Livet

Skidåkning

Jag har så många coola, vältränade, modiga, målinriktade och ambitiösa vänner och släktingar som drar iväg och åker Vasaloppet. Jag är sjukt imponerad, ska ni veta! Alla träningstimmar ni har bakom er, alla målbilder ni har skapat, allt ni satsat på det här loppet. Bra, bra jobbat!
Själv är jag inte det minsta intresserad av att åka lopp, däremot är jag mycket intresserad av att åka skidor! Och jag gör det ofta. När en bor som vi gör finns det alla möjligheter. Jag kan ta skidorna under armen, promenera i två minuter, och sedan hoppa på längdspåren här i Duved. Jättefina spår! Eller jag kan ta skidorna under armen och gå ett par minuter åt andra hållet. Då kan jag åka på isen, fantastiskt fint!
Vill jag ta bilen några kilometer kan jag åka skidor i underbara Ullådalen eller i Björnen. Det är en lyx, det tycker jag verkligen! Bilden här ovan är från i fredags när jag åkte här i Duved. Då sken solen in bland träden.
Livet

Sorg

I vårt vackra lilla kapell möts vi med jämna mellanrum för att tala om sorgen. Med elden sprakande i öppna spisen och med en kopp kaffe i händerna talar vi om det allra svåraste. Om döden och förlusten, om begravningen, om tomheten och smärtan, om den aldrig sinande kärleken. Det är något gott och mycket viktigt i att få sätta ord på det som känns, och att få dela med andra. Andra som kan ha varit med om något liknande. I sorgen kan människor mötas, i sorgen kan människor få vara hudlösa med varandra, i sorgen blir vi till som människor för varandra.
Livet

Nöter texter idag

Den 6 mars gör jag och Jenny Michanek vår föreställning Kallad på Storsjöteatern vid en heldag kring jämställdhet och feminism. Storheter som Kristina Sandberg och Nino Ramsby med flera är också med den dagen. Så nu nöter jag texter. Förvånansvärt mycket sitter fortfarande kvar i kroppen trots att fem, sex år gått sedan sist vi körde föreställningen, men nog behöver en del fortfarande mötas.

Livet

Mellan begravning och vigsel

Middagsvila är underskattat, tycker jag. Jag älskar att ta en snabb kort paus på eftermiddagen. Huvudet rensas, andningen stillas, kroppen avslappnas. Inte bara härligt, utan många gånger nödvändigt. Igår ägde min middagsvila rum i St Olovsgården i Åre med denna vy rakt framför mig. Åre skola och Åreskutan i flödande sol och klarblå himmel. Så mellan en begravning och en vigsel var det SÅ bra med vila. Tycker fler borde skaffa sig vanan.
Livet

Turnélivet…

Det finns dagar som liksom höjer sig över andra dagar, som liksom glimrar lite extra. Gårdagen var en sådan dag. Den började med att jag fick hänga med lille V. Busa, leka och rulla boll. Och få höra de makalösa orden: ”Jag gillar ju dig”.
Sedan åkte jag och hämtade upp Astrid, som ni ser på bilden här nedanför. Astrid, min fina vän, och fantastiska musiker, som jag känt i många år nu. Vi körde söderut, mot Härjedalen, mot Lillhärdal. Där, i deras fina församlingshem, gjorde vi delar av vårt musikprogram, och fick sedan sitta och dricka kaffe med mysiga människor.
Innan vi åkte vidare blev vi hembjudna till ett par som bor i den byn. Vi hade en trevlig pratstund i deras vardagsrum.
Trevligheterna fortsatte. Vi åkte vidare och slog oss ned på Svegs fantastiskt fina café Cineast. Där åt vi en mycket, mycket god räksallad, vi pratade och timmarna flög iväg. Det var plötsligt kväll och vi tog en promenad till Svegs kyrka.
Vi kollade ljud, bytte om, lockade hår och körde sedan hela föreställningen ”Du ritar i sanden”. En föreställning där jag berättar ur min bok med samma namn, och där vi varvar med sång och musik. Ibland kan det bli helt magiskt. Igår kväll blev det helt magiskt.
Uppfyllda och speedade satte vi oss i bilen för att åka hemåt. Jag lämnade av Astrid i Optand, och körde sedan vidare  i sena kvällen. Jag var hemma vid halv ett. Då var det rent underbart att krypa till kojs.

Livet

Körsång

De här orden är precis alltid kloka. Var inte rädd att vara annorlunda, var rädd att vara samma som alla andra. Orden är alldeles särskilt kloka och sanna när det handlar om körsång. Jag blir så påmind om det när jag nu har blivit körsångare igen, det är nog snart sexton år sedan sist. Jag sjunger nu i Årekören, Åre församlings kyrkokör. Ett gäng på ungefär 20 personer. Tillsammans med vår körledare Jon ska vi skapa musik med våra olika röster. Och det är det här som är så häftigt! Våra röster är så olika, och det är det som är grejen! Om vi alla skulle låta likadant skulle det inte vara körsång. Nu är det mångfalden och olikheten som gör att det blir vackert och speciellt.
Nu kan vi plocka den tanken till vilket sammanhang som helst i vårt samhälle. Mångfald och olikhet är det som gör livet vackert och speciellt.
Igår sjöng vi i Duveds kyrka vid en kärleksgudstjänst på Alla hjärtans dag. Det känns så roligt att vara en körsångare igen!
Livet

Viveka Sten

Ikväll har jag varit på Åre bibliotek och lyssnat till författaren Viveka Sten. Jag har läst alla hennes åtta böcker, och gillar dem. De är klart bättre än många andra svenska krimförfattares böcker. Vi var få som kom till hennes föreläsning ikväll, men hon bjöd på sig själv trots att så många stolar gapade tomma. Hon berättade om hur och varför hon började skriva, om hur hon tänkt inför varje bok rent tematiskt, och om sin skrivarprocess. Det är ju otroligt intressant att få ta del av. Hon är mycket strategisk i sitt skrivande, har en väldig struktur, och hon tror själv att det är något hon lärde sig under alla åren då hon arbetade som jurist. En bok om året har det blivit så här långt, och hon har lovat förlaget minst två böcker till i den här serien.
Livet

Fastan

Igår inleddes fastan, den period under kyrkoåret som sträcker sig fram till påskdagen. Jag brukar avstå från något under fastan. Ett år avstod jag helt från TV under de 40 dagarna, ett annat år från godis. I år ska jag avstå från allt vad gäller godis, kakor, chips, tårtor… Det blev en prövning direkt när jag igår kväll blev bjuden på hembakade semlor, men det är enklare att säga nej när en kan förklara att en fastar.

Ida-Maja och jag pratade om fastan igår när vi åt middag, och jag berättade om mitt upplägg,  och hon frågade: ”Gäller det här mig också?” Jag sa: ”Bara om du vill det.” ”Det vill jag.” ”Okej, ska du också avstå från sötsaker? Eller vad vill du avstå ifrån?” Hon behövde inte tänka länge innan hon sa: ”Jag vill avstå från grönsaker.”

Vilket underbart svar! 🙂

Livet

Gotland i maj

Jag är så otroligt förtjust i Gotland! Jag var där en gång när jag var barn, en gång för några år sedan på studieresa med mitt arbetslag, och förra sommaren på semester med familjen och min brors familj. Jag längtar ständigt tillbaka!
I maj ska jag få åka dit igen! Då arrangeras Gotlands kyrkvecka i Visby, och jag ska medverka och prata om min bok ”Du ritar i sanden”. Leif följer med, så det blir en kombination av arbete och semester. För det är klart att vi ska hinna vara lediga och bara njuta av ön. Det blir fantastiskt att få uppleva den i vårens tid. Längtar mycket att också få åka till Fårö igen.
Bilden nedan är från informationsbladet angående Gotlands kyrkvecka. Bilden längst ned tog jag i somras någonstans på norra Gotland.

Livet

Föreläsning och musik

Den här dagen började med havregrynsgröt med goa familjen. Sedan satte jag mig i bilen och körde mot Hede. Jag hade fått det stora uppdraget att föreläsa för personal på skolorna i Härjedalens kommun. Det var så roligt och inspirerande!
Efter föreläsningen sågs Jenny och jag för en första repetition inför vår föreställning ”Kallad”. Bilden nedan är från premiären i Härnösands domkyrka i september 2008. Nu gav vi oss in i musiken på nytt, första gången sedan 2010. Vi fascinerades av hur mycket som ännu fanns kvar i oss av både ord och toner. Jag ser mycket fram emot att få jobba med ”Kallad” igen framöver.

Efter vårt rep for jag hem till mamma och pappa och fick god middag. Pappa bjöd också på vacker dragspelsmusik. Inatt bor jag över här och åker hem till Duved imorgon mitt på dagen.