Berättandet, Drottningen af Åre, Egenföretagare, Skrivandet

Ute på författarturné

I går hade vi premiär på vår författarturné, Ulla Engelsperger och jag. Turnén som anordnas av Region Jämtland/Härjedalen med läs- och litteraturutvecklare Catarina Lundström i spetsen. En författarturné med temat: Jämtland, Tornedalen och Grekland.

Vi hade förmånen att starta upp turnén med två bibliotek – i Kälarne klockan 15 och i Hammarstrand klockan 19. Det blev en så bra dag! Dels att få glida fram i ett vårvintervackert och soligt Jämtland, dels att få sitta i flera timmar i bilen och samtala med fantastiska Ulla och Catarina, dels att mycket folk kom till biblioteken (de fick ställa fram fler stolar, det är ett gott tecken), dels att det flöt på så bra då vi presenterade våra böcker.

Det är spännande att se hur Ullas bok ”Har man inte folk tar man finnar” och min bok ”Drottningen af Åre” har många gemensamma nämnare. De utspelar sig på olika platser – Tornedalen och Jämtland – olika livsöden, men så mycket förenar våra båda huvudpersoner.

Så kom också vårt samtal på biblioteken att handla om drivkraft, mod, styrka. Något som Ullas Anna och min Kristina äger i stora mått.

I kväll framträder vi på Järpens bibliotek kl 19, 2 april i Strömsund, 3 april i Krokom och finalen blir i Hede 4 april.

Hoppas DU har möjlighet att komma någon av kvällarna!

Drottningen af Åre, Skrivandet

En ny kvinna, en ny bok

  

I går var det som om tiden stod helt stilla, att allt upphörde, som om hela tillvaron höll andan. Jag satt och läste breven som hon skrev, kvinnan, som min nya bok ska handla om.

Två av mina böcker handlar om kvinnor som har levt och  funnits och lämnat avtryck i historien. Margareta Klingspor i boken ”Den där elden inom” och Kristina Hansson i ”Drottningen af Åre”. Jag ville skriva om en tredje kvinna, och henne har jag verkligen hittat nu. I går satt jag på Landsarkivet i Östersund och läste…

Det är något magisk i att bläddra bland de lövtunna bladen, breven skrivna för mer än hundra år sedan. Att läsa orden, ta del av tankar och känslor, minnen och upplevelser, längtan och förhoppningar. Och sorg. Jag grät en hel del medan jag läste.

Hon är född 1872, alltså precis hundra år innan jag föddes. Hon lever i en helt annan tid, skriver med en makalöst vacker handstil, med ett för mig ålderdomligt språk, och ändå förstår jag allt hon skriver! Hon har ett vackert språk, målande, beskrivande och emellanåt poetiskt, och en hel del humor glimtar fram mellan raderna.

Ur dessa många brev, som hon skrev till sina föräldrar och syskon, växer bilden fram av en stark, målmedveten, ambitiös och känslofylld kvinna. Jag vill bara läsa mer och mer och mer. Jag vill lär känna henne ytterligare, jag vill få följa med ännu en bit på hennes livsresa.

Jag är så glad att jag nu börjat skriva berättelsen om henne och hennes liv. Hon är så värd att berätta om.

Skriv ditt liv

Skriv ditt liv på Åredalens folkhögskola

För den som vill finns möjligheten att uppleva en midsommarvecka i Västjämtland med allt vad det innebär av grönska, blomning, fågelsång och mygg. Kanske med isande regnvindar. Kanske med strålande sol. Och en vecka av skrivande. Varmt välkommen med på kursen ”Skriv ditt liv” på Åredalens folkhögskola!

”Ska vi sätta tjugo som max?”

Det blir fjärde året i rad som jag leder kursen. Jag minns att inför den allra första kursen så ringde dåvarande rektor Ingmar och undrade vad jag ville ha för maxantal av deltagare. Jag svarade åtta, och tänkte att det skulle vara någorlunda lättarbetat och hoppades att så många skulle vilja anmäla sig. Då sa Ingmar: ”Det deltagarantalet nådde vi för flera veckor sedan. Nu är vi uppe i nitton. Ska vi sätta tjugo som max?”

Jag minns att jag häpnade. Var det verkligen så många som ville komma och vara med? Fantastiskt! Sedan har vi haft 15-20 deltagare med varje sommar. Och det går bra! Det har varit fantastiskt roligt de här somrarna, roligt och svårt och berörande och omtumlande och lärorikt. Jag är glad att få göra det igen!

För vem passar den här kursen?

Jag tänker att det finns många poänger med att skriva sitt liv, och framför allt två:

  • Att skriva för att familj och släktingar ska få ta del av ens livsberättelse
  • Att skriva för att få en överblick på sig själv och sitt eget liv

Andra har gått kursen för att komma igång med sitt romanskrivande eller helt enkelt bara för att komma igång med att skriva vad som helst. Det går också bra! Det är det som är rikedomen med att leda den här kursen.

Hur ser en kursdag ut?

Ungefär så här kan en dag se ut:

9.00 Vi möts i klassrummet och gör en kort skrivövning för att väcka inspirationen och komma i gång. Och att försöka släppa den inre kritikern. Att skriva för lustens och glädjens skull. Sedan ett pass med teori kring livsberättande

10.00 Fika

10.30 En skrivuppgift. Deltagarna kan sitta inomhus eller hitta lämplig plats ute i solen.

12.00 Lunch

13.00 Eget skrivande. Också här kan deltagarna välja var de vill sitta och jobba med sina texter. Jag uppmuntrar gärna till att passa på att röra på sig. Mycket händer med ens tankar och ens skrivande när man är ute och går i vackra, vackra naturen kring folkhögskolan.

14.30 Fika

15.00 Deltagarna sitter i mindre grupper och läser upp sina texter för varandra

16.00 Slut för dagen

Mycket mat och fika blir det

Jo, det är gott om mat- och fikapauser, och det är nödvändigt. Det är då det finns chans att sitta ner och prata med de andra deltagarna i kursen, och också med alla de som går på de andra sommarkurserna. Det brukar vara en oerhört kreativ och öppen stämning i skolan de här veckorna! Kanske inte konstigt när huset fylls av människor som skriver, målar, sjunger och syr…

När och hur?

Kursen går av stapeln vecka 26, alltså 24 juni – 28 juni. Du går in på skolans hemsida för att anmäla dig, senast 6 maj. På hemsidan finns också mer info om boende och kostnader mm –  Åredalens follhögskola.

Varmt välkommen till en kurs med mycket kreativitet, och med både skratt och gråt. Det kan bli så när man skriver sitt liv.

P.S. Om du har andra frågor, så skicka mig ett mail! gryningsljus@live.se

 

 

Präst i Åre

Kvinnofrukost med Sara Rönne på Internationella kvinnodagen

Internationella kvinnodagen äger rum varje år den 8 mars. Dagen blev, på FN:s initiativ, officiell 1977 och finns till för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation världen över.

Jag har många gånger varit med och uppmärksammat Internationella kvinnodagen i de olika församlingar där jag arbetat, genom bland annat gudstjänster och konserter. Här kan du läsa mer om förra årets kvinnodag.

I år bjuder vi in till kvinnofrukost! Varmt välkommen till St Olofsgården i Åre 8 mars kl 8.00. Det blir en god frukost och ett föredrag av Sara Rönne. Hon är bland annat bloggare och föreläsare och motiverar varje dag tusentals människor att ”tänka utanför sin vardagliga låda”. Här kan du läsa mer om Sara.

Hon säger så insiktsfullt och klokt:

”Det här livet är inget genrep – om inte nu, så när?”

Det kostar ingenting att komma till vår kvinnofrukost, men en har möjlighet att skänka en slant till Svenska kyrkans internationella arbete, och till projekt som gör livet bättre för kvinnor i utsatta länder. Vi kan vara med och göra skillnad!

Det blir en bra morgon, det är jag helt säker på! Varmt välkomna!

(Här är en reflektion jag skrev för något år sedan.)

Betraktelser, Livet

Att fasta

Om några dagar är det askonsdagen och med den dagen inleds fastan. Den sträcker sig 40 dagar framåt till och med påskafton. Jag ska fasta, ska du?

Jag har fastat på lite olika sätt genom åren. För många år sedan fastade jag från TV, och de 40 dagarna förändrade mitt TV-tittande totalt. Jag kunde inte längre bara titta på något, vad som helst, utan det måste ha någon sorts mening. Jag har också fastat från sötsaker och andra onyttigheter. Det ska jag göra också detta år.

Men varför ska man fasta egentligen?

Seden att fasta är urgammal, också Jesus drog sig undan i bön och fasta. Grundanledningen är att man ska pröva sitt liv, och försaka av sitt eget till förmån för dem som lider nöd. Förr var det inte ovanligt att man klädde sig ”i säck och aska” (bar mycket enkla kläder och ritade ett kors med aska i pannan eller strödde aska i håret).Från 400-talet kan man urskilja seden att fasta 40 dagar före påsk.

Att fasta – att inte tillfredsställa magens behov, kan för en del vara en hjälp att förstå att vi inte behöver tillfredsställa allt som vi önskar och strävar efter. Man kan göra fastetiden till en övning i andlighet och eftertanke. Fastan kan också betraktas som en tid av solidaritet med världens svältande.

Så fastar jag i år

Så, på tisdag äter jag min sista fettisdagsbulle för i år och fastan börjar på askonsdagens morgon. Och även om tanken är att man får avbryta fastan varje söndag så ska jag strunta i det. Under fastan ska jag utesluta kakor, bullar, semlor, tårtor, godis och ostbågar varje dag i veckan. Fram till påsk!

Önska mig lycka till! 🙂

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Upplevelser, Utomhuslivet

Månsken över Ullådalen

När kvällen kom väntade vi på månen, för om det bara blev klart månsken skulle vi ge oss ut på en skidtur. Till slut kom den fram bakom molnen. Vi packade in oss i bilen och drog iväg till Ullådalen.

För ett år sedan var vi med om en magisk skidtur i månsken tillsammans med fina vänner. Den gången åkte vi till Vita Renen och käkade middag och färden tillbaka till bilen badade i månsken.

Här kan du läsa mer om den kvällen.

Vi ville få uppleva något liknande igen, och det gjorde vi. Det är något visst att skida fram i mörker och tystnad med månen som enda ljuskälla. Älskade dottern sa med andäktighet i rösten: ”Tänk att vi bor HÄR.” Ja, tänk! Bara tio minuters bilresa hemifrån är vi på fjället i allt detta magiska.

Dessutom hade våra fina vänner med sig semlor till vårt fika. Vilken höjdarkväll! Kombinationen semlor + månsken + skidor + vänner kan vara en av de allra bästa kombinationerna.

Drottningen af Åre, Skrivandet

På författarturné tillsammans med Ulla Brännström Englsperger

Snart drar jag ut på författarturné med Ulla Brännström Englsperger. Vi ska få besöka ett gäng bibliotek i vårt län och berätta om våra böcker. Det här känns så roligt!

Extra roligt att temat som är satt för våra framträdanden är ”Kvinnor och gränser”. Det är ett viktigt och spännande tema! När Ulla och jag sågs härom dagen och planerade inför turnén slogs vi av likheterna mellan våra Ullas bok ”Har man inte folk tar man finnar” och min bok ”Drottningen af Åre”. Framför allt har vi kvinnor som huvudpersoner, kvinnor som kämpar mot sådant som begränsar dem, stänger in dem, krymper dem.

Ullas Anna och min Kristina är ungefär samtida, har ungefär samma bakgrund, och de bär båda på drömmen om att skapa sig ett annat liv än det de är uppvuxna i. De vill inte låta sig begränsas på grund av kön eller klass, de vill följa sina drömmar.

Vid våra framträdanden kommer vi dels att var för sig presentera våra böcker, dels sitta ned och samtala om böckerna, om skrivandet, om kvinnor och gränser.

Hoppas ni har möjlighet att komma och lyssna vid något tillfälle!

Så här ser turnéplanen ut:

Onsdag 20 mars: Kälarne kl 15, Hammarstrands kl 19

Torsdag 21 mars: Åre kl 19

Tisdag 2 april: Strömsunds kl 19

Onsdag 3 april: Krokom kl 19

Torsdag 4 april: Hede kl 19

Drottningen af Åre, Skrivandet

Drottningen af Åre under VM

Vi stod utanför Hotell Åregården på lördagskvällen. Massor av folk och tre stora bilar, en i guld, en i silver, en i brons. Och under jubel kom de tre medaljörerna ut och satte sig i varsin bil och åkte mot prisceremonin på Medal Plaza. Och jag tänkte: Hon skulle bara veta, fröken Kristina Hansson, vad som skulle vänta hennes hotell.

Nej, hon kunde förstås inte ana att det hotell hon lät bygga 1895 skulle bli centrum för all världens uppmärksamhet drygt hundra år senare. Hon kunde inte ana att hennes hotellbygge skulle dra igång en helt makalös utveckling av Åre. Vi har henne att tacka för mycket.

Och en hel del stjärnglans strösslas också över henne, över fröken Kristina, drottningen af Åre, i dessa VM-tider. Boken säljs bra runt om i byn (och i landet i övrigt också, glädjande nog), och många frågar om henne och hennes livsverk. Så sent som i går fick jag en stor beställning just från Åregården. Ett företag ska komma dit och bo några nätter och de vill ge sina anställda en varsin bok, för att få en glimt av Åres historia. Sådant värmer mitt hjärta!

Jag har skrivit många inlägg om min roman om fröken Kristina. Här kan du läsa några:

Boksläppet på Åregården

Nytryck av Drottningen af Åre

Livet i fjällvärlden, Upplevelser, Utomhuslivet

Mörkret ger vika – det finns hopp!

Vad bilden inte berättar är att ljuset flödar och fåglarna sjunger under min skidtur denna morgon. Mörkret ger vika – det finns hopp!

Jag tycker det har varit så oerhört mörkt denna midvinter. Brukar det verkligen vara så här mörkt? Det har känts som att ljuset aldrig kommer att återvända. Kolsvart när jag stiger upp på morgonen, när jag promenerar till jobbet, när jag går hem från jobbet… Men nu är en ny tid! Det är helt uppenbart.

Jag var helt euforisk när jag åkte längs spåret den här morgonen. De nypreparerade spåren, det där flödande ljuset, den där fågelsången… Åh! Det finns verkligen hopp!

Och nu börjar all längtan efter den bästa tiden på året när man bor som vi gör – vårvintern! De där dagarna då vi åker skidor i Ullådalen och solen lyser och värmer, och vi sätter oss i en solgrop och dricker varm choklad och äter apelsiner. Den tiden är snart här. Bilden här nedanför är från en sådan dag. Jag tror det var i mars förra året. Visst ser det rätt härligt ut?

Betraktelser, Familj och vänner

Hur tar du till vara på ditt liv?

När jag var tonåring och skrev dikter som allra mest, kretsade mina tankar mycket kring det här med att ta vara på sitt liv. Det har fortsatt vara ett viktigt tema för mig genom åren, och det har märkts i både sångtexter och böcker som jag skrivit. Jag tror att jag helt enkelt är rädd för att slarva bort det här livet som jag fått, som en gåva.

Det kan bli så klyschigt när man ska försöka formulera sig kring detta. Som att slarvigt kasta omkring sig ”carpe diem”, fånga dagen. Men bakom nästan varje klyscha finns ett korn av sanning.

Jag vill inte att livet bara ska passera, utan att jag tar till vara på mina drömmar och min längtan. Jag tror att våra drömmar och vår längtan säger något viktigt om oss som människor.

I fredags låg vi utslagna i soffan, hela familjen, och tittade på Talang i TV4. Ett ganska tramsigt program, men ändå mysigt att titta på tillsammans. Plötsligt är det en ung tjej som går upp på scenen och berättar att hon ganska nyligen miste sin bror. Hon berättar naket och ärligt om smärtan och saknaden efter honom. Sedan sjunger hon en sång hon själv skrivit, en sång som hon tillägnar sin bror. Det är några ord som lyfter sig över de andra. Ungefär så här:

”Jag lovar och svär, jag ska göra allt det där du aldrig fick”

Ja, det är ju så, många dör i ung ålder och får aldrig uppleva det de drömt om att få uppleva. Men vi som fortfarande är kvar här på jorden har möjligheten. Vi har det.

När jag var ung hade jag några stora drömmar. De handlade inte om äventyrliga resor eller påkostade bilar och hus. Nej, jag ville gifta mig, jag ville få barn, jag ville bli präst och jag ville skriva böcker.

Det är med tacksamhet jag inser att jag ju har uppnått de där drömmarna. Inte har det varit enkelt alla gånger, men jag har uppfyllt mina drömmar. Och jag har fått nya drömmar och ny längtan som jag försöker lyssna in och ta tag i.

Jag vet att mycket kan grusa drömmarna, kanske göra dem helt omöjliga att uppnå, livet är ju sådant, inget är självklart. Men jag tror också att nya drömmar kan födas när en dröm av olika skäl behöver släppas.

Jag vet också att det finns dagar och tider när man inte orkar drömma eller längta över huvud taget. Då man har fullt upp med att ta hand om den dag som är just exakt då. Då man har fullt upp med att ta hand om sig själv och sitt eget mående. De dagarna är också en del av livet. De dagarna behöver vi vara extra snälla mot oss själva. Extra, extra snälla.

Jag har länge tänkt på längtan och drömmar som en liten motor inom oss, en rörelse som för oss framåt, som ge oss ny livsglädje och kraft. Jag tror vi ska låta den där motorn mullra inom oss så ofta vi kan

Hör du din motor? Hur tar du till vara på ditt liv?

/Karin