Downshifting – och det där med att våga

Gillis väckte mig vid sex, som vanligt. På ett mycket mjukt och inkännande sätt lade han sin nos mot min hand, och förmedlade helt stilla att ett ny dag precis börjat. Vi tog en kort promenad i mörkret och jag hämtade tidningen. Så satt jag vid matbordet i ljuset från fladdrande lågor och drack kaffe och läste. Vid sju vaknade resten av familjen och vi åt frukost tillsammans. Sedan vinkade jag av dottern som gick till skolan.
 
Timmarna som följde innebar skiftande arbetsuppgifter här hemma vid datorn och med gitarren. Och så den där efterlängtade långpromenaden. Klockan halv två kom dottern hem och jag gjorde en varsin svartvinbärssmoothie till oss och vi satt ner och pratade. Sedan hjälptes vi åt med hennes matteläxa tills det var dags för henne att ge sig av till stallet för ridlektion.
 
Och det var precis då, när jag stod i fönstret och såg henne gå iväg, som jag riktigt slogs av den stora ynnesten i att leva det liv jag lever nu. Tänk att vara hemma så mycket att jag får dela så mycket tid med älskade dottern! Tänk att vi nu för tiden sitter och äter frukost i lugn och ro tillsammans. Tänk att jag nu för tiden är hemma och tar emot henne när hon slutar skolan strax efter ett! Tänk så många fler samtal vi får ha, så många fler skratt vi får dela, så många fler minuter av läxläsning! Att få vara långt mer närvarande än jag var under de mest hektiska arbetsåren.
 
Jag har verkligen downshiftat, och det här är den stora, stora vinsten och bonusen – tiden med älskade dottern. Jag gjorde allt jag kunde också under de hektiska åren att få till mycket tid med henne. Klev upp ännu tidigare för att hinna jobba innan hon vaknade. Satt uppe till sent på kvällarna för att hinna jobba när hon hade gått och lagt sig. Allt för att inte låta jobbet ”stjäla” för mycket av vår tid. Det gick det också, men det hade sitt pris.
 
Nu jobbar jag halvtid, och den andra halvan är helt min egen som jag lägger upp som jag vill. Jag skriver och förbereder saker när det passar mig bäst. Jag tackar ja eller nej till föreläsningsjobb eller sånguppdrag. Jag kan planera min egen tid så att inte familjen kommer i kläm. Förstås finns det saker emellanåt som jag säger ja till trots att det går ut över familjen, det går inte att leva helt utan krockar, men det hör till undantagen. Det är en ynnest att själv kunna styra sin egen tid så mycket som jag gör idag.
 
Alla val får sina konsekvenser, och detta mitt val har gett mig ett mycket rikare liv och jag mår så mycket bättre. Men mitt val innebär också att jag har sämre lön, osäkrare ekonomi. Men, vet du, det kan jag verkligen leva med! Jag är inte den som oroar mig så mycket. En får göra lite andra prioriteringar än tidigare. Jag har sålt min bil. Jag köper inte lika mycket kläder som förr, och när jag köper något är det väl genomtänkt, och kläder jag kan använda under lång tid. Det kommer bli färre utlandsresor (vilket i och för sig känns bra med tanke på klimatpåverkan). Jag lagar oftast mat från grunden för jag har tid till det.
 
Ja, jag har downshiftat, och kan i mycket större utsträckning njuta av allt som vi har precis utanför dörren. Vandringarna, skidturerna, cyklingen. Just nu framför allt skidåkningen. Vilka helt ljuvliga dagar! Jag är mycket glad att jag vågade ta steget.
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *