Jag har trötta morgnar. Det är lite ovant, för jag har varit ganska morgonpigg länge nu. Jag tänker på tiden från januari till maj i år när jag jobbade med min bok. Hur jag steg 5.30, bryggde kaffe och ställde mig vid mitt ståskrivbord och skrev och drack varma klunkar. Vid 7.30 väckte jag dottern och var med henne tills det var dags för henne att gå till skolan.
Nu är det svårare att ta sig upp så tidigt. Men två dagar den här veckan har jag gjort det. Gått upp tidigt, jobbat en stund, ätit frukost med dottern, och när hon gått till skolan har jag satt på mig skidkläderna och pjäxorna. Sedan har jag gett mig av. Vi bor bara några minuters promenad till skidspåren, så det är så enkelt att bara ge sig av. Och så ligger spåren där och jag glider fram mellan snötyngda träd och vita myrar. Den bästa starten på dagen!
