Livet

Åre – en framåtblickande by

Varje år i adventstid anordnas Åredagen på Copperhill. Det är en dag för alla som bor och arbetar i Åre kommun. En möjlighet att mötas och prata om var Åre står idag och om utvecklingen framåt. Dessutom är det utdelning av priser till Årets Företagare och Nyföretagare samt utmärkelser för Årets Eldsjäl och Årets Guldstjärna.
 
Idag åkte jag dit genom ett snöigt Åre och upp mot ett ännu snöigare Copperhill. Det som slår mig, när jag sitter där i havet av människor, och lyssnar till kommunchefen, Skistars chef, Destinationsbolagets chef och alla andra talare, är den enorma kraft som finns i denna by! Vilka enorma framåtblickar det finns, vilken stark entreprenörsanda!
 
Jag minns att jag tänkte det vid mitt allra första möte med Destinationsbolaget: Himmel, vilken framåtanda! Det var liksom: Ingenting är omöjligt! Och det genomsyrade också denna dag. Åre kommun växer så det knakar, nya bostäder byggs i en hastighet som aldrig tidigare skådats, nya företag etableras… Dessutom närmar vi oss nu VM 2019, som ytterligare kommer stärka denna bygd. Otroligt!
 
Ja, det blir så tydligt att många av dem som nu flyttar hit är entreprenörer, innovatörer, nytänkare. Och många bär på ett mod som är beundransvärt. Och då händer det ju saker! När människor vågar satsa, vågar tro på en framtid här.
Men så är Åre med omnejd också en fantastisk plats på jorden! Vi säger det så ofta till varandra, L och jag. Det är fantastiskt att få bo så här. Med närheten till utomhusaktiviteter och friluftsliv, men också närheten till Åre med ett utbud som i en stad. Den perfekta kombinationen för oss.

Livet

Vikten av vila

Jag var trött igår morse. Trött i kroppen, trött i själen, så där som jag blir nu för tiden efter en intensiv arbetshelg. Trött men lycklig. Det blev väldigt fina dagar. Starka möten med människor. Men jag insåg att jag behövde en lugn dag. Det där att inte behöva skynda sig. Att få sitta länge vid matbordet och dricka kaffe och titta ut över Åreskutan. Att lägga sig en stund och vila efter frukosten. Att tända ljus, lyssna på julmusik och skriva julkort.
 
Och att ge sig ut på långpromenad med älskade vovven. Att få ge sig ut i vinterlandskapet i den fluffiga snön och bland de snötyngda träden. Det är en sådan vila i det. Och att sedan komma hem och dricka ännu en kopp kaffe. Det är vilodag, det.

Livet

Det är kväll. Det är den första advent.

Bildresultat för första advent kyrkan

Det hann bli kväll innan jag och dottern satte oss ner vid matrumsbordet och tände det första ljuset i adventsljusstaken. Då hade jag först haft en adventsgudstjänst i Åre gamla kyrka med fantastisk sång av Åre kören, med sångglada gudstjänstdeltagare, med ett innerligt välkomnande av ljus och medmänsklighet. Efter det en biltur till Storvallen och vackra kapellet för ännu en adventsgudstjänst. Denna gång i den mindre skalan, med få gudstjänstdeltagare, men inte mindre innerligt. Adventstiden gör något med oss människor, det märks så väl.

När jag sedan kom hem var dottern med sina ridskolekompisar på Holiday Club i Åre, där några badade i poolen och några spelade bowling. Efteråt åt de middag på O´´Learys.

När hon kom hem, satte vi oss där vid matbordet, och hon tände det första ljuset, och vi drack glögg. Och pratade. Och i några svindlande ögonblick var allt bara helt stilla. Endast ett lågmält samtal mellan oss två, och så den fladdrande lågan från adventsljuset.

Livet

Vigslar i Handöl i snöstorm

Det blev till att klä sig i prästkläder och storstövlar idag när jag skulle ge mig iväg. Snön yrde här i Duved och det hade snöat mycket under natten. Jag skulle bege mig västerut, och en vet aldrig hur vägarna är åt det hållet. Det är bäst att klä sig ordentligt. Ju mer västerut jag kom, desto mer yrde snön. Vägen var plogad fram till Ånn, men sedan blev det lite av en gissningslek.
 
Men allt gick bra, och jag kom fram till vackra kapellet i Handöl. Ett mycket speciellt kapell som ligger mig varmt om hjärtat.
 

 Här hade jag förmånen att ha två vigslar idag. Det är en sådan ynnest att få vara med om detta! Att får dela ett så viktigt ögonblick i två människors liv. Det blev berörande och starka och kärleksfulla vigslar med både skratt och tårar. Jag önskar dem all lycka och välsignelse!

 Mellan de två vigslarna blev jag och vår kyrkomusiker bjudna på lunch hos världens bästa kyrkvärd Erene och hennes man Fritz. Vilken omsorg! Och vilken fantastiskt god mat! Fritz hade fångat fisken och Erene lagat till den. Vi fick också smaka nästan nybakt tunnbröd.

 

När vigsel nummer två var slut hade det lugnat sig i snöandet, och plogbilen hade varit framme. Det blev betydligt enklare att ta sig tillbaka till Duved. Tacksam över denna dag!

Livet

Ljuset bär oss

Så har jag äntligen fått plocka fram adventsljusstakarna och adventsstjärnorna igen! Det är en högtidsstund varje år. Och min favorit är den här ljusstaken som står på byrån i vår hall. Adventsljusstake med fårskinn. (Passar extra bra under tavlan målad på Fårö.) Så denna fredagskväll har vi pysslat advent, ätit tacos och sett på Idol. Det enda vi missat är att dricka glögg. Det får vi göra nu innan vi går och lägger oss.
 
I många hem är det adventsfint nu, och det är något visst när allt det kompakta mörkret lyses upp. Kanske är det rent av nödvändigt för oss.
 

 Igår kväll lystes Åre upp på ett alldeles speciellt sätt. Då var det en ljusmanifestation, en protest mot regeringens obarmhärtiga asylpolitik. Det blev en varm och innerlig stämning under den stunden. Facklor och marschaller som brann, många människor som samlades med ljus i händerna, kloka personer som talade om solidaritet och om att hjälpas åt. Så viktigt och så vackert i en så kall och hård värld som vi lever i just nu.

Flera strofer snurrade inom mig under manifestationen. ”Ljuset bär oss, Gud är nära…” ”Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu, men det blir ljusare igen…”

På söndag är det första advent. Vi tänder ljus i mörkret och ber för den här världen.

Livet

En hyllning till alla som kämpar för en bättre värld – och en hyllning till Jonas Gardell

Bildresultat för jonas gardell

Jag såg honom i TV-programmet ”Min sanning” härom kvällen. Jag har sett honom många gånger i olika sammanhang genom åren, och han slutar inte beröra mig. Så mycket klokskap, så mycket tok i en och samma människa. Han berättar om sitt liv, om sin smärta, om sina svåra erfarenheter, och det gör ont att lyssna.

Men han berättar också om kampen som han aldrig ger upp! Kampen för att den här världen ska bli bättre! Att vi ska våga tro det.

Jag tänker på honom när jag hör om alla andra som kämpar för den här världen. Alla som vågar, alla som orkar, alla som brinner för förändring! I mina trakter finns många fantastiska eldsjälar och kämpar. Inte minst de som kämpar hårt för våra nyanlända.

Jag tänker på Marie Rödemark, lärare, som skapat undervisningsmaterial i svenska för våra nya medborgare. Och som finns för dem på många andra sätt, kämpar och sliter. Heja Marie! Och jag tänker på Urban Widholm, som driver Fjällsätra i Undersåker, och som hjälpt nyanlända till praktikplatser och jobb, och som inte slutar kämpa. Heja Urban! Och jag tänker på Helene Sjöström, som uppmanar till en Ljusmanifestation i Åre i morgon kväll, en protest mot att regeringen bryter mot barnkonventionen och mänskliga rättigheter i asylprocessen. Heja Helene! Och låt oss gå ut i morgon kväll och tända ljus och vara med i kampen!

Jonas Gardell nämner viktiga ord av Jesus i TV-programmet. ”Det ni inte har gjort mot någon av mina minsta har ni inte heller gjort mot mig.” Han säger med stark rörelse i programmet att en dag kommer vi att stå öga mot öga mot en av våra minsta och vi kommer få frågan: ”Vad gjorde du mot mig? Var gjorde du inte?” Ja, det blir en fråga rakt in i våra liv: Vad gör jag för att den här världen ska bli en aning bättre? Vad gör jag för människor jag har omkring mig, som behöver mig?

Livet

Mitt bokmanus går in i nästa etapp

Jag älskar den här bilden! Den är från den kväll när min roman ”Den där elden inom” släpptes. Jag sitter där och signerar böcker, klädd i dräkt från 40-talet för att gestalta min huvudperson Margareta. Jag hade väldigt ont i ryggen, men jag var samtidigt mycket, mycket lycklig. Det är något väldigt speciellt att hålla sin bok i händerna för första gången. Och att det dessutom finns människor som är intresserade av att köpa ens bok. Fantastiskt!
 
Och nu är ett nytt manus på gång att bli en bok. Boken ska släppas i april, så det är en hel del som ska göras fram till dess. För nu går vi in i nästa etapp. Jag har skrivit klart nu. Jag kan inte göra mer i nuläget, så nu tar min redaktör över. Då börjar nästa spännande arbete – att tillsammans med henne lyfta manuset till högre höjder. Nu ska hon läsa och tycka till, och tillsammans ska vi se vad som ska förändras och inte, vad som ska strykas och inte, vad som ska omarbetas och inte. Det arbetet brukar vara både väldigt roligt och stimulerande, och väldigt jobbigt! Och redan nu har en formgivare fått uppdraget att skapa ett bokomslag.
 
Så, om allt går som det ska, så sitter jag vid ett bord i april och signerar nya böcker. Håll tummarna för det, tack!
 

Livet

Pepparkaksbak och en ny vecka i mitt prästliv

Idag har dottern och hennes kompis tagit hand om årets pepparkaksbak. Har ni sett vilka fina pepparkakor! Att baka inför julen har varit min och dotterns tradition genom alla åren. Det är alltid något visst att knyta på sig våra röda förkläden, sätta igång julmusiken och stå sida vid sida och baka. I år blev det på ett annat sätt, och det är också bra. Saker och ting förändras. Det har varit en fröjd att se de två elvaåringarna med stor koncentration ta sig an pepparkaksgarneringen.
 
Nu väntar en ny prästvecka i mitt liv. Det märks att vi går mot advent. Och jag älskar den här tiden, i kyrkan och i livet i stort. Så här ser min kommande vecka ut:
 
Måndag: Jag jobbar hemma med både arbetsuppgifter vad gäller kyrkan och mitt eget företag. Administration, förberedelser, planering…
 
Tisdag: Klass fem i Duveds skola kommer till kyrkan, och jag ska visa dem kyrkan och berätta. Det ska bli så skoj! Fortsatta förberedelser under dagen. På kvällen har vi vårt Språkcafé på St Olofsgården i Åre. Det brukar bli härliga kvällar med möten med nyanlända och ortsbor och god, god mat.
 
Onsdag: Personalmöte under förmiddagen. Efter lunch åker jag till Medstugan och har ”Gemenskapsträff”. En träffpunkt för människor ute i byarna. Det ser jag fram emot mycket! På kvällen har vi träff med kyrkvärdarna.
 
Torsdag: Kontraktskonvent i Offerdals kyrka. Det innebär att alla präster i Åre kontrakt träffas. Vi är ett rätt stort gäng, och det är alltid givande att mötas och dela tankar och svårigheter. Den här gången kommer samtalen att kretsa kring diakoni och miljö. Viktigt!
 
Fredag: Vigselsamtal under förmiddagen, klippning eftermiddagen. Nu är det nödvändigt! Och en kväll av adventsfix här hemma. Adventsstakar ska upp, och glögg ska drickas. Härligt!
 
Lördag: Jag har förmånen att få ha två vigslar denna novemberlördag. Vi viger många par i vår församling, men november är inte den vanligaste vigselmånaden, så det är extra roligt!
 
Söndag: Det är första advent! Hosianna! Det innebär adventsgudstjänst, och jag har två stycken. Den första i Åre gamla kyrka klockan 11, och den andra i Storvallens fjällkapell klockan 15. Det är en av de härligaste gudstjänsterna under året med så mycket ljus och hopp och välkänd musik. Egentligen skulle jag också ha en gudstjänst i Duveds kyrka klockan 19, men talade med min kyrkoherde om att jag inte tror att jag fixar det. Tre gudstjänster på en och samma dag blir för mycket. Sådant har aldrig varit ett bekymmer tidigare i mitt liv, men nu funkar det inte längre. Jag är glad att ha en förstående chef, som omedelbart gjorde om schemat.
 
Jag önskar er alla en fin vecka!
 

Livet

Längtor inför vintern

Idag är jag förkyld och hängig och har bara varit inomhus. Där utanför fönstret har folk åkt skidor, och jag har bara längtat ut. Så där som en lätt gör en dag när en helst inte ska vara ute. Så jag har tittat på bilder från skiddagar från tidigare år, och känt den där längtan i kroppen efter vinterlivet, som ju precis har börjat. Och listmänniska, som jag är, har jag gjort en lista på mina olika vinterlängtor inför säsongen. Till exempel vill jag denna vinter…
 
…åka skidor till Lillåstugan från parkeringen i Ullådalen. Det är bara några kilometer och en perfekt tur när en har barn med sig. Vi brukar hinna med den turen ett antal gånger under en vinter. I Lillåstugan brukar vi äta våfflor och dricka varm choklad.
 
…gå på snöskor vid Storulvån. Det gjorde jag en strålande fin vårvinterdag förra året, och det vill jag göra igen!
 
…åka hela liftsystemet från Åre by till Björnen. Det gjorde L och jag förra året och det var så härligt! Också då fanns varm choklad med vispgrädde med i bilden, den gången på Copperhill.
 
…ha skiddagar i pisterna här i Duved. Det är lagom backar för mig, och vi har ju gångavstånd till liften, så det är lättsamt och bra.
 
…åka många varv i skidspåret här i Duved. Här är jättefina spår, och också dit har vi gångavstånd. Lyx!
 
…ta någon skiddag i pisterna i Vemdalsskalet. En del tycker vi är knasiga som bor i Duved och åker skidor i Vemdalen, men det är något visst med Vemdalen…
 
…åka längdskidor på Åresjön. Det har jag varje vinter tänkt göra, men det har inte blivit av ännu. Men kanske den här vintern.
 
…åka längdskidor på älven. Det är härligt om vårvintern! En liksom bara flyter fram på skidorna när allt är platt.
 
´…göra matsäck och bara sitta i en snödriva och få vårvintersol i ansiktet. Sådant är underskattat och vi gör det allt för sällan.
 
…ta en tur upp på Sonfjället, som vi gjorde på bilden här nedan. Då var det annandag påsk, och det hade hunnit bli kväll innan vi gav oss av. Men himmel, vilken fantastisk kväll det blev! Det var skare och vi tog oss fram precis överallt. En oförglömlig kväll!
 
Ja, det var några av mina vinterlängtor denna förkylda dag.
 

Livet

Om psykisk ohälsa – och en hyllning till PT-Fia

Bildresultat för pt-fia
Jag läser hennes blogg emellanåt. Där delar hon med sig av sitt liv. Om arbetet som personlig tränare och kostrådgivare, om att vara egenföretagare, föreläsare, författare. Om kärleken och att vara nygift. Om framgångarna och priserna. Om träningspassen och den nyttiga maten. Och på alla bilderna är hon så vacker och frisk och hälsosam och leende. På många sätt ett avundsvärt liv.
 
Och hon hade kunnat låta oss stanna kvar i den perfekta bilden av det perfekta livet. Vi hade kunnat stanna kvar i känslan av avundsjuka över ett så lyckat liv. Men hon gör inte det. Hon berättar också om de andra delarna i livet, de som inte är så himla perfekta.
 
Hon berättar om ångesten, om smärtan, om tröttheten, om svårigheterna, om utmattningsdepressionen. Hon gör så klart för oss att livet aldrig är bara perfekt, och jag är så tacksam att hon gör det! Jag tänker att hon är en förebild för så många, speciellt för unga kvinnor. Unga kvinnor som idag har kraven på sig, och i sig, att livet ska vara perfekt, att de ska vara perfekta. Jag tror PT-Fia med sin ärlighet och sårbarhet hjälper många.
 
Så, tack!!!