Livet

Åre utegym

Idag har jag längtat ut! Det har varit en solig och riktigt varm dag, men mina arbetsuppgifter har varit inomhusuppgifter. Flera möten, samtal och skrivbordsjobb. Men när arbetsdagen var slut gick jag ut i trädgården och plockade svartvinbär. Vi har så mycket bär! Och när jag var klar med det frågade jag dottern och hennes goa kompis om de ville följa mig till Åre Björnen och det relativt nya utegymmet. De sa ja direkt.
Utegymmet fanns på min lista över saker jag ville göra under sommaren, det har inte blivit av hittills, men idag, augustis sista dag och därmed sommarens sista dag, tog jag mig dit. Jag tycker utegym är en strålande idé! Jag är ingen gymmänniska i övrigt, jag gillar att röra på kroppen utomhus i friska luften, så ett gym ute – perfekt! Så nu har tjejerna och jag prövat lite grann, och nästa gång kommer det säkerligen gå bättre…

Naturen har börjat skifta i gult och luften är så härligt klar och krispig. Välkommen höst!
Livet

Min skrivarlya

Jag steg upp vid sex imorse och drog på mig träningskläderna. Sedan åkte jag till Åre där min fina vän Linda mötte upp. Vi tog vår runda kring Åre – upp mot Totthyllan, genom Tottens by och ner mot byn igen. Vi gick till Åre Bageri där Linda bjöd mig på frukost. Vilken lycka att få äta bacon och äggröra, frukt och grönsaker och dricka kaffe från Åre kafferosteri. 

Det här är en mycket trevlig tradition som vi har när någon av oss fyllt år – träning och frukost.
När jag kom hem satte jag mig vid matrumsbordet för att skriva, men ångrade mig. Det var så fint väder där ute, och jag längtade ut! Så altanen fick bli min skrivarlya idag där jag satt och spånade idéer. 

Livet

Världens viktigaste yrke och Åre ridskola

Igår började höstterminen. Dottern gick iväg med, tror jag, lika delar missnöje som förväntan. Missnöje över att de sköna sovmorgnarnas tid är över, förväntan inför att träffa alla kamrater igen. Och fröken. Hennes älskade fröken.
Terminen inleddes i Duveds kyrka. Hela skolan var där, från f-klass till nian, och all personal. Det blev en så gripande och betydelsefull stund, och jag som är en så extremt lättrörd människa, stod där längst bark i kyrkan och torkade tårarna. Om och om igen. För lärarna gick fram och presenterade sig och de talade med en sådan stolthet om sitt uppdrag som lärare och om eleverna. Och eleverna jublade. Tänk så bra att lärarna kan få en smula cred, eller i kyrkan fick de massor av cred! Och de förtjänar det! Jag hävdar att läraryrket är världens viktigaste yrke! Läraryrket behöver uppvärderas rejält. Högre löner och högre status! Och tillsammans sjöng vi Jämtlandssången och det fanns en sådan sångglädje och en massa glitter i barnens ögon. Åh, låt dem få ett fint läsår! Nya rektorn talade så varmt om eleverna och om skolan och om vikten av att varje elev ska kunna gå till skolan med glädje utan rädsla. Det ska vara en god miljö i skolan. Ja, låt det få vara det! Sedan dansade alla ut ur kyrkan, dansade för att välkomna ett nytt läsår. Jag fortsatte gråta när jag kom hem. Det var så vackert alltihop. Vackert och viktigt att få inleda ett skolår i glädje som ett firande.

Nu startar också ridskoletiden igen. Ridskolan som är dotterns bästa plats. Här trivs hon så bra! Jag gläds över det, trots att jag själv nästan aldrig sysslat med hästar. Men jag tror det är väldigt bra för både kropp och själ att vara på en ridskola. Dessutom ger det en mycket fin kamratskap. Där umgås de alldeles oavsett vilken by de bor i, vilken skola de går på eller hur gamla de är. Toppen!

Livet

Sensommar i Åredalen

Jo, nog är det sensommar. Becksvart om kvällarna, rådimma om morgnarna, träd som börjar skifta i gult. Jag gillar det. Jag gläds över våra olika årstider. Igår var näst sista dagen på sommarlovet och jag och dottern skulle hitta på något mysigt. Vi tog bussen till Åre, gjorde en vandring i Åre by med omnejd, och avslutade vandringen med lunch på Åre creperi. Åh, så god mat de har där! Jag tog en galette med kyckling, chevre, honung och rucola. Dottern åt en crepe med nutella. Vilken lycka!

Senare på eftermiddagen plockade hon vinbär från våra buskar. Vi har hur mycket bär som helst nu. Bara tiden som inte riktigt räcker till… En del av bären blev till mycket goda smoothies till frukosten i morse.

Idag har jag varit till Hållandsgården i Undersåker och mött ett gäng glada pensionärer. Jag hade blivit ombedd att framför mitt program ”Inspiratöser” för dem. I det programmet varvar jag sånger, dikter, reflektioner och allt bygger på kvinnor/damer/töser som på olika sätt inspirerat mig. Det blev bra! Det är härligt med en engagerad publik som låter sig bli indragen i skeendet. Kul!
Kom hem och kunde konstatera att mina obefintliga gröna fingrar till trots, så växer krassen som dottern och jag sådde i våras. Det är ju något visst med att så fröer och faktiskt se dem växa till blommor. Och dessa blommor är ju fantastiskt vackra!

Livet

Att uppvärderna berättelser och berättande

Idag har jag varit på ett roligt uppdrag. Jag har mött barn- och ungdomsledare, som arbetar i olika församlingar i Svenska kyrkan, och pratat om berättelser. Det blev en bra stund, som blev mer samtal än föreläsning. Det är så skoj när det blir delaktighet, och människor delar med sig av frågor och egna tankar. Det var en härlig skara människor jag fick möta idag. Tack för det!
Jag brinner för berättelser och berättande, och tror att vi behöver uppvärdera berättandet i vår tid. Det finns något stort och nästan magiskt i att lyssna till en berättelse, att ta del av en berättelse, att bli en del av en berättelse.
Jag utgick idag från min bok ”Du ritar i sanden”, som ju är en bok med återberättade Bibelberättelser. I den har jag försökt att göra berättelserna riktigt levande, så den som läser eller lyssnar blir indragen i skeendet.

Jag åkte buss till Hållandsgården, där jag höll föreläsningen/samtalet, och hade turen att få skjuts hem efteråt. Käre maken passerade precis. När vi kom hem bytte vi om och drog iväg till Ullådalen. Han cyklade hela långa, branta vägen upp, jag promenerade liftgatan med busig Gillis. En härlig kväll i solsken.
Livet

Fina blåbär och mina dikter i ny bok

I morse åkte jag till Storvallens fjällkapell för att fira gudstjänst tillsammans med Meråkers menighet i Norge. Dessa så kallade fellesgudstjänster har vi med jämna mellanrum, och det är alltid lika positivt. Fina möten med härliga människor.
När jag kom hem åt jag lunch och sedan drog vi i familjen iväg till bärskogen. Det blev sköna timmar i solsken där vi fann en hel del bär. Framför allt fikade vi. Jag älskar att dricka kaffe i skogen. Bärplockningen blir också så mycket roligare när en har en valp med sig. Vår lille Gillis for fram som ett yrväder mellan granar och tuvor.

När vi kom hem gick jag till ICA och hämtade ut ett paket. Det visade sig vara från Argument förlag och en bok med gudstjänstinspiration. Där medverkar jag med några dikter. Det är en riktigt fin bok.
Livet

Cykling i Vålådalen

Den här helgen skulle jag egentligen ha tillbringat på Storvallens fjällgård där det är en kombinerad yoga- och fjällvandringshelg. Jag hade sett fram emot de dagarna. Såg dem som en god uppladdning inför en ny termin. Nu kom jag inte dit av olika skäl.
I stället fick jag en annan värdefull upplevelse. Min familj och fina vänner till oss gav oss iväg till Vålådalen för att cykla. När jag kollade in väderprognosen innan vi for såg det ut att bli rätt kallt och blåsigt. Väderprognosen hade fel, kan jag säga. Det blev en strålande fin och solig dag, förutom de sista metrarna då det plötsligt kom en störtskur.
Vi inledde våra timmar i Vålådalen med lunch på Värdshuset. Jättegod kyckling och ratatouille för dem som ville det, våffelbuffé för resten. Sedan satte vi oss på cyklarna och gav oss av. Vi följde en superhärlig led som var fin att cykla. Planen var att ta oss en bit upp mot Stensdalen, men vi ändrade oss och svängde istället av mot Nulltjärn. Ska man ut och cykla ska det vara roligt föra alla, både små och stora.

Så en fikastund vid Nulltjärn blev helt rätt.

Älskar verkligen sådana här dagar!
Livet

Båthus med liten markplätt – min novell i ny antologi

”Båthus med liten markplätt” var tänkt att enbart vara ett arbetsnamn på den novell jag skickade in till en antologitävling. Novellen kom med, och namnet hängde sig helt enkelt bara kvar. Nu tycker jag att det är en ganska spännande titel. Det är också en ganska spännande novell, om jag får säga det själv. Den bara kom till. Jag såg att antologitävlingen utlystes, jag såg att bokens tema skulle vara ”Orter och ställen”, jag tänkte ett kort ögonblick, och sedan föddes berättelsen. Det var i stort sett bara att skriva ner den.
Detta förunderliga. Var kom han ifrån, den gamle mannen i min novell? Plötsligt fanns han bara till. Och hans dotter och hennes ”stadsgröna kappa”. Hur kunde hon bara komma till? Ja, jag förundras över hur berättelser föds. Hur människor kommer till i ens hjärna.
Antologin kommer att släppas på en releasefest på Länsbiblioteket i Östersund 15 sep kl 18. Då ska vi alla författare vara på plats. Det blir skoj.
Livet

Storvallens fjällkapell – en fantastisk plats på jorden!

I Storvallen, fem kilometer öster om Storlien, ligger detta fantastiskt vackra kapell! Hit är det alltid speciellt att komma och tjänstgöra. Den här sensommarkvällen var det rent magiskt. Blå himmel och sol, Snasahögarna mäktiga utanför altarfönstret, hästar som betar i hagar runt omkring.
Här har jag varit med och firat många gudstjänster, här har jag haft dop, vigslar och begravningar, här har jag både haft konserter och lyssnat på konserter. Hit återkommer jag gärna.
Ikväll hade vi Hela kyrkan sjunger. I vanlig ordning frågade jag dem som kommit varifrån de kommer. Ofta kommer människor från olika håll i Sverige, och många är från Norge. Idag hade vi två från Finland. Det är det häftiga med att arbeta i Åre församling att här möts människor från så olika ställen både i Sverige och i världen.
Vi var inte många ikväll, men ändå blev det så tydligt att hela kyrkan sjöng. Var och en vågade ta i. Ibland är människor lite rädda att sjunga i kyrkorummet, men ikväll var det inte så. Ikväll tog alla i och känslan blev stark och mäktig.

Livet

Ser tillbaka på min sommar

Jo, det är kanske tid att se tillbaka på sommaren nu… Nu när jag börjat arbeta igen efter sommaren… Nu när det är klara, svala, höstliknande morgnar… Jag vet att sommaren helt och fullt kan blomma upp igen så här i mitten av augusti, men långa ledighetssommaren är över. Så är det. Så hur såg mina drömmar ut inför ledigheten? Vad blev av och inte? Så här:
1. Åka kabinbanan upp till Åreskutan och vandra ner. Nej, det har vi inte gjort. Vi har ju knappt varit i Åre denna sommar. Men det kan bli framöver. Ser fram emot gullysande höstdagar.
2. Bada i Åresjön. Nej, inte det heller. Av samma orsak som ovan, skulle jag tro. Men vi har badat på många andra ställen.
3. Bada i Gevsjön. Jo, det har vi gjort. Ida-Maja, Gillis och jag var där en solig dag i början av juli. Badade och fikade.
4. Vandra Blanktjärnsrundan. Nej, inte det, men alla möjligheter finns framöver.
5. Äta middag på Creperiet i Åre. Jo då, det har vi gjort. Vid ett par tillfällen till och med. Rekommenderas!
6. Gå på konsert. När jag tänker efter: Nej, faktiskt inte. Hur är det möjligt? Men haft egna konserter, det har jag.
7. Gå på friluftsgudstjänst. Jo, det har jag gjort. Minns särskilt midsommardagens gudstjänst på Hembygdsgården i Åre.
8. Utomhusgymmet i Åre Björnen. Nope! Kanske ikväll?
9. Vandra Jämtlandstriangeln. Nej, inte en chans. Men, som sagt, framöver…
10. Äta våfflor på Hanriis i Handöl. Jaaa! Bästa våfflorna!
11. Åka båt till Verkön och äta middag. Jaaaa! Det gjorde vi på min ljuvliga födelsedag!
12. Gå på Storsjöyran. Familjen gjorde det, men jag ar hemma med Gullis. Det gick också bra.
13. Hänga på Hara Bryggcafé. Jaaa, många gånger denna sommar!
14. Tillbringa dagar i vår sjöstuga. Jo, det var ju där vi mest hamnade denna sommar. Tacksam för det!
15. Springa längs stigarna på Andersön. Jag har inte sprungit, men väl gått. Vackert!
16. Marknad på Hede hembygdsgård. Jo då, visst har jag varit där. Det hör liksom till.
17. Vandra på Hållfjället. Ja, i alla fall en liten, liten bit.
18. Bada på Hede camping. Japp! Eftersom älskade dottern nästan bor på badet när vi är i Hede.
19. Gå på Hede folkpark och lyssna på musik. Familjen gjorde det. De lyssnade på Frans. Själv var jag åter igen hemma med Gillis. Eget val.
20. Sitta på altanen med mor och far. Jo, det har jag gjort i några vändor.
Ja, som ni ser, en del blev av, annat inte, annat kom till. Som det är här i livet. Största gåvan denna sommar är dagarna vid sjöstugan och förmånen att ha fått umgås mycket med Leif, Ida-Maja, Gillis, föräldrar, syskon, vänner och resten av min stora familj.

Och mest minnesvärda är de fantastiska solnedgångarna vid sjöstuga. Tacksam!