Musiken, Skrivandet

Kallad – feminism för allas lika värde

I år är det 60 år sedan beslutet fattades att också kvinnor ska kunna bli präster i Svenska kyrkan. 50-årsjubileet firades stort i hela vårt land, och också i vårt stift, Härnösands stift. Jenny Michanek och jag fick förmånen att skapa en musikföreställning till jubileet och vi framförde den i Härnösands domkyrka på jubileumsdagen. Det är ett oförglömligt minne!

Under några år turnerade vi runt med ”Kallad” som musikföreställningen heter, och om en vecka ska vi få göra den igen. Nu i samband med Internationella kvinnodagen på Storsjöteatern i Östersund där alla inbjuds till en dag kring ”Feminism – för allas lika värde”.

Det känns stort att få gå upp på stora scenen och återuppliva ”Kallad”. En föreställning som handlar om en kvinnas längtan att bli präst i en tid när det inte var möjligt. Men någonstans handlar föreställningen om varje människas längtan och vad som händer inuti om den längtan aldrig får bli bejakad och bekräftad.

Så, ni som finns i Östersundstrakten nästa söndag, den 4 mars – kom till Storsjöteatern! Där erbjuds en lång rad intressanta föreläsningar och seminarier under dagen, och strax efter kl 14 gör vi vår ”Kallad”. Välkomna!

Familj och vänner

London med extra allt

Efter det fantastiska bröllopet förra helgen åkte vi till Vernes, flygplatsen utanför Trondheim, och tog flyget via Oslo till London. Där har vi tillbringat några dagar och upplevt extra allt.

Vi har strosat

Att strosa är bland det bästa jag vet. Att uppleva en ny stad genom att gå längs gatorna och uppleva atmosfären och stämningen. (Nu är London i och för sig inte en helt ny stad för mig. Jag var där för nästan trettio år sedan tillsammans med min klass från musikgymnasiet i Östersund. Men… Nästan trettio år… Det är en lång tid… Så det känns som en ny stad.) Så vi strosade. Kollade in sevärdheter, till exempel Big Ben, The Tower of London och åkte The London Eye. Vi var också till Madame Tussauds. Och vi stannade och fikade på mysiga caféer och vilade benen emellanåt.

Vi har varit på musikal

Jo, vi tog oss till West End och fick uppleva musikalen Mamma Mia. Leif och jag har sett den förut, men det var första gången för älskade dotterns del. Det blev en så stark upplevelse för oss alla tre! Fantastiska sångare och skådespelare, den vackra teatern, musikalens handling som både rör till tårar och skratt. Jag är så himla glad att vi såg den!

Vi har varit på fotboll

Själva huvudorsaken till att vi åkte till London var matchen mellan ”vårt” ÖFK och Arsenal. Jag är egentligen inte alls fotbollsintresserad, men ÖFK har gjort något med mig. Deras framgångar förstås, större framgångar än ett litet lag från Jämtland ens kan drömma om, men för min del ännu mer deras satsning på kultur. ÖFK är ett fotbollslag som bestämt sig för att gå utanför sin comfort zone och våga det man inte riktigt vågar. Som att sjunga, spela teater och dansa inför publik. Och det är klart att det gör något med sammanhållningen i ett lag. Det gör något med bilden av varandra. Matchen i London beskrivs i engelsk media som ”något omöjligt som blev möjligt”. Hur kunde detta lilla lag komma och vinna över Arsenal med 2-1? Stämningen i Arenan var helt magisk! 5 000 personer från Jämtland var där för att lyfta fram sitt älskade ÖFK. Mäktigt!

Vi har haft fantastiska dagar och jag är så glad och tacksam! Men nu är det fantastiskt skönt att vara hemma. Önskar dig en fin helg!

/Karin

The Tower of London i isklar luft och blå himmel. Det var kallt i London, men vackert.

Min älskade familj framför Westminister Abbey.

I St Jame´s Park fanns detta bedårande lilla hus. Jag tänkte att det kan bli min nya skrivarlya. Eller vad tycker du?

Familj och vänner

Bröllop på Fjällbäcken

Den här helgen har vi varit på ett rent magiskt vinterbröllop i dagarna tre. Det är min älskade lillebror som gift sig med sin Malin på vackra Fjällbäcken i Bruksvallarna.

Festen började på fredagskvällen med vickning i kåtan med god mat och livemusik. Här är mina älskade föräldrar.

Lördagen bjöd på blå himmel, strålande sol och all denna snö. Vilken fantastisk plats för bröllopshelg!

Enligt brudens önskemål spelades brännboll i djupsnön.

Sedan var det dags för vigselförrättaren att förbereda sig inför den stora stunden. Det var speciellt. Det är speciellt att vara präst när ens bror gifter sig med sitt livs kärlek. Vigseln ägde rum i den vackra matsalen med bedårande utsikt över vidderna. Det blev en innerlig stund och knappt ett öga var torrt.

Efteråt var det dags för brudparets skål och en del fotografering. Bland annat denna bild på mig och mina kära bröder.

Och sedan en makalöst god bröllopsmiddag och en massa fina, känslosamma och roliga tal. Många timmar senare var det dags för bröllopsvals och dans.

Söndag morgon innebar gemensam frukost och sedan avfärd hemåt.

Jag är lycklig och överväldigad. Vilken helg! Tack, tack, tack!

Familj och vänner, Präst i Åre, Upplevelser

För kärlekens skull

Just nu är jag uppfylld av den här dagen som precis är på väg att gå mot kväll. Den här dagen som både är Askonsdagen och Alla Hjärtans Dag. En dag för kärlekens skull. 

Allt började i morse i vårt vackra lilla kapell här i Duved där vi var samlade för att fira Askonsdagsmässa. Vi satt nära varandra och elden sprakade i öppna spisen. Jag sa några ord om fastan som inleds idag, och som håller på i 40 dagar, ända fram till påsk. Att fasta är att byta fokus. Att stanna upp inför kärleken mellan oss och Gud, kärleken till oss själva, och kärleken till varandra och den här världen. Vi satt i tystnad en god stund för att vara i våra egna tankar. Vi delade bröd och vin. Och vi sjöng. Bland annat sjöng vi Mikael Wiehes vackra psalm ”Kärleken som aldrig svek”. Här är en strof ur den:

Nu ser jag dig som den Du är, en räddare i evighet. Du bar din egen hemlighet, kärleken som aldrig svek. (Psalmer i 2000-talet, nr 882.)

Vi hade personalmöte och talade bland annat om respekt, kärlek och att värna varandra. Både som arbetslag och gentemot våra församlingsbor. Borde vara en självklarhet, men ibland kan vi behöva bli påminda om det självklara.

Sedan åkte jag och vår kyrkomusiker Janne till Handöl för att ha Gemenskapsträff. Där serverades vi väldigt goda smörgåsar och te/ kaffe, och geléhjärtan dagen till ära. Vi fikade, pratade och sjöng och hade det så himla mysigt!

När jag kom hem fick jag vackra blommor av min älskade man. För kärlekens skull, säger han.

I kväll ska jag ta det mycket lugnt. Märker att jag fortfarande håller på att landa efter dagarna på Masesgården. Dessutom har jag en hel del att ladda upp inför också. Till exempel min älskade brors och blivande svägerskas bröllop till helgen, och en resa till London med familjen från måndag till fredag.

För kärlekens skull.

Familj och vänner, Skrivandet

Tack Masesgården för den här gången!

 

Tack Masesgården för den här gången! I morgon åker jag hemåt och ser mycket fram emot att komma tillbaka i midsommartid. Då kommer allt det vita vara utbytt mot sprudlande grönska.

Ja, min vistelse här är nästan över för den här gången. Och vilken vistelse! Det är en ynnest att få vara här! De vackra miljöerna både inomhus och utomhus, den fantastiska vegetariska maten, den många möjligheterna till träning, poolen, bubbelpoolen, bastun, den enormt trevliga personalen, omsorgen man känner. I kväll när jag gick till middagen blev jag helt lycklig för ute längs gångvägen till restaurangen brann det lyktor och marschaller. Ja, omsorg, det är nog ordet.

Och så kursdeltagarna, förstås, som jag skrev om i mitt förra inlägg! Vilka fina människor!

Jag är väldigt glad att få åka hem till familjen i morgon, jag har längtat mycket. Men jag är också så glad över att jag får komma tillbaka hit till sommaren. Första veckan i juli får jag åter igen vara här och leda kursen ”Skriv ditt liv”. När jag kommer tillbaka kommer jag att mötas av grönska och blomning.

 

Skrivandet

Tacksam

 

Det har varit fem rent av magiska dagar med ”Skriv ditt liv” på Masesgården. Det är på alla sätt en ynnest att få vara kursledare till en grupp med så fina, generösa och kreativa kvinnor. Jag är så nöjd. Så tacksam.

När vi idag försökte knyta ihop säcken och sätta punkt för kursen kändes det vemodigt. En av kvinnorna sa att det var tragiskt. Ja, så kändes det. Tragiskt. För vi har haft det så fint tillsammans. De har varit så öppna och generösa med att dela med sig av sina berättelser, de har stöttat varandra, det har varit tillåtet att både gråta en skvätt och att gapskratta.

En annan kvinna sa att det blir något speciellt när en grupp kvinnor möts på det här sättet. Och det är det verkligen. Som att landa i en varm famn.

Vi har gjort diverse olika skrivövningar, jag har talat en del om livsberättande, vi har delat med oss av boktips och varför vi heter vad vi heter. Vi har borrat ner oss en del i vad det innebär att skriva sitt liv. I både glädje och sorg. Och vi har samtalat.

Så ikväll försöker jag landa och sortera inom mig allt som hänt, allt jag fått uppleva de här dagarna. Och det finns ett ord som ständigt återkommer: Tacksam. Jag är enormt tacksam.

En av alla skrivövningarna innebar att skriva till en valfri bild.

Skrivandet

Första dagen på Masesgården

Efter en tågresa under gårdagen som innehöll både härlig skrivartid och väderproblematik kom jag till slut fram till Masesgårdens hälsohem utanför Leksand. Denna ljuvliga plats! Och idag vaknade jag här med vetskapen om att jag har en hel vecka här framför mig. Och så här blev den första dagen.

Jag satte mig och skrev vid lilla skrivbordet i min röda stuga redan från tidiga morgonen. Är så inne i mitt manus nu, jag vill bara skriva. Men vid halv nio släppte jag datorn för en stund och gick och var med på en halvtimmes yogapass innan det var dags för frukost. Gröt med fröer och nötter, mandelmjölk och olika bärsorter. Sedan gick jag bort till Bystugan där jag under veckan ska leda kursen ”Skriv ditt liv”. Jag möblerade och gjorde i ordning så att alla ska rymmas – det är 22 stycken anmälda.

Solen sken och himlen var gnistrande blå så efter möblerandet tog jag en promenad. Sedan var det dags för lunch. Alltså, maten här är fantastisk! Det allra godaste på buffén idag var ugnsgrillad sötpotatis med en röra av kikärtor och fetaost. Så gott! Efter lunchen gick jag till min stuga och vilade en stund. Sedan förberedde jag det sista inför kursen.

Ja, som sagt, 22 stycken kom för att vara med. 22 härliga, kreativa kvinnor från precis hela Sverige – från Luleå i norr till Lund i söder. Det blev fina två timmar där vi varvade skrivövningar med prat om vad det innebär att skriva sitt liv.

Sedan väntade middag – en ljuvlig morotssoppa, grönsaker och bröd. Och efter det ännu ett yogapass, ett lite längre den här gången. Och nu sitter jag vid lilla skrivbordet och försöker sammanfatta dagen både här i bloggen och inuti mig, och jag ska snart lägga mig. Trött efter en intrycksrik dag.

Sov gott!

/Karin

Så vackert när Masesgården ligger inbäddad i all denna snö.

Solen värmde under promenaden.

Utanför Bystugan, där jag leder kursen, bor hoppet om ännu en midsommar.

Drottningen af Åre, Skrivandet

”Den där elden inom” lever vidare

Jag älskar den här bilden av Margareta Klingspor, huvudpersonen i min första roman ”Den där elden inom”. Nu är det drygt fyra år sedan den boken släpptes, men den lever fortfarande, och har fått ny kraft under den senaste tiden.

Läs gärna mer om boken HÄR och HÄR. Den säljer bättre än på länge, och får dragkraft av min nya roman ”Drottningen af Åre”. Det är fint, det där, att de hjälps åt. Och Margaretas berättelse är värd att ta del av. Hon var en fantastisk kvinna. Nu går ”Den där elden inom” också som följetong i LT:s e-tidning. Titta här! LT

Betraktelser

Tack alla fina bloggläsare!

Jag ser ju i statistiken att bloggen växer, att det är allt fler som kommer in och läser, och det är så jätteroligt! Men det allra roligaste är alla fina hälsningar jag får. TACK för dem!

Tack till er som skickar mail! Tack till er som hör av er via Messenger! Tack till er som kommer fram och säger hej! Det värmer mitt hjärta.

Jag är så glad att ni tycker om min blogg, att ni inspireras av mina ord och bilder! Jag vill ju gärna dela med mig av livet i fjällvärlden, det här livet som jag tycker så mycket om att leva med skidåkning och utomhusliv. Och jag vill så gärna dela med mig av det som är mitt kreativa liv, med skrivandet, berättandet och musiken. Och så vill jag dela med mig av livet som präst, för att få ge glimtar av hur det kan vara. Och så vill jag reflektera och filosofera emellanåt. Ja, jag vill att mycket ska rymmas här i bloggen, och det gör mig så glad om den kan inspirera andra.

Det är ju det bästa – när vi människor kan inspirera varandra.

Så, låt oss fortsätta göra det!

Jag önskar er en fin fredag och en härlig helg!

/Karin