Skrivandet

Tack alla kära kursdeltagare!

Kursen Skriv ditt liv är slut. Jag är väldigt trött, men framför allt uppfylld och lycklig efter den här veckan. Tack alla kära kursdeltagare!

Att skriva sitt liv är att komma nära sina minnen och nära det som känns. Den här veckan har varit fylld av vindlande och djupa samtal, många skratt och många tårar. Kursdeltagarna har varit oerhört generösa och delat med sig av sina berättelser.

Det är ett fantastiskt gäng jag har fått tillbringa dagarna med. Människor i olika åldrar från olika platser i landet, med olika bakgrund, olika erfarenheter. Men alla med en längtan att skriva och berätta.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – det är en ynnest att få leda den här kursen! Det är en ynnest att få möta så varma och härliga människor. Tack!

/Karin

Musiken

Tack för musiken – tankar efter konserten i Ängsmokyrkan

I söndags hade jag konsert tillsammans med Tina Didriksson i Ängsmokyrkan utanför Östersund. Det blev en så rolig och lustfylld dag och kväll. Jag är så tacksam för musiken!

Dels är det speciellt att komma till Ängsmokyrkan, den kyrka där jag hade min allra första tjänst som präst. Jag arbetade där 2001 till 2004. Så, det är länge sedan, åren har gått, men det är ändå en känsla av hemma.

Dels är det en ynnest att få musicera tillsammans med en så fantastisk musiker som Tina Didriksson är. Hon är i första hand cellist, en gudabenådad sådan. Vi gjorde några låtar där jag sjöng till cello, några låtar där jag kompade cellon med min gitarr, jag gjorde några folklåtar a capella och Tina gjorde några egna cellostycken. Däremellan läste jag dikter. Det blev riktigt bra! Stämningsfullt, andäktigt. Jag förstod det som att publiken var nöjd.

Och vi hade roligt, Tina och jag. Jag njöt av att vara mitt i musiken, av att skapa musik tillsammans. Tacksam.

Här skrev jag om Tinas och mina tidigare samarbeten.

Skapandet, Skrivandet, Utomhuslivet

Varje människa bär en historia

Jag tar en tur i trädgården och sedan ut i skogen. Måste lufta huvudet, måste röra på kroppen efter ännu en dag med Skriv ditt liv. Det är  verkligen sant som Marie Bergman sjöng: ”Varje människa bär en historia”.

Det är en strålande vacker och solig sommarkväll. Jag vattnar blommorna och växterna och plockar bort torra blad. Låter tankarna komma och gå. Jag lämnar gården och går mot skogen, känner ett sådant enormt behov av att röra på kroppen, låta hjärtat hamra och slå.

Det är omtumlande dagar. Berörande möten med fina, varma kursdeltagare, och starka livsberättelser. Många tankar, mycket som känns, en hel del som behöver bearbetas. Då finns det inget bättre än att gå i skogen. Att se kvällssolen sila in bland granarna, blommorna som växer i gläntan, höra fågelsången.

Vid förra sommarens kurs sökte jag mig till stillheten vid Ristafallet.

Hoppas DU har fina dagar!

Drottningen af Åre, Livet i fjällvärlden

Drottningen af Åre tillbaka på Åregården

För några dagar sedan hade jag ett riktigt roligt uppdrag. Jag var tillfrågad av Skistar att berätta om fröken Kristina Hansson, Drottningen af Åre, för de nya säsongsanställda i Åredalen. Det gjorde jag på Hotell Åregården, hotellet som fröken Kristina en gång i tiden lät bygga.

Jag gläds över att Skistar ser en poäng med att de nyanställda, som kommer från när och fjärran. ska få en inblick i Åres historia. Åre är ju så mycket mer än den många gånger ytliga bilden som ofta målas upp. Åre har en rik och mångfacetterad historia.

Så, den här dagen fick Skistarmedarbetarna bli guidade i Åre gamla kyrka, stenkyrkan från 1100-talet, besöka den anrika Benamsgården, åka upp med Bergbanan, som byggdes i början av 1900-talet, och träffa ”Drottningen af Åre” på Åregården.

Jag var klädd i min ”Kristinautstyrsel” och gick in i rollen som fröken Hansson. Sådant är verkligen så lustfyllt! Jag berättade om den första gången jag steg av tåget i Åre i april 1894, om min tid i Benamsgården, om mötet med Sebast Lenoir, om marken jag köpte för att låta bygga mitt hotell, om invigningen av mitt Hotell Åreskutan i september 1895. Jag berättade om min kamp, om kritiken mot mig, om glöden inom mig som ändå fick mig att fortsätta kämpa.

Det blev uppskattat. Många kom fram efteråt och ville veta mer och ville köpa min bok. Det känns så fint att få vara med och väcka nyfikenheten på Åres historia och på ”min drottning”.

Musiken

Välkommen på konsert på söndag!

På söndag har jag den stora förmånen att få göra en konsert tillsammans med den här begåvade kvinnan. Hon heter Tina Didriksson och är cellist.

Tina och jag har känt varandra i många år, och har gjort flera musikprogram och konserter ihop, dels bara vi två, dels ihop med andra musiker. Vi var en vinter ute på en julturné med kära vännen och pianisten Astrid Åslin Kardin, och vi har turnerat med bästa trubaduren Anders Hedén i trion som vi kallade Antika.

Nu på söndag, 24 juni, är det Tina och jag som ger en konsert i Ängsmokyrkan i Torvalla klockan 18.00.

Det blir en konsert där vi blandar cellostycken med diktläsning och sånger till gitarr. Så, idag sitter jag och spelar gitarr så fingrarna nästan blöder och repar låtar, jag sjunger sångerna och väljer dikter. Det här ska bli så roligt!

Så, har du vägarna förbi Ängsmokyrkan, så kom! Du är varmt välkommen!

/Karin

Omslaget till CD:n som vi i Antika spelade in för några år sedan. Visorna är skrivna av Anders Hedén och mig.

Betraktelser, Livet i fjällvärlden

Åre by om sommaren

Vi åkte in till Åre i lördags och gladdes åt den första sommarlovsdagen. Vi strosade genom byn i solskenet. Åre om sommaren är något alldeles extra.

Vi promenerade bygatan fram. Caféer och restauranger med dörrarna på vid gavel och matgäster på uteserveringarna. Klädbutiker, inredningsbutiker och vildmarksbutiker i en enda skön blandning. Nya hus sida vid sida med det gamla Åres hus. Nya hotell samsas med hotell byggda i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet. Åre gamla kyrka, som började byggas på 1100-talet, står stadigt i en föränderlig bygd.

Ett myller av människor. Några strosade, liksom vi, andra kom på downhillcykel på väg mot äventyrliga åk på Åreskutan, några vandrade med gigantiska ryggsäckar med fjällen i sikte.

Och vi, vi satte oss på en av uteserveringarna och njöt av en latte och en surdegsbaguette. Det var det relativt nyöppnade stället ”Krus” som vi besökte för första gången. Det blir fler gånger.

Om du inte har varit i Åre om sommaren – kom! Jag lovar att det blir en upplevelse.

/Karin

Det anrika Sporthotellet, från början av 1900-talet.

Älskade dottern utanför en av alla klädbutiker med friluftslivsinriktning.

Nybyggda hus väster om Åre torg.

Fantastiskt fikabröd på Krus. Nästa gång ska jag prova deras bullar.

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Skrivandet

Och ännu har sommaren bara precis börjat

På matrumsbordet står rosorna som älskade dottern fick igår på skolavslutningsdagen. Ute på altanen sitter jag och dricker kaffe i morgonsolen. Det är ljuvlig sommar och jag slås av insikten: Den har precis bara börjat, sommaren.

Det känns inte riktigt så efter den fantastiska vår och försommar som vi haft. Sommaren har liksom redan hållit på så länge. Det känns snarare som om vi är på väg mot höst. Men ännu är vi bara i mitten av juni, ännu ligger allt det härliga framför oss.

Jag gläds åt nuet och jag ser fram emot veckorna som väntar. Jag ser fram emot lediga dagar med familjen, långmorgnar med kaffe och morgontidning, dagar av sol och bad och bokläsning, grillmiddagar, solnedgångskvällar.

Jag ser fram emot att leda kursen Skriv ditt liv på Åredalens folkhögskola och på Masesgårdens hälsohem, läs mer här och här. Jag ser fram emot att skriva vidare på mitt manus.

Och jag ser fram emot att tillbringa dagar vid vår sjöstuga. Den har jag skrivit om många gånger, t ex här.

Idag har älskade dottern sovmorgon, väl förunnat efter ett långt skolår, och vi ska inte uträtta allt för mycket. Bara glädjas åt att sommaren är här och att den bara precis har börjat.

Jag önskar dig en fin sommardag!

/Karin

Böcker och läsning, Drottningen af Åre

Att få träffa Världens Minsta Bokklubb

Tidigare i vintras blev jag kontaktad av Världens Minsta Bokklubb, och de undrade om jag ville träffa dem och berätta om ”Drottningen af Åre”. Självklart ville jag det! I tisdags var det äntligen dags.

Jag var själv med i en bokklubb för några år sedan, och det var så oerhört givande! Att få umgås med härliga människor och diskutera böcker – ja, det kan inte bli så mycket bättre. Vårt upplägg var att vi en efter en valde en bok som alla läste och sedan möttes vi och samtalade om den. Det som är så fascinerande är hur olika vi läser en bok, hur olika vi tar till oss en berättelse, och hur olika det är vad som fastnar i oss och stannar kvar inom. ”Jaha, tänkte du så? Jag tolkade det så här…”

Vi möttes på Länsbiblioteket i Östersund, Världens Minsta Bokklubb och jag. Bokklubben består av Annika och Ellinor, två mycket bokintresserade människor. De har setts i fem års tid, med jämna och ojämna mellanrum, och pratat böcker. Jag fick se listan av böcker som de betat av, och en kan säga att min drottning hamnat i mycket fint sällskap.

Det blev ett så gott samtal, och de hade så kloka och initierade frågor. Det är en ynnest och en rätt märklig känsla att samtala med personer som läst boken och reflekterat kring den. Vårt samtal kom att kretsa kring fröken Kristina Hansson, förstås, men också kring historien om Åre som by, kring starka kvinnor och kring det faktum att det finns människor som verkligen brutit ny mark, som gått sina egna vägar.

Tack för en fin stund, Annika och Ellinor!

/Karin

Familj och vänner, Livet, Livet med hund, Röra på kroppen, Skrivandet, Utomhuslivet

Skriver på min bok i solen

I fredags åkte älskade familjen till Tänndalen, och jag och Gillis blev kvar här hemma. Jag har hunnit med mycket under dagarna, och framför allt har jag suttit i solen och skrivit på mitt bokmanus. Hur härligt som helst.

Det är något jag innerligt kan längta efter under vinterns mörker och kyla – att sitta ute i solen och skriva. Att ta med datorn och skrivböcker och kaffekoppen ut och känna solen mot ansiktet och ljumma vindar i håret. Och höra fågelsången. Den här helgen har jag fått ha det precis så.

Nog gör det något med kreativiteten att sitta utomhus och skapa. Det blir ett annat flöde. Jag jobbar på med ett nytt bokmanus. Det är på många sätt en drabbande berättelse som bitvis gör ont att skriva, och samtidigt är det så lustfyllt. Jag tycker om att vistas i den miljö jag skapat, jag tycker om personerna som befolkar min historia.

Förutom att skriva har jag den här helgen klippt gräsmattan och lyssnat på boken ”Silvervägen” i lurarna (den kan rekommenderas, en väldigt bra bok med ett härligt språk); målat förstukvisten och fixat med blommorna där, tagit många och långa promenader med Gillis, vilat, bakat en rabarberpaj av våra egna rabarber, haft besök av fina vänner och suttit ute i trädgården och ätit lunch och pratat, haft gudstjänsten i Duveds kapell och predikat kring Ainbusks gripande låt ”Min Gud”.

Det har varit en himla bra helg! Idag fortsätter jag att skriva.

Jag önskar dig en fin vecka!

/Karin

Präst i Åre, Skapandet

Nationaldagen i Åre och saker som händer framöver

I onsdags var det Sveriges nationaldag, och jag hade det fina uppdraget att hälsa välkommen till firandet på Åres hembygdsgård. Så, dagen till ära bar jag min hembygdsdräkt, Hededräkten.

Jag tog hjälp av begåvade musikern Torkel Johansson vid välkomsthälsningen. Han blåste i sitt horn och jag kulade. Det blev väldigt uppskattat! Jag är så himla glad att jag nu för tiden vågar kula inför massor av folk. Här kan du läsa mer om mitt kulande. Och här.

Jag har flera roliga uppdrag framöver, och kommer att ägna en del av helgen och nästa vecka åt att förbereda och planera. Och krafterna är tillbaka, så nu ser jag fram emot allt! Det bor en längtan inom.

Till konserten i Ängsmokyrkan tillsammans med cellisten Tina Didriksson 24 juni, till kursen Skriv ditt liv som jag leder på Åredalens folkhögskola vecka 26, till Skriv ditt liv som jag ska leda på Masesgården 30 juni – 5 juli.

Men först är det helg, en helg där jag också ska ha gudstjänst i Duveds kapell och måla vår förstukvist.

Jag önskar er en fin helg!

/Karin