En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

Magiska kvällar vid stugan vid sjön

Kvällen sänker sig ner över vår sommarplats på jorden. Ingenstans är solnedgångarna så magiska som här. Vi sitter på altanen och bara betraktar himlen och vattnet och lyssnar till alla de tysta ljuden.

Och dagarna flyter fram, timme för timme. Morgonpromenad med Gills i skogen. Kaffe på altanen. Några timmars jobb med stugan. Frukost. Mer jobb. Lunch med fin vän i stan. Hem och jobba lite till. Grilla middagsmat över öppen eld. Diska vid vår utomhusdiskbänk. En löptur på¨kvällskvisten. Bastu och – kanske – ett dopp i sjön.

Och så är det solnedgång igen.

Hoppas du också har fina sommardagar!

/Karin

Präst i Åre

En vacker helg i sol och regn

Igår morse när jag steg upp sken solen in genom glipan i gardinen. Då var det ett tag sedan jag såg solen, så jag blev så där barnsligt glad. Tog med Gillis på en promenad i skogen och det doftade sommarskog och vinden var så varm. När jag kom hem kunde jag sitta på altanen och dricka morgonkaffe, ungefär det bästa jag vet i hela världen.

Mitt på dagen åkte jag till Mörsils kyrka för att ha en vigsel. Jag kände mig så glad för vigselparets skull att de fick en dag av sommar och solsken. Det blev en härlig stund i kyrkan med många gäster, många leenden, vacker musik och ett lyckligt vigselpar.

På kvällen kom våra fina vänner på middag och vi grillade och åt och pratade och skrattade. Vi avslutade middagen med jordgubbar och vaniljglass, precis som man bara ska en sommardag.

Idag när jag vaknade smattrade regnet hårt mot fönstret. Jag gick upp och satt med min kaffekopp och förberedde det sista, jag gjorde mig i ordning, gjorde en fikakorg och drog iväg till Nordhallen för att fira friliftsgudstjänst. Nordhallen är en makalöst vacker by och det hade varit fantastiskt att ha gudstjänsten utomhus, men vi fick vara inne hos en av våra församlingsbor istället. Det gjorde ingenting. Hon hade gjort i ordning så fint.

Jag inledde gudstjänsten med att gå ut på förstukvisten och kula. Jag kulade ut över sjön och skogarna, fjällen och regnet. Sedan sjöng vi psalmer, lyssnade till bibeltexter, jag predikade och vår kantor spelade vackert på dragspel. Det blev en fin stund.

Nu väntar några lediga veckor för min del.

Hoppas du haft en fin helg så här långt!

/Karin

Berättandet, Skrivandet

Låt mig presentera…

…fröken Kristina Hansson! Denna kvinna som seglat upp till att bli en av mina stora förebilder. En sann inspiratös. 1895 öppnade hon Åres allra första hotell, ”Hotell Åreskutan”. Det gjorde hon i en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt. Hon blev ifrågasatt, motarbetad, hånad och baktalad, men hon kämpade på. Och efter något år öppnade hon ännu ett hotell i Åre, ”Socitetspaviljongen”. Tack vare hennes driftighet drog Åres turistiska utveckling i gång på allvar.

Jag har föreläst om fröken Hansson några gånger, och jag skriver om henne. Om allt går som jag vill blir det en bok så småningom. HÄR kan du läsa ett inlägg om den föreläsningen.

På bilden står hon utanför sitt ”Hotell Åreskutan”. I bakgrunden kan vi skymta Åre gamla kyrka.

Jag önskar dig en fin helg!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Skapandet

En ensam kväll i juli

Det är inte ofta jag är helt ensam hemma en kväll, men nu var det så. Jag var trött när jag kom hem, hade jobbat från tidig morgon, så jag tog en stunds vila på kökssoffan. Jag minns att jag, när jag var ny som präst, förundrades över att jag under en arbetsdag upplevt ett helt liv. Vissa dagar är sådana. Sorg och glädje, tårar och skratt, starka känslor och upplevelser, många tankar. Då är det så oerhört skönt att vila en stund. Att släppa taget i några minuter.

När jag vaknade gick jag ut. Trots regnet som öste ner, trots kylan och blåsten gick jag ut.  Längtade så mycket efter frisk luft. Så jag rensade i jordgubbslandet och i en av rabatterna en stund och plockade sedan en stor bukett smörblommor.

Jag gick in och tog fram papper och färger. Jag har längtat länge nu efter att måla, så jag gjorde det. Satt i tystnad och bara lekte med färgerna. Däremellan gick jag till pianot och kollade in lite noter inför vår sommarkonsert. Kom att tänka på ”Gråt inte mer Argentina”, som Malena Ernman framförde på ett fantastiskt sätt i lördags på Dalhalla. Den har jag aldrig sjungit, men den vill jag ta mig an.

Ja, så gick de där timmarna i ensamhet. Jag tycker om ensamheten, men nu längtar jag galet mycket efter min älskade familj.

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner

Det är inte förspilld kvinnokraft

Jag ser henne framför mig där hon sitter vid öppna spisen med stickningen i händerna. Mormor. Jag ser hur garnet liksom rinner fram mellan hennes fingrar. Jag ser också framför mig farmor och hennes virkningar. Och jag ser mamma och alla hennes olika hantverksprojekt.

Alla dessa handarbeten som skapats genom historien av kreativa kvinnor. Sockor och vantar, dukar och bonader, mattor och gardiner.

Det är INTE förspilld kvinnokraft. Det är långsamhetens och olönsamhetens revolution.

Jag ärvde inte förmågan till att sticka och virka av min mormor eller farmor eller mamma. Det som för dem tycks så enkelt är för mig många gånger helt obegripligt. Men jag har märkt att det är under perioder av stress och svårigheter som min längtan efter garner och färger växer sig starkare. Jag har märkt att det är under perioder av stark press som jag ändå sitter där i soffan och gör mina taffliga försök till att sticka.

Kanske för att det bor en trygghet i att handarbeta. Kanske för att det finns något oändligt fridfullt i ljudet från två stickor som letar sig fram genom garnet. Kanske för att det är något som förenar mig med mina förmödrar.

Det är INTE förspilld kvinnokraft. Det är långsamhetens och olönsamhetens revolution.

/Karin

Betraktelser, Utomhuslivet

Jag springer och lever Guds nu

Jag ger mig ut i skogen och springer. Behöver lufta huvudet och röra på kroppen efter en arbetsdag med administration, förberedelser och samtal. Jag springer ut i grönskan, i allt det som blommar och frodas och växer.

Och insikten slår mig: Det är NU! Det är NU vi har den där sommaren jag längtat efter, det är NU vi har den sommar jag kommer att sakna när vintern är mörk och kall. Det är NU.

Och en av mina favoritpsalmer kommer dansande inom mig där jag springer:

”Så lev Guds nu, av Guds nåd får du ta emot var stund ur Guds hand. Livet flödar fram så som sav i stam, så som bäck emot havets strand.” (Svensk Psalm 752.)

Så, jag bestämmer mig för att inte en enda gång till gnälla över regnet och kylan, utan istället se allt fantastiskt som sommaren ger och är. Se, höra, dofta, känna. Uppleva! Leva Guds nu.

Hoppas DU gläds över sommaren, alldeles oavsett om den är solig och varm eller kall och regnig!

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser

Dalhalla – äntligen!

Det hade regnat lite från och till under dagen, så vi packade med oss regnkläder och fleecetröjor och filtar. Men Dalhalla mötte oss med regnfria, ljumma vindar. Det var mitt första besök i Dalhalla och jag blev helt tagen bara av att komma in på området. Detta nedlagda kalkstensbrott som blivit en mäktig utomhusarena. Och ännu mer tagen blev jag förstås när konserten med Malena Errnman och Helen Sjöholm började.

Allt inleddes med att Malena Ernman kom gående genom publikhavet och sjöng ”Om sommaren fina.” När hon kommit upp på scenen möttes hon av Helen Sjöholm och de fortsatte sjunga tillsammans. Så vackert!

Sedan följde en konsert i skiftande genrer, och jag fascinerades så av deras enorma musikalitet och känsla i musiken. De stående ovationerna fick Helene för ”Gabriellas sång” och ”Du måste finnas”. Så mäktigt!

En magisk kväll, och jag vill dit igen!

Har du varit där?

/Karin

Skrivandet

Var kommer inspirationen och idéerna ifrån?

Ganska ofta får jag den frågan. Var får du idéerna och inspirationen ifrån? Jag undrar också hur det går till. Hur har allt jag skrivit fötts? Var kommer orden och formuleringarna ifrån? Och jag tänker på alla kompositörer och musikskapare, alla konstnärer och hantverkare, alla de som skapar – var kommer inspirationen och idéerna ifrån?

Jag vet bara att för mig kan det vara så här: Jag stiger upp i gryningen, skriver mina morgonsidor, går en kort sväng med Gillis och solen skiner. Jag kommer in och gör mitt träningsprogram, dricker kaffe och läser tidningen. Och regnet kommer. Jag funderar ett kort ögonblick över vad vi ska göra av den här dagen, som tycks bli en regndag.

Kikar ut i trädgården, ser rabarbern, vet precis. Lyssnar på gårdagens Sommar, bakar en rabarberpaj och kokar rabarberkräm, och det är någonstans där som en idé föds. Det är någonstans där med förklädet på och händerna i en deg som inspirationen kommer. Och den flödar fram,.

Jag gör klart i köket och ställer mig sedan vid datorn i mitt arbetsrum och orden rinner fram genom fingrarna. Och nu är det inte längre en ide´ utan snarare en förvissning. Glädjen i kroppen, det där som spirar inuti. Om några månader kommer ett resultat av denna rabarbermorgons inspiration – jag vet att denna morgons skapande kommer att leda till något. Jag bara vet det! Förunderligt!

Hur är det med dig och din inspiration?

/Karin

Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

En magisk kväll i Åre

”Nu kommer nog en regnbåge snart”, sa älskade dottern när vi övat agility en stund med Gillis. Och nog var det regnbågsväder – mörk himmel och sol och lite regn i ett och samma andetag.

Så kom den då – bågen över himlen! Och vilken regnbåge! Vi konstaterade alla tre att vi aldrig sett en så starkt lysande regnbåge förut. Och älskade maken lyckades fånga både den och en hoppande dotter på samma bild.

Ja, det blev en magisk kväll i Åre, och Gillis var väldigt nöjd! Agility verkar vara hans grej. Han är nyfiken, orädd och snabb och det märks att han vill lära sig.

Ha en fin julionsdag!

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser, Utomhuslivet

Cykeltur på Gotland

Bildresultat för cafe norr om visby

För två år sedan idag hyrde vi cyklar i Visby och cyklade norrut på ön. Solen värmde och himlen var så där overkligt ljusblå. Vi cyklade på rad, jag och min familj, min yngste bror och hans familj. Vi fick stanna några gånger och fylla på med vatten, för vi blev väldigt varma av att cykla där i solen.

Efter några kilometer stannade vi och några av oss tog ett dopp i havet. Sedan cyklade vi vidare. Vi kom till ett café, som jag inte längre minns namnet på, men jag minns ljusgula stenväggar, ett utomhustak av segel, och jag minns doften av bullar som letade sig ut. Och den doften kommer jag kanske aldrig glömma.

Och att sedan få beställa en bulle och en kaffe och sätta sig i skuggan. Att vara trött i kroppen, svettig och hungrig, och äta den där bullen. Ja, det var njutning på hög nivå. Och det är inte bara doften jag aldrig kommer glömma, det är också smaken av kardemumma, det är stämningen, ja, hela situationen.

Jag sparar på vackra minnen. Det här är ett sådant minne.

Hoppas DU också sparar på vackra minnen!

/Karin