Musiken, Präst i Åre, Utomhuslivet

Dagar av sorg och glädje

Att vara präst är att kastas från svåra sammanhang med människor i sorg och saknad, till ljusa sammanhang med glada och skrattande människor. Att i det svåra ha uppdraget att försöka förmedla hopp och i det ljusa vara med och dela glädjen. Genom allt detta är känslan jag bär på: Meningsfullhet. Det är oerhört meningsfullt att få dela människors stora stunder i livet.

När jag kom hem i kväll var jag trött och slut och samtidigt oerhört uppfylld av allt jag upplevt de senaste dagarna i mitt arbete. Då finns inget bättre än att ge sig ut och träna. Så ikväll tog jag med Gillis på en riktigt långpromenad. Det där att få röra på kroppen, lufta tankarna och andas in frisk kvällsluft gör min själ så gott.

Och när jag kom hem satte jag mig och spelade gitarr. Det i sig är som en meditation. Att låta fingrarna leka över strängarna och stilla sjunga med. Bilden togs av min kära vän Linda Forss när jag köpte min nya gitarr. Jag är så nöjd med den!

Önskar dig en fortsatt fin helg!

/Karin

Betraktelser, Livet, Präst i Åre

Tankar vid ett berg

Jag går från kyrkan upp mot torget, och höstsolen skiner. Det är lugnet före stormen i byn – snart sätter Åre Höstmarknad i gång. Jag slår mig ner en kort stund på en av bänkarna och blickar upp mot Åreskutan. Berget som står där alldeles oavsett om någon vandrar på det eller inte, alldeles oavsett om kabinbanan är igång eller inte. Helt oberoende av hur vi tycker och tänker om sakernas ordning.

Det är något med berg som fascinerar oss människor. Det är Åreskutan som drar så många gäster hit, som gör att så många av oss väljer att bosätta sig här. För en del är det skidåkningen på vintern som lockar eller downhillcyklingen eller vandringen på sommaren. För andra är det att få sitta i hotellfoajén eller hemma i fjällstugan och titta ut genom de stora fönstren och bara betrakta det där berget.

I en annan tid och i en annan del av världen finns en människa som också betraktar ett berg. En man med svårigheter och bekymmer. Han ser upp mot det där berget och undrar varifrån hjälpen ska komma. Och på något sätt tycks ett svar söka sig fram till honom. Ord om trygghet och tröst. Ja, någon verkar svara honom när han frågar.

Gud bevarar dig, i Guds skugga får du vandra, Gud går vid din sida… Gud skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt. (Ur Psaltaren i Bibeln.)

Kanske är det trygghet vi känner när vi betraktar ett berg. Tryggheten i något som inte förändras. Det rubbas inte. Det står kvar genom snöstormar och oväder, genom solskensdagar och torrperioder. Berget står där stadigt och lugnt också när världen brinner, också när samhället är föränderligt, också när mycket omkring oss känns osäkert.

Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus. Från dem Gud hjälpen sönder och skickar ut sitt ljus… (Ur psalm 238 i Psalmboken.)

/Karin

 

Livet med hund, Musiken, Utomhuslivet

Härlig höstdag i Ullådalen

Jag arbetade med administration under förmiddagen, och spelade en del gitarr. Jag har ju äntligen köpt mig en ”riktig” gitarr med ett fantastiskt ljud! Men när huvudet var trött efter pappersarbete och fingrarna ömma efter allt spelande tog jag mig en tur till Ullådalen. Alltså – höstdagar kan verkligen vara helt ljuvliga! Det här var en sådan dag.

Gillis och jag började vandra upp längs liftspåret upp mot fjället. Färgerna, den ljumma vinden, höstdofterna, vyerna… Ja, en blir mållös.

Åter igen känner jag en sådan tacksamhet att jag får bo så här med närheten till fjäll och skogar. Att jag en helt vanlig tisdag i september kan ge mig ut och bara vara i allt det vackra.

Hoppas ni också haft en härlig septembertisdag!

/Karin

 

Drottningen af Åre, Skrivandet

Jag är så stolt över den kvinnan!

Hon var strax över trettio när hon kom till Åre, fröken Kristina Hansson. Hon kom till den lilla fjällbyn och insåg att där behövdes ett hotell. Allt fler luftgäster hade börjat söka sig till trakterna och de inhystes i folks bondgårdar. Så påbörjar hon det mödosamma arbetet att bygga och öppna Åres allra första hotell. I en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt i Sverige.

Jag fascineras så över henne och hennes mod. Vad fick henne att ens komma på tanken? Var fick hon modet ifrån? Hur klarade hon av allt det ifrågasättande och alla de motgångar hon ställdes inför?

Jag tycker mig se en glöd i hennes ögon. En kraftfullhet. Jag är så stolt över henne! Tack vare hennes driftighet och framåtanda kom Åres turistiska utveckling igång. Så, tack för det, fröken Kristina Hansson!

Jag ser fram emot att min bok om henne snart släpps. Romanen ”Drottningen af Åre”. Jag tror  och hoppas att ni kommer att bli lika fascinerade av henne som jag är.

/Karin

Betraktelser, Livet, Präst i Åre

Vigsellöften på en fjälltopp

Så är vi framme efter en stunds vandring. Vi är uppe på fjälltoppen, och när vi ser oss omkring ser vi skogar och myrar i gul, orange och klaraste röd. Vi dricker vatten, skrattar och förundras över hur varm solen är, trots att vi nått en bit in i september. ”Hur kunde vi ha sådan tur”, säger hon och ser på sin man. Han skrattar. ”Ja, det hade lite gärna kunnat vara höststorm idag.”

Vi har gått upp hit på fjället för att de ska förnya sina vigsellöften, hon och han. Efter ett långt liv tillsammans med både stora svårigheter och mycket glädje, ska de bekräfta för varandra, och för Gud, att de vill fortsätta vara de två. Det löfte de gav till varandra en gång i en kyrka med släkt och vänner samlade, vill de få befästa.

Vi sjunger ”Morgon mellan fjällen”, och blickar ut över vidderna. De läser löften till varandra, ord de själva formulerat, ord om tacksamheten i att ha varandra, ord om att fortsätta gå vid varandras sida längs den återstående livsandringen. Jag läser ur Ruts bok i Bibeln. Dit du går, går också jag, där du stannar, stannar jag… Herren må göra mig vad som helst, endast döden ska skilja oss åt.

Och hon får fram sin telefon och hittar den låt som blivit så betydelsefull för de två. En sång med Bo Kaspers orkester med ord om tacksamhet, och om att inte ta varandra för givna. Att inte ta något i livet för givet. Tack för att just du finns, håller dig till mig. Jag ska aldrig ta för givet att somna bredvid dig.

På väg ner från fjället förundras jag över kraften i att leva i tacksamhet. Inte att ignorera att livet också är svårt och fyllt av bekymmer, men att medvetet söka det som är värt att tacka för. Att verkligen försöka glädjas när livet faktiskt är gott, när livet bjuder på benådade ögonblick.

/Karin

Livet, Skrivandet, Utomhuslivet

En lugn dag och snö på Åreskutan

Längst uppe på toppen av Åreskutan är det snö. Här nere i byn har vi haft nästan sommarvärme. Jag tycker om de kontrasterna.

Jag har tagit det ganska lugnt idag. Har känt mig lite trött men väldigt glad efter den härliga gårdagen! Så jag läste morgontidningen länge och drack flera koppar kaffe. Och klipptegräsmattan. Och fikade med älskade dottern ute i solen. Och hoppade studsmatta med henne.

Ja, det blev en fin dag idag, och en rolig dag igår! Då föreläste jag på Jamtli om min roman ”Den där elden inom”, och det var fullsatt i hörsalen. Dessutom kablades föreläsningen ut till tio platser i länet, och det var tydligen en hel del folk i de lokalerna också.

Och allt gick så bra! Det är en underbar känsla att föreläsa helt utan manus, att ha en struktur klar i huvudet, och våga improvisera. Och publiken var så fin och så engagerad. Så roligt!

Efter föreläsningen tog jag en kaffe med en av mina gymnasielärare som kommit till föreläsningen. Så speciellt att efter så många år sitta ner och prata. Sedan hade jag min inplanerade träff med min kära vän Sonja. Och efter det mötte jag upp min vän Linda som skulle hjälpa mig att välja gitarr. Och i musikhandeln fann jag min drömgitarr! Kärlek vid första ögonkastet! Ja, vilken dag!

Jag ser fram emot en helt ledig helg utan någonting inplanerat alls. Kanske någon tur ut i skogen eller på fjället. Kanske en cykeltur.

Önskar er en härlig septemberhelg!

/Karin

Drottningen af Åre, Skrivandet

Åres drottning

Härom dagen hade jag ett så fint möte med Sara Strömberg som är kulturjournalist på Länstidningen här i Jämtland. Hon hörde i första hand av sig för att intervjua mig angående min novell som ska sättas upp som teaterföreställning, men blev också väldigt intresserad av mitt romanprojekt ”Drottningen af Åre.”

Så hon åkte upp till Åre och vi gick och fotade på Hotell Åregården, som är platsen där stora delar av min bok utspelar sig. Det blev verkligen ett bra möte! Sara är själv författare, och det är precis alltid roligt att möta andra skrivande människor!

Och jag tycker att hon skrev en så fin artikel om ”min” fröken Kristina Hansson, och om mitt skrivande. Sedan är jag kanske inte helt bekväm med rubriksättarens ord på tidningens framsida. En bild på mig och orden ”Åres drottning”. 🙂 Men jag älskar verkligen rubriken över reportaget: ”Hon ger röst åt Åres nedtystade drottning.” Det känner jag mig oerhört stolt över att få göra.

Nu ska jag sova och ladda inför imorgon. Då ska jag få föreläsa om en annan av mina starka kvinnor och förebilder – doktorinnan Margareta Klingspor. Hon som är huvudperson i min roman ”Den där elden inom.”

Sov gott mina fina bloggläsare!

/Karin

Familj och vänner, Utomhuslivet

Med fin vän på Mullfjället

Hon kom med nattåget, min fina vän Ulrica Stigberg. Jag mötte henne på tågstationen och vi gick hem till oss och åt frukost. Och pratade. Vi ses inte allt för ofta och har så mycket att prata om när vi ses. Vi träffades första gången i toalettkön på teologen i Uppsala för drygt tjugo år sedan. Då blev vi vänner och har hållit kontakten genom åren trots att vi bor långt ifrån varandra.

Vi är präster båda två och vi är författare båda två. Det är klart att det finns mycket att prata om. Livet, Gud, familjen, skrivandet, drömmar och framtidsplaner…

Mitt på dagen gjorde vi matsäck och drog  på oss regnkläder och gav oss ut på vandring. Vi gick genom byn och upp mot Mullfjället. Vi hade ett strilande regn över oss där vi kämpade oss upp för branterna. När vi sedan satte oss för att fika såg vi inga vyer över huvud taget – allt var helt grått och det började regna allt mer.

Så vi gick ner mot byn igen, och när vi var nere hade regnet helt upphört och vi såg en aning av solen.

I morgon ska vi ge oss ut på en ny vandring. Vi får se om vi tar en tur vid Storulvån eller kanske Blanktjärnsrundan.

Hoppas NI haft en fin dag!

/Karin

Böcker och läsning, Familj och vänner

Dagens boktips – De oroliga av Linn Ullman

Jag var strax under trettio när jag läste Laterna Magica och Den goda viljan av Ingmar Bergman. Det var böcker som gjorde djupa avtryck. Dels tyckte jag om hans språk, hans sätt att berätta, men allra mest det där sköra som lyste fram genom boksidorna. Skörheten och längtan efter att bli sedd och älskad.

Nu har jag precis läst ”De oroliga”, skriven av Ingmars dotter Linn Ullman. Här kan vi prata om drabbande läsning! Jag är helt matt. Tanken med hennes bok var från början att hon och hennes far skulle skapa den tillsammans. Han skulle berätta om sitt liv och hon skulle skriva ner. Men de började för sent – han hade redan hunnit bli gammal och glömsk. Han minns till exempel inte längre vem som är Linns mamma. Han blandar ihop, säger samma saker om och om igen, och hon får konstatera att det inte går. Det får bli en annan sorts bok.

Så hon skriver om sin egen barndom, om uppväxten med de två kända föräldrarna – Ingmar och modern Liv Ullman. Hon skriver om två föräldrar fullt upptagna med sitt eget. Vem hade tid och möjlighet att se den lilla Linn och hennes behov? Vem såg hennes längtan efter kärlek och bekräftelse?

Ja, som sagt – drabbande läsning! Läs den, men ta god tid på dig! Den behöver få sjunka in långsamt.

Här var vi på Fårö, käre maken och jag, och så mycket här andas Ingmar Bergman och hans liv.

Nu ska jag ge mig ut på långpromenad i regnet. Ha en fin lördag!

/Karin

Musiken, Skrivandet

Det är mycket roligt på gång!

Det är mycket roligt på gång nu med mitt skapande! Jag är så himla glad över det!

Det här till exempel…

  • Idag har jag träffat Sara från Länstidningen som ska göra ett reportage om mig och mitt skrivande.
  • Nästa vecka har jag förmånen att få föreläsa om min roman ”Den där elden inom” på Jamtli i Östersund.
  • Om några veckor ska jag få sjunga Evert Taube på Stenhammaren i Mattmar.
  • Om allt går som det ska släpps min nya roman ”Drottningen af Åre” i början av november.
  • I november är jag också med på Östersunds egen Bokmässa och pratar om mitt skrivande och visar upp mina böcker.
  • I december gör jag musik- och berättarföreställningen ”Dagen är kommen” tillsammans med Linda Forss.
  • I början av nästa år ska Estrad Norr göra teateruppsättning av min novell ”Båthus med liten markplätt.”
  • I februari ska jag leda kursen ”Skriv ditt liv” på Masesgården i Dalarna.

Åh! Jag är förväntansfull och glad! Jag kommer att skriva mer om allt det här förstås!

Kram från Karin!