Långfredagsfunderingar

Jag stiger upp i gryningen, resten av familjen sover. Allt är tyst och stilla. Jag sätter mig vid köksbordet, dricker en kopp kaffe och tittar ut över Åreskutan. Snart kommer världen här omkring vakna. Snart kommer pisterna fyllas av skidälskande människor. Snart är det fullt på caféerna och restaurangerna. Ungefär 30 000 personer befinner sig i Åredalen den här påsken.

Om vi hade firat långfredag för så där sextio år sedan, hade inga människor gett sig ut i pisterna idag. Då hade ingen besökt några restauranger eller caféer. Då var långfredagen en mycket stilla dag. Mina föräldrar minns sin barndoms långfredagar. Barnen fick inte leka med kompisar, fick inte ens gå ut och leka med sina syskon. Ingen radio fick vara igång. Det var otänkbart att göra något roligt eller skrattfyllt. Det skulle vara en stillsam dag. En dag för allvar och eftertanke.

Ibland längtar jag efter en sådan långfredag. Tänk om också vi fick uppleva en sådan dag! En dag då allt är stängt och igenbommat. Inga butiker öppna, ingen biltrafik utanför fönstret. En dag av stillhet. Att få stanna upp i allvar och eftertänksamhet. När gör vi någonsin det i våra dagar? När allt går framåt i en förrädisk hastighet, när allt ska vara enkelt och roligt, när vi ska roas och njuta.
Nej, jag är ingen dystergök. Jag har ett glatt sinne för det mesta, har en förmåga att ofta se ljust på tillvaron. Den förmågan har också hjälpt mig genom svårigheter. Så, jag är ingen dystergök, men jag tror på att se alla skiftningar i livet och tillvaron. Livet är inte bara glada, strålande skiddagar med lycklig gemenskap. Livet är också mörker emellanåt. Det påminner oss långfredagen om. En långfredag när ledkrysset förvandlas till ett isande kors.

3 reaktion på “Långfredagsfunderingar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *