Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Åreskutan i höstskrud

Vi vandrade genom skogen, uppåt mot fjället, och tog in den krispiga luften och de sprakande färgerna. Hösten är verkligen en ljuvlig tid.

Jag hade haft en Musikgudstjänst i Åre gamla kyrka med makalös flöjtmusik av Max Thoursie. Jag var uppfylld av upplevelsen när jag kom hem. I köket stod älskade familjen och packade ner mat i ryggsäckar. ”Vi ska ge oss ut”, sa de. ”Vi ska ta vara på den här dagen.”

Så klart skulle vi det! Jag drog på mig vandringskläder och skönaste kängorna och vi satte oss i bilen och gav oss av. Vi åkte genom Åre, svängde av vid Åre Björnen, körde förbi Huså och ännu en bit till. Där parkerade vi och påbörjade vår vandring.

Jag hade kunnat ta hur många fantastiska bilder som helst, om jag bara hade kommit ihåg att ta med kameran. Det fick bli en och annan mobilbild i stället. Men grejen är att det ju aldrig går att fånga verkligheten med en kamera! Alldeles särskilt inte en krispig, färgsprakande dag som den här!

Vi kom upp möt höjderna, såg Suljätten (dit vandrade vi vid den här tiden för ett par år sedan), såg Skäckerfjällen, och såg Åreskutan i höstskrud. Det är skoj att uppleva Åreskutan en bit på avstånd och från ett annat håll än vanligt. (Här skrev jag om en tur upp på Skutan för ett år sedan.)

Vi satte oss på ett mossbeklätt klippblock och åt och drack kaffe och blickade ut över allt det vackra.

Vilken bra dag det blev! Hoppas DU har fina dagar i höstens tid!

/Karin

Drottningen af Åre, Skrivandet

Att ge ut en bok

Lite då och då får jag frågor om hur jag tänker kring bokförlag och hur det har varit för mig och mina böcker. Så jag delar några tankar här.

Mina två första böcker, ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv” (som jag skrev tillsammans med Ulla Granqvist och Sonja Wahlén) och ”Den där elden inom” gavs ut på bokförlaget FB. Jag hade hört talas om att det förlaget hade en önskan om att ge ut tankeväckande böcker, så när vi börjat skriva på manuset till det som skulle bli vår bok om sorg, så tog jag kontakt med FB. De tyckte det lät som om vår bok låg helt i linje med vad de ville ge ut, så de bad oss skriva klart vårt manus och skicka in det. När vi gjort det fick vi ganska snart besked om att de ville ge ut boken. Den boken släppts hösten 2012.

I och med det hade jag etablerat en kontakt med FB-förlag och de ville gärna ge ut den roman jag då börjat skriva. Så hösten 2013 släpptes ”Den där elden inom”.

Efter det skrev jag en del utifrån Bibelberättelser som jag tycker om, och jag tänkte mig att det skulle vara något som skulle kunna passa för konfirmander och ungdomsgrupper. Jag tog kontakt med Verbum Förlag och presenterade min idé. De tyckte om den och hos dem gav jag ut böckerna ”Du ritar i sanden” 2015 och ”Du möter min blick i vimlet” 2016.

Under tiden hade idén fötts om att skriva om kvinnan som startade Åres första hotell, och jag började skriva boken som kom att få namnet ”Drottningen af Åre”. När det manuset var klart stod jag i valet och kvalet: Skulle jag våga skicka det till förlag? Jag visste att det här manuset inte var aktuellt för mina två tidigare förlag, så vart skulle jag skicka det? Vilket förlag skulle det passa hos? Men jag vågade inte skicka iväg det. Det kändes så ömtåligt. Skulle jag klara att få ett nej eller till och med flera nej?

Så jag landade i att jag skulle ge ut boken på eget förlag. Jag tänkte så här: Om fröken Kristina Hansson, drottningen af Åre, år 1895, när kvinnor inte ens hade rösträtt, vågade öppna ett alldeles eget hotell, så måste väl jag våga ge ut en bok på eget förlag!

Så blev det! Jag startade Gryningsljus Förlag och har tillsammans med min man skött allt vad gäller utgivning av den här boken. Det har varit mycket jobb, många nya saker att lära sig, men oj, så roligt det har varit! Och utmanande och utvecklande! Boken har ju dessutom sålt väldigt bra och fått många fina omdömen, så jag hade inte behövt oroa mig så mycket som jag faktiskt gjorde.

Insikter efter att ha gett ut en bok på eget förlag:

  • Det gäller att omge sig med kunniga och kompetenta människor! Jag anlitade både lektör och redaktör för att jobba med min text. Helt ovärderligt! Jag valde också layoutperson med stor omsorg! Omslaget är oerhört viktigt! Det måste se professionellt och genomtänkt ut.
  • En behöver ha gott om plats för att kunna ta emot alla böcker när de är tryckta och klara. Här skrev jag om när mina böcker kom hem till oss.
  • Det går åt mycket tid till att skicka böcker till höger och vänster. Men det är en rolig arbetsuppgift.
  • En måste ligga på vad gäller marknadsföring. Det är ingen annan som sköter presskontakter, boksläpp, bokpresentationer och annat. Här kan du läsa mer om en av mina bokpresentationer.
  • Ska boken komma ut och säljas så är det JAG som måste fixa det, ingen annan. Men det ger också en skön känsla att ha ”allt i sin hand”.

Så, med facit i hand är jag jättenöjd med beslutet! Jag är glad och stolt att jag vågade.

Det har verkligen sina för- och nackdelar både att vara knuten till förlag och att ge ut boken på egen hand.

Ja, några tankar från mig om min resa med mina böcker. Lycka till om just DU just nu går i tankar kring bokutgivning!

/Karin

Drottningen af Åre, Skrivandet

Fina ord om ”Drottningen af Åre”

För ett år sedan höll jag på med slutarbetet av min bok ”Drottningen af Åre”. Då var jag fylld av förväntan, men också av en hel del oro. Hur skulle boken tas emot? Skulle den väcka intresse och skulle någon enda vilja köpa den? Nu, med facit i hand, vet jag att det gått långt bättre än jag någonsin kunnat drömma om.

Jag har fått så mycket uppskattning för boken, det är så många som blivit berörda av berättelsen om min drottning. Bara för någon vecka sedan kom en tidning hem i postlådan, en tidning jag aldrig ens hört talas om, men som gjort en så fin artikel om boken. Bara rubriken säger ju allt! ”Rebellen som byggde Åres första hotell”.

Och igår fick jag ett mail med en förfrågan om att komma och berätta om boken i ett sammanhang. Det var en ren fröjd att läsa det mailet:

Så oerhört intressant med Drottningen af Åre att få följa hennes kamp för sitt engagemang och entreprenörskap i Åres turisms begynnelse. Jag besökte Åre i somras efter det jag läst boken och tänkte under hela min vistelse på hur Kristina kämpade. Jag kunde se henne i de långa klänningarna och kängorna gå uppför berget till sitt efterlängtade mål Skutan. Det blev för mej en ny och härlig upplevelse av Åre.

Ni kan ju ana hur glad jag blir över sådana ord!

Och idag hade jag fått nya beställningar, så jag har suttit och gjort paket och gått för att skicka iväg dem.

Så glad över detta!

Snart har det gått ett år sedan jag hade boksläppet på Åregården i Åre. En helt oförglömlig eftermiddag! Läs gärna mer om det här!

Betraktelser

Gör er inga bekymmer

I bland är det som om ord och meningar liksom lyfts upp ur Bibeltexten, och talar extra starkt. Som om de vill säga mig något viktigt just i denna stund.

Så blev det när jag satt och förberedde predikan inför dagens gudstjänst. Jag funderade: Vad kan jag säga om Gud, om människan, om livet den här dagen, Valdagen 2018?

Och så lyfts en mening ur Matteusevangelietexten upp. En mening som jag tycker svarar på frågor om vårt nu, om vårt samhälle idag. En mening som griper tag om oron kring hur det ska bli med allt. Vilka kommer att vinna valet och vad kommer valresultatet ge för konsekvenser för oss och vårt land? Vilka kommer att samarbeta för att över huvud taget kunna regera? Hur kommer det att påverka vårt samhälle?

Kommer vi att ha ett Sverige med öppenhet, mångfald, kärlek och tolerans som så många av oss drömmer om? Eller kommer det att bli precis tvärtom? En hel del oro bor inom mig kring dessa frågor. Hur kommer det att bli med allt?

”Gör er inga bekymmer för morgondagen”, säger Jesus i berättelsen ur Matteusevangeliet. Ord som blir som balsam för själen. Som att bli befriad. Nej, ingenting blir bättre av oron. Det enda vi kan göra är att själva agera på olika sätt för att skapa det samhälle vi vill ha, och att vila i och lita på att Gud bär oss genom allt.

Det blir de tankarna som vävs samma till min predikan i dag. Jag ska strax ge mig av till kyrkan.

Ha en fin söndag!

/Karin

Betraktelser, Livet

Endometrios – hur kan det vara så här?

Har det inte hänt någonting alls inom forskningen kring kvinnohälsa och vård av kvinnor under de senaste trettio åren? Jag undrar verkligen efter att jag läst Östersunds Posten idag. Där berättas om en ung kvinna som lider av sjukdomen endometrios, och som tvingats vänta mycket länge på vård och behandling. Hon är tyvärr inte den enda. Jag har mött tjejer som inte fått den hjälp de så innerligt behöver!

Att läsa den tjejens berättelse är som att slungas tillbaka trettio i tiden då jag själv var tonåring och sökte läkarhjälp för mina svåra magsmärtor. Smärtor som kom i samband med mensen, som inte lindrades av värkmediciner, som fick mig att kräkas och ibland svimma.

Jag har så svårt att ta in att unga tjejer som idag söker hjälp för dessa symptom ska behöva höra från läkarna: ”Det är bara mensvärk, det måste man som tjej lära sig att stå ut med.” Eller: ”Ta en och Alvedon så ska du se att det går över.” Eller: ”Börja träna mer, då kommer du inte att ha lika ont.”

Jag trodde att sådana kommentarer hörde till ”förr i tiden”, men uppenbarligen är det inte så. Det gör mig förtvivlad!

Det är med endometrios som med andra kvinnosjukdomar, tänker jag – det finns inte mycket pengar till forskning. Jag läser i en artikel från Göteborgs universitet:

Generellt saknas det resurser till forskning om sjukdomen, menar Matts Olovsson, professor i obstetrik och gynekologi, och en av Sveriges främsta specialister på endometrios. Detta trots att det i dag kan ta många smärtsamma år att få rätt diagnos, och att det finns för få fungerande behandlingsalternativ.

– För att vara en så vanlig sjukdom pågår det oproportionerligt lite forskning på ämnet. Trots att endometrios absolut bör ses som en folksjukdom, får vi mycket mindre resurser jämfört med forskningen som rör till exempel diabetes eller cancer, säger Matts Olovsson.

Det sägs att var tionde kvinna lider av endometrios. Så vad innebär den?

Sjukdomen innebär att livmoderslemhinnan vid menstruation hamnar utanför livmodern och sprids ut i bukhålan, där den orsakar blödningar och inflammationer.

För många kvinnor innebär det här svåra smärtor, för en del, som för mig, i första hand i samband med menstruationens start, andra lider av smärtor dagligen. Sjukdomen kan också innebära att man plågas av svår trötthet, tarmproblem, av depression med mera. För många kan detta leda till långa sjukskrivningar. Dessutom är endometrios den vanligaste orsaken till ofrivillig barnlöshet bland kvinnor i Sverige.

Ja, att läsa artikeln gjorde mig upprörd och ledsen! Hur kan det komma sig att hon träffar olika läkare under många års tid där ingen enda tänker på att hon kan lida av endometrios? Ska inte mer ha hänt inom forskningen och inom läkarkårens kunskap på dessa trettio år som gått sedan jag själv började söka läkarhjälp? Hur kan det komma sig att läkare inte vet mer i dag?

Trösten mitt i allt är att det nu startas olika endometrioscentrum runt om i Sverige, där man erbjuder specialisthjälp. Jag hoppas av hela mitt hjärta att tjejen i tidningen och alla andra som lider får komma dit! Och att läkarna ute på våra vårdcentraler blir uppdaterade kring endometrios. Det ska inte behöva vara så här!

Om du vill veta mer: Endometriosforeningen

/Karin

 

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Skrivandet, Utomhuslivet

Skrivarknep och utflykt

När älskade dottern kom hem från skolan frågade jag om hon ville hänga med på en liten vandring och sedan äta middag utomhus. Det ville hon. I all enkelhet packade jag matsäck och så gav vi oss iväg.

Jag skrev i stort sett hela dagen i går. Började vid kl 6 och körde mina 45-minuterspass. Ni som gått mina skrivarkurser vet vad det betyder. Jag ställer en klocka på 45 minuter och skriver tills den ringer. Då tar jag en paus – äter frukost till exempel eller lägger i en tvätt eller vattnar blommorna – och sedan 45 minuters skrivande igen. Och igen och igen. På eftermiddagen tar jag en längre paus och ger mig ut och rör på kroppen.

Den här strukturen är rent nödvändig för mig – i annat fall skulle jag skriva utan uppehåll i timmar i sträck. Det skulle inte min kropp må bra av, säkert inte mitt psyke heller. Men jag blir så uppslukad av skrivandet, tid och rum upphör, en ringande klocka är nödvändig.

Så, när älskade dottern kom hem från skolan blev jag medveten om att eftermiddagssolen sken så fint och att jag längtade efter mer frisk luft. Så, vi gav oss av, hon och jag. Det är så galet vackert just nu med träd som så sakteliga börjar skifta i gult och rött.

Vi satte oss i gräset mitt i pisten och åt vår middag. Solen sken på oss och vi blickade ut över vidderna. En så liten, enkel utflykt som betyder så mycket.

Hoppas DU har det bra!

/Karin

 

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Upplevelser, Utomhuslivet

Sommarens sista dagar – och en tillbakablick…

Eva Dahlgren sjunger i mina lurar låten ”Det är sommarens sista dagar…” Så känns det i det strålande solskenet, men egentligen är det höst, för nu har vi gått in i september. Och jag, jag blickar tillbaka på en härlig sommar. Här är några glimtar:

Sommaren för vår del tjuvstartade på Gran Canaria i maj. Vi hade en härlig vecka med sol och bad och upplevelser och familjemys.

På nationaldagen kulade jag på Åre hembygdsgård. Åh, vad jag tycker om kulning! Urkraften, ursprunget, kvinnokraften. Jag var klädd i min hembygdsdräkt Hededräkten. Fin, va?

Som varje sommar har vi njutit av utsikten från vår gård i Duved. Kyrkan och Åreskutan. Vi tröttnar aldrig på den vyn.

Denna sommar hade jag också förmånen att ännu en gång få musicera tillsammans med fantastiska Tina Didriksson på cello. Jag inte bara sjöng… Jag kompade henne också på gitarr. Bara en sån sak! Det blev en härlig kväll med engagerad publik i Ängsmokyrkan i Torvalla.

Sedan följde två veckor av kursledarskap för kursen ”Skriv ditt liv”. Först på Åredalens folkhögskola och sedan på Masesgården. (Bilden är därifrån) Fantastiska veckor med möten med otroligt fina människor.

I juli var jag in och arbetade ett par veckor. Diverse olika arbetsguppgifter som utfördes i stekande värme. Och runt om i skogarna härjade bränderna. Också i Duved kände vi av brandröken. Så tacksam för alla dem som var ute och jobbade! Både de som ingår i räddningstjänsten, men också alla de frivilliga! Det är stort att se!

Vi har förstås också tillbringat en del tid vid vår stuga vid en sjö. Ljuvliga dagar med en massa jobb med renovering och annat, men också med sol, bad och grillkvällar.

Jag älskar att fylla år! Har alltid gjort! Jag är lycklig över att få finnas med ännu ett år. Min älskade familj ordnade en överraskning och tog mig med på en vandring i Åre Björnen. En vandring som ledde oss till SPA:et på Copperhill med efterföljande lunch. Så tacksam!

Och jag hittade ett motto som är som gjort för mig…

En kväll fann vi hällristningarna i Duved. Det var så stort! Läs gärna mer om den upplevelsen här!

Och så kom äntligen nytrycket av vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv”.

Åter igen, för kanske tolfte året i rad, gjorde vi en sommarkonsert i Hede kyrka, Eva-Britt och jag. Det är precis alltid lika roligt och lustfyllt! Jag hoppas vi för en förfrågan även nästa år.

Jag plockade ner en av mina största drömmar för att göra den till verklighet. Jag frågade min käre kusin som är snickare om han vill skapa en skrivarlya till mig. Det ville han! Så nu inreder jag inne i mitt huvud och längtar så tills den står här på gården och är redo att tas i bruk.

Under de sista dagarna innan skolan startade var vi på Öland. Jag tycker så mycket om den ön! Vänder gärna tillbaka.

Men nu är det sommarens sista dagar, eller snarare höstens första. September är här med mörka kvällar, kalla nätter, dimbeslöjade morgnar och krispiga dagar. Jag välkomnar hösten.