En tur i Ullådalen

Jag var uppe tidigt i morse. Satt redo vid datorn med en kopp kaffe och tända ljus och började skriva när det fortfarande var becksvart ute. Efter en stund vaknade resten av familjen och vi åt frukost tillsammans, och älskade dottern gick till skolan. Då skrev jag lite till och åkte sedan till Åre på ett möte. Hem igen och fortsatte skriva.
 
Och när det kändes som om kroppen helt höll på att stelna till, och huvudet var överfyllt av tankar, tog jag mig till Ullådalen för en stund vandring. Gillis var med mig, överlycklig att få vara till fjälls. Den friheten i hela hans väsen! Och det är så skönt att vandra och låta tankarna flyga iväg och liksom tömma huvudet. Vi gick en stund upp mot höjderna och sedan satte jag mig och fikade. Alltså, den känslan! Att sitta där och blicka ut över vidderna och dricka varm choklad.

 

3 reaktion på “En tur i Ullådalen

  1. Ja, det är en lycka! Vi kan ha honom lös, han sticker ingenstans, men jag tycker det är läskigt i älgjaktstider. Så på den här turen hade han lång lina, och jag tror han själv kände det som om han var lös. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *