Om ni inte har sett SVT-dokumentären ”Den skalliga primadonnan” som handlar om skådespelerskan Kim Anderzon, så gör det! Jag har sett den på play idag och är fullständigt omtumlad. Vilken kvinna hon var!

Med all rätta hyllad och älskad för sina olika rollprestationer både på scen och film. En feministisk förebild som i många olika pjäser gestaltade kvinnors förutsättningar i vårt samhälle.

Enorm drivkraft, enorm glöd, enorm gnista i ögonen.

Jag träffade henne på våren 2005. Då kom hon till Ängsmokyrkan utanför Östersund och var recitatör vid en musikföreställning. Det var jag som hade skrivit texterna och det var en mycket speciell upplevelse att just hon läste mina ord. Med stark inlevelse.

Några år senare blev hon sjuk i cancer, men som hon säger i dokumentären: ”Men livet måste levas till varje pris”. Så hon fortsatte spela sina föreställningar kväll efter kväll, och varvade föreställningar med besök på en klinik i Tyskland. Men kroppen orkade till slut inte mer.

En kväll samlade hon sina närmaste, sina vänner och kollegor på en restaurang till en fest. Det blev en fest med kärlek och glädje, det blev hennes allra sista föreställning. Senare åkte hon hem efter den magiska kvällen och somnade in. För evigt.