Nyårsbrev

Hej på er!

Jag tycker väldigt mycket om att få julbrev.  Några av mina vänner sitter och knåpar ihop  brev där de berättar om året som gått. Det är fint att läsa. Förra året började jag med att skriva ett nyårsbrev här på bloggen. Det kändes bra! Jag tycker om att göra en sammanfattning när ett år närmar sig sitt slut. Jag har gjort det så länge jag kan minnas. Tidigare i mina dagböcker, nu som ett brev här i bloggen. Att se tillbaka på året, minnas, reflektera, utvärdera. Vad blev bra, vad blev mindre bra, vad lärde jag mig, vad tar jag med mig in i nästa år?

För en tid sedan såg jag att Underbara Clara har en mall hon utgår ifrån när hon gör sina årssammanfattningar. I år lånar jag den mallen av henne. Gå gärna in och läs vad hon skriver om sitt år. www.underbaraclaras.se.

Och så här blev mitt 2016:

Gjorde jag något 2016 som jag aldrig gjort förut?
Ja, jag ledde skrivarkursen ”Skriv ditt liv” på Åredalens folkhögskola. Vilken utmaning! Jag har ju aldrig varit lärare eller pedagog tidigare, även om jag emellanåt snuddar vid det som präst. Men vilken vecka det blev! Både bland det svåraste och roligaste jag gjort! Och det bästa av allt är att jag ska få leda kursen igen till sommaren. Längtar!

Genomdrev jag någon stor förändring? 
Ja, verkligen! Jag började i januari 2016 arbeta enbart 50% som präst i Svenska kyrkan i Åre för att resten av tiden kunna satsa mer på mina olika kreativa uttryck, framför allt skrivandet, men också föreläsandet och musiken. Så tacksam över denna möjlighet!

Vilket datum från år 2016 kommer jag alltid att minnas?  
Den 19 juni då vi hämtade vår valp Gillis i Norrtälje. Att få se glädjen i älskade dotterns ögon då hon första gången träffade Gillis. Att se den ofattbara tilliten han hade till oss från första stund. Nu är han en omistlig del av vår familj.

Dog någon som stod mig nära? 
Vår älskade jämthund Albin dog, 13 år gammal. Smärtsamt och sorgligt, men han lämnar enormt många fina, tokiga, vackra minnen.

En av mina fina vänner miste sin man, han blev bara drygt 50 år. En sådan stor tragedi och svår sorg! Och vi blev så påminda om livets skörhet. Min man funderade mycket de där dagarna och sa: ”Om jag dör i samma ålder som P, så har jag bara drygt tio år kvar att leva. Vad vill jag då göra av den här tiden?” Smärtsamma men viktiga ord. Och han konstaterade att livet här i Duved är så gott och rikt, men han vill satsa en del på vår sjöstuga, så vi i familjen kan vara där mer. Klokt, tänker jag. Det är inte de märkvärdiga resorna eller de dyra bilarna som betyder något i slutändan. Det är familjen och platserna där en har sitt hjärta.

Vilka länder besökte jag? 
Inte ett enda. Och har varit helt nöjd med att vara hemma.

Bästa köpet? 
Kan inte komma på något. Men bästa försäljningen var helt klart min bil. Jag trivs med att leva ett bilfritt liv.

Gjorde någonting mig riktigt glad?
När hela min underbara familj var samlad i Glen i höstas för att fira min mammas födelsedag. Att få umgås med föräldrar, syskon, svägerskor och syskonbarn är stor, stor glädje.

Och att min älskade man blev språkvän till en man från Eritrea. Det är en ynnest att lära känna en person från ett annat land med en annan kultur. Att få ha honom som en del av familjen.

Saknar jag något under år 2016 som jag vill ha år 2017?
Jag har fortfarande mycket trötthet i mig, och längtar efter mer energi! Så ett energifyllt 2017 vore toppen!

Vad önskar jag att jag gjort mer?  
Umgåtts mer med vänner.

Vad önskar jag att jag gjort mindre? 
Varit inomhus.

Favoritprogram på TV?
Så mycket bättre. Älskar mixen av personliga porträtt och musik, delande av erfarenheter och starka känslor.

Bästa boken jag läste i år? 
Jag upptäckte författaren Caroline Eriksson, hennes debutroman ”Djävulen hjälpte mig” var riktigt bra! Precis nu lyssnar jag på Malin Persson Gouilitos fjärde bok ”Störst av allt”, och den drogs jag in i på ett ögonblick.

Största musikaliska upptäckten?
Återupptäckten av Lisa Ekdahl. Jag lyssnade på henne så mycket på 90-talet, men tappade henne sedan. Men nu lyssnar jag igen! Hon är ju fantastisk!

Vad var min största framgång på jobbet 2016?
Framgång… Svårt… Som präst går det inte att räkna framgång i jobbet. Men jag har haft så många fina möten med människor, så många starka och berörande gudstjänster. En ynnest.

Som författare finns en hel del höjdpunkter från året som gått. Föreläsningar med musik om min bok ”Du ritar i sanden” tillsammans med fina vännen och musikern Astrid Åslin. Och att få föreläsa på Gotlands kyrkvecka i våras var väldigt roligt, och att dessutom få tillbringa några dagar i underbara Visby i vårskrud.

Jag var en av vinnarna i en novelltävling, och bidragen som vann bildade antologin ”Orter och ställen”. En mycket fin bok.

Och att mitt förlag har frågat om jag vill skriva ännu en bok. Det vill jag.

Största framgång på det privata planet? 
Att jag allra oftast är hemma när älskade dottern kommer hem från skolan. Att vi kan sitta vid matbordet och fika och prata om dagen och göra läxor.

Största misstaget? 
Jag vet inte. Jag gör ständigt olika sorters misstag, men i bästa fall lär jag mig av dem.

Var jag gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
Helt klart gladare. Mitt nya sätt att leva och arbeta påverkar mig oerhört positivt.

Vad spenderade jag mest pengar på? 
Inget särskilt.

Något du önskade dig och fick? 
Att ha en lång sommarledighet och tillbringa dagarna vid sjöstugan.

 

Något du önskade dig och inte fick?
Mer energi. Men den kommer.

Vad gjorde jag på min födelsedag 2016? 
Jag hade en alldeles fantastisk födelsedag! Helt klart en av de bättre! Vi var vid sjöstugan och mamma och pappa kom dit. Vi åt tårta ute på altanen, vi åkte till Andersön och promenerade, vi åt glass på Hara brygga. Sedan bjöd min älskade man på en överraskning jag aldrig ska glömma. Han tog oss med till Verkön där vi satte ute i sommarkvällen och åt världens godaste trerätters middag. Tack!!!

Finns det någonting som skulle gjort mitt år ännu bättre? 
Mer träning. Mer utomhusliv. Mer häng med vänner.

Vad fick mig att må bra? 
Familjen, skidturerna, mina powerwalks, mina cykelturer, mina stunder i naturen i tystnad, yogan, skrivandet, musiken, vännerna…

Vem saknade jag?
Jag saknar alltid mina föräldrar och  syskon och deras familjer. Jag önskar de bodde närmare så vi bara kunde springa in till varandra på en fika och vara barnvakt åt varandras barn och åka skidor ihop och så. Men vi bor i samma land, till och med i samma län, så det är egentligen inte så långt…

De bästa nya människorna jag träffade? 
Jag träffar så himla många fina människor hela tiden! Men bland de nya kan jag nämna Marie Rödemark, som seglat upp och blivit en stor förebild. Hon bor här i Duved, är lärare, och har senaste tiden engagerat sig enormt för våra nyanlända. Hon är en hjälte!

Mest stolt över? 
Att jag lyssnade på min kropps signaler och sa upp mig från en tjänst som fick mig att må mycket, mycket dåligt. Att jag tog mig själv och mina drömmar på allvar och vågade satsa mer på mitt skrivande. Att jag tog citatet jag fann någonstans på allvar: ”Om du inte mår bra där du är – flytta på dig, du är inget träd.”

Högsta önskan just nu?
Att 2017 ska bli ett år med mer ljus och barmhärtighet i världen. Just nu plågas vår jord svårt, och mängder av människor, och jag hoppas av hela mitt hjärta att 2017 blir året då det vänder.

Vad tänker jag göra annorlunda nästa år?  

Inte annorlunda, men göra mer av vissa saker. T ex mer struktur på mina administrativa saker… Mer motion, mer frisk luft… Måla mer, baka mer… Vara mer med mina fina vänner.

 

 

 

 

 

Ja, det var lite om mitt 2016. Hoppas ditt år varit fint! Nu ber vi och hoppas på ett barmhärtigt och kärleksfullt 2017! Guds frid!

Varma kramar från Karin!

8 reaktion på “Nyårsbrev

  1. Men så bra!Tack för att du inspirerar! Den mallen borde fler använda för att reflektera över sitt liv. Jag tror jag snor stora delar till mina elever, det finns alltid ett behov av goda underlag till eftertanke. Kram på dig Karin! Nu blev jag ju skrivsugen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *