Pilgrimsvandring

Jag har en idé om att gå hela St Olavsleden, men ta lite etapper här och där. För er som inte känner till den leden, så går den från Selånger i öst till Trondheim i väst, enligt traditionen, i helige Olavs fotspår till Nidarosdomen. Leden har fått ett enormt uppsving på senare år, och många är de som vandrar, cyklar – eller rider – längs leden. 
Hittills har jag hunnit avverka sträckorna Trostabacken – Åre, Åre – Duved, och Karl Johans väg. Och för ganska precis ett år sedan vandrade jag de sista två milen av leden in i Trondeim. Det gjorde jag tillsammans med min kära mor. Den biten innebar en hel del vandring på asfalt och inne i villakvarter, men också makalös utsikt över vattnet. Det blev en härlig tur och skoj att få umgås med sin mamma lite extra.
Det är något visst med att vandra. Att låta kroppen få röra på sig och samtidigt få tid till tankar och tystnad.
Här är några ord om att vara pilgrim, som jag hämtade från pilgrimsprästen Hans-Erik Lindström:
    
Pilgrimsmotivet finner vi i flera kulturer och de flesta religioner. Pilgrim kommer enligt många från betydelsen i ordet främling. Att göra en pilgrimsvandring innebär att man bryter upp från vardagens mönster, det vana och trygga och ger sig ut på vandring. Själen och kroppen aktiveras. Man möter människor som man inte skulle möta i det dagliga livet. Genom vandringen tar du i anspråk resurser som du annars kanske inte använder och får därmed perspektiv på ditt liv i en tid då så mycket händer att du har svårt att se de stora linjerna.
 
 
Pilgrimens sju nyckel ord
Hans-Erik Lindström på Pilgrimscentrum i Vadstena har med sina sju nyckelord sammanfattat pilgrimsvandringens innehåll.
 
Frihet
Att lugnt vandra naturen utan almanacka och kalender ger dig yttre och inre frihet från alla stressfaktorer. I vårt upptrissade tempo vägrar pilgrimen att låta sig förslavas under kalendertiden. Också kyrkan är en spegel av samhället med allt mer sammanpressad tid för oss att vara i. I vandringens frihet exponeras skrattet och sorgen, ja varje lager under livsytan blottläggs. Staven är frihetens symbol.
 
Enkelhet
När ränseln packas inser du att du inte behöver 25 kilo på ryggen, utan tolv! Lite mat, vatten och ett klädbyte räcker. Sovsäck, liggunderlag och en yta att sova på. Det mesta – och det bästa – i livet är gratis. Man inser snart att man inte behöver så fasligt mycket. Du lever gott ändå.
 
Tystnad
Att gå i stilla eftertanke är att gå mot vardagskulturen med dess ständiga ljud- och bildbrus. Jakten på nyheter, information, senaste nytt inom skräpkulturen och ständigt nya upplevelser klingar av i ”tystnadens kultur”.
 
Bekymmerslöshet
I betydelsen avsaknad av bekymmer. Ett undanträngt begrepp idag. Under vandringen märker man efter hand att ens egna bördor och ens egen ångest blir lättare. Vardagsoron och det som tynger sinnet klingar av. En friskvård som ingen terapi eller medicin kan ersätta.
 
Långsamhet
Under vandringen i lagom lunk kommunicerar du med andra underliggande skikt och lämnar det rationella, det intellektuella och det logiska. Det finns tid för eftertanke och bön, tystnad och koncentration.
 
Andlighet
Jordiskt och himmelskt, andligt och materiellt, synligt och osynligt, också här försvinner gränser. Att vandra som pilgrim är att vandra med Gud. Själva vandringen i sig bär på en andlighet som underlättar det inre arbetet med de existentiella frågorna: Vadan och varthän? Själva varandet. Liv och död. Mening och meningslöshet. Glädje och sorg.
 
Delande
Med själva delandet står och faller pilgrimsvandrandet. På den fysiska vandringen delar vi sociala frågor om familj, hem och jobb. Vi delar mat, vatten, ömma fötter, arbete och problem som dyker upp. Att få dela med sig av sin smärta, sina mödor, glädjeämnen och längtan – Du behöver inte öppna alla dina inre rum, bara tillräckligt många för att bjuda på den som är du själv.
 
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *