Hjälplöshet och frustration och Julupproret

Jag har varit på ICA och handlat. Efteråt stannade jag till hos Maria, som sitter utanför ingången med sin mugg i handen. Hon kommer från Rumänien och är här för att tigga. Vi har träffats många gånger, och på staplande engelska och med kroppsspråk försöker vi kommunicera. Idag förmedlade hon att hon hade huvudvärk och feber. Jag gick in och köpte Alvedon och näsdukar och nässpray och gav henne. Jag gick därifrån med en bultande känsla av otillräcklighet. Jag borde göra mer! Hjälplöshet och frustration över hennes situation. över alla romers situation.

Det är de känslorna jag lever med denna adventstid. Hjälplöshet och frustration. För Maria. För alla de afganska pojkarna som skickas tillbaka till helvetet de kommer ifrån. För människorna som är kvar i Aleppo. För våra nyanlända på Continental Inn som nu ska placeras på andra håll i landet. Lämna det uns av trygghet de lyckats bygga upp här. För alla andra runt om i världen som lever i fasa, rädsla och skräck. Vad är det för värld vi byggt upp?

Ja, jag lever med denna hjälplöshet och frustration denna adventstid, när jag samtidigt pyntar vårt hus, tänder våra ljus, gräddar pepparkakor och drar in doften av hyacint. Och tycker i ena ögonblicket att det är meningslöst med detta adventsmysande, och i nästa ögonblick tänker jag att det är rent nödvändigt! Hoppbringande.

Och när hjälplösheten och frustrationen känns som mest försöker jag trösta mig med Jesusorden: ”Det ni har gjort för en av mina minsta, det har ni gjort för mig.” Och jag skriver med självklarhet under Julupproret som kristna ledare i Sverige dragit igång. Nej, jag kan inte rädda hela världen, men jag kan göra något. Köpa en förpackning Alvedon till en medsyster med feber, hur litet och futtigt det än känns. Och med ens kommer Stig Dagermans ord tillbaka till mig:

”Världen kan du inte göra om,
stilla din häftiga själ.
endast ett kan du göra –
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en syster, en broder mer.”

2 reaktion på “Hjälplöshet och frustration och Julupproret

  1. Jag slits också mellan olika känslor denna tid före jul. Jag bakar och pyntar och stundvis tänker jag på hur eländigt mycket är och hur hemskt människor har det. Samtidigt tror jag att vi behöver detta för att orka med och vi får göra det lilla vi kan. Som det du gjorde för en medmänniska, det är en droppe i ett hav men det är gott så. Kram.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *