Det här med vänner

Vi möttes i toakön på teologen i Uppsala för 21 år sedan, Ulrica Stigberg och jag. Vi blev goda vänner och har hållit kontakten sedan dess. Trots att vi bott rätt långt ifrån varandra, så har vi setts från och till. Ibland bara hon och jag, ibland tillsammans med våra familjer.

Hon arbetar som präst i Fryshuset i Stockholm, och är också författare till fem böcker. Ni kanske kan ana att vi har en del att prata om när vi ses.

Igår kväll sågs vi på ett café där vi åt middag ihop. Och pratade. Om livet, familjerna, skrivandet, prästlivet…

Hon är en av mina stora inspirationskällor! Inte minst då jag fattade beslutet att gå ner i arbetstid för att få mer tid till sådant jag tycker är viktigt. Då hade hon redan levt så i några år, och talat om vad framgång är för henne: Att vara hemma när barnen kommer från skolan och bjuda dem på köttbullsmackor. Hon inspirerar mig också mycket i detta med att reflektera, att känna efter, tänka efter. Vad ska jag tacka ja till och inte?

Hennes senaste bok, som hon skrivit tillsammans med Maria Ahlin, heter Visuell drog och häromdagen hörde jag dem föreläsa om boken. Bra, klokt och drabbande!

Nästa gång vi ses är det kanske höst och vi ger oss ut på fjällvandring tillsammans. Vandrar, pratar, är tysta, njuter av fjällvärlden. Det ser jag fram emot!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *