Familj och vänner, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

I stället för att gnälla på att det snöar – baka dumlekakor!

Jag tycker lite synd om uteblommorna idag. Det är kallt, det regnar, det blåser, det snöar, det haglar. Och så skiner solen däremellan. Många väder på en och samma gång.

Jag cyklade till Åre i morse för att möta upp ett gäng från Kalmar som är här på en personalresa. De ville att jag skulle berätta om Åre gamla kyrka och om mitt författarskap. Det gjorde jag gärna! Det blev ett trevligt möte med goa människor.

Aldrig har en mil varit så lång som när jag sedan cyklade hem igen, det var en galen motvind. Extremt skönt att komma inomhus, byta till varma och torra kläder och dra på sig ullsockorna. När älskade dottern kom hem sa vi till varandra: Vad gör vi en sådan här dag när det är så kallt och det snöar? Vi bakar så klart.

Dumlekakor fick det bli. De smakade väldigt gott till eftermiddagskaffet.

Jag tänker på min fina församlingsbo som jag träffade när jag cyklade hemåt. Hon närmar sig åttio och går med stavar varje dag. När jag klagade en aning på vädret sa hon: ”Det är bara bra med motvind. Då tar det ju ännu bättre när man tränar.”

Lite samma andemening som i orden: I stället för att förbanna mörkret – tänd ett ljus.

Eller: Istället för att gnälla på att det är kallt och snöar – baka dumlekakor och ta en kopp kaffe.

Bra livsdevis, va?

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet med hund, Skrivandet

Tio tankar av tacksamhet

Jag har en dag idag som är så där sprängfylld av tacksamhet. Livet bjuder på olika sorters dagar, men sådana här dagar gäller det att njuta lite extra av. Så, TACK för…

  1. min fantastiska familj! Den allra närmaste, men också den större. Om ni kunde ana hur mycket ni berikar mitt liv! Idag gläds jag över att älskade maken är på väg hem efter några dagar i Prag.
  2. alla roliga aktiviteter som älskade dottern kan ägna sig åt här på vår plats på jorden! Idag ska jag gå på hennes gymnastikuppvisning i sporthallen.
  3. Gillis! Vilken himla mysig hund han är.
  4. fina recensioner av min bok från BTJ. De skriver bland annat att den är ”tilltalande”. Det gör mig väldigt glad!
  5. grönskan! Åh, vad det grönskar! Och varmt och soligt är det! Underbart!
  6. gårdagens klippning av gräsmatta. Jag gillar verkligen att klippa gräsmattan!
  7. gårdagens löptur som bara var härlig och jag fick inte ont någonstans.
  8. möjligheten att sitta på bron i solen och dricka kaffe.
  9. orken. Jag orkar mer. Energin verkar återvända.
  10. LIVET! Ja, livet!

Berättandet, Musiken

Förbereder ett glädjefyllt projekt

Vi ligger i snön och gapskrattar, Linda Forss och jag, och jag gillar så mycket den här bilden. Förmodligen kommer den – fast i bättre kvalitet – bli grunden till affischer och annonsering framöver. Vi förbereder en julföreställning med berättelser och sånger. Hittills har den namnet ”Dagen är kommen – önska dig en stilla natt.”

Det känns glädjefyllt och lustfyllt! Jag har gjort många julkonserter tillsammans med olika musikanter, men det här känns lite annorlunda. Jag tycker om att det blir en blandning av sång och berättelser.

Så idag har varit en kontrasternas dag. Jag har suttit ute på altanen i solen, i grönskan, och övat julsånger med gitarren i högsta hugg.

Om någon vecka ska vi repa tillsammans, och väva ihop föreställningen. Det är långt till jul – men jisses, så fort tiden går! Det gäller att vara ute i god tid…

Linda kan du läsa mer om HÄR. Gör det, hon är en mycket kreativ och härlig person!

Efter julsångsförberedelserna klippte jag gräsmattan, och det är bland det bästa jag vet. Men jag lät gullvivorna vara, jag hade inte hjärta att klippa ner dem. Nu står de som små solar runt om på vår gård.

Har du också sommar?

/Karin

Familj och vänner, Livet med hund

En grönskande Mors Dag

Älskade dottern har varit på Arenan i Östersund idag och tränat tillsammans med sin gymnastikgrupp. Det är en fantastisk arena med alla redskap man kan önska sig om man älskar gymnastik. Det är så himla bra att Åre gymnastikförening har möjlighet att hyra in sig där med jämna mellanrum.

Medan barnen hoppade, balanserade, klättrade, gjorde volter, snurrade och hade allmänt roligt, satt jag med min fina vän G och en varsin kopp kaffe och ömsom tittade på gymnastiken som pågick, ömsom pratade en hel massa. En fin stund!

När det var färdiggymnastiserat tog älskade dottern och jag en sväng på stan och handlade kläder till skolavslutningen. Det är så mysigt att få strosa med henne. Det är fantastiskt att få vara en mamma, och en Mors dag kunde inte bli bättre. HÄR skrev jag om förra årets Morsdagsfirande.

När vi sedan kom hem till Duved och jag tog en långpromenad med Gillis, kunde jag konstatera att nu håller löven på att spricka ut. Vilken ljuvlig känsla! En grönskande Mors dag och hoppfullhet om sommar och värme.

Familj och vänner, Präst i Åre

Dop och konfirmation – en livsbejakande dag

Bildresultat för dop

Jag ska snart åka iväg för att döpa ett litet barn. Det är ett av mina allra viktigaste uppdrag som präst – att döpa. Att hålla det lilla barnet i min famn och med tre händer vatten ge en bild av livets stora mysterium – att Gud älskar oss och delar våra liv.

I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Eller med orden ur Mikael Eklöfs dopsång:

Du är älskad, du är sedd, var inte rädd.

Och min dag får fortsätta med ännu en stor livshändelse. Vi är bjudna till konfirmation i Östersund. En alldeles fantastisk S har fyllt femton år och är nu en konfirmand! Det känns å ena sidan helt obegripligt att hon som så nyss var en liten tjej nu har blivit stor, och det känns alldeles underbart att få dela hennes dag.

Så, en dag fylld av nåd och kärlek! Tacksam.

Jag önskar dig en välsignad dag!

/Karin

Livet med hund, Musiken, Utomhuslivet

Försiktig kulning i gråvädret

Nere i byn har det blivit riktigt grönt, vår gräsmatta är grön och gullvivorna har kommit, men vädret är helgrått med regn. En sådan där dag när jag kan bli lite tung, och jag riktar avundsjuka blickar till vännerna i Stockholm eller Visby eller Göteborg där de går omkring i shorts och sitter på uteserveringar med ett glas vitt.

En sådan där dag när jag kan bli lite tung och helst vill ligga under en filt. Så jag bestämde mig för att göra precis det.

Men FÖRST! En vända utomhus. Först en dos motion och frisk luft.

Så jag tog mig till mitt älskade Ullådalen och vandrade. Här är ingen som helst grönska än, här är allt flammigt i vitt och beige och brunt. Och det såg en smula dystert ut (när jag samtidigt hade bilden inom mig av en uteservering i en lummig park i Göteborg), men det var SÅ härligt att ut och röra på kroppen och andas in den där friska luften. Och bli blöt av regnet.

Jag vågade mig på en försiktig kulning… För första gången på evigheter fanns inga bilar på parkeringsplatserna. Det är sällan tomt på bilar här. Men idag. Idag var jag ensam, så jag lät om mig lite. Riktade mitt ljud mot Mullfjället, lät tonerna flyga ut över vidderna.

Och Gillis tittade lite förbryllat på mig, men suckade bara och lade sig ner på marken tills jag kulat klart. Då fortsatte vi vår vandring, han och jag.

Och nu är jag hemma, och nu ska jag lägga mig under filten och läsa bok en stund.

Hoppas DU har en skön fredag!

/Karin

Betraktelser, Präst i Åre

Allt kommer att bli bra – Gökotta på Åre hembygdsgård

Relaterad bild

Vi höll oss inomhus trots att det var Gökotta och vi borde ha lyssnat efter morgonfåglarna. Men det var så kallt. Och blåsigt. Och regnigt. Men inne i mangårdsbyggnaden på Åre hembygdsgård var det varmt och gemytligt och en brasa brann i öppna spisen. Så där inne hade vi vår Gökotta denna morgon.

Många kom för att vara med, och det blev en fin stund med välkända morgon- och vårpsalmer. Dessutom var Torkel Johansson med, som är en mycket skicklig blåsare i diverse horn. Det är något visst med hornet, med klangen, med tonerna.

Och jag, jag predikade kring ordet ”tillit”. Det är det ordet som kommer för mig när jag läser berättelserna om Kristi himmelsfärd. Jag berättade om skylten jag såg en gång när livet var fyllt av oro. En skylt, som ser ut som en trafikskylt, men med orden: ”Allt kommer att bli bra”.

Jag önskar dig en fin Kristi himmelsfärdsdag!

/Karin

 

Betraktelser, Livet, Utomhuslivet

En livsbejakande människa

”Ska vi ta en skidtur?” sa älskade maken igår kväll när jag rätt sent kom hem från jobbet. Jag tittade ut genom sovrumsfönstret och såg den här fantastiska vyn över kyrkan och Åreskutan, och tänkte att det vore underbart med en skidtur, men orkade inte. Jag var så himla trött efter en lång arbetsdag att jag bara inte orkade. Trots den magiskt vackra kvällen där ute.

Så medan jag gick och la mig drog älskade maken iväg till Ullådalen och åkte skidor. Och såg solen försvinna ner bakom fjällen.

Jag sov när han var tillbaka, men jag hade gjort i ordning fika till honom och skrivit en lapp: Fika till min älskade, livsbejakande bättre hälft. Jag är så stolt och glad över honom, så glad att han är en livsbejakande människa. Så glad att han tar till vara en kväll som denna!

Det är precis så jag också vill leva! Ta vara på de stunder och möjligheter som ges. Men igår kväll var jag lite för trött. Men här, här gjorde jag det – tog till vara på dagen och livet.

Hoppas DU också gör det!

/Karin

Berättandet, Livet, Präst i Åre

Att dansa i kyrkan

För några år sedan samarbetade vi för första gången, dansaren Elin Kristoffersson och jag. Då gjorde vi en föreställning som vi kallade för ”Jag dansar för livet”, där jag läste dikter om livet och döden, kyrkomusikern Ingeborg Olsson spelade stycken på kyrkorgeln och Elin dansade. Det blev en mycket stark föreställning.

I förra veckan sågs vi igen, då hon kom hit till Åre för att dansa. Den här gången vid Åre församlings Språkcafé i St Olofsgården. Vårt språkcafé är en mötesplats för våra nyanlända och ”gamla” Årebor. Vi brukar laga mat tillsammans, äta ihop och prata svenska. Emellanåt har vi någon gäst som sjunger eller skapar med händerna eller spelar instrument. Och förra tisdagen var det Elin som var gästen.

Jag missade tyvärr kvällen eftersom den krockade med älskade dotterns dansuppvisning, men jag har förstått att det blev en härlig kväll. Elin dansade först på egen hand den solodans hon kallar I tystnaden är min hud inte längre mitt slut. Åh! Bara detta! Vilket fantastiskt namn på en dans! Och sedan bjöd hon in alla att dansa. Och det hade de gjort, både unga och gamla. HÄR kan du läsa mer om Elin.

Jag längtar efter att göra fler föreställningar ihop med Elin, och vi har pratat lite smått om det. Jag tror så mycket på dansen som uttrycksmedel, inte minst i kyrkan.

/Karin

 

Musiken, Upplevelser

Kurs i kulning, del 2

Jag är så fylld av intryck efter helgens kulningskurs att jag behöver skriva två inlägg om den. Så,  här är del 2.

Efter en skön morgonpromenad i ensamhet och tystnad, och ännu en ljuvlig frukost, väntade ett kulningspass. Vår kursledare Agneta har varit fantastisk i detta med att variera de olika passen. Så den här förmiddagen innebar en hel del uppvärmningsövningar, känna in kroppen, känna in rösten, och teori kring kulning.

Efter det åkte vi till en fäbod.

En vacker plats på jorden. Här fick vi lunch som ordnades av fina Evalotta och Per som driver Dala Floda Värdshus. Som de har pysslat om oss! Och vilken god mat vi fick där ute i det fria. Läs med om värdshuset HÄR.

Efter lunchen gick vi upp mot höjderna och kulade ut över vidderna, över skogarna och bergen och dalarna. Och jag blev rörd och berörd av stunden och ordet urkraft kom för mig. Nu längtar jag till den stund då jag står uppe på Åreskutan och kular ut över Åredalen.

Urkraft.

/Karin