Berättandet, Skrivandet

Låt mig presentera…

…fröken Kristina Hansson! Denna kvinna som seglat upp till att bli en av mina stora förebilder. En sann inspiratös. 1895 öppnade hon Åres allra första hotell, ”Hotell Åreskutan”. Det gjorde hon i en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt. Hon blev ifrågasatt, motarbetad, hånad och baktalad, men hon kämpade på. Och efter något år öppnade hon ännu ett hotell i Åre, ”Socitetspaviljongen”. Tack vare hennes driftighet drog Åres turistiska utveckling i gång på allvar.

Jag har föreläst om fröken Hansson några gånger, och jag skriver om henne. Om allt går som jag vill blir det en bok så småningom. HÄR kan du läsa ett inlägg om den föreläsningen.

På bilden står hon utanför sitt ”Hotell Åreskutan”. I bakgrunden kan vi skymta Åre gamla kyrka.

Jag önskar dig en fin helg!

/Karin

Berättandet, Skrivandet, Utomhuslivet

Där själen får ro

Det finns inget bättre än att ge sig ut på en promenad när huvudet är sprängfyllt av tankar. Det finns inget härligare än att vara vid vatten när hela kroppen är fylld av intryck. Så som det lätt blir efter en dag med kursen Skriv ditt liv. Så då tar jag mig ner till Ristafallet och promenerar. Luftar huvudet. Rensar bland alla de där tankarna. Fylld av stor, stor tacksamhet över att få leda den här kursen, över att få möta alla dessa fantastiska människor och lyssna till deras berättelser.

Jag promenerar, lyssnar till vattnets forsande, porlande, skvalande och det blir till meditation. Tankarna stillnar en aning. Jag stillnar. Psaltarorden som kommer till mig:

Du för mig till vatten där jag finner ro.

Ett minne dyker upp där jag går. En fantastiskt dag för snart ett år sedan på just den här platsen.

Hoppas också du har en plats där din själ får ro.

/Karin

Berättandet, Skrivandet

Skriv ditt liv – nu är vi i gång!

Det är grönt och blomstrande och vackert – och äntligen varmt och soligt – och på Åredalens folkhögskola flödar kreativiteten. Kursdeltagare som målar, vandrar, flugfiskar, är på retreat och skriver sitt liv.

Jag är oerhört glad och tacksam över de femton kursdeltagare som jag får hänga med de här dagarna. Ett väldigt fint gäng som bjuder på sig själva. En tillåtande stämning som gör det möjligt att både skratta och gråta.

För, att skriva om sitt liv är att närma sig sådant som kan väcka känslor. Att skriva sina minnen innebär ofta att andra minnen dyker upp, sådant man kanske inte tänkt på på väldigt länge.

Det är en stor ynnest att få leda denna kurs!

Hoppas DU har en fin vecka!

/Karin

Berättandet, Skrivandet

Snart är det dags!

I ljuvligaste midsommartiden är det dags för sommarkurs på Åredalens folkhögskola, och, som jag skrivit om förut, ska jag leda kursen Skriv ditt liv. Vi börjar på måndag och jag längtar!

Jag hade ju förmånen att leda den kursen också förra sommaren, och det var en oförglömlig upplevelse! Så glad att jag får göra det ännu en gång!

Jag ser fram emot att få möta de sexton kursdeltagarna, jag ser fram emot att få höra och läsa deras berättelser, jag ser fram emot att få arbeta med ord och formuleringar, att få vara bland kreativa människor i en hel vecka.

Och jag hoppas jag kan ingjuta modet i dem, modet att skriva sin egen berättelse. Att de ska inse att varje människas liv är värt att berättas. Eller som Marie Bergman sjunger: ”Varje människa bär en historia.”

Ja, jag längtar! Men först ska vi fira midsommar!

Jag önskar DIG en fin midsommarhelg!

/Karin

Berättandet, Familj och vänner, Musiken

En härligt kreativ förmiddag

Idag åkte jag hem till Linda Forss för att fortsätta arbeta inför vinterns julföreställningar. Förteställningar med berättelser och musik på temat ”Dagen är kommen – önska dig en god jul”.  Och ja, det är lite märkligt att sitta och sjunga julsånger när sommaren är som vackrast utanför fönstret, men varför inte? Vi har konstaterat att tiden går så fort, lika bra att vara förberedd. Läs gärna mer om detta HÄR!

Ja, vi har förberett julföreställningar, men allra mest har vi mötts i kreativitet. Det är så fantastiskt att möta en annan människa som också bär på berättelser, formuleringar, toner och musikglädje. En kommer in i ett speciellt flow, tiden flyger iväg. Det är välsignat!

Så nu är jag så uppfylld och glad och ska ta tag i ett annat projekt – gårdsloppis med älskade dottern.

Önskar Dig en fin dag!

/Karin

Berättandet, Musiken

Förbereder ett glädjefyllt projekt

Vi ligger i snön och gapskrattar, Linda Forss och jag, och jag gillar så mycket den här bilden. Förmodligen kommer den – fast i bättre kvalitet – bli grunden till affischer och annonsering framöver. Vi förbereder en julföreställning med berättelser och sånger. Hittills har den namnet ”Dagen är kommen – önska dig en stilla natt.”

Det känns glädjefyllt och lustfyllt! Jag har gjort många julkonserter tillsammans med olika musikanter, men det här känns lite annorlunda. Jag tycker om att det blir en blandning av sång och berättelser.

Så idag har varit en kontrasternas dag. Jag har suttit ute på altanen i solen, i grönskan, och övat julsånger med gitarren i högsta hugg.

Om någon vecka ska vi repa tillsammans, och väva ihop föreställningen. Det är långt till jul – men jisses, så fort tiden går! Det gäller att vara ute i god tid…

Linda kan du läsa mer om HÄR. Gör det, hon är en mycket kreativ och härlig person!

Efter julsångsförberedelserna klippte jag gräsmattan, och det är bland det bästa jag vet. Men jag lät gullvivorna vara, jag hade inte hjärta att klippa ner dem. Nu står de som små solar runt om på vår gård.

Har du också sommar?

/Karin

Berättandet, Livet, Präst i Åre

Att dansa i kyrkan

För några år sedan samarbetade vi för första gången, dansaren Elin Kristoffersson och jag. Då gjorde vi en föreställning som vi kallade för ”Jag dansar för livet”, där jag läste dikter om livet och döden, kyrkomusikern Ingeborg Olsson spelade stycken på kyrkorgeln och Elin dansade. Det blev en mycket stark föreställning.

I förra veckan sågs vi igen, då hon kom hit till Åre för att dansa. Den här gången vid Åre församlings Språkcafé i St Olofsgården. Vårt språkcafé är en mötesplats för våra nyanlända och ”gamla” Årebor. Vi brukar laga mat tillsammans, äta ihop och prata svenska. Emellanåt har vi någon gäst som sjunger eller skapar med händerna eller spelar instrument. Och förra tisdagen var det Elin som var gästen.

Jag missade tyvärr kvällen eftersom den krockade med älskade dotterns dansuppvisning, men jag har förstått att det blev en härlig kväll. Elin dansade först på egen hand den solodans hon kallar I tystnaden är min hud inte längre mitt slut. Åh! Bara detta! Vilket fantastiskt namn på en dans! Och sedan bjöd hon in alla att dansa. Och det hade de gjort, både unga och gamla. HÄR kan du läsa mer om Elin.

Jag längtar efter att göra fler föreställningar ihop med Elin, och vi har pratat lite smått om det. Jag tror så mycket på dansen som uttrycksmedel, inte minst i kyrkan.

/Karin

 

Berättandet, Skrivandet

Det känns som om min roman får nytt liv

Det är snart fyra år sedan som min roman ”Den där elden inom” släpptes. Den berättelse, byggd på verkliga händelser, som jag jobbat med till och från i åtta år, och som till slut blev en färdig bok! Det var en stor känsla. Den har blivit läst och riktigt omtyckt under de här åren, och jag blir lika glad varje gång jag får ett brev, ett mail, ett telefonsamtal från någon som läst den och vill berätta att den betytt något för dem.

Nu känns det lite som om den får nytt liv när jag blev tillfrågad om att hålla en föreläsning i hörsalen på Jamtli till hösten om boken. En lunchföreläsning som kommer att sändas ut till olika platser i länet. Jättekul!

Så får jag åter igen chansen att berätta om min huvudperson Margareta Klingspor, som kommit att betyda så mycket för många. Hon har kommit att betyda mycket också för mig, och blivit en viktig förebild. Inte minst för allt det arbete hon gjorde för kvinnor och barn.

Så här fina ord använde Marianne Staaf-Gälldin när hon skrev om ”Den där elden inom” i tidningen ”Kvinnoglöd” :

Hon använder sin kraft, sitt intellekt, sin kreativitet och passion till att bryta sociala gränser, öka livskvalitén och förbättra samhället i Hede.

Det känns så bra att åter igen få berätta om boken och om Margareta!

Hälsar Karin, som strax ska ge sig ut i friska luften, i fantastiska vårsolsvädret. Jag önskar din en fin dag!

Berättandet, Betraktelser, Livet, Musiken, Skrivandet

Vad ska jag tacka ja till? Och nej?

Bildresultat för livsval

Jag är ju egenföretagare på halvtid med inriktningen skrivande, berättande och musik. Det är allt som oftast alldeles underbart, och jag älskar att kunna ha det så! Det svåraste är vad jag ska tacka ja till, och vad jag ska tacka nej till när jag får förfrågningar.

För det första är det alltid roligt att få förfrågningar, och min verksamhet bygger förstås på att människor ska ta del av det jag skapar, oavsett om det gäller det skrivna ordet, det muntliga eller med sången. Så jag är alltid glad att få förfrågningar! Men jag kan inte tacka ja till allt, och framför allt kan jag inte tacka ja till att göra saker gratis. Tyvärr.

Det är fler än jag som fått den förfrågan då och då. Musikervänner kan berätta om förfrågningar de fått där de förväntas ställa upp gratis, eftersom ”de ändå tycker det är så roligt att musicera.” Jag har gjort en del saker gratis genom åren, men då har det varit för att det känts helt rätt och för att det varit viktiga uppdrag som betytt mycket för många.

Jag lyssnade på en pod, tyvärr minns jag inte vilken, men en klok människa sa så här angående vad en ska tacka ja till och vad en ska tacka nej till:

Tacka bara ja till förfrågningar som antingen

  1. känns roliga/meningsfulla eller
  2. ger dig inkomst eller
  3. ger dig god marknadsföring

Jag försöker leva efter de ledorden nu. Någon av de punkterna ska jag kunna stämma in i för att tacka ja till ett visst uppdrag. Eftersom:

Varje gång jag tackar ja till något, tackar jag nej till något annat!

Så enkelt är det. När jag tackar ja till ett uppdrag tackar jag samtidigt nej till… kanske en fjälltur med familjen. Är det värt det?

 

Berättandet, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Min nya bok är tryckt och klar!!!

Du möter min blick i vimlet

Hej kära läsare!

När jag kom hem från jobbet idag, låg ett paket från Verbum i postlådan. Min nya bok ”Du möter min blick i vimlet”. Det är en speciell känsla att hålla sin egen bok i handen för första gången. Det är lite svårt att ta in att det faktiskt är mina ord och mina formuleringar som fyller sidorna.

Jag tycker den blev väldigt fin, och är så glad över omslaget! Tack Eva på Eva Lindeberg Design! Jag är så tacksam över alla duktiga människor jag får samarbeta med på Verbum! Ni gör ett toppenjobb!

Den här boken föddes egentligen vid ett frukostmöte på ett vackert hotell i Visby. Jag var i Visby för att föreläsa i samband med Gotlands kyrkvecka, och satt ner för att samtala med Kristina som är redaktionschef på Verbum. Hon undrade då om jag ville skriva en fortsättning på min förra bok ”Du ritar i sanden”. Det ville jag förstås. HÄR kan ni läsa om mina upplevelser av Gotlands kyrkvecka. Och HÄR.

Det räckte med hennes fråga för att mina tankar skulle sätta igång. Alla dessa spännande människor i Bibeln som jag vill skriva om och lära känna mer! Och när hösten kom såg jag till att ha en hel del lugn omkring mig och började skriva på allvar. En bit in på det nya året började det spännande redigeringsarbetet tillsammans med Birgitta som arbetar som redaktör. Och efter redigerande och korrigerande kunde vi konstatera att texten var så klar som den kunde bli.

Och nu har manuset gått i tryck och blivit en färdig bok. En så härlig känsla!

Och hör ni, boksläppet blir här i Duveds kyrka fredag 28 april kl 17.30. Jag gör det till en berättar- och sångföreställning tillsammans med fantastiska ungdomskören i Åre församling ”Schysst häng” och deras makalösa ledare! Efter föreställningen bjuds alla på tacobuffé och den som vill får köpa böcker. VARMT VÄLKOMNA!

Kramar från nöjd Karin