En livsbejakande människa

”Ska vi ta en skidtur?” sa älskade maken igår kväll när jag rätt sent kom hem från jobbet. Jag tittade ut genom sovrumsfönstret och såg den här fantastiska vyn över kyrkan och Åreskutan, och tänkte att det vore underbart med en skidtur, men orkade inte. Jag var så himla trött efter en lång arbetsdag att jag bara inte orkade. Trots den magiskt vackra kvällen där ute.

Så medan jag gick och la mig drog älskade maken iväg till Ullådalen och åkte skidor. Och såg solen försvinna ner bakom fjällen.

Jag sov när han var tillbaka, men jag hade gjort i ordning fika till honom och skrivit en lapp: Fika till min älskade, livsbejakande bättre hälft. Jag är så stolt och glad över honom, så glad att han är en livsbejakande människa. Så glad att han tar till vara en kväll som denna!

Det är precis så jag också vill leva! Ta vara på de stunder och möjligheter som ges. Men igår kväll var jag lite för trött. Men här, här gjorde jag det – tog till vara på dagen och livet.

Hoppas DU också gör det!

/Karin

2 reaktion på “En livsbejakande människa

  1. Frustrerande det där när man inte orkar det man vill och kanske egentligen behöver! Men ibland är det så… fast man jobbar på att det inte ska vara så… 🙂

  2. Och extra svårt är det nu i vårens tid när kvällarna är så rakt igenom härliga! Att dra ner persiennen och sova när kvällen är ljus är svåra saker. Men ibland behövs det. tyvärr.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *