Betraktelser, Livet i fjällvärlden

Åre by om sommaren

Vi åkte in till Åre i lördags och gladdes åt den första sommarlovsdagen. Vi strosade genom byn i solskenet. Åre om sommaren är något alldeles extra.

Vi promenerade bygatan fram. Caféer och restauranger med dörrarna på vid gavel och matgäster på uteserveringarna. Klädbutiker, inredningsbutiker och vildmarksbutiker i en enda skön blandning. Nya hus sida vid sida med det gamla Åres hus. Nya hotell samsas med hotell byggda i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet. Åre gamla kyrka, som började byggas på 1100-talet, står stadigt i en föränderlig bygd.

Ett myller av människor. Några strosade, liksom vi, andra kom på downhillcykel på väg mot äventyrliga åk på Åreskutan, några vandrade med gigantiska ryggsäckar med fjällen i sikte.

Och vi, vi satte oss på en av uteserveringarna och njöt av en latte och en surdegsbaguette. Det var det relativt nyöppnade stället ”Krus” som vi besökte för första gången. Det blir fler gånger.

Om du inte har varit i Åre om sommaren – kom! Jag lovar att det blir en upplevelse.

/Karin

Det anrika Sporthotellet, från början av 1900-talet.

Älskade dottern utanför en av alla klädbutiker med friluftslivsinriktning.

Nybyggda hus väster om Åre torg.

Fantastiskt fikabröd på Krus. Nästa gång ska jag prova deras bullar.

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Skrivandet

Och ännu har sommaren bara precis börjat

På matrumsbordet står rosorna som älskade dottern fick igår på skolavslutningsdagen. Ute på altanen sitter jag och dricker kaffe i morgonsolen. Det är ljuvlig sommar och jag slås av insikten: Den har precis bara börjat, sommaren.

Det känns inte riktigt så efter den fantastiska vår och försommar som vi haft. Sommaren har liksom redan hållit på så länge. Det känns snarare som om vi är på väg mot höst. Men ännu är vi bara i mitten av juni, ännu ligger allt det härliga framför oss.

Jag gläds åt nuet och jag ser fram emot veckorna som väntar. Jag ser fram emot lediga dagar med familjen, långmorgnar med kaffe och morgontidning, dagar av sol och bad och bokläsning, grillmiddagar, solnedgångskvällar.

Jag ser fram emot att leda kursen Skriv ditt liv på Åredalens folkhögskola och på Masesgårdens hälsohem, läs mer här och här. Jag ser fram emot att skriva vidare på mitt manus.

Och jag ser fram emot att tillbringa dagar vid vår sjöstuga. Den har jag skrivit om många gånger, t ex här.

Idag har älskade dottern sovmorgon, väl förunnat efter ett långt skolår, och vi ska inte uträtta allt för mycket. Bara glädjas åt att sommaren är här och att den bara precis har börjat.

Jag önskar dig en fin sommardag!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Musiken, Skapandet, Skrivandet, Utomhuslivet

Nu tar jag en paus

Det har varit mycket under en längre tid, och nu är jag rätt trött. Så jag har bestämt mig för att ta en paus från bloggandet. Och jag tror också jag pausar från facebook och instagram. För ska jag kunna bära mina drömmar måste jag ge mig själv utrymme, tid och tystnad.

Jag älskar bilden som min fina vän Maud målat. Jag älskar färgerna och de kloka orden.

Ingen annan kan bära mina drömmar.

Och jag har så många drömmar, det finns så mycket jag vill göra, men jag behöver stanna upp och känna efter. Jag ska göra det nu. Så jag säger nej tack till nya förfrågningar om t ex föreläsningar och sånguppdrag. Men jag kommer att genomföra sådant som jag är inbokad på sedan tidigare. Det är mycket som är roligt framöver.

Men mest av allt vill jag…

  •  vara med älskade familjen
  • fokusera på att återfå orken
  • vara utomhus i sommartiden och röra på kroppen
  • vila
  • läsa böcker
  • baka
  • pyssla på gården
  • måla tavlor med mycket gult
  • känna solen mot kroppen
  • bada
  • leva sommarliv
  • rekreera

Dessutom har jag ett nytt manus på gång som behöver tid och uppmärksamhet.

Så, jag tar en paus från bloggen nu. Tack alla ni som följer mig. Hoppas ni vill fortsätta följa mig när jag är tillbaka! Njut av sommaren när den kommer! Lev väl!

Ingen annan kan bära dina drömmar.

Kram från Karin

Betraktelser

Ibland mår jag inte så bra – Therése Lindgren

Älskade dottern fick boken ”Ibland mår jag inte så bra” i julklapp. Den är skriven av Therése Lindgren, en youtuber som dottern tycker mycket om. Nu läser jag boken och är helt tagen.

Utåt sett framstår Therése Lindgren som oerhört lyckad. Snygg och framgångsrik och älskad av mängder av fans. Men inom henne finns ett mörker, och det beskriver hon naket och ärligt i boken. Hon berättar om den låga självkänslan, om det ändlösa bekräftelsebehovet och om panikångestattackerna som starkt begränsar hennes liv.

Hon skriver om sin psykiska ohälsa och betonar att det inte är något att skämmas över. Att psykisk ohälsa kan drabba vem som helst, oavsett vem man är och hur man lever sitt liv.

Jag läser sida efter sida och blir helt tagen. Och det blir åter igen så tydligt – att vara lyckad betyder inte att man också är lycklig. Det går aldrig att dra ett likhetstecken mellan lyckad och lycklig.

Jag vet att den här boken har betytt mycket för många, inte minst för unga tjejer. Det är sannerligen inte lätt att vara ung tjej idag. Det har nog aldrig varit enkelt, men jag tror att det är svårare än någonsin just nu. Kraven är så många, inte minst att man ska vara just lyckad. Man ska vara snygg och smal och piffig, vara duktig i skolan, ha fina betyg, ha massor av vänner, vara bjuden på fester, ha ett extrajobb vid sidan av skolan, vara attraktiv och åtråvärd, vältränad och ha de senaste kläderna. Och ha råd med extensions, lösögonfransar, tandblekning och utlandsresor.

Inte konstigt att många dukar under. Inte konstigt att den psykiska ohälsan växer lavinartat, inte minst bland unga tjejer.

Så befriande då att läsa en bok som den här! En ung kvinna som sätter ord på sin egen smärta för att på så vis kunna hjälpa andra. Tack, Therese, för ditt mod!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Röra på kroppen, Skrivandet

Valborgsmässoafton

Och solen sken och himlen var blå och vi var helt lediga. Vilken skön Valborgsmässoafton det blev.

Vi sover med öppet fönster, och nu i vårens tid väcks man av en otrolig fågelsång. Det är så härligt. Jag steg upp vid sju, drack en kopp kaffe och tog sedan en powerwalk västerut längs gamla byvägen. När jag kom hem drog älskade maken på sig skidkläderna för en skatetur i Ullådalen. När han kom hem glittrande hans ögon och han sa att det var vinterns bästa skidtur.

Jag var ute på gården en stund. Det är förunderligt, men det börjar spira och gro i rabatterna, samtidigt som snön fortfarande ligger i drivor över gräsmattan. Det är liksom allt på en och samma gång nu. Jag plockade vissna grenar och kvistar och försökte underlätta så mycket jag kunde för detta spirande.

Älskade dottern och jag höll till en stund på altanen. Solade, jag drack kaffe, vi chillade med älskade hunden, och vi planterade. Det är så mycket vårkänslor i mig – jag bara längtar efter blommor och grönska!

Men den tiden kommer. Många av er har den redan, ni som bor på Gotland till exempel…

På eftermiddagen åkte vi in till Åre på ett träningspass. Extremt jobbigt men väldigt kul! När kvällen kom var det majbrasa här i Duved, älskade maken var där och jobbade, och jag tog bara en kort sväng förbi. Elden brann, kören sjöng sina vårsånger och mycket folk hade samlats. I stället gick jag hem och vi såg en film tillsammans, dottern och jag, innan det var dags att sova.

Ja, det var en skön dag. Idag är det betydligt kallare med snö i luften. Jag ska ta tåget till Östersund för att träffa en fin, fin vän och för ett bokplaneringsmöte med andra fina vänner. Jag återkommer om det!

Önskar er en härlig första maj!

/Karin

Betraktelser

Varje erfarenhet

Jag är väldigt förtjust i psalmer, och vet att det finns en psalm för varje erfarenhet i livet. För varje tillfälle, varje sammanhang. I glädje och sorg, i tacksamhet och smärta, i oro och rädsla.

Därför har jag startat ett Instagramkonto som jag kallar En Psalm Om Dagen. Min ambition är att dela med mig av den psalm som ligger nära mitt hjärta dag för dag. Hittills har det till exempel blivit en vårpsalm, den dag då jag var uppfylld och lycklig över att våren är på väg, en sorgepsalm, den dag då jag nåddes av beskedet att Avicii var död, en psalm och tystnad den dag då jag så intensivt längtade efter tystnaden.

I går delade jag med mig av psalm 868, ”En psalm om konst”.

Du blandar helig skönhet på paletten och släpper all vår skaparglädje fri. Och med din hand på penseln när vi målar blir bilderna till konst och poesi…

Psalmboken är en skatt! Det finns så många berörande och vackra ord! Kika gärna in på min Instagram!

Önskar er en fin dag!

/Karin

 

Betraktelser, Familj och vänner, Livet

Den största framgången

Min fina vän och författar- och prästkollega Ulrica Stigberg skriver i en av sina böcker att den största framgången i hennes liv är att finnas hemma när barnen kommer hem från skolan på eftermiddagen.

Jag håller med henne så innerligt mycket! Det är en ynnest att sitta ner med älskade dottern när hon kommer från skolan, att servera henne en macka och ett glas mjölk, och prata en stund. Att få prata om hur hon haft det under dagen, att förhöra henne på läxorna, att få ha en lugn stund tillsammans.

Och det är en ynnest att allt som oftast ha lugna morgnar när vi kan äta frukost tillsammans i lugn och ro och långsamt starta en ny dag.

Tiden går så fort och tiden med barnen kommer aldrig tillbaka. Det låter lite klyschigt när jag skriver det, och ändå är det det sannaste av allt. Det är här och nu.

Betraktelser

Maria – det är din dag idag

Idag firar vi Jungfru Marie bebådelsedag. Den unga kvinnan, flickan från Nasaret, som fick uppdraget att föda Guda barn till världen. Denna märkvärdiga berättelse.

Kristina S Furberg skriver:

Du som mäter upp havet i din kupade hand

och himlens vidd med dina fingrar

Du som håller jordens mull i ett mått

och väger bergen och höjderna på våg

Du som mönstrar stjärnornas här

och låter dem tåga fram

Makt, storhet, helighet – detta lade Du åt sidan

Allt som varit och allt som skulle komma

möttes i den stunden

Havet låg blankt –

inte en vind svepte över höjderna

Själva stjärnornas glans

bleknade i väntan på kvinnans svar

-Må det ske med mig som du har sagt

En suck genomfor skapelsen

Himmel, jord och hav rördes

Betraktelser

Tack alla fina bloggläsare!

Jag ser ju i statistiken att bloggen växer, att det är allt fler som kommer in och läser, och det är så jätteroligt! Men det allra roligaste är alla fina hälsningar jag får. TACK för dem!

Tack till er som skickar mail! Tack till er som hör av er via Messenger! Tack till er som kommer fram och säger hej! Det värmer mitt hjärta.

Jag är så glad att ni tycker om min blogg, att ni inspireras av mina ord och bilder! Jag vill ju gärna dela med mig av livet i fjällvärlden, det här livet som jag tycker så mycket om att leva med skidåkning och utomhusliv. Och jag vill så gärna dela med mig av det som är mitt kreativa liv, med skrivandet, berättandet och musiken. Och så vill jag dela med mig av livet som präst, för att få ge glimtar av hur det kan vara. Och så vill jag reflektera och filosofera emellanåt. Ja, jag vill att mycket ska rymmas här i bloggen, och det gör mig så glad om den kan inspirera andra.

Det är ju det bästa – när vi människor kan inspirera varandra.

Så, låt oss fortsätta göra det!

Jag önskar er en fin fredag och en härlig helg!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Skrivandet

Vankelmodet i att åka hemifrån

På lördag åker jag till Masesgården för att under en vecka leda kursen ”Skriv ditt liv”. Som alltid är det dubbla känslor inom mig när jag ska åka hemifrån. Jag är en människa som älskar att vara hemma. Hemma i huset med älskade familjen, det är då jag mår som allra bäst. Men jag är också en människa som vill ut och resa och träffa nya människor och få nya erfarenheter.

Så – med dubbla känslor kommer jag att sätta mig på tåget på lördag morgon. Å ena sidan fylld av förväntanspirr inför att möta mina kursdeltagare. Och fylld av längtan att få vara kreativ tillsammans med andra människor. Och fylld av tacksamhet över att få tillbringa en hel vecka på härliga Masesgården. Å andra sidan det där som skaver inuti… Att åka ifrån älskade familjen. Att åka ifrån vårt älskade hem…

Kanske är det så här för de flesta. Kanske är jag inte alls speciellt ensam om detta vankelmod.

Men jag bestämmer mig för att njuta av dagarna på Masesgården, njuta av veckan. Snart nog är jag hemma igen.