Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Utomhuslivet

Åre en lördag i augusti

Det är härligt och livgivande att resa, men det är också alldeles, alldeles underbart att komma hem. Och åredalen välkomnar oss med sensommarsol och ett myller av liv och rörelse.

En lördag i slutet av augusti. Jag åker förbi Duveds stora, vackra kyrka och där utanför myllrar människor i långklänning och frack. Det är vigsel på gång. Jag åker vidare till Åre. Vandrar genom byn, över torget. Män, kvinnor och barn med vildmarkskläder och ryggsäckar, till fots eller på cykel. Andra sitter på uteserveringar och dricker kaffe. Det är folk överallt.

Det är inte allt för länge sedan som Åre var en sovande by under sommaren. Hotell och restauranger slog igen och öppnade lagom till advent. Men nu, nu lever den här bygden i stort sett året om.

Jag tar mig upp från byn, upp mot höjderna. Passerar Tott Hotell, också där är festklädda människor. Jag hör dem säga att de är på väg till Åre gamla kyrka. Där äger också en vigsel rum den här dagen. Dessutom vet jag att det pågår ytterligare en vigsel just nu. Uppe på Åreskutan.

Det är mina kollegor som förrättar vigslarna. Själv är jag ledig och vandrar längre upp med solen i ansiktet. Förbi Fjällgården och upp längs pisterna. Det är många som vandrar, och ännu fler som kommer cyklande i hög fart ned för backarna.

Ja, det är ett myller. Det är liv och rörelse. Jag är så tacksam över att få bo och verka just här, en plats där liv och rörelse lever sida vid sida med stillhet och tystnad.

Familj och vänner, Livet, Upplevelser

En sensommarvecka på Öland

Vi har haft så otroligt fina dagar på Öland. Solen sken och värmde oss, vindarna var ljumma, havet glittrade och vi har skrattat mycket. En så skön avslutning på sommaren 2018.

Det är något med mig och havet

Jag är uppvuxen bland fjäll och skogar, men havet har alltid fascinerat mig mycket. Jag kan stå och bara betrakta vågorna som rullar in mot land och tiden upphör. Tänker ofta på Marie Fredrikssons låt från 80-talet någon gång:

Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan se på alla båtarna
som lägger till
Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan höra alla måsarna
och göra som jag vill

Och varje morgon innan solen värmt mitt tak
ska jag ligga där och lyssna
efter vågorna
Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan höra alla måsarna
och göra som jag vill

Borgholms slott och Solliden

En av dagarna drog vi iväg för att se Borgholms slott och Solliden. Vi har varit där förut, och det är fint att återvända. Särskilt förtjust är jag i historien kring Solliden. Det var vår kung Karl Gustafs farfars mor, drottning Viktoria, som lät bygga Solliden. Det stod färdigt 1906. Åh! Om en kunde glänta på dörren till den tiden och se hur det var när hon gjorde upp planerna för husen och parkerna. Hur som helst är det mycket vackert med fantastisk blomsterprakt.

Ännu mer inspiration till min skrivarlya

Utanför Solliden finns en del butiker och caféer, och nu hittade jag också en magiskt vacker liten ateljé. En konstnär vid namn Maria Milton säljer sina alster i den gamla timrade stugan. Så vackert! Så inspirerande!

Alvaret på norra Öland

En kväll tog vi med oss middagsmat till Alvaret på norra Öland och åt vid havet. Det är något särskilt med Alvaret! Det karga, torra, steniga landskapet alldeles intill havet. Om det inte vore för havet, så liknar det Flatruet i Härjedalen. Allt det där karga och steniga… Jag undrar hur det är på Alvaret på hösten och vintern. Det blåser förmodligen kalla vindar över nejderna.

Ja, några glimtar från sensommar på Öland. Nu är vi hemma igen och det känns väldigt skönt.

Hoppas DU har det bra var du än är!

/Karin

Skapandet, Skrivandet

En dröm är snart förverkligad

Snart kommer den att börja byggas, min alldeles egen skrivarlya. Jag har drömt om den så länge! Den ska finnas på vår gård i Duved, den ska vara platsen för all min kreativitet. Jag längtar!

Virginia Wolf skrev i början av 1900-talet att den som skriver behöver ett eget rum. Jag håller med henne. Som det är nu delar vi kontor, jag och älskade maken, och ofta sitter jag och skriver i vårt matrum med utsikten över Åreskutan. Det går också bra, men det dämpar inte längtan efter en egen skrivarlya, en plats där jag kan breda ut mig och låta saker ligga framme. Där jag kan låta kreativiteten flöda.

Jag har drömt och längtat och i huvudet planerat, men det var när jag faktiskt började skriva ner mina idéer som drömmen började förverkligas. Det är något nästan magiskt i detta och jag har varit med om liknande saker förut.

När jag börjar skissa på en idé genom att rita eller skriva, är det som om idén får liv.

Och jag tänkte på min kloke tidigare biskop Tony Gulbrandsen som i ett helt annat sammanhang uttryckte sig ungefär så här:

”Om inte tiden är mogen får man göra tiden mogen.”

Jag gillar det sättet att tänka! Att inte bara vänta på tillfället, utan faktiskt skapa det! Så… jag ringde min kusin Göran som är snickare och som tillverkar friggebodar. Jag frågade om han ville skapa min friggebod utifrån mina önskemål och idéer. Det ville han! Och nu är vi i gång så smått. Det känns så himla roligt!

Det blir en liten lya på 15 kvadrat, liknande den du ser på bilden nedan. Men jag tror att jag kan göra mycket av den ytan. Förstås inte som inredningen på övre bilden, men det är den känslan jag vill åt.

Ett rejält skrivbord, en bokhylla, ett runt bord och några fåtöljer, en kaffemaskin…

Jag kommer att skriva mer om det här, och kanske kan du en dag kika in i min lya och ta en kaffe och pratstund med mig.

Tar du tag i dina drömmar?

/Karin

Skrivandet

Nytryck av Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv

”Vi har mött sorgen i olika skepnader, både privat och i arbete och har samtalat en hel del kring vad sorg är och vad den gör med oss. Våra samtal har lett fram till den bok som du nu håller i dina händer.”

Det är baksidestexten till boken ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv”, skapad av Sonja Wahlén, Ulla Granqvist och mig. Den släpptes 2012 och har varit helt slutsåld sedan länge. Men nu är den tryckt på nytt! I dag levererades 1000 färska exemplar.

Det känns så bra att boken åter igen kommer att finnas att köpa. Det är så många som frågat efter den, och det har varit så tråkigt att behöva svara: ”Tyvärr, den är helt slutsåld”. Vi har fått så fina ord om boken och vet att den har använts i sorgegrupper i kyrkans regi, att den getts som gåva till människor som precis drabbats av sorg och att den fungerat som en tankebok när livet gör ont.

Den kommer att kunna beställas från Bokus och Adlibris, köpas i bokhandlar, framför allt i Östersund, och beställas direkt från oss författare. Men inte riktigt ännu ändå. Jag återkommer när det är dags.

Här kan du läsa mer om boken och om oss som skapat den.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Ullådalen i sensommarskrud

Det var regn i luften och svala vindar, men alldeles underbart att ta en tur till fjälls denna sensommarsöndag.

Vi är tillbaka hemma i Duved i några dagar, innan det bär av söderut. Det är så skönt att vara hemma! Att sova i sin egen säng, att pyssla om blommorna i krukorna på förstukvisten, att klippa gräsmattan, att läsa alla morgontidningar som hittills varit olästa.

Efter att vi ätit en sen frukost längtade jag så oerhört till fjälls! Så jag och älskade dottern och hunden gav oss av. Vi tog bilen till Ullådalen och vandrade iväg i ett landskap i sensommarskrud.

Gillis flög fram över tuvor och stenar, Ida-Maja gick långsamt och fotade allt hon såg. Hon har fått sitt livs första kamera och tycker det är så skoj att ta bilder. Och hon är duktig på det! Kolla gärna in hennes Instagram – idamajascamera.

Vi gick inte länge förrän det började regna. Då satte vi oss och åt vår matsäck och vände sedan tillbaka till bilen.

Vi var kalla och blöta när vi kom hem och jag hoppade in i bastun.

Skönt att vara hemma, som sagt.

Hoppas att Du har det bra där Du är!

/Karin