Livet

Kreativtet

Efter en dag med ynnesten att få umgås med många nära och kära tog jag mig ut på en powerwalk. Jag brukar försöka träna på morgonen eller förmiddagen, men idag hade det hunnit bli eftermiddag och skymningsljus. Efter en knapp timme gick jag längs Ljusnans strand och då kom regnet.

Det är något med kroppens rörelse som gör att kreativiteten föds och växer. Jag får så många idéer när jag är ute och tränar. Kanske allra mest när det regnar. Det liksom öppnar sig inuti och ord och toner flödar. Märkligt. Starkt.

Livet

Skynda dig

Idag fick jag sällskap på min morgonrunda av min pappa. Skön höstluft och vackra vyer. Det bor ett vemod i höstens tid och jag tänkte, som så ofta förr, på Tove Janssons ord i ”Höstvisan”. 

Skynda dig, älskade, skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut. Tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommarn slut.
Ja, åter igen – nuet är det enda vi har, det enda vi vet något om. Tid att ta vara på det.

Livet

Sorg och död

Så här glada såg vi ut när vi var i radiostudion för tre år sedan, trots att ämnet vi pratade om var sorg och död. Då hade vår bok ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv” precis släppts. En bok med texter av mig och Sonja Wahlén och med fantastiska bilder av Ulla Granqvist. En tankebok kring det svåraste, det ämne som vi gärna undviker att prata om, just sorgen och döden. Men det är viktigt att vi pratar om det! Att inte se döden och sorgen som något som finns utanför eller bortanför livet, utan något som är en del av livet. Att inte rygga för att livet också bär på mörker och svårigheter, på förtvivlan och smärta.

Vi skriver i boken att vi idag i vårt samhälle ständigt fokuserar på tacksamhet och glädje, att vi uppmanas att rycka upp oss, tänka positivt, se framåt. Jo, det är klokt och viktigt, men inte alltid. Det finns stunder och perioder i livet då vi behöver sörja, gråta, klaga, gnälla, älta, ifrågasätta, vara arga och missmodiga. Och vi behöver medmänniskor som står kvar. Som orkar. Som törs. Som kanske inte har de rätta orden, den rätta trösten, men som finns där med sin närvaro och sin öppna famn.

Så ser jag på bilden igen från radiostudion och tänker att det är helt rätt att vi ser så glada ut. Sorgen rymmer så många ansikten, så många skiftningar och så måste det få vara. Tack Sonja och Ulla för gott samarbete med vår bok! Tack Ingegerd och Maria på FB-förlag att ni trodde på boken!

Livet

År som gått

Det här är i juni 1989 på förstukvisten till ”fasterstuggu” på min hemgård. Jag är på väg till kyrkan för att få ta emot ett musikstipendium. När jag kommer dit kan jag konstatera att kyrkan är fullsatt och att körer från hela länet är där för att sjunga. Själv går jag med darrande ben fram för att ta emot stipendiet och för att sjunga. Jag sjunger ”I midsommartid”. Jag minns inte så mycket mer av den dagen men gläds över att hitta den här bilden. Jag har inte sett den på många år, men den får mig att kastas tillbaka till ett då. Till ett 80-tal med permanentat hår. Till en period i mitt liv då jag gick på musikgymnasiet i Östersund och det mesta i livet präglades av musik och formuleringar. Dessutom är jag ju väldans söt i min hembygdsdräkt. 🙂
Livet

När ord blir till musik

För något år sedan var jag på en konsert med en fantastisk musiker. Efteråt pratade vi med varandra och insåg att vi ville skapa musik ihop. Jag skickade några av mina texter, och igår kom första låten till mig per mail. Orden hade blivit musik och det var så vackert! Det är något mycket stort när de ord man skapat blir invävda i toner. Det blir spännande att se vad detta kommer att leda till.

Livet

Morgon mellan fjällen

Det magiska i att vakna till en sådan här vy. Blir påmind om hur det var när Ida-Maja var liten. Hon inledde varje morgon med att säga ”Fin dag”. Alldeles oavsett om hon vaknade klockan fem och det var becksvart utanför fönstret så sa hon ”Fin dag”. Jag har ofta tänkt på det genom åren. Tänk att ha en sådan tillit till den nya dagen.

Livet

Hemmakänsla

Solen skapar ett fönster inne i Näs kyrka. Jag är här för att sjunga och berätta om min bok ikväll. Jag har varit präst i den här kyrkan, jag slutade för sex år sedan, och det är en speciell känsla att vara tillbaka. En känsla av hemma.

Livet

Nya projekt

Älskar när matbordet fylls av notblad, papper och pennor. Jag skriver på något nytt och spännande. En kompositör vill ha mina ord till sina toner så nu formulerar jag. Det är sällan jag skriver texter till redan skapad musik. Det blir ett speciellt sätt att skriva när musiken i sig skapar stämningar och känslor och jag ska försöka fånga det med mina ord. Vi får se vart det landar. Musiken är mycket vacker i alla fall.

Livet

Musikföreställning

När jag släppte min bok ”Du ritar i sanden” hade jag fantastiska Astrid Åslin, musiker, med mig. Tillsammans skapade vi en föreställning där mina berättelser vävdes samman med sång och musik. Det var så roligt och det kändes så bra, så nu planerar vi en liten turné´.

Livet

Är jag en författare nu?

Jag har svårt att titulera mig själv som författare. Men nu ska jag kanske försöka ändå. Jag är invald i författarförbundet nu, så det säger väl en del trots allt… För att kunna bli invald behöver man kunna visa upp tre utgivna böcker, och jag har ju mina tre. Boken om sorg som kom ut 2012 och som jag skrev tillsammans med Sonja Wahle´n och Ulla Granqvist; romanen Den där elden inom som kom 2013 och Du ritar i sanden som släpptes nu i augusti. Så nästa gång någon frågar vad jag arbetar med ska jag kanske inte säga ”jag är präst och så skriver jag lite grann”, utan med stolthet svara ”jag är präst och författare.” Ska försöka våga.