Längtan att måla

 

Av alla mina längtor är målandet en. Jag vill måla akvarell… eller olja… eller akryl… Jag vet inte, men jag vet att jag vill måla. Och att jag gjort mina trevande försök genom åren, men aldrig på riktigt kommit igång. Det mest seriösa försöket skedde för många år sedan då jag åkte till en kursgård för att vara med på en helg, en kombinerad retreat- och akvarellmålarkurs. Det var ju helt fantastiskt! Ni kan ju tänka er – att vara i tystnad i flera dagar och bara ägna sig åt sitt målande och skapande. Men sedan kom jag hem och det blev vardag och inte mycket mer av målandet.

Och så har jag mina konstnärliga vänner, Eva och Eva, Maud och Britta med flera, som ständigt inspirerar mig att måla. När jag träffar dem blir jag fylld av glöd för målandet igen, men sedan blir det liksom inget mer…

Tur då att det finns dagar som den här. Dagar då ens dotter är hemma från skolan pga förkylning. Hon är för hängig för att vara i skolan, men för pigg för att ligga i sängen. Vad gör vi då? Målar så klart! Idag har vi målat i sådana där böcker, ni vet, med färdiga motiv som en bara fyller i med färg. Vi har goa pennor att färglägga med. Åh! Så härligt det är att sitta sida vid sida vid matbordet och måla. Mestadels i tystnad, då och då i samtal.

Och när vi ser ut genom fönstret ser vi snön som lagt sig över Skutan.

2 reaktion på “Längtan att måla

  1. Vad härligt Karin! ProMarkerpennorna är mitt livs stora glädjekälla just nu. Älskar dem. Och gråvädersdagar är perfekta för målning. och du, vi borde ha en målardag framöver.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *