Att prioritera telefonen framför sitt barn

Bildresultat för barn och förälder

Älskade dottern och jag tog en cykeltur till Åre idag i härligt vårväder. Vi uträttade några ärenden och satte oss sedan på ett café´ för att äta lunch.

Vid bordet bredvid oss satt en man och ett barn. Den lilla flickan såg ut att vara i 4-års åldern. Vid första anblicken såg det väldigt mysigt ut, men sedan blev jag fundersam. Mannen kunde inte släppa sin telefon, han var som fastnaglad med blicken i skärmen. Flickan åt sin mat, pratade lite för sig själv, lekte med servetten och skapade någon sorts konstverk av den.

”Pappa”, sa hon. ”Titta, pappa!” Men han tittade inte upp från telefonen. ”Titta, pappa!” Hon förde servetten närmare pappans ögon, men han fortsatte stirra på telefonen. Efter att hon uppmanat sin pappa att titta ett otal gånger gav hon upp och satt tyst.

Det kan ju ha varit något extremt viktigt han höll på med på telefonen, han kanske skrev sitt livs viktigaste mail eller sms, men jag tror faktiskt inte det. Han höll på med – vad han nu än gjorde –  alldeles för länge för det.

Nej, jag tror han fick tiden att gå genom att hålla på med sin telefon. Den var helt klart viktigare än det som hände vid hans bord. Den var viktigare än hans lilla flicka som desperat sökte hans uppmärksamhet. Det var rent plågsamt att se.

Och jag tänkte på en undersökning från BRIS jag hörde talas om. Där framkom att det överväldigande antal samtal från barn till BRIS handlar om att barn upplever att föräldrarna inte har tid med dem.

Här blev det tydligt att pappan inte hade tid med sin lilla dotter. Han prioriterade helt klart sin telefon framför henne.

Ja, det var plågsamt att se, och jag sa till min dotter med lite för hög röst: ”Du är det allra viktigaste jag har. Jag skulle aldrig välja att sitta här och stirra in i min telefon när vi äter lunch tillsammans.” Jättefånigt av mig, jag vet! Jag hade kunnat säga något direkt till pappan, men min metod funkade faktiskt. I samma ögonblick la han ifrån sig telefonen och vände ögonen mot dottern.

Men jag bär dem med mig, känner jag, jag bär med mig den lilla flickan och hoppas att hon får den uppmärksamhet hon så innerligt behöver.

2 reaktion på “Att prioritera telefonen framför sitt barn

  1. Ja usch, sånt där får jag ångest av. Vad gör telefon-användandet med kontakt, kommunikation och mänskliga möten? Med barns behov av att speglas i, bli sedda av och bekräftas av sina föräldrar? Med barnen vars kontaktförsök släcks ut av mentalt frånvarande föräldrar?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *