Berättandet, Drottningen af Åre, Musiken, Skrivandet

Julmarknad och julföreställning

I går var det den traditionsenliga Julmarknaden här i Duved. Det är alltid lika mysigt och det är många som söker sig hit. Och i år var jag med och stod och sålde mina böcker, både ”Drottningen af Åre” och ”Den där elden inom”. Det blev roliga timmar med många fina möten med människor och en hel del böcker sålda. Kallt var det också. Rejält kallt. På eftermiddagen bytte älskade maken av mig och tog över marknadsjobbet, för jag skulle vidare.

Jag och Linda Forss hade vår tredje och sista julföreställning för i år, denna gång i Kyrkås nya kyrka. Det blev en härlig kväll med mycket folk och fin stämning. Det har varit så roligt att göra ”Dagen är kommen – önska dig en stilla natt” – en musikalisk berättarföreställning. Kanske blir det fler gånger.

Så, en intensiv dag i går, trött idag. Så idag blir det mest mys här hemma – koka knäck, ta in julgranen, ta fram julkrubban, dricka kaffe, äta pepparkakor…

Önskar er alla en fin tredje advent!

/Karin

Musiken

Kulning

Idag varvar jag skrivande och administration med kulning. Den 29:e december är det julkonsert i Duveds kyrka och jag ska inleda konserten med att kula. Det är vår kyrkomusiker Liselott som frågat och det är jag som vågat tacka ja. För det kräver lite mod, detta med att kula inför folk.

Jag kular gärna i skogen och vid sjön och i mindre publika sammanhang, men nu har jag tackat ja till att låta min kulning höras av fler. Det känns roligt och pirrigt.

Jag vänder i tanken tillbaka till i våras när jag var på kulningskurs i Dala-Floda. En fantastisk kurs och en makalöst skicklig lärare, Agneta Stolpe. Under en hel helg jobbade vi med våra röster och kroppar, med ljuden och lätena, med betydelsen av att våga låta. På kvällen stod vi ute och kulade över sjön. Det var mäktigt.

Det är lite annat att stå här inne i huset och låta, men jag gör det idag.

Jag önskar er alla en fin helg!

/Karin

Skrivandet

Jag bara skriver och skriver

Jag skriver. Jag sitter vid matbordet med en kopp glögg intill mig och skriver. Emellanåt tittar jag upp och ut genom fönstret och ser Åreskutan i all sin vita klädnad. Jag skriver och timmarna flyger iväg. Jag behöver ställa en timer på 45 minuter för att komma ihåg att ta en paus. Så när den piper till  reser jag mig, går och dricker lite vatten, sträcker på kroppen, sätter mig i 45 minuter igen och skriver. Och igen och igen.

”Drottningen af Åre” är färdigskriven och klar, är lanserad och presenterad, finns att köpa för intresserade läsare. Och nu när den är klar finns plats i huvudet för nya berättelser. Och de senaste veckorna har en berättelse tagit form riktigt ordentligt i mitt huvud. Det är den jag skriver ner nu. Och skriver och skriver.

Det är så vansinnigt roligt och lustfyllt att skriva! Att låta orden och formuleringarna strömma från huvudet, ut genom fingrarna, in i datorn. Att se en berättelse växa fram. I morgon ska jag skriva igen. Nästan hela dagen.

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Skrivandet

Jag behöver inte åka till Bali

…och inte till New York eller Paris eller till Alperna. För jag har det så himla bra här hemma! Och tänk så skönt det är att känna precis så – att hemma är bästa platsen av alla platser.

Jag har haft en så fin dag här hemma idag. Vaknade av att Gillis väckte mig strax efter sex och vi tog en långpromenad. Det blev en smått magisk stund. Mörkret, snöknarret under skorna, upplysta hus och gårdar. Ensamheten.Stillheten. Tystnaden. När jag kom hem bryggde jag kaffe, tände en massa levande ljus och satte mig med datorn vid matbordet och skrev. Jag har en text till Kyrkans Tidning som jag ska lämna in under helgen. När den var klar kröp jag ner i sängen och somnade direkt. Och vaknade av ljud och dofter från köket – älskade familjen stekte amerikanska pannkakor och vi åt en lång, härlig, sen frukost tillsammans.

De drog iväg för att åka slalom på Åreskutan och jag ville hellre vara hemma. Så jag lagade mat, lyssnade på julmusik och drack glögg i stället. En kär vän och hennes två barn kom förbi och vi drack kaffe och åt pepparkakor. Och pratade och skrattade.

När mörkret lagt sig satte jag på mig längdskidorna och tog med mig Gillis till spåret. Härligt, snöfluffiga spår är det nu här i Duved.

Ja, det är en ynnest att få bo här! Jag behöver verkligen inte åka till Bali.

Betraktelser, Livet, Livet i fjällvärlden

Här ska julefridsdrömmarna bli verklighet

För snart ett år sedan skrev jag så här i min reflektionsbok:

Två dagar före julafton åker jag till Åre för att göra några julklappsinköp. Hur tänkte jag? Det är bilar överallt, finns ingenstans att parkera. Det regnar och är ishalt på vägarna och livsfarligt att gå. Det är ett myller av människor, köer, samlingar av folk. Det är varmt och svettigt inne i butikerna.

Då hör jag en kvinna säga med något uppgivet i rösten. ”Och vi som åkte hit för att få lite julefrid.”

Jag tror inte hon är ensam om det. Jag tror vi är många som har en bild av att friden finns någon annanstans, på en annan plats, i en annan miljö. Inte i vår egen vardag och vår egen tillvaro. Och jag tror att många förlägger julefridsdrömmarna hit till fjällvärlden. Här ska det gnistra av rimfrost i träden, här ska snön ligga vit över fjäll och marker, här ska allt ske i ett lugnt och makligt tempo, här ska fjällstugan vara nystädad och julpyntad, elden ska spraka i öppna spisen, julmaten lagad och julbrödet bakat, barnen glada med tindrande ögon. Här ska familjen umgås i samförstånd och kärlek, här ska tid finnas till både skidåkning och bokläsning med en kopp glögg i handen. Här ska allt det finnas, som inte finns hemma i vardagen, här ska julefridsdrömmarna bli verklighet.

Men vad händer om det inte blir så? Om det fortsätter regna och vara glashalt? Om barnen är på uruselt humör och julmaten inte hinner bli lagad? Om partnern inte uppskattar sin julklapp? Om julefriden inte infinner sig?

Ibland tror jag vi behöver backa några steg. Backa och blicka in i det där stallet i Betlehem. Kanske tända en oljelampa intill, så vi ser lite bättre. Blicka in på den lilla familjen på det trampade jordgolvet. Tonårsflickan Maria, som precis blivit mamma. Ogift och utan försäkringar inför framtiden. Snickaren Josef, som lovat att ta på sig papparollen, trots att han vet att det inte är hans barn. Och så den lille pojken i mammas famn. Helt beroende av sina föräldrars kärlek och omsorg. Annars klarar han sig inte. Är det själva himlen som jag gungar i min famn?

Så kommer Gud till världen. Det finns inget märkvärdigt eller storslaget eller överdådigt i den här berättelsen. Den är istället väldigt, väldigt enkel utan några förväntningar om storslagenhet eller perfektion. Så föds Gud till världen. I ett litet, torftigt stall.

Och Gud finns i den här världen varje stund och varje ögonblick, också varje jul, alldeles oavsett om julefriden infinner sig eller inte. Alldeles oavsett om huset är välstädat och maten lagad och elden sprakar i öppna spisen. Oavsett det.

Den regniga decembereftermiddagen backar jag några steg, och åker hem. Jag behöver inte köpa fler julklappar.

Drottningen af Åre, Skrivandet

Fina ord om Drottningen af Åre

Hon verkar gå hem hos läsarna, min kära fröken Kristina Hansson, Drottningen af Åre. Jag blir så oerhört lycklig och så varm ända in i hjärtat av alla fina ord! Och boken säljer bra, vi kommer att behöva trycka fler. Så himla roligt! HÄR kan ni läsa mer om boken. Och HÄR.

Och för er som undrar var boken finns att köpa – här finns den:

I Åredalen:

Hotell Åregården, Åre hemslöjd, ICA Åre, butiken Vardagsrummet i Duved

I Östersund:

Akademibokhandeln, Hübinettes bokhandel, Jamtli, butiken Gaupa

På nätet:

www.adlibris.com & www.bokus.com

Och det går förstås jättebra att köpa boken direkt från mig. Jag lägger den i ett paket och skickar, ni betalar med swish eller bg. Då får ni den också signerad, om ni vill. Skicka mig ett mail så ordnar jag det. gryningsljus@live.se

 

 

Livet med hund, Skrivandet, Utomhuslivet

Duved i blått morgonljus

Det är något smått magiskt med morgonljuset i midvintertid. Det är så värt det att ge sig ut på promenad i gryningen. Jag gjorde det i morse. Jag drog på mig varma kläder, kopplade Gillis och gav mig av.

Jag hade då hunnit göra mitt morgonträningsprogram (som jag gör vid TV:n så jag samtidigt kan se nyheterna), druckit kaffe och läst morgontidningen. Efter det är det så härligt att ge sig ut.

Vi gick med raska steg, Gillis och jag, och i mitt huvud arbetade jag med den text jag skulle skriva på senare under dagen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen – det finns ingenstans kreativiteten flödar som den gör när en är utomhus och rör på kroppen. Så många sångtexter, så många predikningar, så många manusidéer som fötts på mina promenader, löprundor och skidturer.

Och fullmånen skymtade bakom träden. En blå morgon i Duved.

Berättandet, Musiken

Vilken fin publik som kom

Linda sjöng och spelade Bo Kaspers ”Önska dig en stilla natt” och jag tände ljusen på altaret. Publiken var på plats och från första stund var i Åre gamla kyrka en varm, fin stämning. Jag berättade om stunden i stallet då det lilla barnet föddes och sjöng och spelade sedan ”Himlen i min famn.”

Vi fortsatte varva berättelser och sånger som kretsade kring julen. Berättelser och sånger som visar på olika sidor av julen. Julen som kan vara varm och kärleksfull och glimrande och glittrande, men som också kan vara fylld av sorg och saknad, fylld av ensamhet och otillräcklighet. Ulf Lundells ”Snart kommer änglarna att landa” är fylld av precis de där mångbottnade känslorna och erfarenheterna.

Det blev en så bra kväll! Vi hade en så otroligt fin publik. Människor som verkligen var med, var där, var närvarande. Skrattade och grät.

Linda och jag kände oss väldigt nöjda och mycket uppfyllda efteråt. Det är en ynnest att få göra vår musikaliska berättarföreställning ”Dagen är kommen – önska dig en stilla natt”.

Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser

Hör mig i podcasten ”Mänskliga Möten”

Idag har jag pratat om mig själv i mer än en timme. Jag har fått kloka, ömsinta frågor om mig själv, min uppväxt, mitt liv som präst, författare och sångare, om mina vägval… Det är Marlene som driver podcasten Mänskliga Möten som varit här hos mig och vi har samtalat.

Det är speciellt att tala om sig själv, att inte hela tiden bolla tillbaka med frågor till den andra personen. Idag skulle det handla om mig och mitt liv. Och Marlene var skicklig på att ställa frågor, komma med uppföljande frågor och göra egna reflektioner.

Något som hon sa, och som blev väldigt tydligt för mig, är att tre stora delar i mitt liv – skrivandet, musiken och kyrkan – har följt mig i precis hela mitt liv. Jag har aldrig släppt någon del av dem.

Ända sedan jag var fyra år och hade lärt mig att skriva och min mormor sa ”Det blir nog präst av dig en dag”, så har hennes ord funnits med mig. Ända sedan jag kunde sätta en penna mot ett papper och formulera ord så har jag gjort det. Ända sedan jag kunde ta en ton så har jag sjungit och musicerat.

Och nu, sedan två år tillbaka, är det tydligare än någonsin; jag är präst på halvtid och den andra halvan ägnar jag åt skrivandet och musiken.

Samtalet mellan Marlene och mig kommer att gå att lyssna på från januari. Men lyssna också på andra samtal Marlene gjort i sin podd! Samtal om livet med alla dess vindlande vägar, med både mörker och ljus.

/Karin

Berättandet, Musiken

Musik och berättelser i Åre gamla kyrka

Den här bilden mötte mig tidigt i morse när jag kom till Åre gamla kyrka. Jag stod inne i klocktornet och bara betraktade, och kände en sådan tacksamhet över denna kyrka som funnits här sedan slutet av 1100-talet.

Det var en kall morgon, temperaturen var nere på minus tretton, men inne i kyrkan var det varmt och skönt. Här har vi tillbringat hela dagen, Linda Forss och jag. Vi har övat julsånger och samtalat om julberättelser. På torsdag har vi premiären här av vår musikaliska berättarföreställning ”Dagen är kommen”.

Och genom dagen har ljuset på altaret brunnit, precis som det alltid ska brinna. Som det ljus som aldrig slocknar.