Livet

Och i natt föll snön över Snasahögarna

Idag hade jag förmånen att åka västerut i ett tjänsteärende. Jag vet inte hur många gånger jag stannat bilen strax innan Ånn för att fota. Det är en sådan makalös utsikt över Snasahögarna. Och idag låg snön vit över fjällen. Den hade kommit under natten, berättade en person jag mötte. Samma person som berättade att hen sitter vid sitt köksfönster varje morgon och betraktar Snasahögarnas skiftande utseenden.

 När jag var på väg att åka tillbaka till Duved insåg jag att jag denna vecka inte använt min friskvårdstimme. Varför inte göra det längs Blomsterstigen i Storlien? Sagt och gjort,  jag drog på mig vandringskängorna och gav mig av.

 Ibland är det så bra att få infall. Att göra det en inte hade tänkt från början. Jag har gått den här stigen några gånger förut och den får mig alltid att tappa andan. Det är så obeskrivligt vackert. Jag var inte i form att gå långt eller fort eller så, så jag vandrade i maklig takt, och framför allt stannade jag och vilade på flera av de bänkar som finns utplacerade. Bänkar med klokord. Som den här till exempel. Det var som om de orden talade direkt till mig.

 Vandringen och vilan blåste mitt huvud fritt från tankar. Eller fick dem snarare att skakas om och landa på nytt. En så skön känsla.

 

Livet

Kvinnan som öppnade Åres första hotell – och hej igen!

Jag är tillbaka! Tror jag har hittat ett sätt som kan fungera. Hann också under min bloggpaus upptäcka att jag verkligen gillar att blogga! Jag saknade att gå in här, lägga upp bilder, reflektera, kika in hos andra bloggare. Så nu hoppas jag att det går bättre med tekniken i fortsättningen.

På bilden är jag klädd som fröken Kristina Hansson. Kvinnan som öppnade Åres första hotell år 1895. Jag tycker detta är så hisnande! Tänk att innan kvinnor ens hade rösträtt i vårt land, hade hon modet och drivkraften att öppna ett hotell i en bygd som knappt hört talas om hotell tidigare. De turister, eller ”luftgäster” som dittills besökt Åre hade blivit inhysta hemma i folks gårdar. Denna makalösa kvinna ska jag föreläsa om framöver. Det blir en föreläsning om henne, om hennes hotell, men det blir också en föreläsning om kraften i oss människor, och förstås en del om Åres turisthistoria. Det ser jag verkligen fram emot!

Livet

Bloggpaus

Hej kära bloggläsare!

Jag lider brist på tekniska förmågor. Har alltid gjort.
Så när bloggen krånglar, och det inte går att lägga upp bilder som förut, då begriper jag ingenting.
Då blir jag frustrerad och på dåligt humör.
Det har jag inte tid eller lust med.
Så nu tar jag en bloggpaus, tills jag funnit en tekniskt begåvad människa som kan hjälpa mig.
Tills dess får ni gärna följa mig på instagram, om ni vill.
Instagram får bli min miniblogg under tiden.
Där heter jag helt enkelt Karin Harjegard.

Var rädda om er!

Hälsar Karin (som blev på bättre humör bara av att fatta detta beslut.)

Livet

Kultur i Östersund – och jag är med på ett hörn!

Det är så mycket kultur i Östersund just nu! Så himla roligt! Konserter med fotbollslag, konstutställningar, teateruppsättningar, filmvisningar… Och en hel massa litteratur! Och jag har förmånen att få vara med vid två av alla litteratursammanhang. På torsdag, 15 september, släpps antologin ”Orter och ställen” där jag har med min novell ”Båthus med liten markplätt.” Det blir uppläsningar, mingel och förfriskningar! Välkomna ni som finns i närheten av Östersunds bibliotek!

Och två dagar senare, den 17 september, är det Bokens dag på biblioteket där jag är med och berättar om mina böcker och mitt skrivande.

Så just nu känner jag att jag har otroligt många roliga sammanhang att se fram emot. Så jag ömsom förbereder mig, ömsom sitter djupt nersjunken i mitt skrivande, ömsom är ute i den ljuvliga höstluften. Klart bra dagar!

    

Livet

Vacker höstdag i Åre

Jag var i vanlig ordning uppe vid sex för att skriva. Har en del olika projekt just nu att jobba med, men den här morgonen ägnade jag mig i första hand åt en krönika som ska publiceras i en skrift som heter Svensk Kyrkotidning. På förmiddagen tog jag en powerwalk in till Åre. Varmt i luften men en aning molnigt. Men så skönt att röra på kroppen! Jag älskar att gå! Jag kan gå både fort och långt med bara en massa glädje i kroppen.

Älskade maken mötte upp mig och vi gick och åt lunch. Vi gick till vårt favoritställe, Creperiet, som jag skrivit om flera gånger tidigare. Solen hade letat sig fram och vi satt på deras altan och åt fantastiska galetter med räkor. Så gott! Han ser en aning sammanbiten ut, men jag vet att han innerst inne var rätt glad. 🙂

Sedan strosade vi på byn. Uträttade ärenden och njöt av solen. Vilken värme det blev plötsligt! Höstdagar som dessa är guld värda! När vi gick där kom vi på att det precis idag är fem år sedan vi åkte upp till Åre och jag hade mitt första möte inför att söka tjänst här. Också den septemberdagen var underbart varm och vacker. Och nu har det gått fem år. Mycket vatten har runnit mellan broarna. Mycket kamp och mycket glädje har jag upplevt under de här åren.

Men det är ingen tvekan om att jag, vi, vill leva och verka här! Vi trivs så fanatiskt bra!
Livet

Kreativ på morgonen

God morgon! Hoppas ni sovit gott! Det har jag.
Jag är utan tvekan som mest kreativ på morgonen. På eftermiddagen och kvällen kan det kännas som att tankarna rör sig trögt. På morgonen flyter det så himla bra. Så det mesta av allt jag skrivit har fötts på morgnarna – mina böcker, mina sångtexter, mina predikningar. Alldeles särskilt sådant som kan vara en aning tungskrivet behöver bli skrivet på morgonen.
Så nu sitter jag här vid matbordet, blickar ut över Skutan då och då, och skriver. Fingrarna bara dansar över tangenterna. Jag steg upp klockan sex, och har då mer än en timme i ensamhet och tystnad, innan huset vaknar. På en timme hinner jag skriva massor.
Jag skriver just nu manus till en föreläsning. Jag får återkomma om vad den handlar om, men det känns så roligt och stimulerande!
Alldeles strax ska jag fixa frukost till dottern, skicka iväg henne till skolan, ta med Gillis på morgonpromenad, och sedan fortsätta skriva. I pauserna under dagen ska jag nog klippa gräset, ta fler promenader, och dricka kaffe i solen. Känns som en bra dag!
Önskar er en fin dag!

Livet

Morgonpromenad med reflektioner

Tar morgonpromenaden med min fina kompis. Vi går först till ”Myggvallen”, den gamla fotbollsplanen, och kör lite övningar. ”Sitt”, ”ligg”, ”stanna”, ”sök”, ”hämta”. Oj, så han jobbar! Sedan går vi ner till vattnet och fortsätter bort längs stranden. Mina morgonpromenader är ovärderliga. Mitt sätt att sortera tankar, reflektera.
Jag ska snart gör mig i ordning för att åka till Åre gamla kyrka för att ha gudstjänst. Igår hade jag två vigslar. Det blev vackra och berörande stunder med lyckliga vigselpar. I fredags hade jag en begravning. Det är speciellt att få vara präst och få ta del av människors stora ögonblick, både i den största glädjen och den svåraste sorgen. Som präst blir aldrig arbetet rutin eller ”vardagsmat”. Varje möte blir speciellt och unikt. Tacksam!

Det är lite regn i luften också idag, men jag tror jag ska ta mitt morgonkaffe här ute på bron.
Livet

Längtan efter andrum – Åre gamla kyrka

Jag tror vi alla längtar efter andrum då och då. Att  få vara stilla i tystnad. Att få släppa alla krav, alla måsten, alla borden. Att bara få vara. I Åre gamla kyrka erbjuder vi kvällsmässan ”Andrum” på torsdagskvällarna. Den här kvällen blev det ett synnerligen påtagligt andrum. Det kändes i hela kyrkorummet. Psalmen Bred dina vida vingar som en inledning, Paulus ord i Bibeln om enhet, ljuständning vid vårt vackra ljusträd i vapenhuset, medan Janne spelade stillsam folkmusik på orgeln, delandet av bröd och vin, psalmen Bliv kvar hos mig och en improvisation över Jag vet en dejlig rosa som avslutningsmusik.

Bilden är tagen en stund innan mässan. Det var inte så här tomt sedan…

Vi var lite tagna, allihop, av stunden. Det blir så ibland. Det är något med delaktigheten. När alla känner sig indragna i skeendet.

Det där andrummet jag kan känna i en kyrka, men som jag också kan känna ute i naturen. När det blir så där hisnande stort och jag blir en del i det stora. Det är väl något med känslan av sammanhang som gör det, gissar jag.