Familj och vänner, Utomhuslivet

Lite trädgårdsfix i vårsolen

Jag har blivit rejält förkyld, men det gör ingenting så länge jag fixade boksläppet utan hosta eller heshet. Och det gjorde jag ju. Så jag tar det lite lugnt nu, så ger den sig väl snart. Jag ska snart lägga mig på soffan och vila och läsa Håkan Nessers senaste bok. Jag gillar honom. Men först har vi haft en skön stund ute på gården, älskade dottern och jag, med lite trädgårdsfix. Det är något visst med det! Samtidigt tar älskade maken hand om det sista av vintern och kör några åk på Åreskutan.

Att plocka bort torra kvistar och grenar och se att det så smått är på väg att spira i rabatterna. Denna livskraft! Ja, denna livskraft i allt det beiga, bruna, vita som är vår färgskala just nu.

Och älskade dottern var med mig och stod på händer så det stod härliga till. Om och om igen. Nu längtar hon bara tills studsmattan är uppe igen.

Hon körde också lite agility med älskade vovven, och Gillis fixade det riktigt bra! Vi ser fram emot att åka till Åre någon dag och träna på agilitybanan där.

Och när vi hade fixat en stund, satte jag mig med en kopp kaffe och kände solen som värmde mitt ansikte. Det är en härlig tid nu!

Familj och vänner, Skrivandet

Boksläpp – vilken oförglömlig kväll det blev!

Berättelsen om mitt boksläpp behöver börja med de här två! Kristina Grubb Gradin och Jeanette Hansen, mina fina, fantastiska vänner, som jag känt i evigheter, som plötsligt dök upp i Duveds kyrka igår kväll! Då hade de åkt 21 mil från Hede och hit för att vara med vid släppet. Jag trodde inte mina ögon när jag såg dem, och jag tror jag sa: ”Jag svimmar!” För så kändes det. Vilken fantastisk överraskning och glädje att de kom. Tack kära ni! (Tack för foto, svärmor Gunilla!)

De här sköna människorna var huvudpersoner vid mitt boksläpp. De är barn- /ungdomskören ”Schysst häng” här i Åre församling och de sjunger fantastiskt! De är inte bara lite bra, utan mycket! De klarar kluriga låtar som till exempel Stevie Wonders ”Don´t you worry ´bout a thing” och Leonard Cohens ”Hallelujah” och de är frimodiga och sjunger gärna solo eller i mindre grupper. Ni förgyllde kvällen med all er sångglädje! TACK!

Och förstås: TACK till fantastiska körledarna Lina Ydregården, Kicki Bohlin och Therese Sjölund. Vilket jobb ni gör!

Under en timmes tid under gårdagskvällen berättade jag ur min nya bok, och berättelserna varvades med sång. Jag kände att det blev riktigt bra!

Sedan fick jag sälja en hel del böcker och prata med många av dem som kommit. TACK alla ni som kom! Jag är så glad för det! (Tack Linda Forss för bilderna som jag lånat från din Facebook.)

Kvällen avslutades med tacobuffé längst ner i Duveds kyrka under läktaren. Det blev så fint med långbord, med rosa blommor och vita dukar. Och de flesta stannade kvar och åt, och maten var god och räckte till alla, och stämningen var så fin och gemytlig med mycket prat och skratt. TACK husmor Anneli Johansson som såg till att allt flöt på som det skulle!

Jag gick lycklig hem igår kväll. Detta var mitt fjärde boksläpp i ordningen, boksläpp med olika karaktär och olika medverkande. HÄR kan du läsa mer om tidigare boksläpp. Ja, vilken oförglömlig kväll det blev! Tacksam och glad!

Betraktelser, Skrivandet, Utomhuslivet

Idag har jag bara längtat ut

Ja, du ser ju själv. Så här vackert har vi det ikväll, och vackert har det varit hela dagen. Solsken, klarblå himmel och vita fjäll och jag har bara längtat ut!

Jag har längtat till en skidtur i Ullådalen eller i Björnen. Jag har längtat efter att sitta i en solgrop någonstans och dricka varm choklad och känna solen värma ansiktet. Och kanske få några nya fräknar. Eller att helt enkelt sitta hemma på bron med en kopp kaffe.

Men idag fanns helt andra saker att göra. En del administration och förberedelser, några samtal och inte minst lite fix inför morgondagens boksläpp.

Men fjällen och solen väntar på mig en annan dag. Hoppas du fått lite sol på dig idag!

Familj och vänner, Livet

När vi förnyade våra vigsellöften

 

Bildresultat för förnyelse av vigsellöften

Idag påminde oss Facebook om att det är tre år sedan vi förnyade våra vigsellöften, käre maken och jag. Och det var en så himla fin dag, så den vill jag gärna skriva om. Då, för tre år sedan, var det tio år sedan vi gifte oss, och för oss var det viktigt att uppmärksamma den dagen på ett särskilt sätt.

Så vi återvände till vår vigselkyrka på vackra Norderön. Vi hade förmånen att ha med oss Svante Tängmark som vigde oss, och hans fru Marie Tängmark, som spelade under vigseln. Men den stora och fantastiska skillnaden var att den här gången hade vi älskade dottern med oss! Hon fanns inte när vi gifte oss.

Så vi gick in till samma musik som vid vigseln, Svante sa vackra och berörande ord om att satsa på sin kärlek, att vila i den, älskade dottern läste ”våra” bibeltexter för oss, vi gav varandra löftena på nytt och trädde åter ringarna på varandras fingrar, och Marie sjöng Av längtan till dig. Det blev en vacker och viktig och värdefull stund.

Och så här såg vi ut på 10-årsdagen. En aning suddig bild…

HÄR skriver jag om en liknande stund i Ullådalen i vintras.

Jag rekommenderar varmt att förnya sina löften. Det ger en bra möjlighet att reflektera kring sitt äktenskap, att fundera kring vad som är bra och vad som kan bli bättre, och att åter igen befästa att det är vi två, och vi vill fortsätta tillsammans.

Skrivandet

Mysig morgon i radiostudion

Det är väldigt mysigt att få hänga med de här två – radioproffsen Leif Landin och Anneli JohanssonP4 Jämtland. Jag känner mig som hemma där, har ju genom åren tillbringat en del tid i radiohuset, inte minst tillsammans med min kära vän Sonja Wahlén. Under några års tid hade vi en måndagsförmiddag per månad då vi pratade livsfrågor.

Idag var jag där för att prata om min nya bok, men vi kom också att samtala en del om mitt beslut att gå ner i arbetstid för att få mer tid till annat. Till familjen, utomhuslivet och förstås för skrivandet. Och jag fick citera det ordspråk som kommit att betyda mycket för mig:

Om du inte trivs där du är – flytta på dig! Du är inget träd!

I nästa inlägg ska jag försöka länka intervjun. Det blir spännande! 🙂

Präst i Åre, Utomhuslivet

Friskvårdstimme bland fjällen

Jag åkte västerut idag i ett tjänsteärende. Jag packade in mina träningsskor i bilen ifall jag skulle hinna med en friskvårdstimme. Det hann jag! Jag älskar när träningen blir en del av vardagen. Jag älskar när träningen äger rum bland fjällen!

Så, här gick jag – längs den slingrande vägen upp mot Storulvån. Bitvis hade jag solen i ansiktet, bitvis var det mulet, men hela tiden var vinden frisk och uppiggande. Jag gick i rätt hög hastighet och kände hur hjärtat hamrade och slog.

 

Alltså – hur vackert är det inte? Jag är så tacksam att få leva och verka i denna miljö.

Familj och vänner, Livet, Utomhuslivet

Har du också ett vemod som rullar in?

Bildresultat för vemodet

I somras, i slutet av augusti, när vi städade ut oss ur sjöstugan och gjorde höst där, rullade vemodet in i mig. Vi hade haft en så fin sommar där, och det var tråkigt att lämna sommaren och ge sig in i hösten. HÄR skriver jag om den där sista dagen i sjöstugan.

Och när jag blir så där vemodig behöver jag sätta mig och fundera och jag insåg att det inte alls bara handlade om en fin tid som nått sitt slut, eller att en årstid skulle övergå i en annan, utan vemodet handlade om själva livet. Om dagarna som går, om tid som aldrig kommer igen. Om åldrande och förgänglighet. Och den brännande frågan: Hur ser våra liv ut när vi kommer tillbaka till sjöstugan? När en höst och en vinter och en vår passerat – hur ser då livet ut?

Idag åkte vi skidor i Åre Björnen, älskade familjen och jag. Vi åkte en härlig mil i fina spår och med en mycket ivrig Gillis, som blivit en duktig draghund. När vi kom tillbaka till parkeringen stod en man och satte upp en skylt där vi kunde läsa att nu är vintersäsongen över, nu kommer inte spåren dras mer. Nu är vi välkomna nästa vinter igen. Och vemodet rullade in i mig, och inte bara in i mig, utan också in i älskade maken, skulle det visa sig. Det har varit en så härlig vinter, vi har åkt så mycket skidor, är det slut på det nu? Och hur kommer vårt liv att se ut nästa gång vi spänner på oss skidorna och drar iväg till Björnen?

(Som tur är är ju inte all skidåkning över, det går fortfarande att åka i till exempel Ullådalen. Och just i Ullådalen hade jag nog min allra bästa skidtur denna vinter. HÄR kan du läsa om den.)

Men vemodet, det har rullat in i mig. Hur har du det med ditt vemod?

Undrar Karin

Familj och vänner, Livet, Utomhuslivet

Hemma i Åredalen igen

Jag har haft fantastiska dagar i Stockholm, men hur skönt är det inte att komma hem till fjällvärlden igen? Att vakna här hemma och höra fågelsången. Att gå ut och sopa bort snö från bron. Att dricka kaffe och blicka ut över Åreskutan.

Och att familjen är samlad igen! Vilken enormt skön känsla! Och vi åkte till Ullådalen idag där det var målgång för Skutskjutet. Vädret var flurigt så det var betydligt färre tävlande i år mot vad det brukar kunna vara. Ingen av oss tävlade, vi bara tittade på en  stund.

Sedan tog jag en riktig långpromenad med älskade hunden i snöyran och kände en sådan glädje i att vara hemma.

Hoppas du har en fin lördag!

Familj och vänner, Livet, Skrivandet

Det här med vänner

Vi möttes i toakön på teologen i Uppsala för 21 år sedan, Ulrica Stigberg och jag. Vi blev goda vänner och har hållit kontakten sedan dess. Trots att vi bott rätt långt ifrån varandra, så har vi setts från och till. Ibland bara hon och jag, ibland tillsammans med våra familjer.

Hon arbetar som präst i Fryshuset i Stockholm, och är också författare till fem böcker. Ni kanske kan ana att vi har en del att prata om när vi ses.

Igår kväll sågs vi på ett café där vi åt middag ihop. Och pratade. Om livet, familjerna, skrivandet, prästlivet…

Hon är en av mina stora inspirationskällor! Inte minst då jag fattade beslutet att gå ner i arbetstid för att få mer tid till sådant jag tycker är viktigt. Då hade hon redan levt så i några år, och talat om vad framgång är för henne: Att vara hemma när barnen kommer från skolan och bjuda dem på köttbullsmackor. Hon inspirerar mig också mycket i detta med att reflektera, att känna efter, tänka efter. Vad ska jag tacka ja till och inte?

Hennes senaste bok, som hon skrivit tillsammans med Maria Ahlin, heter Visuell drog och häromdagen hörde jag dem föreläsa om boken. Bra, klokt och drabbande!

Nästa gång vi ses är det kanske höst och vi ger oss ut på fjällvandring tillsammans. Vandrar, pratar, är tysta, njuter av fjällvärlden. Det ser jag fram emot!

 

Skrivandet, Upplevelser

Så förflyter dagen i storstan

Jag är glesbygdsgirl i själ och hjärta, men det hindrar inte att jag älskar att tillbringa några dagar i Stockholm.

Att vakna i gryningen…

Att dricka kaffe i sängen och titta på Nyhetsmorgon…

Att äta hotellfrukost…

Att ta en morgonpromenad till Kungsträdgården och se de fantastiska körsbärsblommorna. Som blommar samtidigt som snön yr i luften…

Att sitta i hotellfoajén och skriva och dricka kaffe och timmarna flyter iväg…

Att ta ännu en promenad och solen lyser och vitsipporna blommar…

Att slinka in på Vete Katten för ännu en kaffe och en extremt god bulle…

HÄR och HÄR skriver jag också om en glesbygdsgirl i storstan.

Sköna dagar…

Och längt efter familjen och efter hemma…