Den här förmiddagen tog jag tjänstebilen till Ullådalen. Det var mycket folk och bilar där. Det märks att vi är inne i sportlovsperioden nu. Jag tittade ut en lämplig plats med utsikt över fjällen, lite avskilt, men ändå liksom mitt i allt. Lite senare kom de två personer som idag skulle förnya sina vigsellöften här mitt ute i fjällvärlden. De tyckte om platsen jag valt, och där hade vi andakten.
Jag har haft några sådana andakter genom åren, och det är alltid lika stort och känslosamt. Det är vackert när två människor som varit gifta i många år tar sin kärlek och sitt äktenskap på ett så stort allvar, att de väljer att förnya de löften de en gång gav varandra. Att de prioriterar sin kärlek och också tydligt väljer att bekräfta det.
Det blev en stark stund också nu. Paret förnyade sina löften med egna ord, jag bad över deras vigselringar, jag bad för dem och deras fortsatta liv tillsammans. Och solen bröt fram, en makalöst vackert vinterdag.
Sedan åkte jag till Duveds kyrka och hade två vigslar. Också de blev till starka stunder. Fantastiskt vad en får vara med om som präst. En sådan ynnest! När jag kom hem drog jag på mig träningskläderna och gav mig ut på en powerwalk. Så mycket som behöver smältas efter en sådan här dag fylld av känslor. Nu har jag lagat lasagne och väntar in älskade familjen som varit på annat håll idag. Sedan vankas Melodifestivalen.
