Familj och vänner, Präst i Åre

Dop och konfirmation – en livsbejakande dag

Bildresultat för dop

Jag ska snart åka iväg för att döpa ett litet barn. Det är ett av mina allra viktigaste uppdrag som präst – att döpa. Att hålla det lilla barnet i min famn och med tre händer vatten ge en bild av livets stora mysterium – att Gud älskar oss och delar våra liv.

I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Eller med orden ur Mikael Eklöfs dopsång:

Du är älskad, du är sedd, var inte rädd.

Och min dag får fortsätta med ännu en stor livshändelse. Vi är bjudna till konfirmation i Östersund. En alldeles fantastisk S har fyllt femton år och är nu en konfirmand! Det känns å ena sidan helt obegripligt att hon som så nyss var en liten tjej nu har blivit stor, och det känns alldeles underbart att få dela hennes dag.

Så, en dag fylld av nåd och kärlek! Tacksam.

Jag önskar dig en välsignad dag!

/Karin

Livet med hund, Musiken, Utomhuslivet

Försiktig kulning i gråvädret

Nere i byn har det blivit riktigt grönt, vår gräsmatta är grön och gullvivorna har kommit, men vädret är helgrått med regn. En sådan där dag när jag kan bli lite tung, och jag riktar avundsjuka blickar till vännerna i Stockholm eller Visby eller Göteborg där de går omkring i shorts och sitter på uteserveringar med ett glas vitt.

En sådan där dag när jag kan bli lite tung och helst vill ligga under en filt. Så jag bestämde mig för att göra precis det.

Men FÖRST! En vända utomhus. Först en dos motion och frisk luft.

Så jag tog mig till mitt älskade Ullådalen och vandrade. Här är ingen som helst grönska än, här är allt flammigt i vitt och beige och brunt. Och det såg en smula dystert ut (när jag samtidigt hade bilden inom mig av en uteservering i en lummig park i Göteborg), men det var SÅ härligt att ut och röra på kroppen och andas in den där friska luften. Och bli blöt av regnet.

Jag vågade mig på en försiktig kulning… För första gången på evigheter fanns inga bilar på parkeringsplatserna. Det är sällan tomt på bilar här. Men idag. Idag var jag ensam, så jag lät om mig lite. Riktade mitt ljud mot Mullfjället, lät tonerna flyga ut över vidderna.

Och Gillis tittade lite förbryllat på mig, men suckade bara och lade sig ner på marken tills jag kulat klart. Då fortsatte vi vår vandring, han och jag.

Och nu är jag hemma, och nu ska jag lägga mig under filten och läsa bok en stund.

Hoppas DU har en skön fredag!

/Karin

Betraktelser, Präst i Åre

Allt kommer att bli bra – Gökotta på Åre hembygdsgård

Relaterad bild

Vi höll oss inomhus trots att det var Gökotta och vi borde ha lyssnat efter morgonfåglarna. Men det var så kallt. Och blåsigt. Och regnigt. Men inne i mangårdsbyggnaden på Åre hembygdsgård var det varmt och gemytligt och en brasa brann i öppna spisen. Så där inne hade vi vår Gökotta denna morgon.

Många kom för att vara med, och det blev en fin stund med välkända morgon- och vårpsalmer. Dessutom var Torkel Johansson med, som är en mycket skicklig blåsare i diverse horn. Det är något visst med hornet, med klangen, med tonerna.

Och jag, jag predikade kring ordet ”tillit”. Det är det ordet som kommer för mig när jag läser berättelserna om Kristi himmelsfärd. Jag berättade om skylten jag såg en gång när livet var fyllt av oro. En skylt, som ser ut som en trafikskylt, men med orden: ”Allt kommer att bli bra”.

Jag önskar dig en fin Kristi himmelsfärdsdag!

/Karin

 

Betraktelser, Livet, Utomhuslivet

En livsbejakande människa

”Ska vi ta en skidtur?” sa älskade maken igår kväll när jag rätt sent kom hem från jobbet. Jag tittade ut genom sovrumsfönstret och såg den här fantastiska vyn över kyrkan och Åreskutan, och tänkte att det vore underbart med en skidtur, men orkade inte. Jag var så himla trött efter en lång arbetsdag att jag bara inte orkade. Trots den magiskt vackra kvällen där ute.

Så medan jag gick och la mig drog älskade maken iväg till Ullådalen och åkte skidor. Och såg solen försvinna ner bakom fjällen.

Jag sov när han var tillbaka, men jag hade gjort i ordning fika till honom och skrivit en lapp: Fika till min älskade, livsbejakande bättre hälft. Jag är så stolt och glad över honom, så glad att han är en livsbejakande människa. Så glad att han tar till vara en kväll som denna!

Det är precis så jag också vill leva! Ta vara på de stunder och möjligheter som ges. Men igår kväll var jag lite för trött. Men här, här gjorde jag det – tog till vara på dagen och livet.

Hoppas DU också gör det!

/Karin

Berättandet, Livet, Präst i Åre

Att dansa i kyrkan

För några år sedan samarbetade vi för första gången, dansaren Elin Kristoffersson och jag. Då gjorde vi en föreställning som vi kallade för ”Jag dansar för livet”, där jag läste dikter om livet och döden, kyrkomusikern Ingeborg Olsson spelade stycken på kyrkorgeln och Elin dansade. Det blev en mycket stark föreställning.

I förra veckan sågs vi igen, då hon kom hit till Åre för att dansa. Den här gången vid Åre församlings Språkcafé i St Olofsgården. Vårt språkcafé är en mötesplats för våra nyanlända och ”gamla” Årebor. Vi brukar laga mat tillsammans, äta ihop och prata svenska. Emellanåt har vi någon gäst som sjunger eller skapar med händerna eller spelar instrument. Och förra tisdagen var det Elin som var gästen.

Jag missade tyvärr kvällen eftersom den krockade med älskade dotterns dansuppvisning, men jag har förstått att det blev en härlig kväll. Elin dansade först på egen hand den solodans hon kallar I tystnaden är min hud inte längre mitt slut. Åh! Bara detta! Vilket fantastiskt namn på en dans! Och sedan bjöd hon in alla att dansa. Och det hade de gjort, både unga och gamla. HÄR kan du läsa mer om Elin.

Jag längtar efter att göra fler föreställningar ihop med Elin, och vi har pratat lite smått om det. Jag tror så mycket på dansen som uttrycksmedel, inte minst i kyrkan.

/Karin

 

Musiken, Upplevelser

Kurs i kulning, del 2

Jag är så fylld av intryck efter helgens kulningskurs att jag behöver skriva två inlägg om den. Så,  här är del 2.

Efter en skön morgonpromenad i ensamhet och tystnad, och ännu en ljuvlig frukost, väntade ett kulningspass. Vår kursledare Agneta har varit fantastisk i detta med att variera de olika passen. Så den här förmiddagen innebar en hel del uppvärmningsövningar, känna in kroppen, känna in rösten, och teori kring kulning.

Efter det åkte vi till en fäbod.

En vacker plats på jorden. Här fick vi lunch som ordnades av fina Evalotta och Per som driver Dala Floda Värdshus. Som de har pysslat om oss! Och vilken god mat vi fick där ute i det fria. Läs med om värdshuset HÄR.

Efter lunchen gick vi upp mot höjderna och kulade ut över vidderna, över skogarna och bergen och dalarna. Och jag blev rörd och berörd av stunden och ordet urkraft kom för mig. Nu längtar jag till den stund då jag står uppe på Åreskutan och kular ut över Åredalen.

Urkraft.

/Karin

Musiken, Upplevelser

Kurs i kulning

Jag färdades söderut i fredags, åkte från ett fortfarande ganska beige och brunt Duved, och kom ner till ett riktigt grönskande Dalarna. Dala Floda Värdshus mötte mig med värme och omsorg. Vilken plats på jorden! Jag checkade in, bytte om och tog sedan en kvällspromenad för att se mig om i omgivningarna. Dalarna är verkligen vackert.

Under lördagen var det kurs – den efterlängtade kulningskursen. Vår lärare Agneta Stolpe är en fantastiskt skicklig sångerska inom bland annat folkmusik och kulerska, och också en mycket god pedagog. HÄR kan du läsa mer om henne! Vi ägnade dagen åt diverse uppvärmningsövningar för att komma åt vår röst på bästa sätt, vi ropade, vi sjöng, vi kastade bollar…

På kvällen, efter den sagolika middagen i vackra matsalen, gick vi ut till sjön och kulade och ropade och lät. Här är några av mina fina kurskamrater.

En väldigt bra lördag i mitt liv, som lärde mig mycket, inte bara om kulning utan också om mig själv. I morgon delar jag med mig om min kurssöndag.

Hoppas DU haft en fin helg!

/Karin

Livet, Musiken

Nu drar jag iväg och förverkligar en dröm

Bildresultat för förverkliga drömmar

Jag tror det är viktigt att drömma och längta. Då behåller vi glöden inom oss levande. Själv har jag många drömmar och längtor, en del sådana som inte ens behöver bli förverkligade, de är bara fina att drömma om. Andra vill jag verkligen göra verklighet av. En sådan dröm är att lära mig kulning, och den drömmen ska förverkligas den här helgen!

Så idag sätter jag mig i en hyrbil och drar söderut, till Dalarna, till Dala Floda, där jag ska gå en kulningkurs under ledning av folksångerskan Agneta Stolpe. Det känns så roligt!

Det är något med kulningen, med folksången, som ligger så nära mitt hjärta. Kanske beror det på att jag kommer från Härjedalen, och att det i min familjs ägor finns en fäbodvall där jag tillbringade mycket tid som barn. HÄR kan du läsa om den platsen på jorden. Och HÄR.

Hur ser dina drömmar ut?

Ha nu en fin helg!

/Karin

Skrivandet, Upplevelser

Här är filmen där jag presenterar min nya bok

För några veckor sedan var jag i Stockholm för att bland annat spela in en kort film där jag presenterar min nya bok ”Du möter min blick i vimlet”. Det blev en rolig eftermiddag på förlaget med trevliga människor som gjorde filmen. Och med annat trevligt folk som arbetar där. HÄR kan du läsa mer om den dagen.

Jag minns en annan filminspelning när jag var med och gjorde TV-gudstjänster för SVT. Största delen av gudstjänsterna spelade vi in i vackra Storvallens fjällkapell, men TV-produktionen ville att min predikan skulle filmas utomhus. Där kameran skulle svepa över de vackra, vita vidderna.

Tyvärr var det snöstorm den dagen, och inga vyer gick att se över huvud taget. Så jag stod där i snöyran, fick snöflingor i ögonfransarna, blinkade, predikade. Men det blev bra! Det blev rätt effektfullt med all den där snön.

Men i varma, sköna studion på Verbum var det ingen snöstorm, och filmen kom till utan större bekymmer. Nu finns den som en del av marknadsföringen av min bok. Hoppas du gillar den!

Hej från Karin!

 

Familj och vänner, Utomhuslivet

Vilka hälsosamma timmar det blev!

Ja, så hälsosamma så jag funderar på att lägga mig i soffan och äta praliner resten av dagen.

Efter att ha stått i mitt hemmakontor och arbetat från morgonen tog jag en timmes powerwalk. Det där sköna i att ha tränat tidigt på dagen, att liksom ha det gjort. Sedan gjorde jag mig i ordning och gick till bussen. Som inte kom. Eftersom jag hade en tid bokad i Åre var det bara att gå hem och ta cykeln och cykla den knappa milen.

Tiden jag hade att passa var en massagetid på Holiday club. Jag fick presentkort av älskade maken i Morsdagspresent förra året, så det gällde ju att hinna med det innan presentkortet var för gammalt. Det blev en välgörande stund, gott för min en aning stela rygg.

Och välgörande att bara få sitta i deras mysiga SPA-avdelning i en skön fåtölj och lyssna på vacker musik.

Sedan åt jag lunch på Grow med min fina vän Linda, som också fått massage i present av sin sambo. Vi åt en mycket hälsosam lunch med massor av grönsaker. Det är liksom Grows idé det där med massor av grönsaker.

Och sedan var det dags att cykla hem. I motvind. Och nu är frågan – praliner och soffläge?

Hoppas DU har en fin onsdag!