I morse när jag gick ut och hämtade tidningen och tittade bort mot Åreskutan så visste jag att jag hade fattat helt rätt beslut. Jag våndades igår. Skulle jag åka till Stockholm, eller inte? Kroppen sa ifrån. Jag var trött och sliten, kände av magkatarr, har sovit lite dåligt en tid. Kroppen sa att jag behövde en helg hemma i lugn och ro. Något annat i mig försökte argumentera och få mig att tänka att jag ju måste åka om jag nu anmält mig till en kurs. En kan inte bara utebli. Men något annat i mig skrek ännu högre: Jo, jag kan låta bli! Jag kan stanna hemma. Jorden kommer inte gå under för att jag inte är med på en kurs! Jag behöver ta hand om mig.

Det är en spännande kurs jag nu missar, så är det. En kurs i muntligt berättande. Men vet ni, den kan jag gå en annan gång när jag är mer i fas. När jag känner att jag orkar.

Vilken befrielse det är att inse att jag kan bestämma själv. Tänker på alla år då jag mer styrts av plikt och måsten. Då jag gjort saker trots att min kropp och mitt inre protesterat. Så skönt det är att bli en aning klokare med åren och med erfarenheter en samlat på sig. Att nu för tiden våga säga nej.

Så, hur blir denna fredag, nu när jag inte ska sitta på ett tåg och sedan vara på kurs? Jo, kanske så här: Läsa tidningen och dricka kaffe och titta ut över Skutan. Skriva en del. Ta en långpromenad med älskade jycken. Vila. Baka pizza fram emot kvällen. Titta på Lets dance med familjen. Jag tror det blir en skön dag och precis vad jag behöver.

Önskar er en fin fredag!