Familj och vänner, Upplevelser

När en målning talar rakt in i ens hjärta

För många, många år sedan, när jag var trasig och trött, anmälde jag mig till en kurs i frigörande dans. Kursen gav mig nästan inget alls, men bilden vi fick vid kursens slut talade rakt in i mitt hjärta. En dansande kvinna, en bild fylld av livskraft. Då visste jag inte vem konstnären Maud Deckmar var, men nu för tiden är hon en mycket fin vän. Och nu har hon målat en annan bild som gått rakt in i hjärtat.

Jag var på hennes och Eva Alexanderssons utställning tidigare i höstas. Här kan du läsa mer om den. Både Eva och Maud är makalöst begåvade och jag gick runt och riktigt njöt av deras konst. Och så plötsligt stannar allt upp, så där som det kan bli när en blir berörd i sitt innersta. Det är Mauds bild som hon kallar ”Ingen annan kan öppna dörren till mitt hopp”.

För en vecka sedan skrev Maud på facebook att hon skulle lotta ut exakt den tavlan, det enda vi behövde göra var att swisha en slant till Läkare utan gränser och att dela hennes fb-inlägg. Jag gjorde det förstås! Jag swishade och delade och började hoppas.

Och så, i måndags, visar Maud en film på fb där hon ska dra vinnaren. Och den vinnaren blev jag!!! Jag är så oerhört glad!

Jag vet precis var den ska hänga. Jag vill ha den framför mig när jag skriver, som ständig inspiration och hoppfullhet. Jag ska förstås visa er tavlan så fort jag fått hem den. Och vill ni se Mauds konst redan nu och läsa hennes reflektioner så gå gärna till hennes blogg här.

Och här kan ni läsa om  föreställningen ”Mitt äkta liv” som Maud och jag gjorde för ett par år sedan.

Drottningen af Åre, Musiken, Skrivandet

Dimma över Åredalen och tre olika föreställningar

Dimman har legat tjock över Åredalen den här veckan. Den har gett oss bedårande vackert landskap när solen samtidigt försökt tränga fram. Den har också emellanåt gett oss enbart gråhet, trötthet. Och mitt i dimman har jag åkt runt och gjort tre olika föreställningar.

Först, i tisdags, var jag i Mariebys vackra församlingshem och gjorde ett musik- och berättarprogram på temat ”Länge leve livet”. Ord och toner kring hopp, livsmod och livskraft. Det var så roligt! Framför allt att få träffa alla fina människor som jag lärde känna när jag var församlingspräst där för cirka tio år sedan.

Och igår, torsdag, gjorde jag en föreställning kring vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv” tillsammans med mina medskapare Sonja Wahlén och Ulla Granqvist. Vi var i HornsbergskyrkanFrösön, och det kom så mycket folk! Och det blev så uppskattat, det vi gjorde. Det är tydligt att ord och toner kring sorgen berör oss människor. HÄR kan du läsa mer om vår bok.

Och idag, fredag, var jag på Hållandsgården i Undersåker och pratade om ”Drottningen af Åre”. Jag tröttnar aldrig på att berätta om fröken Kristina Hansson, om allt hennes mod och hennes drivkraft. Och det är härligt att se att hon engagerar, att människor vill köpa boken och läsa hennes berättelse. Du kan läsa många inlägg här på bloggen om boken, t ex HÄR.

Här är de, mina fina medskapare till ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv” – Sonja och Ulla. Ulla och hennes konstnärskap kan du läsa mer om HÄR.

Dimman ligger fortfarande tjock, och nu när det är kväll och mörkt ser vi ingenting utanför fönstret. Det är som om vi är helt ensamma här i byn, inte en lampa, inte en gatlykta, inte ett billjus…

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En fin allhelgonahelg

Allhelgonahelgen är över, och den blev väldigt fin. Det är dagar jag uppskattar. Stillhet, eftertänksamhet, mörker och ljus.

Fredagen innebar mysig gemenskap med några av de människor jag tycker allra mest om. Vi fikade, pratade, lagade mat, och åt tillsammans.

På lördagen var det bara jag och älskade maken. Vi tog en lugn morgon och sedan en lång promenad. På eftermiddagen åkte jag till Åre gamla kyrka och serverade varm saft till människor som var där för att tända ljus vid gravarna. Det blev fina samtal om livet och döden.

I går hade jag gudstjänst där temat var att minnas dem vi en gång älskat och mist. Jag kommer att bära med mig vår kantor Liselottes avslutningsmusik – Händels ”Dagen är nära”. Det var så vackert!

Efter gudstjänsten tog jag och L en promenad upp till Copperhill där vi satt en stund och drack varm choklad med vispgrädde.

Nu är det måndag och en helt ny vecka har inletts.

Jag önskar DIG fina novemberdagar!

/Karin

Drottningen af Åre, Familj och vänner

Drottningen af Åre i nytryck

”Drottningen af Åre” har nu nästan sålt slut, så det var dags att låta trycka fler böcker. I dag kom leveransen från tryckeriet. Vilken obeskrivlig tur att jag har Ida-Maja och Stina i mitt liv som hjälpte mig att bära alla böckerna in i huset.

Jag trodde nog att jag skulle få sälja en del böcker när jag, för snart ett år sedan, släppte ”Drottningen af Åre”. Jag tänkte på alla som bor i Åredalen som kan vara intresserade av Åres fascinerande historia. Och jag tänkte på de återkommande gäster som finns här i trakterna och som vill veta mer om hur det varit här genom tiderna.

Men försäljningen har gått över all förväntan, vilket ju är fantastiskt roligt! Jag skickar böcker till runt om i vårt land, till privatpersoner och bokhandlare, och boken säljer bra på Adlibris och Bokus. Dessutom går den bra på butiker i Åre och i Östersund.

Jag är väldigt stolt över den här boken, och fortsätter ständigt fascineras över fröken Kristina Hansson, hennes mod och styrka. Vilken kvinna! Tänk att hon var den som öppnade Åres första hotell i en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt i Sverige! Imponerande.

Om du vill läsa mer om min resa tillsammans med Drottningen, så läs gärna fler inlägg!

En tidningsartikel om min bok.

Boksläppet

Fina ord om boken

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

När frisk luft ger själslig påfyllnad

Det har varit mycket ett tag nu. Jag har gått upp i tjänst under hösten, eftersom vi är kort om personal, och det märks på min tynande ork. Så igår var det så oerhört skönt att följa med älskade dottern när hon tog en ridtur. Det gör något med en när en är ute i friska luften och får röra på kroppen. Det ger själslig påfyllnad.

Först hade jag en skön morgon. Det var ett tag sedan. Jag sov ut och tog sedan kaffekoppet till sängen och läste tidningen och såg på Nyhetsmorgon.

När älskade dottern vaknat gjorde vi oss i ordning och åkte till Häggsjön där Ida-Maja har en häst som hon får ta hand om och rida. Det var fler människor och hästar där och tillsammans gav de sig av på ridtur. Jag gick efter, njöt av utsikten, fotade, andades.

Det blev sköna timmar. När vi kom hem drack vi varm choklad. Bara en sådan sak! På kvällen kom vänner på middag. Så mysigt!

Och nu är det söndag morgon och jag ska strax bege mig till Duveds kyrka där jag ska leda gudstjänst. Jag gläds över det, och jag gläds över gårdagen. Här är fler bilder från turen i trakterna kring Häggsjön.

Böcker och läsning, Drottningen af Åre, Livet i fjällvärlden, Skapandet

Gryningsljus – skrivarateljé och butik

Nu är min skrivarateljé snart färdig. Nu landar den på vår gård inom kort. Jag längtar verkligen.

Det var någon gång mitt i sommaren som jag bestämde mig för att förverkliga drömmen om en egen skrivarstuga på gården. Här skriver jag mer om den drömmen och de tankarna.

Allt medan friggeboden har byggts har den levt för fullt inom mig. Jag har skapat inre bilder av hur den ska se ut invändigt, vad den ska kallas, hur den ska användas. När jag och familjen var på Öland i augusti besökte jag ett galleri strax utanför Solliden. Den platsen gav mig stor inspiration! Det är det galleriet som är på bilden och det är den andan jag vill åt. Den känslan.

Så, framöver när Ni kommer till Duved, är ni välkomna till ”GRYNINGSLJUS – Skrivarateljé och butik”. Där inne finner ni mig vid skrivbordet där jag jobbar med någon av mina texter. Där kan ni också köpa sådant som främjar skrivandet och skrivarlusten; vackra anteckningsböcker och skrivvänliga pennor. Och mina böcker, förstås. Med mera.

Jag kommer inte ha några fasta öppettider, utan ha öppet när jag ändå ska vara vid mitt skrivbord och sysslar med sådant som jag kan bli avbruten i.

Jag återkommer när den är helt klar och på plats på vår gård.

/Karin

Familj och vänner

Äntligen hemma

Det är en så skön känsla att komma hem. Att mötas av älskade familjen som kvällsfikar och hjälps åt med läxläsning. Att få lägga sig och sova i sin egen säng. Äntligen hemma.

Jag har varit på prästfortbildning i Sundsvall i två dygn. Två intensiva dygn med föreläsningar, seminarier, gudstjänster och möten med fina kollegor från hela vårt stift. Det är berikande och värdefullt. Jag har fått med mig många kloka ord och en hel del ny inspiration.

Men jag har en tendens att längta hem när jag är borta. Trots att jag verkligen är mån om att ”ta vara på dagen”, ”fånga ögonblicket” och ni vet allt det där, så bor i mig den där längtan hem.

Och nu är jag hemma med familjen omkring mig. Livet är liksom bäst då.

Drottningen af Åre

Drottningen af Åre berör

I går var jag och föreläste om ”Drottningen af Åre” för ett gäng härliga människor. Efteråt var det flera som kom fram och berättade att de läst boken och att berättelsen om fröken Hansson, Drottningen, har berört dem. Att de vill veta mer om henne. Sådant värmer mitt hjärta.

När jag åkte från Duved i går snöade det stora julaftonssnöflingor, men när jag kom till Östersund sken solen och det var så höstvackert. Jag blev bjuden på kaffe och sedan packade jag upp gitarren och tog fram stora fotot och kollade ljudet. Sedan var jag redo för föreläsning.

Det blev en rolig timme där jag berättade om fröken Hansson varvat med att jag sjöng och spelade några sånger. Publiken var så fin! De var med, de var intresserade, de var engagerade.

Och många blir berörda. Kanske för att jag berättar om en kvinna som vågade gå sin egen väg, som vågade följa sina drömmar trots massivt motstånd från andra människor och samhället i stort. Kanske för att jag berättar om en kvinna som var människa med allt vad det innebär av både styrka och bräcklighet.

Jag fick jättefina rosor från en kvinna i publiken. Nu lyser de upp vårt matrum. Stort tack!

Familj och vänner

Mina kreativa vänner

Idag lämnade jag Åredalen med allt myller av människor och åkte österut. Jag tog mig till Krokom där mina fina vänner Maud Deckmar och Eva Alexandersson hade vernissage i den gamla lanthandeln. Tack gode Gud för alla mina kreativa vänner!

Jag passerade Åre där höstmarknaden pågick för fullt och det var folk och bilar och marknasstånd överallt! Helt fantastiskt med tanke på vädret – ordentligt kallt, blåsigt, regnigt. Men jag satt i bilvärmen med en kopp kaffe och lyssnade på radio, och snart var jag framme i Krokom.

På övervåningen i den gamla lanthandeln hängde Mauds och Evas tavlor. Jag gick runt ett första varv och bara tog in. Mauds bilder har ett viktigt tema. ”Ingen annan kan sjunga mina sånger”. ”Ingen annan kan styra mitt liv” och så vidare. Och min favorit, den som grep tag så det kändes ordentligt i hjärtat: ”Ingen annan kan öppna dörren till mitt hopp”

Evas bilder är målade med tusch och finurligt detaljrika. De berättar om hennes barndom och uppväxt och livet ständigt utomhus. De är var och en som små sagor, tavlor som en bara vill krypa in i och upptäcka mer av.

Maud och Eva var förstås på plats och berättade om sina konst sin kreativitet. Det var så fint att få träffa dem, det blir inte så ofta nu för tiden. Förut var vi med i samma skrivargrupp, ”Gloria Mundi”, men sedan jag flyttade till Duved kan jag inte vara med på samma sätt. Desto härligare att träffa dem idag och få ta del av all deras konstnärliga begåvning. Jag åkte därifrån fylld av inspiration och värme.

Har ni vägarna förbi Krokom, så gå in och se deras utställning. Den visas under hela oktober.

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Hej första snön!

Efter lunch tog jag mig till Ullådalen för att få komma ut och andas in doften av snö. För nu är den här, första snön. Hej och välkommen!

Under höstterminen har jag sagt ja till att arbeta 75% som präst, eftersom vi just nu har personalundeskott. Jag gör det gärna, men är noga med att poängtera att det bara är under hösten, sedan ska jag gå tillbaka till mina 50%.

Det jag märker redan nu är att när jag jobbar 75% så blir det ofta mer än så. Det är svårare för mig att hålla mig till mina planerade timmar när jag jobbar 75 än när jag jobbar 50… Märkligt… Plötsligt är det svårt att ta ut det antal lediga dagar jag ska ta ut och det antal lediga timmar jag har rätt till.

Men jag försöker verkligen! För det sista jag vill är att börja jobba för mycket och sedan inte orka.

Så, idag, när snön yrde i luften längtade jag så oerhört till Ullådalen, så efter lunchen tog jag mig dit. Det blev en härlig timme med älskade Gillis bland färgsprakande fjällbjörkar och vitpudrade myrar.

Jo, det är tidigt med snö redan i september, och ändå är det något härligt med det! Den kyliga luften, krispigheten, längtan efter skidåkning…

Efter den där timmen var jag fylld av ny energi. Tänk, så mycket det betyder!

Hoppas DU har det bra, i snölandskap eller någon annanstans!

/Karin