Betraktelser, Livet

Sensommar och vemod

Ikväll kom vi hem till Duved, och här fanns en stark känsla av annalkande höst. Tunga, grå moln och snö på toppen av Åreskutan. För första gången på länge tände vi ljus när vi åt mat.

För mig är sensommartiden en vemodets tid. Lite märkligt eftersom jag älskar hösten när den kommer med sin klara luft och sina starka färger, och jag älskar vintern med snön och allt det gnistrande vita. Ändå detta vemod.

Men jag tror att det beror på att det finns så mycket längtan inför sommaren. Längtan efter solen och värmen, längtan efter bad i glittrande vatten och ljumma grillkvällar på altanen. Och så går det så fort! Så oerhört fort försvinner sommarens dagar iväg, och en lämnas med känslan: Var det här allt?

Och jag tror vemodet kommer smygande inte bara för att sommaren försvinner så fort förbi, utan för att livet försvinner så fort förbi, och det blir så märkbart när vi går mot höst. Livet går fort. Jag får allt fler grå hår, allt fler rynkor kring ögonen, och dottern är snart lika lång som jag.

Jag läser kloka Tomas Sjödin, prästen och författaren som har så mycket visdom han delar med sig av på ett så berörande sätt. Så här skriver han kring vemodet, kring att livet går fort:

”Idag är vi här. Imorgon är vi inte det. Hur skall man hantera den insikten? Kanske bara genom att välja livet. Igen och igen. Satsa på det som består. Vägra snåla med kärlek och barmhärtighet. Leva generöst i mötet med andra, men också mot sig själv. /…/ När man inser att livet går fort ska man inte skynda på, utan passa på. Göra det man älskar och brinner för. Snart nog är det för sent.”

Var rädd om er!

/Karin

Familj och vänner

Middag med fina vänner

I 23 år har vi setts en kväll varje sommar för att äta mat ihop, Kristina, Jeanette och jag. De första åren åt vi alltid fondue, men nu varierar vi oss. Ibland äter vi hemma hos någon av oss, ibland på restaurang… I år åt vi på mina föräldrars altan.

Det är något visst med vänner som en har känt nästan hela livet. Det är okomplicerat och självklart. Vi har följt varandra genom medgång och motgång, genom glädje och svårigheter. De här två fantastiska kvinnorna betyder mycket för mig!

Dessutom tyckte de att maten jag bjöd på där ute på altanen var så god att de ville ha receptet. Det kanske fler vill, så jag skriver det här:

FRASIGT SKAL MED RÄKRÖRA (för 4 personer)

1 färdig smördeg

1 kg räkor med skal

3 msk majonnäs

2 dl gräddfil

1 dl löst vispad grädde

5 dl blandad sallad

200 g salladslök

1 fint skuren gul lök

1 ask minitomater

1 kvist dill

Lägg ut smördegen i pajformen och nagga den noga med en gaffel. Förgrädda pajskalet i 10 minuter i 200 grader. Skala räkorna. Blanda majonnäsen, gräddfilen och grädden i en bunke. Varva alla ingredienserna i pajskalet och låt stå och dra i en timme innan servering.

Och så desserten…

DAJMTÅRTA

150 gram sötmandel

1/2 tsk bakpulver

2 ägg

2 dl strösocker

2 dl grädde

3-4 msk oboy

1 dubbeldajm

Mal/krossa mandeln och rör ihop med bakpulvret. Vispa ägg och strösocker och blanda ihop allt. Häll i en form med löstagbar botten. Grädda i ugn i 175 grader i 25 minuter. Vispa grädden och blanda i oboy. Krossa dajmen och häll i hälften i grädden. Bred över kakan när den kallnat. Strössla över resten av den krossade dajmen.

Smaklig måltid!

Livet, Präst i Åre

Storvallens fjällkapell 25 år

Relaterad bild

Det här fantastiskt vackra kapellet firar 25-årsjubileum i år. 25 år har gått sedan ett stort gäng eldsjälar arbetade och kämpade för att bygga Storvallens fjällkapell, fem kilometer öster om Storlien. Sedan dess har mycket hänt. Så många gudstjänster som firats här med Snasahögarna som altartavla. Så många vigslar, dop och begravningar. Så många konfirmandgrupper som varit här, så många vandrare, skidåkare, pilgrimer, gäster… Kapellet är alltid öppet. Det blir som en vindskydd i fjällvärlden.

Själv har jag haft förmånen att få uppleva många rent magiska stunden här. Ögonblick då jag tackat Gud att jag får vara präst i Svenska kyrkan. Tacksam för det!

(Jag har också finna minnen från när SVT filmade TV-gudstjänster här för några år sedan. TV-teamet ville att jag skulle stå ute och predika och de vackra vidderna skulle synas. Ingen hade räknat med snöstorm, dimma och absolut ingen utsikt alls. Vi fick lite snabbt åka österut till Ullådalen och filma där.)

En del ögonblick är oförglömliga på annat sätt… Som när sköna bönan Birgitta kom åkande i sin snygga bil och parkerade utanför kapellet.

På söndag blir det en jubileumsgudstjänst i kapellet klockan 18.

/Karin

Betraktelser, Musiken

Utsikt ger insikt

Jag sitter utanför mina föräldrars hus och dricker morgonkaffe med lurar i öronen och lyssnar på låtar. Jag blickar upp mot mäktiga Sonfjället och nynnar med i tonerna. Någon klok person sa en gång: ”Utsikt ger insikt”, och det är det jag känner nu. Jag lyssnar på sångerna och ser fjället och upptäcker plötsligt nya andemeningar i de välkända låtarna. Jag upptäcker nya ord och formuleringar, nya melodislingor och nya instrument. Det är ganska fascinerande. Nästan hisnande.

I morgon kväll har vi vår traditionsenliga Sommarkonsert i Hede kyrka, Eva-Britt Nordstrand och jag. Igår sågs vi och repade. Vi ska ses senare idag också, så nu behöver jag lyssna ännu lite mer, sjunga med ännu lite mer. Och upptäcka ännu lite mer.

Utsikt ger insikt.

Önskar er en fin dag!

/Karin

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Upplevelser, Utomhuslivet

Tar dagen som den kommer

I fredags var vi på en fantastiskt trevlig fest! Min kära vän Astrid firade att hon snart fyller femtio, att hon blivit mormor, att hon fått hem sin flygel från Frankrike och att det nu är fem år sedan hon släppte det trygga livet som fast anställd och blev en frilansande musiker. Fantastiska anledningar till att fira! Och vilken kväll det blev! God mat, härliga människor, god stämning och massor av musik. Jag och Astrid sjöng och spelade ”Ett herrans underverk” ur Kristina från Duvemåla, och det bjöds på många andra härliga låtar från musikal- och filmvärlden. Med mera. Strax före midnatt åkte vi till sjöstugan för att sova.

Och vaknade till en dag utan några som helst måsten. En dag som fick bli vad den blev. Så efter att ha sovit ut kokade jag mig en kopp kaffe och satte mig vid sjön och lyssnade till ljudet från vågorna. Sedan gick jag längs vägen en bit där jag sett att det fanns en hel del hallon. Jag plockade en skål full och vi kunde strössla hallon på frukostfilen. Efter frukosten kröp jag ner i sängen med min bok, läste en stund, slumrade lite.

Vid lunchtid åkte vi till Hara brygga. Där är jordens mysigaste sommarcafé med gott fika och väldigt rimliga priser. Jag åt en smörgåstårtbit och vi satt ute i solen. Sedan skjutsade jag älskade maken till Östersund. Han skulle åka båt ut till Verkö slott för att äta middag med kollegor. Älskade dottern och jag tog en löptur i regnet som precis började falla, och badade sedan i Storsjön trots regn och rätt kraftiga vindar. Så skönt att sedan krypa in i värmen i bastun.

På kvällen kom hennes fina kompis E. De satt och småpratade och skrattade i flera timmar och jag låg och läste. Vilken ljuvlig lördagskväll! Vilken ljuvlig dag!

Hoppas DU har det bra så här i sensommartid!

/Karin

Livet med hund, Utomhuslivet

Storstan bra men fjällen bäst

Ni vet den där känslan att vakna hemma i sin egen säng. Det är verkligen härligt att resa bort, uppleva, upptäcka, men så otroligt skönt det är att komma hem! När jag vaknade i morse steg jag upp direkt, satte på mig fjällkläder, hjälpte Gillis in i bilen och sedan drog vi iväg. Iväg till älskade Ullådalen och bara ut. Ut på myrarna, ut längs de upptrampade stigarna, ut bland fjällbjörkarna och blåbärsriset.

Det finns ingen gång denna hund är så lycklig som när han får härja ute i skog och mark.

Och det finns nästan ingen gång jag är så lycklig som när jag blickar ut över vidderna, över fjälltoppar och skogar.

Det är underbart att vara i storstan, jag tycker verkligen det. Jag älskar myllret av människor, jag älskar gatorna med butiker och restauranger och caféer, men, som sagt, det är rent underbart att komma hem igen.

Familj och vänner, Upplevelser

Jag har åkt Ikaros! Hur i hela världen vågade jag?

Jag är rädd för höjder. Väldigt, väldigt rädd. Men jag tänker emellanåt att det är viktigt att utmana sin rädslor.  Ni vet Kirkegaards ord: ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.” Så när älskade dottern ville åka Ikaros på Gröna Lund, så sa jag att jag skulle åka med. I och med att jag lovade henne det så fanns ingen återvändo, det kände jag starkt. Jag skulle göra det, så var det bara.

Så här beskrivs Ikaros:

”Du befinner dig högt över Stockholm, närmare bestämt 95 meter ovanför Stockholm. Du sitter i en stol, dinglandes med benen och fastspänd med en bygel över axlarna. Plötsligt vinklas stolen in, och du är nu helt liggande i 90 graders vinkel med ansiktet mot marken. Sedan kommer fallet. Vågar du utsätta dig för tidernas värsta fall?”

När vi satt längst där uppe var min enda tanke: Hur kan jag låta mitt barn göra det här? Hur kan jag utsätta oss för det här? När killen som arbetade där gick och spände fast oss sa jag: ”Är vi säkra? Är vi verkligen det?” Vi höll varandras händer när vi vinklades neråt, och när vi sedan störtade mot marken hade jag inga som helst tankar. Det var bara ren och skär fasa och skräck.

När vi vara nere igen tittade vi på varandra. Chockade. Förvirrade. Och dottern sa: ”Jag vill åka igen.” Och jag sa: ”Aldrig i hela mitt liv.”

Bildresultat för ikaros gröna lund

Familj och vänner, Musiken, Upplevelser

Allsång på Skansen – en heldag för oss

Tidigt på tisdagsmorgonen kom vi med tåget till Stockholm, jag och dottern och mamma. Vi checkade in våra väskor på hotellet och åt en god frukost innan vi promenerade bort till Djurgråden och Skansen. Väl där tog vi oss till stora scenen och var så pass tidiga att vi kunde välja platser. Sedan tillbringade vi hela dagen där. Lyssnade på musikerna som repade, fikade, tog promenader på Skansenområdet, fikade lite till, såg genrepet… Och genom allt – njöt av solen som sken och de varma vindarna.

Det blev en så härlig dag och jag är nu ännu mer imponerad av fantastiska Sanna Nielsen! Vilket proffs! Sjunger som en gudinna, dansar, agerar naturligt och avslappnat på scen, kan allt utantill, behöver inget manus. Vilken tjej!

När TV- sändningen var slut hade mörkret lagt sig över Stockholm och vi promenerade tillbaka till vårt hotell.

Bildresultat för allsång på skansen 2017

(Här en bild på kära mor från tidigare i somras – lyckades inte fånga henne på Skansen.)

Familj och vänner, Livet

En upplevelserik vecka har börjat

Det har varit en härlig helg med en hel del jobb, men också med surströmmingsfest hos fina vänner. Så här såg det ut när vi rullade hemåt strax före midnatt. Den här sensommarnattsdimman är rent magisk.

Ja, en härlig helg har det varit, och nu har en vecka inletts som kommer att bjuda på en hel del upplevelser. Ungefär så här:

Måndag: Sovmorgon, löptur med älskade dottern och hunden, gräsklippning, lugn och stillhet på altanen… Och på kvällen lägger vi oss på tåget här i Duved för att sova oss fram till Stockholm. I Östersund stiger kära mor också på.

Tisdag: Vi tre checkar in oss på vårt hotell och tar oss sedan till Skansen för att hitta så bra platser som möjligt inför kvällens Allsång på Skansen.

Onsdag: Shopping, fika på stan, restaurangbesök och på kvällen Gröna Lund: I ett svagt ögonblick lovade jag älskade dottern att hänga med henne och åka allt hon vill åka. Hur tänkte jag??? Hon säger att Ikaros är en spännande upplevelse. Vi får väl se…

Torsdag: Vi tar dagtåget hemåt igen.

Fredag: Tvätt och stök och packa om resväskorna. På kvällen är vi bjudna på min fina väns fest. Många musiker är där så mycket musik blir det! Kul! Efter festen tar vi oss till vår stuga vid en sjö igen.

Lördag: Pyssel vid stugan under dagen, på kvällen fest igen, och den här gången ute på Verkö slott.

Söndag: Vi packar om och åker till Hede, till mina kära föräldrar.

Puh! Jag blir lite slut bara av att skriva ner det här. Inte ofta en vecka ser ut på det här viset, en sprängfylld vecka med bara en massa trevligheter. Jag kommer att njuta av allt, men också längta hem till den här trollska dimman om kvällen.

Präst i Åre

Vigsel på Copperhill i Åre

Här uppe på fantastiska Copperhill i Åre hade jag en vigsel igår. Vi höll till ute på helikopterplattan och solen lyste på oss, och de en aning hotfulla molnen ovanför Åreskutan kom aldrig till oss. Den vy som vigselparet hade framför sig när de sa sina ”ja” är inte så pjåkig… Åreskutan, Åresjön och Zlatans tak…

Liselotte fick sätta på sig solglasögonen för att kunna se noterna när hon skulle spela musiken under vigseln. Och vi konstaterade, hon och jag, att vårt arbete är fullkomligt magiskt sådana här dagar – att få vara med och dela två människors största stund. Hon får spela den musik de önskat och på så vis förgylla deras dag ytterligare. Och jag vår ge dem det största jag kan ge – Guds välsignelse. Och att dessutom få göra det på en sådan här plats.