Jag har svårt att titulera mig själv som författare. Men nu ska jag kanske försöka ändå. Jag är invald i författarförbundet nu, så det säger väl en del trots allt… För att kunna bli invald behöver man kunna visa upp tre utgivna böcker, och jag har ju mina tre. Boken om sorg som kom ut 2012 och som jag skrev tillsammans med Sonja Wahle´n och Ulla Granqvist; romanen Den där elden inom som kom 2013 och Du ritar i sanden som släpptes nu i augusti. Så nästa gång någon frågar vad jag arbetar med ska jag kanske inte säga ”jag är präst och så skriver jag lite grann”, utan med stolthet svara ”jag är präst och författare.” Ska försöka våga.
Men ja Karin! Klart du stolt ska säga att du är författare. Varför ska vi som Edith sa göra oss mindre än vad vi är? Vilken livsbejakande bild du har till din blogg förresten! Jag blir glad av att se den.
Tack för stöttningen i detta, Eva! Ja, varför ska vi göra oss mindre än vi är? Jag har Ediths dikt på kylskåpsdörren sedan länge. Så skoj du tycker om bilden! Jag gillar den också. Den är tagen en vacker septemberdag i Ullådalen.