Berättandet, Drottningen af Åre, Familj och vänner, Skrivandet

Fjällmuseet, Funäsdalen

På torsdag är det dags igen att få berätta om min bok ”Drottningen af Åre”. Denna gång på vackra Fjällmuseet i Funäsdalen. Det ska bli så kul!

Så redan i morgon tar jag tåget till Östersund och sedan bussen till Hede för att vara hos mina föräldrar ett par dagar. Det var ett tag sedan nu, så det känns jättebra! På onsdag kväll åker jag till Funäsdalen och bor över hos min bror med familj. Jag längtar just nu efter alla mina i Härjedalen, men allra mest mina två brorsdöttrar. Jag ska få hämta dem på förskola och skola på torsdag. Det ser jag fram emot!

Jag har föreläst på Fjällmuseet en gång tidigare, i samband med släppet av min bok ”Den där elden inom”. Det är en bra scen, bra ljus och ljud. Hoppas det blir några stycken som kommer och är med den kvällen!

Idag är en dag av återhämtning. Lite förberedelser och packning, men framför allt ska jag sitta i en solgrop på gården, dricka kaffe och njuta av ännu en dag med strålande väder.

Jag önskar er en fin måndag!

/Karin

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund

Vår hos oss i Åredalen

Vår kan innebära knoppning och blomning, sopade asfaltsgator och eldning i trädgårdarna. Vår kan också innebära gnistrande skidspår, solsken och blåhimmel. Så är det när det är vår hos oss i Åredalen.

Idag var det en så härlig dag på vår skidtur i Ullådalen att älskade dottern sa med glitter i ögonen: ”Jag älskar våren!”

Jag kan bara hålla med! Den här tiden är verkligen ett av svaren på varför vi bor här i fjällvärlden. De där skidspåren, solen som värmer som om det vore sommar, solgropen och varma chokladen med ostmackan, doften av solskyddskräm, de nödvändiga solglasögonen, doften av korvgrillning någonstans ifrån, takdroppet, fågelsången, ljuset…

Det är en tid att längta efter under hela resten av året. Och nu är den här! Nu är tid att njuta och ta vara på.

Härliga Ullådalen. Det är fortfarande mycket folk här, men inte alls som under högsäsongen.

Lycklig dotter som skejtar fram längs spåren.

Lycklig make och hund. I sitt sannaste element, båda två.

En paus för att dricka vatten, hämta andan och vända ansiktet mot solen och vara i tystnaden.

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Att vara kyrka bland fjällen

Härom dagen, när jag promenerade längs skoterspåren, och kikade efter en framtida plats för en gudstjänst, tänkte jag på ynnesten i att få vara präst just här. Att få vara en del av kyrkan bland fjällen.

Jag har fått fira gudstjänst på enormt vackra platser! Jag har fått ha en hel rad friluftsgudstjänster och vigselgudstjänster på fjälltoppar och vid sjöar. Stunder som jag bär med mig i mitt hjärta.

Som gudstjänsten  i vackra Kallrör på annandag påsk.

Som vigselgudstjänsterna jag haft, både sommar och vinter, ute på helikopterplattan på Copperhill.

Som gudstjänsterna i magiska Bunnerviken.

Jag älskar våra kyrkorum, men jag är också väldigt glad i att få använda utomhusmiljön som ett kyrkorum. Utomhus finns de vackraste altartavlorna.

Skrivandet

När min novell blev scenisk läsning

Inga Onn och Gunnar Eklund är skådespelare och just nu anställda av Estrad Norr. Under en månad turnerar de med ”Orter och ställen”, noveller i scenisk läsning. En av novellerna är min novell ”Båthus med liten markplätt”.

Jag lyssnade på dem i Järpen i tisdags och i Åre i går. Vilken speciell och berörande upplevelse det var! De är mycket skickliga och gjorde alla novellerna otroligt bra, men det är klart att det var allra mest speciellt att få höra sina egna ord gestaltas. Den där berättelsen som jag skrev för något år sedan fick helt nytt liv när de tog sig an den.

Nyanserna. Uttrycken. Tolkningen.

Han som pappan som inte vill sälja sin gård. Hon som dottern som inte vill ta över gården. Konflikten, känslan dem emellan. De gestaltade det så väl!

Väldigt, väldigt starkt.

Läs gärna mer här.

Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Magisk kväll i Ullådalen

Det hände som alltid händer när jag ska skriva ”en liten stund”. Jag kan inte sluta. Det är så roligt och så lustfyllt att timmarna bara flyger iväg. Så, den där skidturen jag hade planerat, den blev inte av förrän nu ikväll. Men vilken kväll! En magisk kväll i Ullådalen.

Huvudet var sprängfyllt med tankar och idéer, ord och formuleringar och jag behövde verkligen ut och lufta hela mitt tankesystem. Att vara i tystnaden, att låta kroppen arbeta, att njuta av vidderna.

Och precis så blev det. Det kändes som om jag var nästan helt ensam i hela fjällvärlden, så det enda ljud jag hörde var raspandet från skidorna mot spåret. Jag hade mycket kraft i kroppen i kväll. Jag tog i och åkte och stakade och hjärtat hamrade, men jag kände att jag orkade. Det är så härligt! Och kvällsljuset lyste upp fjälltoppar och skogar. Jag är så himla glad över de ljusa kvällarna! Så himla glad över vårens tid.

Det var så välgörande. Jag försökte släppa tankarna på mina karaktärer i manuset, släppa tankarna på skeenden och vändpunkter, och lyckades nästan. Det fanns stunder där i spåret då hjärnan var i vila.

Magiskt.

Böcker och läsning, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser

Ordlös, stilla, utan krav

Den här vårterminen har varit väldigt intensiv. Mycket har hänt, jag har gjort flera resor, haft många sång- och föreläsningsjobb, och det har varit en hel del att göra i mitt arbete som präst. Det har varit roligt och meningsfullt, men nu ser jag fram emot en lugnare period.

Varannan vecka har jag som vanligt arbetat heltid som präst (och vissa veckor mer än heltid), och under de andra veckorna har det varit en hel del med mitt företag och lite annat. T ex: En musik- och berättarföreställning för anställda på Åre kommun, en resa till Umeå för planering med min goda vän Lena, en vecka på Masesgården där jag ledde kursen ”Skriv ditt liv”, en helg med min älskade brors bröllop, en vecka i London med älskade familjen, föreställningen ”Kallad” på Storsjöteatern, en resa till Råneå för att göra en gudstjänst kring Internationella kvinnodagen, föreläsningar kring min bok…

Som sagt – roliga och meningsfulla saker, men nu behöver jag en lugnare period. Och jag behöver en lugn dag idag, och det ska jag ha. Jag behöver sådana dagar så innerligt mycket! Dagar av återhämtning och samlande av ny kraft. Så, vad ska jag göra idag? Det här tänker jag mig…

  • Dricka flera koppar kaffe och sitta länge och läsa morgontidningen…
  • Läsa bok och slumra en stund på kökssoffan…
  • Åka skidor…
  • Skriva…

Alltså – bara sådant som fyller på ny energi. En dag som är ”ordlös, stilla, utan krav”. Orden är  hämtade ur psalmen ”I Guds tystnad får jag vara”, nr 522, skriven av förre biskopen Jonas Jonsson. 

I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar, här en strand vid nådens hav.

I Guds kärlek vill jag vila, vet mig önskad, älskad, sedd. Övar mig i barnets tillit, prövar höjd och djup och bredd.

I Guds Ande kan jag andas, bön ger liv ur död som svar. Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var.

Vid Guds hjärta är jag buren, innesluten i Guds famn. Medan hemligheten djupnar viskar Fadern ömt mitt namn.

Jag önskar er en fin dag!

/Karin

Familj och vänner, Präst i Åre

Åre Winter Pride – igen

I går blev jag intervjuad av P4 Jämtland. De ville veta varför jag, som präst i Svenska kyrkan, engagerar mig i Åre Winter Pride. Jag sa att det är självklart. Pride handlar om kärlek, mångfald och varje människas lika värde – för mig är det självklart att Svenska kyrkan bejakar det!

Så, åter igen gick jag och min älskade familj med i Prideparaden genom Åre. Åter igen fick vi uppleva glädjen, gemenskapen, sammanhållningen och kämpaglöden. Charlotte Perrellis röst dånade ut ur högtalarna, regnbågsflaggor vajade, glitter flög genom fjällluften.

Det är så uppskattat av många att jag som präst är med. Det är så uppskattat att Svenska kyrkan finns med i detta sammanhang.

Nu ikväll bjöd jag in till Aftonbön i regnbågens tecken i Åre gamla kyrka. Jag läste de starka orden ur Psaltaren 139, och orden Jesus säger i Matteusevangeliet:

Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas.

Nej, vi ska stråla i ljus precis som de vi är! Vi ska inte gömma oss. Alldeles oavsett sexuell läggning.

Här är vi redo att ge oss av mot Åre, och mot Prideparaden, älskade dottern och jag. Jag kände mig så fin i min allra bästa tröja, stickad av min kära vän Gabrielle.

Och fin kände jag mig i handledsvärmarna, stickade av min kära vän Anneli, och regnbågssjalen, stickad av min bloggvän Maria.

Drottningen af Åre, Skrivandet

Båthus med liten markplätt

För något år sedan utlystes en novelltävling, och en berättelse rann plötsligt fram i mitt huvud. Ja, den rann fram. Jag behövde bara sätta mig och skriva ner den. Den fick namnet Båthus med liten markplätt.

Den novellen blev en av vinnarna, och kom med i antologin Orter och ställen. Med magiskt omslag skapat av Annica Nordin, samma Annica som skapat omslaget till mina två romaner – Den där elden inom och Drottningen af Åre. Scrolla ner till höger så ser ni omslagen. Kika gärna in här på  Annicas hemsida.

Och nu ska fem av novellerna i antologin sättas upp som teater med skådespelarna Inga Onn och Gunnar Eklund. Det här känns stort och spännande! Att få se och höra två skådespelare ta sig an mina ord och formuleringar och gestalta dem. Vilken grej!

De ger sig ut på en länsturné med detta, och jag ska finnas med när de är i Järpen och Åre nästa vecka, och berätta om hur novellen kom till. Järpens bibliotek tisdag 10 april kl 19, och Åre bibliotek onsdag 11 april kl 19.

Jag känner ganska starkt för den här berättelsen. Den bebos av två personer som jag tycker mycket om, men som inte är helt lätt att ha att göra med. Det finns ett vemod, en svärta i skeendet.

Jag ser mycket fram emot nästa vecka!

/Karin

Musiken, Skrivandet, Upplevelser

När Lill-Babs framförde en av mina texter

Jag står i köket och lagar middag och lyssnar på radion. Och gråter. Jag hör människors berättelser om Lill-Babs, om allt hon var och allt hon betytt för så många. Det känns som om jag mist en kär gammal vän. Och jag tänker på den gången då hon sjöng en av mina sånger. Det var stort!

Jag tror det var 1989, och jag var 17 år. Lill-Babs tillsammans med Håkan Hagegård och Merit Hemmingsson var ute på en turné där de spred budskapet ”Hela Sverige ska leva”. Jag hade fått uppdraget att skriva en text till en låt av Hans-Erik Sundström, som de skulle framföra under turnén. När de kom till Revsunds kyrka åkte jag dit tillsammans med mina föräldrar. Det kändes stort och märkvärdigt att få höra Lill-Babs sjunga mina ord. Eller, hon sjöng inte, hon läste orden med tonerna i bakgrunden. Efteråt fick jag en varm kram av henne och jag kände mig så stolt och glad.

Senare den sommaren gav Lill-Babs en konsert på Stortorget i Östersund i samband med Storsjöyran. Det var bara jag av mina kompisar som ville gå och lyssna på henne. Ingen i vår generation lyssnade på Lill-Babs, kändes det som. Utom jag. Så jag gick dit ensam, och fick en mäktig upplevelse som jag sedan burit med mig. Vilken artist hon var! Hon hade en energi på scenen som smittade av sig på publiken, en musikglädje som strålade ut från henne på ett nästan magiskt sätt.

Och hon hade förmågan att berätta. För mig är det alltid det som blir det viktiga – att en artist kan förmedla orden på ett trovärdigt sätt. Det kunde hon.

När jag står där och lagar maten och lyssnar på radion blir det så tydligt att hennes begåvning höll henne kvar i rampljuset i mer än 60 år. Men det blir också tydligt att det också var hennes egenskaper som gjorde henne så älskad. Den smittande glädjen. Och snällheten. Hon var en snäll människa som brydde sig om alla hon mötte.

Må hon fortsätta inspirera till musikglädje, livsglädje och godhet. Allt sådant som behövs så innerligt i den här världen.

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En påskhelg som går till historien

Jag kom och gick längs skoterspåret ner mot båtbryggan i Kallrör. Jag gick där och såg mig om och blev helt tagen av allt det vackra! Och helt tagen av att vi har en påskhelg som kommer att gå till historien.

Vi har kalla morgonar, hos oss är det ner mot minus 20 mest varje dag, men efter några timmar värmer solen. Jag tänker på alla gäster som befinner sig i Åredalen den här helgen, och jag gläds med dem! Tänk, att få sådana här dagar! Tänk, att få ge sig ut i skidspåret eller i pisterna i strålande sol och under klarblå himmel!

Jag har också åkt lite skidor denna påskhelg, men jag har framför allt arbetat en hel del. Det gör mig ingenting. Jag tycker om att arbeta under påsken, jag tycker om gudstjänsterna och påskens drama. Från mörker till ljus. Från död till liv.

I går firade vi påskdagsgudstjänst i St Olofsgården i Åre på morgonen, och på kvällen åkte vi till Handöls kapell. Det blev innerliga och berörande stunder.

Och idag var jag till Kallrör och hade en gudstjänst nere vid båtbryggan. Jag hade aldrig varit i Kallrör förut, men blev så förtjust! Vilken vacker plats på jorden! Vi inledde gudstjänsten med att jag kulade ut över den isbelagda sjön, ut över fjällen.

”Gud bor inte i tempel som är byggda av människohand, men här är Gud, inte långt borta från någon enda av oss…” (Ur Apostlagärningarna)