Musiken

Välkommen på konsert på söndag!

På söndag har jag den stora förmånen att få göra en konsert tillsammans med den här begåvade kvinnan. Hon heter Tina Didriksson och är cellist.

Tina och jag har känt varandra i många år, och har gjort flera musikprogram och konserter ihop, dels bara vi två, dels ihop med andra musiker. Vi var en vinter ute på en julturné med kära vännen och pianisten Astrid Åslin Kardin, och vi har turnerat med bästa trubaduren Anders Hedén i trion som vi kallade Antika.

Nu på söndag, 24 juni, är det Tina och jag som ger en konsert i Ängsmokyrkan i Torvalla klockan 18.00.

Det blir en konsert där vi blandar cellostycken med diktläsning och sånger till gitarr. Så, idag sitter jag och spelar gitarr så fingrarna nästan blöder och repar låtar, jag sjunger sångerna och väljer dikter. Det här ska bli så roligt!

Så, har du vägarna förbi Ängsmokyrkan, så kom! Du är varmt välkommen!

/Karin

Omslaget till CD:n som vi i Antika spelade in för några år sedan. Visorna är skrivna av Anders Hedén och mig.

Betraktelser, Livet i fjällvärlden

Åre by om sommaren

Vi åkte in till Åre i lördags och gladdes åt den första sommarlovsdagen. Vi strosade genom byn i solskenet. Åre om sommaren är något alldeles extra.

Vi promenerade bygatan fram. Caféer och restauranger med dörrarna på vid gavel och matgäster på uteserveringarna. Klädbutiker, inredningsbutiker och vildmarksbutiker i en enda skön blandning. Nya hus sida vid sida med det gamla Åres hus. Nya hotell samsas med hotell byggda i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet. Åre gamla kyrka, som började byggas på 1100-talet, står stadigt i en föränderlig bygd.

Ett myller av människor. Några strosade, liksom vi, andra kom på downhillcykel på väg mot äventyrliga åk på Åreskutan, några vandrade med gigantiska ryggsäckar med fjällen i sikte.

Och vi, vi satte oss på en av uteserveringarna och njöt av en latte och en surdegsbaguette. Det var det relativt nyöppnade stället ”Krus” som vi besökte för första gången. Det blir fler gånger.

Om du inte har varit i Åre om sommaren – kom! Jag lovar att det blir en upplevelse.

/Karin

Det anrika Sporthotellet, från början av 1900-talet.

Älskade dottern utanför en av alla klädbutiker med friluftslivsinriktning.

Nybyggda hus väster om Åre torg.

Fantastiskt fikabröd på Krus. Nästa gång ska jag prova deras bullar.

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Skrivandet

Och ännu har sommaren bara precis börjat

På matrumsbordet står rosorna som älskade dottern fick igår på skolavslutningsdagen. Ute på altanen sitter jag och dricker kaffe i morgonsolen. Det är ljuvlig sommar och jag slås av insikten: Den har precis bara börjat, sommaren.

Det känns inte riktigt så efter den fantastiska vår och försommar som vi haft. Sommaren har liksom redan hållit på så länge. Det känns snarare som om vi är på väg mot höst. Men ännu är vi bara i mitten av juni, ännu ligger allt det härliga framför oss.

Jag gläds åt nuet och jag ser fram emot veckorna som väntar. Jag ser fram emot lediga dagar med familjen, långmorgnar med kaffe och morgontidning, dagar av sol och bad och bokläsning, grillmiddagar, solnedgångskvällar.

Jag ser fram emot att leda kursen Skriv ditt liv på Åredalens folkhögskola och på Masesgårdens hälsohem, läs mer här och här. Jag ser fram emot att skriva vidare på mitt manus.

Och jag ser fram emot att tillbringa dagar vid vår sjöstuga. Den har jag skrivit om många gånger, t ex här.

Idag har älskade dottern sovmorgon, väl förunnat efter ett långt skolår, och vi ska inte uträtta allt för mycket. Bara glädjas åt att sommaren är här och att den bara precis har börjat.

Jag önskar dig en fin sommardag!

/Karin

Böcker och läsning, Drottningen af Åre

Att få träffa Världens Minsta Bokklubb

Tidigare i vintras blev jag kontaktad av Världens Minsta Bokklubb, och de undrade om jag ville träffa dem och berätta om ”Drottningen af Åre”. Självklart ville jag det! I tisdags var det äntligen dags.

Jag var själv med i en bokklubb för några år sedan, och det var så oerhört givande! Att få umgås med härliga människor och diskutera böcker – ja, det kan inte bli så mycket bättre. Vårt upplägg var att vi en efter en valde en bok som alla läste och sedan möttes vi och samtalade om den. Det som är så fascinerande är hur olika vi läser en bok, hur olika vi tar till oss en berättelse, och hur olika det är vad som fastnar i oss och stannar kvar inom. ”Jaha, tänkte du så? Jag tolkade det så här…”

Vi möttes på Länsbiblioteket i Östersund, Världens Minsta Bokklubb och jag. Bokklubben består av Annika och Ellinor, två mycket bokintresserade människor. De har setts i fem års tid, med jämna och ojämna mellanrum, och pratat böcker. Jag fick se listan av böcker som de betat av, och en kan säga att min drottning hamnat i mycket fint sällskap.

Det blev ett så gott samtal, och de hade så kloka och initierade frågor. Det är en ynnest och en rätt märklig känsla att samtala med personer som läst boken och reflekterat kring den. Vårt samtal kom att kretsa kring fröken Kristina Hansson, förstås, men också kring historien om Åre som by, kring starka kvinnor och kring det faktum att det finns människor som verkligen brutit ny mark, som gått sina egna vägar.

Tack för en fin stund, Annika och Ellinor!

/Karin

Familj och vänner, Livet, Livet med hund, Röra på kroppen, Skrivandet, Utomhuslivet

Skriver på min bok i solen

I fredags åkte älskade familjen till Tänndalen, och jag och Gillis blev kvar här hemma. Jag har hunnit med mycket under dagarna, och framför allt har jag suttit i solen och skrivit på mitt bokmanus. Hur härligt som helst.

Det är något jag innerligt kan längta efter under vinterns mörker och kyla – att sitta ute i solen och skriva. Att ta med datorn och skrivböcker och kaffekoppen ut och känna solen mot ansiktet och ljumma vindar i håret. Och höra fågelsången. Den här helgen har jag fått ha det precis så.

Nog gör det något med kreativiteten att sitta utomhus och skapa. Det blir ett annat flöde. Jag jobbar på med ett nytt bokmanus. Det är på många sätt en drabbande berättelse som bitvis gör ont att skriva, och samtidigt är det så lustfyllt. Jag tycker om att vistas i den miljö jag skapat, jag tycker om personerna som befolkar min historia.

Förutom att skriva har jag den här helgen klippt gräsmattan och lyssnat på boken ”Silvervägen” i lurarna (den kan rekommenderas, en väldigt bra bok med ett härligt språk); målat förstukvisten och fixat med blommorna där, tagit många och långa promenader med Gillis, vilat, bakat en rabarberpaj av våra egna rabarber, haft besök av fina vänner och suttit ute i trädgården och ätit lunch och pratat, haft gudstjänsten i Duveds kapell och predikat kring Ainbusks gripande låt ”Min Gud”.

Det har varit en himla bra helg! Idag fortsätter jag att skriva.

Jag önskar dig en fin vecka!

/Karin

Präst i Åre, Skapandet

Nationaldagen i Åre och saker som händer framöver

I onsdags var det Sveriges nationaldag, och jag hade det fina uppdraget att hälsa välkommen till firandet på Åres hembygdsgård. Så, dagen till ära bar jag min hembygdsdräkt, Hededräkten.

Jag tog hjälp av begåvade musikern Torkel Johansson vid välkomsthälsningen. Han blåste i sitt horn och jag kulade. Det blev väldigt uppskattat! Jag är så himla glad att jag nu för tiden vågar kula inför massor av folk. Här kan du läsa mer om mitt kulande. Och här.

Jag har flera roliga uppdrag framöver, och kommer att ägna en del av helgen och nästa vecka åt att förbereda och planera. Och krafterna är tillbaka, så nu ser jag fram emot allt! Det bor en längtan inom.

Till konserten i Ängsmokyrkan tillsammans med cellisten Tina Didriksson 24 juni, till kursen Skriv ditt liv som jag leder på Åredalens folkhögskola vecka 26, till Skriv ditt liv som jag ska leda på Masesgården 30 juni – 5 juli.

Men först är det helg, en helg där jag också ska ha gudstjänst i Duveds kapell och måla vår förstukvist.

Jag önskar er en fin helg!

/Karin

 

Familj och vänner, Upplevelser

St Lucia på Gran Canaria – en dag bland bergen

Vi hyrde bil en dag under vår vecka på Gran Canaria. Vi ville upp bland bergen, vi ville se mer av ön. Det blev en hisnande bilfärd längs branta, slingriga bergsvägar.

Vi åkte genom öken- och bergslandskap, genom frodiga skogspartier och genom små gulliga byar där husen klättrade upp längs bergsväggarna. I några av byarna stannade vi och såg oss om. En sådan by var St Lucia som ligger i den övre delen av den bördiga palmdalen Santa Lucía de Tirajana.

I Santa Lucía byggdes det första kapellet till Santa Lucías ära, under andra hälften av 1500-talet. 1761 revs kapellet på grund av att det var i så dåligt skick, och ett nytt kapell byggdes. Det nya kapellet blev färdigt samma år, men höll inte så länge, och revs även det så småningom. 1788 flyttades helgonbilden av Santa Lucía till huvudaltaret i ytterligare ett nytt kapell, som revs även det. Det tredje kapellet ersattes först 1905 av den nuvarande Santa Lucía kyrkan. Den ligger på en höjd mitt i byn.

Utanför kyrkan står statyn av Lucia och hennes stjärngosse.

Det finns många statyer i den lilla byn, och de allra flesta är avbildade kvinnor. Bland annat betraktade jag länge en staty med namnet La Matriarch. Men statyn på den här bilden blev jag alldeles särskilt förtjust i. Den heter Homenaje a la Mujer Rural. Någon som kan spanska och kan berätta för mig vad det betyder? Är hon också en bild av  Lucia eller är hon någon helt annan? Visst är hon fin?

Den här byn fascinerade mig mycket. Jag hade kunnat stanna länge och bara gått omkring och betraktat. Vad är det med den här lilla bergsbyn och de starka kvinnorna? Jag söker på nätet men finner inga svar. Någon av er som vet?

Här vilar vi våra trötta ben på torget i St Lucia, jag och älskade dottern.

I en annan by fann vi en så fin liten mexikansk restaurang. Vi beställde tacos och det var utan tvekan den godaste tacos jag någonsin ätit. Så där satt vi i solen och åt den makalöst goda maten som dessutom serverades på tegelpannor. Det blev en väldigt fin upplevelse.

/Karin

Familj och vänner, Röra på kroppen, Skapandet, Upplevelser

Gran Canaria – och återfunnen inspiration

Vi reste till Gran Canaria, jag och älskade familjen, till det lilla samhället San Agustin på öns sydkust. Hit har svenskar rest på solsemester sedan början av 60-talet, och det är väldigt begripligt – här finns allt en kan önska för en avkopplande ledighet.

Det var i vintras när mörkret var som mest kompakt och kylan var bitande som jag längtade så oerhört efter värmen och solen. Och trots att jag bestämt mig för att inte åka flyg mer, för klimatets skull, så övertygade jag familjen om att vi verkligen behövde en resa. Så vi bokade en resa i maj, för vi sa att maj i Duved alltid är en kall och regnig och blåsig månad. Dock inte maj 2018. Då var det högsommarvärme i Västjämtland… Men vi satte oss förstås på flyget ändå och gav oss av.

Jag är så oerhört glad för det! Vi fick så fina dagar tillsammans med skratt och prat, sol och bad, träning och vila. Och vi fick uppleva saker tillsammans och upptäcka nya platser.

Och sådant gör något med mig. Det är som om jag ruskas om en aning, en mild omruskning. Att vila, läsa böcker, se nya platser och springa längs havet i vattenbrynet gör att jag på något förunderligt vis öppnas. Nya tankar kommer, kreativitet föds och ny inspiration letar sig in. Det spirar inom mig.

En behöver förstås inte sätta sig på flyget och åka till Gran Canaria för att uppleva ny inspiration, men jag tror att miljöombytet är betydelsefullt. Att för några dagar se något annat, få andra intryck än de vanliga som finns hemma i vardagen. Allt sådant kan en finna några kilometer bort från hemma, en behöver inte åka långt.

Men den här gången blev det Gran Canaria för vår del, och jag är tacksam över det. Men nu är det enormt skönt att vara hemma i snålblåsten. Påfylld med ny inspiration.

Hoppas du har det bra i försommarens tid!

/Karin