Att lyssna på kroppen

Jag hade haft en helt vanlig arbetsdag. Inget särskilt svårt eller tungt alls, men när jag kom hem var jag så trött att kroppen värkte. Jag tänkte att jag behövde spänna på mig skidorna och ta en runda i spåret, jag tänkte att jag behövde röra på kroppen, syresätta kroppen, få frisk luft, låta hjärtat banka och slå. Jag tror att det nästan alltid är bra att ge sig ut och röra på kroppen, även när en är trött och sliten, eller kanske allra mest då. Men igår kväll gick det inte. Kroppen sa ifrån.
 
Och eftersom jag bestämt mig för att lyssna till min kropps signaler, så drog jag istället på mig mysbyxorna och kröp ner i soffan under en filt. Kom på att jag skulle se på TV, men jag lyckades inte hålla koncentrationen på ett enda program, så jag slöt ögonen istället. Och sov. I flera timmar.
 
När jag vaknade hade älskade dottern kommit hem från sin ridlektion och var hungrig, så jag gjorde varm choklad och dukade fram bröd och smör och ost. Vi fikade och pratade. Sedan kröp jag ner i sängen. Och somnade direkt.
 
I morse var jag pigg som en lärka vid klockan sex. Hela dagen har jag varit pigg. Alldeles snart ska jag ge mig ut och röra på kroppen. Orkar och vill. Och jag inser att jag gjorde helt rätt igår när jag lyssnade in kroppen. Den behövde verkligen vila. Hur gör ni? Lyckas ni lyssna in kroppen?

2 reaktion på “Att lyssna på kroppen

  1. Efter många år med smärtproblematik har jag varit tvungen att lyssna på kroppen, det tog ett tag att acceptera det men nöden har ingen lag. så bra att du vilade istället!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *