Mormors anteckningar – att få glänta på dörren till hennes värld

 
Vi är i Hede. Byn som jag växte upp i, byn som jag flyttade ifrån när jag var sexton, byn som fortfarande är ”hemma”. Funderar ofta kring detta med att på samma gång ha lämnat och på samma gång fortfarande vara en del av.
 
Igår tog mamma fram min mormors urklippsböcker och dagböcker. Det blir så speciellt att sitta och bläddra bland urklipp hon av olika anledningar tyckte var viktiga, och bland sidorna hon skrivit om sina dagar. Hon kommer så nära, trots att hon varit död i mer än trettio år. Urklippen som handlar om personer från byn, om händelser i byn, om kyrkan och hembygdsgården. Dödsannonser. Vilka är alla de personer vars dödsannonser hon klippt ur? En del namn känner jag igen, de flesta inte.  Dagböckerna där hon detaljerat antecknat vädret för varje dag – ”+8 och sol, -15 och rimfrost i träden” – och sådant som hände. ”Vi var och fikade hos Anna och Hans. Trevligt.” ”Vi var barnvakt åt Håkan när Inger och Bengt åkte till Sveg. Han var snäll.”
 
Ja, jag bläddrar och läser och vi kommer så nära, mormor och jag. Jag får glänta på dörren till hennes värld och min värld växer sig större.
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *