Livet

Att sjunga till nyckelharpa

Idag har jag presenterat min bok i Selångers församlingshem. Dessutom hade jag förmånen att musicera tillsammans med begåvade Jon Sjödin. Han kompade mig på piano, men när publiken önskade ett extranummer valde vi att ”kasta oss ut”. Vi gjorde helt orepeterat dalakoralen av Bereden väg på sång och nyckelharpa. Det var en mycket speciell känsla! Att få sjunga ihop med ett så förunderligt instrument, att tillsammans i stunden skapa musik, ja, det var en smula magiskt. Det tycktes åhörarna också tycka. En bra dag då jag dessutom fått hänga med ett syskonbarn. Tacksam! Men nu sitter jag och väntar på tåget och längtar hem.

Livet

Glädjen i att skriva

Idag har varit en underbar dag. Jag har tänt ljus, druckit glögg och skrivit. Hela dagen med några små pauser för tvätt, disk, blomvattning och dylika vardagssysslor. Det är underbart att ha tiden till att skriva, formulera, borra sig ner i berättelsen. Tiden upphör, omvärlden upphör, det är bara skeendet i berättelsen som existerar. Nu vankas fredagsmys med familjen. Vilken dag!

Livet

Hoppfullt

Tänk att behålla hoppet och friheten i kropp och själ även då en blivit vuxen! Tänk att bevara glädjen och lekfullheten även då åren gått. 

Idag har jag suttit på ett café med en fin vän och druckit kaffe och pratat om livet. Hon är en sådan spm tar vara på sitt liv, som behållit glädjen och friheten. Hon sa upp sig från en trygg fast anställning i storstan för att få bo i fjällvärlden. Människor ifrågasatte hennes beslut, undrade om hon alls tänkt på inkomst och pensionsförsäkring. Det hade hon och valde liv och frihet. Vad är det värsta som kan hända, frågade hon sig, att jag en dag står där utan pengar och tvingas bo i tält? Jaja, vad gör väl det? Jag gillar ju att bo i tält.

Hon är en av många som varit en förebild i mina egna val under det senaste året. Att våga. Att inte sitta fast.
En dag i januari när jag var ute på en isande vacker vinterpromenad och mitt inre var ett kaos av oro, smärta, rädsla över min egen framtid och jag bad till Gud om vägledning, så kom jag till ett träd. I trädet hängde ett hjärta. Där mitt ute i skogen. Och jag tänkte: Jag ska följa mitt hjärta! Gör jag det nu när jag jobbat på tok för mycket och inte orkar eller räcker till någonstans? När varken jag eller familjen mår bra? Följer jag mitt hjärta? Svaret blev så tydligt: Nej, men jag kan börja göra det igen.
Det var läskigt men nödvändigt att säga upp sig. Att lyssna inåt. Nu, nästan ett år senare, känns det så självklart. Livet är så kort! Vi behöver ta vara på det! Jag vill behålla hoppet och glädjen i livet. Då kan jag också på ett helt annat sätt orka och vilja finnas för andra.

Livet

Vacker eftermiddag

Den här eftermiddagen packade vi en ryggsäck med gott fika och gav oss av. Vi promenerade ner till älven. Svanar simmade och tranor skrek och gav sig av söderut. Allt var inbäddat i gråfärger. Snö, is, vatten, himmel. Jag kom att tänka på en dikt jag skrev för några år sedan. En haiku.

Där under isen
Där under snödrivorna
Uppståndelsens frö

Livet

Berörd, omtumlad, imponerad

Ikväll har jag och en god vän varit på teater i Järpens biosalong. Det var Kerstin Thorvalls ”När man skjuter arbetare” som visades. En fantastisk föreställning! Skickliga skådespelare/sångare, smart och snygg scen, kloka lösningar. Och vilken berättelse! Jag läste boken för många år sedan, och jag minns hur omtumlad och berörd jag var. Det är jag nu också. Och imponerad. Mer teater åt folket!

Livet

Konsert i Klosters kyrka

Det blev en härlig stund i vackra Klosters kyrka. Jag och Maria gjorde en konsert kring berättelserna i min bok. Ett härligt kyrkorum och fin ackusativ. Det är så fantastiskt roligt att få berätta, sjunga, förmedla och i bästa fall beröra. När bilden togs hade vi sagt hejdå till konsertbesökarna och dragit på oss jackorna för att ge oss ut i novembermörkret.

Livet

Konsert och bokpresentation i Eskilstuna

Igår morse satte jag mig på tåget i Duved för att åka till Stockholm. En skön tågresa blev det med vila och läsning. Framme på Stockholms central fick jag fina timmar med min vän/författarkollega/prästkollega Ulrica på ett café.

Sedan åkte jag vidare till Eskulstuna och blev hembjuden på god middag hos min vän Maria och hennes man.
Den här morgonen har jag tagit en långpromenad och ätit hotellfrukost. Snart ska jag ge mig av och repa inför konserten och bokpresentationen jag ska ha i Klosters kyrka.