Boken ”Öppnas vid händelse av min död” ligger tydligen på bästsäljarlistor världen över, och jag blev rekommenderad av en vän att läsa den. Jag är mitt i den nu, och vill inte ha något annat att göra än att läsa. Den är skriven av en författare jag aldrig ens hört namnet på, och utspelar sig i Sydney och Melbourne. Handlingen kretsar kring en rad olika personer med olika svåra förvecklingar som gör att dessa människor kommer i kontakt med varandra på ett oväntat sätt.

I början tyckte jag att den var lite naivt ”feelgood-aktig” i handlingen och i författarens sätt att formulera sig. Men när jag vaggats in i detta lite myspysiga, kommer helt andra stråk med i bilden. Svek, förlåtelse, smärta… De stora livsdramorna spelas plötsligt upp på ett sätt som går rätt in i kroppen på mig. Jag tror det är hennes förmåga att skriva om det svåra i ena stycket för att sedan vara lite så där ”putslustig” i nästa. Detta att lite kastas fram och tillbaka.

Och så förundras jag, och imponeras, av hennes sätt att hålla i alla trådarna, alla personerna, alla konflikterna. Allt som på något sätt ska spinnas vidare på, och i bästa fall knytas ihop mot slutet. Men jag är inte där än. Slutet är ännu långt borta. Det är jag glad för. För jag vill stanna i den här boken länge än.