önskar er en fin söndagskväll!

Betraktelser, Livet, Präst i Åre

Varje dag räknas – kloka Clara Henry

Bildresultat för clara henry

Fantastiska Clara

I morse när jag gick i snöyran i skogen med älskade lille Gillis, lyssnade jag samtidigt på en podd med Clara Henry. Denna kloka kvinna som jag inte visste mycket om innan hon var programledare i Melodifestivalen. Jag visste att hon skrivit en bok om mens, vilket ju är fantastiskt, och att hon var en youtuber och bloggare, men inte mycket mer än så.

I Mellon imponerade hon stort på mig, inte minst då hon sjöng den där låten, tillägnad alla tonårstjejer, tillsammans med Alcazar. En låt där hon vill ingjuta mod i unga tjejer. Modet att gå sin egen väg och att våga ta plats. Jag tror den låten betyder mycket för många! Jag önskar att jag fått höra den när jag var en ung och mycket osäker tjej.

Respekt för den du är

”Det är inte mycket jag begär, att du ska få respekt för den du är, att du ska få skratta högst i klassen. Att du får lön för ditt jobb och en schysst pension så småningom. Och att du kunde slippa se dig om, att du kunde dansa fritt i natten. För världen behöver ju dig, ja, just dig.”

Hon säger mycket klokt i podden, och framför allt säger hon med självklarhet att hon vill ta vara på sitt liv och sina dagar: ”Varje dag räknas”.

En annan förebild

Jag är så glad att unga tjejer har en Clara Henry att ha som sin förebild. Om jag skulle ha predikat i kyrkan i morgon på Jungfru Marie Bebådelsedag, skulle jag ha talat om Clara Henry. Maria har också varit en förebild för kvinnor genom historien. En del har sett Marias lydnad som ett föredöme, att hon gjorde som Gud ville. Andra, däribland jag, ser att helt andra egenskaper hos Maria som föredömliga.

Jag ser hennes mod. Hon går in i en graviditet som hon på förhand vet kommer bli mycket annorlunda och speciell. Hon ska bli mamma till Guds eget barn. Och hon går in i det som en ung, ogift tjej. Hon begriper förstås vad det kommer att innebära rent familjärt och socialt. En tjej som hon blir utstött och utanför. Det strider mot allt att bli gravid och inte vara gift.

Att våga

Och ändå vågar hon. Kanske för att hon anar att hon har ett livsviktigt uppdrag. Att världen behöver henne. Att världen kommer att förändras när hon säger sitt ja. Kanske för att hon vill ta vara på sitt liv och de möjligheter som ges henne. Kanske för att hon inser att varje dag räknas. Varje val räknas. Varje beslut.

Så, tack Clara och Maria, för att ni är de ni är, och för att ni vågar!

Varje dag räknas!

Betraktelser

Morgon med yoga

Bildresultat för rosa yoga

Fredag. Klockan ringer vid sex. Jag stiger upp, går in i matrummet och ser hur himlen över Åreskutan färgats rosa, jag drar på yogakläderna och promenera iväg. I den vitmålade yogalokalen brinner levande ljus och svag musik hörs ur högtalarna. Vi småpratar lite, men mest vill jag vara i tystnad. Vara kvar i den där behagliga bubblan som morgonen ger.

Passet börjar. Stilla och försiktigt mjukas kroppen upp. Stilla och försiktigt får kroppen möta en ny dag. Får stärkas inför allt vad dagen kan föra med sig. Lugna övningar men också övningar där magen och ryggen och benen får arbeta. Varje muskel bränner.

Sedan: Avslutning. Vi ligger under våra filtar och vilar. Alla tankar suddas ut. Kanske slumrar jag till en stund.

När jag kommer hem är älskade dottern på väg till skolan och jag får en hastig kram i dörren. Jag sätter igång kaffebryggaren och hämtar morgontidningen. Doften av kaffe sprider sig i huset. Vilken makalöst bra start på dagen.

Önskar er alla en fin dag!

Berättandet, Skrivandet

Bokmässa i Järpen

När jag kom hem igår kväll var jag glad och trött efter en fin eftermiddag och kväll på bokmässa i Järpen. Jag älskar att bokmässor inte bara finns i storstäder, utan kan finnas i ett litet samhälle i västra Jämtland. Och vilken uppslutning! 20 författare från närområdet var där och visade upp sina böcker och berättade om sitt författarskap. Och många kom för att mingla och lyssna. Så himla roligt!

Bildresultat för bokmässa järpen

Många av författarna som var där känner jag, och flera är mina fina vänner. Som t ex Linda Forss, Irja Åsling och Maud Deckmar. Och Pocke Nilsson var där, han som imponerade stort på mig när han föreläste om sin bok om Åre för någon vecka sedan. HÄR kan ni läsa om den upplevelsen.

Det är fantastiskt att möta andra skrivande människor, att få dela med varandra hur det är att skriva. Glädjen och vedermödorna. Fantastiskt att få träffa alla dessa kreativa, begåvade personer som finns ute i stugorna.

TACK till er på biblioteket som anordnade detta!

 

Utomhuslivet

Kväll på isen på Åresjön

Jag hade varit inne hela dagen och skrivit, och när kvällen kom längtade jag så innerligt ut! Så älskade maken och jag tillsammans med goa jycken tog oss en skidtur på isenÅresjön. Det har varit en av mina längtor och äntligen blev det av.

Det blev en mycket härlig tur. Kvällsluften var härligt ljummen, ett speciellt sken vilade över byn, en hel del människor var ute på isen precis som vi. När vi passerade Holiday Club såg jag de stora fönstren till deras nybyggda gym, och jag såg många som tränade där inne, som stod på löpband och tittade ut. Tittade ut på allt det vackra.

Och där i det vackra var vi. Kan inte tänka mig något mer underbart än att träna just utomhus.

 

Betraktelser, Livet

Utmattningssyndrom – funderingar

Kära medsystrar!

Alla ni som vet

Alla ni som vet vad sömnstörningar innebär, att kanske kunna somna på kvällen, men sedan vakna och tankarna snurrar i förfärlig hastighet. Tankarna på arbetet. Gjorde jag allt jag skulle, eller glömde jag…? Sa jag det där som jag behövde säga, eller blev det aldrig så…? Och det där jag skulle skriva, hur i hela världen ska jag hinna? Och det där mötet i morgon, har jag verkligen förberett mig nog…? Och jag måste somna nu, hur ska jag annars orka gå upp i morgon? Jag som måste vara utvilad för jag har en så extremt välfylld dag i morgon.

Alla ni som vet vad rusande hjärta innebär, när det rusar så våldsamt att en tror det ska gå sönder. Ni som vet hur det är att få svårt att minnas, att blanda ihop saker. Alla ni som känner till den omöjliga tröttheten, som aldrig tycks gå över, som förlamar och förhindrar… Och svårmodet…

Att dela med varandra

Det är flera kvinnor just nu som går ut och berättar om sina utmattningssyndrom. Till exempel Pt-Fia (som jag skrev om i det HÄR inlägget), Underbara Clara och Karin Adelsköld. Tre framgångsrika och beundrade kvinnor som berättar i media och i sina bloggar om hur det är att vilja men inte orka. Så viktigt att de berättar! Vi behöver dela med varandra! Och jag har kvinnor i min bekantskapskrets som också är där nu, i det svåra.

I kölvattnet

Själv tänker jag att jag befinner mig i kölvattnet efter utmattningssyndromen. Jag mår så oändligt mycket bättre nu, men det är tröttheten som fortfarande ställer till det för min del. Trötthet och energilöshet. Men nu tar jag min kropps signaler på allvar, det är väl det jag har lärt mig av den här erfarenheten. Att inte ständigt pressa mig själv till sådant jag egentligen inte orkar.

Ja, jag mår så oändligt mycket bättre för jag tog tag i det som skapade ohälsan i mig – jag sa upp mig från min tjänst. Jag anade att det skulle vara omöjligt att gå tillbaka till samma arbetsuppgifter, samma förutsättningar. Och jag hade förmånen att få ett nytt arbete och jag tackade ja till det, men var tydlig med att jag bara vill jobba 50%. För att orken tryter. För att jag vill ha mer tid till mitt skrivande och mina andra kreativa uttryck. För mig blev det väldigt, väldigt bra, men jag är medveten om att det inte blir så för alla.

Jag lever på ett annat sätt idag, efter det jag gått igenom. Så, kära medsystrar, vi är alla olika, vi behöver ta hand om oss själva på olika sätt, men

så här gör jag:

  • Ser till att få sova ordentligt varje natt, minst åtta timmar behöver jag för att fungera. (Och nu för tiden sover jag nästan alltid utan att vakna om natten. Tack för det!)
  • Tar en stunds vila varje eftermiddag. Det är så välgörande!
  • Är ute i friska luften i stort sett varje dag. Jag kände så tydligt då när det var som värst att promenaderna i skogen eller på fjället betydde massor.
  • Rör på kroppen. Skidor, promenader, yoga, cykling…
  • Söker mig till ensamhet när jag behöver det. Det måste inte vara en lång stund, bara några minuter, men ensamhet och tystnad känns som en nödvändighet. (Som att ta en kopp kaffe på bron med älskade jycken i vårvintersolens sken.)
  • Säger nej till sådant som jag anar att energin inte kommer att räcka till. Det här är svårt, jag vet det. Svårt att gå från en evig ja-sägare till en som då och då säger nej.
  • Lyssnar in kroppen och kroppens signaler.

Var rädd om er, kära medsystrar! Både ni som är utmattade och ni som inte är det. För att kunna och orka finnas till för andra, behöver vi finnas till för oss själva och ta hand om oss.

Stor kram från Karin.

Familj och vänner, Livet, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Vårdagjämning och en ny vecka

Bildresultat för vårdagjämning

Det dröjer innan det blommar hos oss i Åredalen, men vårdagjämningen är ändå här. Och med den det flödande ljuset, med fågelsången, med värmande sol och takdropp. En så härlig tid.

Och mitt i vårdagjämningen börjar en ny vecka. För min del kommer det se ut ungefär så här:

Måndag: Hej då till min käre bror med familj. Vi har haft en så mysig helg tillsammans. Efter det telefonmöte med min vän Lena. Vi har haft månatliga telefonmöten ända sedan vi prästvigdes för snart sjutton år sedan. Värdefullt och berikande. Långpromenad på isen i solskenet tillsammans med Gillis. Sortering och städning med älskade dottern inför att hennes rum ska målas om till helgen. En del administration och förberedelser ska också hinnas med.

Tisdag: En hel skrivdag utan avbrott i min nya skrivhörna. Den hörnan ska jag berätta mer om senare. Förhoppningsvis kommer vår fina vän Anna på middag.

Onsdag: En heldag med jobbet på Hållandsgården. På eftermiddagen Bokmässa i Järpen där jag är med och visar upp mina böcker och talar om skrivande.

Torsdag: Rep och förberedelser med min fina vän Linda inför kommande föreställningar. Det vill jag också berätta mer om senare. På kvällen kommer min kära vän Sonja. Då ska vi fira henne i efterhand, hon som fyllt jämnt.

Fredag: Ännu en heldag av skrivande. På kvällen kommer min käre svåger och svägerska. Ska bjuda på god mat, hade jag tänkt.

Lördag: Dags att måla om dotterns rum. Detta fick hon i julklapp av O och E. Jag har lovat sköta markservicen så de kan lägga all tid och energi på att måla.

Söndag: Förmodligen fortsatt markservice. I bästa fall hinner vi med en skidtur också.

Skrivandet

Stolt!!!

Jag fick nyligen veta att en personalgrupp använt min roman ”Den där elden inom” som underlag för samtal. Alla i personalgruppen hade fått läsa den, och sedan satt de ner och diskuterade den.

De fick också fundera kring vem av personerna i boken de mest kunde identifiera sig med. Den kvinna som berättade om detta för mig, sa att hon så väl kände igen sig i huvudpersonen Margareta. Detta att bryta ihop vid motgångar, men rätt snabbt kunna samla ihop sig och hitta nya lösningar.Många hade också nämnt sina förmödrar, de hade känt igen en mormor eller en farmor.

Sådant här gör mig lycklig ända in i hjärtat. Och stolt!!! Tänk att den bok jag skrev får finnas med och väcka tankar hos människor. Det är så himla stort!

Samma personalgrupp hade också använt min novell ”Båthus med liten markplätt” ur boken ”Orter och ställen”. Samtalen kring den berättelsen hade väckt upprörda känslor, nästan en aning aggression. Det är ju spännande!

Familj och vänner, Livet, Utomhuslivet

Älskade Ullådalen

Bara några kilometer från Duved ligger fantastiska Ullådalen. Vi behöver alltså bara sitta i bil i några få minuter och sedan är vi ute i allt det här vackra. Det är en ynnest och en förmån och jag är här så ofta jag kan. Alla årstider. Som HÄR när det var höst, och HÄR när det var försommar.

Den här dagen var ännu en ljuvlig vinterdag med allt det där en kan önska – vita vidder, rätt så blå himmel och sol. Och så blåste det ganska rejält.

Och när jag var klar med min tur, skidade jag skoterspåren ner till Rödkullen. Där väntade älskade familjen och dessutom min käre, käre lillebror med familj. Där grillade vi korv och drack varmchoklad.

Jag är lycklig att få leva på just den här platsen. (Och extremt lycklig att jag är här hemma istället för på kurs i Stockholm just nu…)