Livet

Att skriva bok på café

Jag älskar caféer. Det är inte bara själva fikat jag uppskattar, det är också allt det andra runtomkring. Människorna, ljuden av klirr från kaffekoppar, vimlandet. Att sitta på café med vänner är bland det bästa jag vet. Att få prata och skratta och låta tiden bara flyta iväg. Men att sitta helt ensam vid ett cafébord, det är inte så dumt, det heller.
 
Jag gjorde det igår. Jag skulle på ett möte i Östersund, och åkte lite tidigare för att få tid att sitta på café och arbeta med ett manus. Så jag slog mig ner inne på Törners café med min kaffekopp och en chokladboll. Satt där och läste igenom, gjorde anteckningar, funderade och njöt av det där fikat. Inte ser det mycket ut för världen, men gott var det.

Livet

En tur i Ullådalen

Jag var uppe tidigt i morse. Satt redo vid datorn med en kopp kaffe och tända ljus och började skriva när det fortfarande var becksvart ute. Efter en stund vaknade resten av familjen och vi åt frukost tillsammans, och älskade dottern gick till skolan. Då skrev jag lite till och åkte sedan till Åre på ett möte. Hem igen och fortsatte skriva.
 
Och när det kändes som om kroppen helt höll på att stelna till, och huvudet var överfyllt av tankar, tog jag mig till Ullådalen för en stund vandring. Gillis var med mig, överlycklig att få vara till fjälls. Den friheten i hela hans väsen! Och det är så skönt att vandra och låta tankarna flyga iväg och liksom tömma huvudet. Vi gick en stund upp mot höjderna och sedan satte jag mig och fikade. Alltså, den känslan! Att sitta där och blicka ut över vidderna och dricka varm choklad.

 

Livet

Att vara nöjd med sitt liv och sin tillvaro

Jag fick en förfrågan från en arbetsgivare om jag ville söka en ny tjänst. Det lät jättespännande! Arbetsuppgifter som jag verkligen brinner för. Uppgifter som jag anar att jag skulle vara ganska bra på. Men arbetsplatsen är långt härifrån, så jag behövde inte tänka efter, utan svarade direkt: ”Tack så mycket för din förfrågan. Jag blir stolt och glad. Men jag kommer inte söka den tjänsten, för jag vill inte flytta från Duved.”
 
Så enkelt och så självklart är det! Jag, och min familj, trivs så himla bra här i Åredalen! Vi trivs så himla bra här i Duved. Och precis i den vevan skrev Sara Rönne i sin blogg www.traningsgladje.se om alla fördelarna med att bo i Åre. Kika gärna in och läs vad hon skriver!
 
Den här eftermiddagen bara styrkte mig i mitt beslut om att det är här vi ska vara. Jag hade suttit och skrivit under förmiddagen, varit på jobbet en sväng mitt på dagen, och tog sedan med mig Gillis på en promenad i skogen. Det var så krispigt vackert, och nu ligger isen över delar av bäcken.

 Och jag blir övertygad flera gånger i veckan när jag blickar ut från vårt matrumsfönster och ser Åreskutan i skiftande utseenden.

 Och jag blir övertygad varje gång jag så enkelt kan ta mig ut på fjället eller i skogen. Det är en sådan ynnest att få leva så! Dessutom har jag ju just nu världens bästa jobbupplägg när jag arbetar halvtid som präst i Åre församling, och halvtid som författare och föreläsare. Så jag är nöjd med mitt liv och min tillvaro.

Livet

Plötsligt är min fina vän i TV-rutan

 
Jag hade ännu en ensam morgon. Familjen är fortfarande på älgjakt. Och trots att jag längtar efter dem, är jag himla bra på att göra tillvaron mysig mitt i ensamheten. Som att göra en god frukost, precis om jag skrev om igår. Den här morgonen gjorde jag det lite enklare för mig, men jag hade bestämt mig för att se på Morgon-TV. Det gör jag nästan aldrig, men de gånger jag gör det tycker jag det är väldigt mysigt. Så jag tog med min lilla bricka ner till vardagsrummet och satte igång TV:n. Direkt såg jag en person i rutan som jag känner mycket väl.

Hon är min goda vän Ulrica Stigberg. Vi brukar säga att vi möttes i toalettkön på teologen i Uppsala. Hon läste till EFS-präst, jag till präst i Svenska kyrkan, och vi fann varandra direkt. Sedan dess har vi hållit kontakten även om vi bor långt ifrån varandra. Jag och min familj hälsar på henne och hennes familj emellanåt, och hon och hennes familj kommer upp till oss. Hon är präst på Fryshuset i Stockholm, och också författare, så ni kan ju ana att vi har en del att prata om när vi ses.

Hon har skrivit flera böcker, och den senaste har hon skrivit tillsammans med Maria Ahlin, och den heter ”Visuell drog”. Den var den hon pratade om i Nyhetsmorgon. En bok om unga och porr. En bok om hur enkelt det är för unga att konsumera porr idag, och att de unga inte har en vuxenvärld som lyssnar när de behöver berätta om vad porren gör med dem. I boken berättas om unga som mår så psykiskt dåligt av detta. Vilket viktigt ämne! Heja er, Ulrica och Maria!

För ett år sedan träffades vi på ett café på Centralen i Stockholm. Jag var på väg till Eskilstuna för att föreläsa om min bok ”Du ritar i sanden”, och vi passade på att ses när jag befann mig söderut. Ni vet det härliga i att få sitta med en människa en tycker mycket om och dricka kaffe och äta bullar i flera timmar.

Efter stunden i TV-soffan satte jag mig och fortsatte skriva. Men solen sken så vackert där ute och det såg så härligt krispigt ut att jag bara inte kunde hålla mig inomhus. Så jag gick ut i höstluften. Det var rent underbart! Och nu har jag bryggt en ny kopp kaffe och ska ta mig an skrivandet igen. Snart kommer familjen hem!

 

Livet

En sagolik morgon – och ny inspiration

God morgon!
 
Jag kom hem till Duved med tåget för en stund sedan. Jag kom hem till en helt sagolik morgon. Ett tunt snötäcke vilade över vägarna och gräsmattorna, över förstukvistarna och slalombackarna. Solen letade sig fram samtidigt som det var dimma över fjälltopparna.
 
Jag gick till affären och inhandlade frukost. Jag ska äta en ensam frukost – familjen är på älgjakt – och jag har laddat för denna måltid. Hör bara: Kaffe med varm mjölk. Färskt bröd, fortfarande varmt. Yoghurt och frukt med egengjord granola. Ägg. Och: Färsk kanelbulle. Låter det inte rent ljuvligt?

 Jag ska ta vara på denna lediga dag, som i och för sig kommer innehålla en del praktiskt arbete, men ändå ledigt. Jag ska smälta det senaste dygnet. Igår föreläste jag på Östersunds bibliotek för ett gäng bibliotekarier från länet. Jag talade om mitt skrivande och om min novell i antologin ”Orter och platser”. Det var roligt och givande!

Men det allra mest inspirerande var att lyssna till Christina Kjellsson som föreläste före mig. Hon är författare och låtskrivare och undervisar också i just låtskrivande. Hennes föreläsning var så gripande, jag kände igen mig i så mycket av det hon talade om. Hennes böcker handlar om en tjejs uppväxt i en liten jämtländsk by. Det hon beskriver hade kunnat vara min uppväxt, det fanns så många paralleller. Det är något visst att vara barn på landsbygden, på gott och ont. Jag längtar att prata mer om dessa saker.

Jag pratade med Christina efteråt, och det var också så himla inspirerande! Jag tror jag har en ny plan på gång. Jag får väl återkomma om den!

Men nu – frukost! Ha en fin dag!

Livet

Hur en författare tänker

Bildresultat för kristina ohlsson

Det här är författaren Kristina Olsson, och henne ska jag få lyssna till ikväll på Storsjöteatern i Östersund. Det är hon, och en rad andra författare, som är med vid det som kallas ”Bokens dag.” Jag har inte läst något av Kristina, inte heller av de andra författarna som ska vara med ikväll, men det gör ingenting. Jag ser bara så mycket fram emot att få luta mig tillbaka, lyssna och ta in hur andra författare tänker och känner kring sitt skrivande. Hur de gör för att en bok ska bli till. Hur deras personer dyker upp i deras huvuden, hur handlingar föds, händelsekedjor utvecklas. Hur de tänker kring orden, meningsuppbyggnaderna, formuleringarna… Som ni märker har jag höga förväntningar på kvällen.

Så snart sätter jag mig på tåget och åker till Östersund. Där stannar jag över natten, för imorgon ska jag ju själv föreläsa om mitt eget skrivande. Det ska bli så kul!

Dessutom hinner jag under detta dygn umgås med ett helt gäng människor som jag tycker mycket om.

Livet

Att träna – nödvändigt ont och alldeles underbart

Ja, ni ser ju den här bilden. Hur kunde jag ens tveka? Hur kunde jag först tänka: Nej, jag hinner inte träna, jag orkar inte träna, jag vill inte träna, jag kan inte träna, jag – Ja, hur många argument som helst för att inte snöra på mig träningsskorna och ge mig ut i höstsolen.

Men så hejdade jag mitt eget tankeflöde och kom på: Att träna är emellanåt ett nödvändigt ont, men alltid, precis alltid, alldeles underbart. Åtminstone efteråt. Men idag var det underbart också under tiden. Solen sken och himlen var klarblå och luften härligt krispig.

Ja, jag övervann latmasken med alla argumenten och gav mig ut. Vi har så nära till världens bästa motionsspår, som finns här i Duved, och idag var jag helt ensam där. Och det slog mig när jag tog mig fram i allt det höstvackra att träning just idag gav mig så många positiva saker:

En timme i allt det vackra som hösten erbjuder just nu
Frisk luft och lungorna jublade så smått
Hjärtat fick hamra och slå
Kroppen fick all den rörelse den så väl behöver och fick svettas en del
Jag fick lufta tankarna
Jag fick möjligheten att bearbeta förmiddagens olika möten
En stunds välbehövlig ensamhet

När jag kom hem eftermiddagsfikade jag med älskade dottern, och kände mig väldigt nöjd med mig själv. Så himla bra att jag tog mig ut! Det ska jag minnas nästa gång Latmasken inom mig argumenterar. Då ska jag svara med stark övertygelse: Jo, jag hinner, jag orkar, jag vill, jag kan!

Livet

Fantasi och kreativitet – skriver föreläsningsmanus

God morgon! I denna tidiga morgonstund står jag vid datorn och skriver, och dricker mitt morgonkaffe. Jag har levande ljus på bordet, och utanför fönstret är det becksvart. Det här är en så mysig stund!
 
Jag skriver ett föreläsningsmanus just nu. På torsdag ska jag föreläsa på Storsjöteatern i Östersund för bibliotekspersonal från länet. Jag ska tala om mitt skrivande och läsa ett stycke ur min novell ”Båthus med liten markplätt”, som finns i boken ”Orter och ställen”, som släpptes för en tid sedan.  
 
Det är en mycket vacker bok, och omslaget är rent ljuvligt! Det är begåvade Annika Nordin som skapat omslaget, och jag önskar ni får känna på det någon gång. Det är något med materialet som gör det väldigt speciellt.
 
Jag kommer att tala en del kring det märkvärdiga i hur berättelser föds. Hur går det till? Var kommer de ifrån, alla de människor som befolkar min inre värld?
 
När jag skrev min roman ”Den där elden inom” hade jag en faktisk människa som huvudperson. Margareta Klingspor som faktiskt har funnits, en verklig människa. Men alla de andra jag skrivit om? Hur kommer de till? Någon gång hoppas jag att jag får sitta ner med andra skrivande människor och samtala om just detta. Jag tycker det är så fascinerande vad fantasin gör med oss.
 
Jag önskar er en fin oktoberdag! Nu ska jag skriva vidare.

Livet

Eftertankar i friska luften

Efteråt längtade vi efter frisk luft och att få röra på kroppen. Så vi gav oss ut i höstluften, hela familjen. Promenerade och gjorde sökövningar med lillvalpen. Som inte är så liten längre, han växer så det knakar. Men tunn är han. Hur mycket han än äter. Men så mycket som han far fram här i livet fastnar väl ingenting på hans kropp. Det är en så makalöst skön höstluft nu. En vill liksom aldrig gå in.
 
 

Ja, efteråt. Efter kyrkoherdemottagningen i Duveds kyrka. Äntligen är vår nye kyrkoherde Lars på plats och välkomnad! Och jag kan på riktigt släppa taget. Det är inte längre jag som har det totala ansvaret i församlingen, det är inte längre jag som ska ha koll på arbetsmiljölagar, personalfrågor, ekonomi, kyrkogårdar, administration… Lars är här och jag tror han kommer fixa det jättebra! Det blev en väldigt fin stund i kyrkan då han välkomnades.

Den här bilden är från den dagen för snart fem år sedan då jag välkomnades som kyrkoherde. Jag kunde inte ana då vad som väntade av både stor glädje och många svårigheter. Men jag var mycket glad den dagen! Det var en härlig dag med massor av människor i kyrkan, vänner och familj på plats, mycket musik och många skratt.

Men nu är det en helt annan arbetssituation för mig, och jag är väldigt tacksam för det! Nu kan jag vara församlingspräst med allt vad det innebär – möten med människor, hembesök, gudstjänster, vigslar, dop och begravningar, samtalsgrupper, retreater… Och så får jag äntligen arbeta halvtid! Och får så mycket mer tid till allt mitt skapande. Tacksam!

Livet

Tillbaka vid sjöstugan

Det var dags att åka till sjöstugan för att göra höst. När vi åkte därifrån i augusti var det alldeles för mycket sommar kvar för att ordentligt kunna göra sommarslut. Men nu. Nu fanns det verkligen ingen återvändo. Men när vi kom dit igår kväll blommade sommarblommorna nästan lika vackert i sina krukor som då. Men nu var det ändå bara att säga tack och hej. Jag får se fram emot att plantera nya blommor i krukorna till våren.
 

 Det är något nästan magiskt att komma till denna plats på jorden. Särskilt en sådan här kväll när det var nästan helt vindstilla och vackert skymningsljus.

 Vi gjorde genast upp en eld och började förbereda maten. Vi grillade haloumi och grönsaker och gjorde burgare. Mycket gott!

 Så satt vi där och åt och drack ett glas vin och tittade ut över sjön. En härlig kväll!

Idag har käre maken huggit, så vi har ved till vår bastu. Jag har städad dasset och plockat undan allt som har med sommar att göra. Så nu är det höst vid sjöstugan.