Hemma

Jag vaknade strax före sex av att lillvalpen ville ut. Då hade han sovit hela natten. Så vi gick ut i det makalösa morgonljuset. Solsken, fågelkvitter, ljumma vindar. Vi gick genom min barndomsby, där vi tillbringade helgen. Gick längs vägarna, förbi de välbekanta husen, längs Ljusnans glittrande vatten. Jag såg vackra Sonfjället resta sig mäktigt bakom trädtopparna. Det här är hemma! Det är här jag växte upp, det var här jag bodde tills jag som sextonåring flyttade till Östersund för att gå musikgymnasiet. Det är så länge sedan jag bodde här, men mamma och pappa bor kvar, och Hede fortsätter vara hemma.

På eftermiddagen bröt vi upp för att resa vidare. Vi åkte genom ett fantastiskt vackert sommarlandskap, bort från Härjedalen, in i Jämtland, vidare västerut. Och vi kom till Undersåker och åkte en bit till, och plötsligt fanns Åreskutan där i all sin prakt, och jag kände: Det här är hemma. Det är här vi nu lever vårt liv och trivs så bra. Jag har bott på flera ställen sedan jag lämnade Hede – framför allt i Östersund och Uppsala – men nu är detta mitt hem. Duved med omnejd. Älskade trakter! Det är en förmån att få fortsätta bo bland fjällen. Och att ha flera ”hemma”.

En reaktion på “Hemma

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *