Familj och vänner

Äntligen hemma

Det är en så skön känsla att komma hem. Att mötas av älskade familjen som kvällsfikar och hjälps åt med läxläsning. Att få lägga sig och sova i sin egen säng. Äntligen hemma.

Jag har varit på prästfortbildning i Sundsvall i två dygn. Två intensiva dygn med föreläsningar, seminarier, gudstjänster och möten med fina kollegor från hela vårt stift. Det är berikande och värdefullt. Jag har fått med mig många kloka ord och en hel del ny inspiration.

Men jag har en tendens att längta hem när jag är borta. Trots att jag verkligen är mån om att ”ta vara på dagen”, ”fånga ögonblicket” och ni vet allt det där, så bor i mig den där längtan hem.

Och nu är jag hemma med familjen omkring mig. Livet är liksom bäst då.

Familj och vänner

Mina kreativa vänner

Idag lämnade jag Åredalen med allt myller av människor och åkte österut. Jag tog mig till Krokom där mina fina vänner Maud Deckmar och Eva Alexandersson hade vernissage i den gamla lanthandeln. Tack gode Gud för alla mina kreativa vänner!

Jag passerade Åre där höstmarknaden pågick för fullt och det var folk och bilar och marknasstånd överallt! Helt fantastiskt med tanke på vädret – ordentligt kallt, blåsigt, regnigt. Men jag satt i bilvärmen med en kopp kaffe och lyssnade på radio, och snart var jag framme i Krokom.

På övervåningen i den gamla lanthandeln hängde Mauds och Evas tavlor. Jag gick runt ett första varv och bara tog in. Mauds bilder har ett viktigt tema. ”Ingen annan kan sjunga mina sånger”. ”Ingen annan kan styra mitt liv” och så vidare. Och min favorit, den som grep tag så det kändes ordentligt i hjärtat: ”Ingen annan kan öppna dörren till mitt hopp”

Evas bilder är målade med tusch och finurligt detaljrika. De berättar om hennes barndom och uppväxt och livet ständigt utomhus. De är var och en som små sagor, tavlor som en bara vill krypa in i och upptäcka mer av.

Maud och Eva var förstås på plats och berättade om sina konst sin kreativitet. Det var så fint att få träffa dem, det blir inte så ofta nu för tiden. Förut var vi med i samma skrivargrupp, ”Gloria Mundi”, men sedan jag flyttade till Duved kan jag inte vara med på samma sätt. Desto härligare att träffa dem idag och få ta del av all deras konstnärliga begåvning. Jag åkte därifrån fylld av inspiration och värme.

Har ni vägarna förbi Krokom, så gå in och se deras utställning. Den visas under hela oktober.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Åreskutan i höstskrud

Vi vandrade genom skogen, uppåt mot fjället, och tog in den krispiga luften och de sprakande färgerna. Hösten är verkligen en ljuvlig tid.

Jag hade haft en Musikgudstjänst i Åre gamla kyrka med makalös flöjtmusik av Max Thoursie. Jag var uppfylld av upplevelsen när jag kom hem. I köket stod älskade familjen och packade ner mat i ryggsäckar. ”Vi ska ge oss ut”, sa de. ”Vi ska ta vara på den här dagen.”

Så klart skulle vi det! Jag drog på mig vandringskläder och skönaste kängorna och vi satte oss i bilen och gav oss av. Vi åkte genom Åre, svängde av vid Åre Björnen, körde förbi Huså och ännu en bit till. Där parkerade vi och påbörjade vår vandring.

Jag hade kunnat ta hur många fantastiska bilder som helst, om jag bara hade kommit ihåg att ta med kameran. Det fick bli en och annan mobilbild i stället. Men grejen är att det ju aldrig går att fånga verkligheten med en kamera! Alldeles särskilt inte en krispig, färgsprakande dag som den här!

Vi kom upp möt höjderna, såg Suljätten (dit vandrade vi vid den här tiden för ett par år sedan), såg Skäckerfjällen, och såg Åreskutan i höstskrud. Det är skoj att uppleva Åreskutan en bit på avstånd och från ett annat håll än vanligt. (Här skrev jag om en tur upp på Skutan för ett år sedan.)

Vi satte oss på ett mossbeklätt klippblock och åt och drack kaffe och blickade ut över allt det vackra.

Vilken bra dag det blev! Hoppas DU har fina dagar i höstens tid!

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Skrivandet, Utomhuslivet

Skrivarknep och utflykt

När älskade dottern kom hem från skolan frågade jag om hon ville hänga med på en liten vandring och sedan äta middag utomhus. Det ville hon. I all enkelhet packade jag matsäck och så gav vi oss iväg.

Jag skrev i stort sett hela dagen i går. Började vid kl 6 och körde mina 45-minuterspass. Ni som gått mina skrivarkurser vet vad det betyder. Jag ställer en klocka på 45 minuter och skriver tills den ringer. Då tar jag en paus – äter frukost till exempel eller lägger i en tvätt eller vattnar blommorna – och sedan 45 minuters skrivande igen. Och igen och igen. På eftermiddagen tar jag en längre paus och ger mig ut och rör på kroppen.

Den här strukturen är rent nödvändig för mig – i annat fall skulle jag skriva utan uppehåll i timmar i sträck. Det skulle inte min kropp må bra av, säkert inte mitt psyke heller. Men jag blir så uppslukad av skrivandet, tid och rum upphör, en ringande klocka är nödvändig.

Så, när älskade dottern kom hem från skolan blev jag medveten om att eftermiddagssolen sken så fint och att jag längtade efter mer frisk luft. Så, vi gav oss av, hon och jag. Det är så galet vackert just nu med träd som så sakteliga börjar skifta i gult och rött.

Vi satte oss i gräset mitt i pisten och åt vår middag. Solen sken på oss och vi blickade ut över vidderna. En så liten, enkel utflykt som betyder så mycket.

Hoppas DU har det bra!

/Karin

 

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Upplevelser, Utomhuslivet

Sommarens sista dagar – och en tillbakablick…

Eva Dahlgren sjunger i mina lurar låten ”Det är sommarens sista dagar…” Så känns det i det strålande solskenet, men egentligen är det höst, för nu har vi gått in i september. Och jag, jag blickar tillbaka på en härlig sommar. Här är några glimtar:

Sommaren för vår del tjuvstartade på Gran Canaria i maj. Vi hade en härlig vecka med sol och bad och upplevelser och familjemys.

På nationaldagen kulade jag på Åre hembygdsgård. Åh, vad jag tycker om kulning! Urkraften, ursprunget, kvinnokraften. Jag var klädd i min hembygdsdräkt Hededräkten. Fin, va?

Som varje sommar har vi njutit av utsikten från vår gård i Duved. Kyrkan och Åreskutan. Vi tröttnar aldrig på den vyn.

Denna sommar hade jag också förmånen att ännu en gång få musicera tillsammans med fantastiska Tina Didriksson på cello. Jag inte bara sjöng… Jag kompade henne också på gitarr. Bara en sån sak! Det blev en härlig kväll med engagerad publik i Ängsmokyrkan i Torvalla.

Sedan följde två veckor av kursledarskap för kursen ”Skriv ditt liv”. Först på Åredalens folkhögskola och sedan på Masesgården. (Bilden är därifrån) Fantastiska veckor med möten med otroligt fina människor.

I juli var jag in och arbetade ett par veckor. Diverse olika arbetsguppgifter som utfördes i stekande värme. Och runt om i skogarna härjade bränderna. Också i Duved kände vi av brandröken. Så tacksam för alla dem som var ute och jobbade! Både de som ingår i räddningstjänsten, men också alla de frivilliga! Det är stort att se!

Vi har förstås också tillbringat en del tid vid vår stuga vid en sjö. Ljuvliga dagar med en massa jobb med renovering och annat, men också med sol, bad och grillkvällar.

Jag älskar att fylla år! Har alltid gjort! Jag är lycklig över att få finnas med ännu ett år. Min älskade familj ordnade en överraskning och tog mig med på en vandring i Åre Björnen. En vandring som ledde oss till SPA:et på Copperhill med efterföljande lunch. Så tacksam!

Och jag hittade ett motto som är som gjort för mig…

En kväll fann vi hällristningarna i Duved. Det var så stort! Läs gärna mer om den upplevelsen här!

Och så kom äntligen nytrycket av vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv”.

Åter igen, för kanske tolfte året i rad, gjorde vi en sommarkonsert i Hede kyrka, Eva-Britt och jag. Det är precis alltid lika roligt och lustfyllt! Jag hoppas vi för en förfrågan även nästa år.

Jag plockade ner en av mina största drömmar för att göra den till verklighet. Jag frågade min käre kusin som är snickare om han vill skapa en skrivarlya till mig. Det ville han! Så nu inreder jag inne i mitt huvud och längtar så tills den står här på gården och är redo att tas i bruk.

Under de sista dagarna innan skolan startade var vi på Öland. Jag tycker så mycket om den ön! Vänder gärna tillbaka.

Men nu är det sommarens sista dagar, eller snarare höstens första. September är här med mörka kvällar, kalla nätter, dimbeslöjade morgnar och krispiga dagar. Jag välkomnar hösten.

Familj och vänner, Livet, Upplevelser

En sensommarvecka på Öland

Vi har haft så otroligt fina dagar på Öland. Solen sken och värmde oss, vindarna var ljumma, havet glittrade och vi har skrattat mycket. En så skön avslutning på sommaren 2018.

Det är något med mig och havet

Jag är uppvuxen bland fjäll och skogar, men havet har alltid fascinerat mig mycket. Jag kan stå och bara betrakta vågorna som rullar in mot land och tiden upphör. Tänker ofta på Marie Fredrikssons låt från 80-talet någon gång:

Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan se på alla båtarna
som lägger till
Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan höra alla måsarna
och göra som jag vill

Och varje morgon innan solen värmt mitt tak
ska jag ligga där och lyssna
efter vågorna
Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan höra alla måsarna
och göra som jag vill

Borgholms slott och Solliden

En av dagarna drog vi iväg för att se Borgholms slott och Solliden. Vi har varit där förut, och det är fint att återvända. Särskilt förtjust är jag i historien kring Solliden. Det var vår kung Karl Gustafs farfars mor, drottning Viktoria, som lät bygga Solliden. Det stod färdigt 1906. Åh! Om en kunde glänta på dörren till den tiden och se hur det var när hon gjorde upp planerna för husen och parkerna. Hur som helst är det mycket vackert med fantastisk blomsterprakt.

Ännu mer inspiration till min skrivarlya

Utanför Solliden finns en del butiker och caféer, och nu hittade jag också en magiskt vacker liten ateljé. En konstnär vid namn Maria Milton säljer sina alster i den gamla timrade stugan. Så vackert! Så inspirerande!

Alvaret på norra Öland

En kväll tog vi med oss middagsmat till Alvaret på norra Öland och åt vid havet. Det är något särskilt med Alvaret! Det karga, torra, steniga landskapet alldeles intill havet. Om det inte vore för havet, så liknar det Flatruet i Härjedalen. Allt det där karga och steniga… Jag undrar hur det är på Alvaret på hösten och vintern. Det blåser förmodligen kalla vindar över nejderna.

Ja, några glimtar från sensommar på Öland. Nu är vi hemma igen och det känns väldigt skönt.

Hoppas DU har det bra var du än är!

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Ullådalen i sensommarskrud

Det var regn i luften och svala vindar, men alldeles underbart att ta en tur till fjälls denna sensommarsöndag.

Vi är tillbaka hemma i Duved i några dagar, innan det bär av söderut. Det är så skönt att vara hemma! Att sova i sin egen säng, att pyssla om blommorna i krukorna på förstukvisten, att klippa gräsmattan, att läsa alla morgontidningar som hittills varit olästa.

Efter att vi ätit en sen frukost längtade jag så oerhört till fjälls! Så jag och älskade dottern och hunden gav oss av. Vi tog bilen till Ullådalen och vandrade iväg i ett landskap i sensommarskrud.

Gillis flög fram över tuvor och stenar, Ida-Maja gick långsamt och fotade allt hon såg. Hon har fått sitt livs första kamera och tycker det är så skoj att ta bilder. Och hon är duktig på det! Kolla gärna in hennes Instagram – idamajascamera.

Vi gick inte länge förrän det började regna. Då satte vi oss och åt vår matsäck och vände sedan tillbaka till bilen.

Vi var kalla och blöta när vi kom hem och jag hoppade in i bastun.

Skönt att vara hemma, som sagt.

Hoppas att Du har det bra där Du är!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden

Hälsningar från en svunnen tid – hällristningar i Duved

Jag lägger mina händer mot stenhällen, stryker försiktigt över den inhuggna bilden, tänker att jag rör vid ett 5000 år gammalt konstverk, en hälsning från en svunnen tid.

Sent om kvällen går vi ut, när hettan har lagt sig en aning, och vi skrattar och säger att det är rätt skönt med lite svalare vindar. Vi börjar gå ner mot Indalsälven, och vidare bort längs vattnet.

Vi har länge hört talas om hällristningarna som ska finnas i närheten av järnvägsbron, men att de ska vara så svåra att hitta. Nu, när det är så lågt vatten, ska det dock vara lite lättare att få syn på dem.

Det är älskade dottern som får syn på dem först och blir ivrig och uppspelt. Jag är först lite mer tveksam – kan det verkligen vara rätt? Är det verkligen en inristad älg på stenhällen? Efter en stund vänjer sig ögonen och då blir det hur tydligt som helst – vi har funnit hällristningarna!

Det känns en smula högtidligt. Tänk att här levde människor för runt 5 000 år sedan, och de har gett en hälsning till oss med den här bilden av älgen! Det är rätt hisnande! Vilka var de? Hur levde de sitt liv här? Om jag ändå fick glänta på dörren till deras värld och få en glimt av deras liv, deras vardag, deras mödor och deras glädje. Hur hade de det?

Och nu lever vi här, bara några hundra meter från dessa hällristningar. Nu möts deras och våra liv på ett förunderligt sätt.

Vi är så glada över den här upptäckten.

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Sjöstugan och återhämtningen

Det blev en fin vecka på Masesgården med kursen ”Skriv ditt liv”. Att få vara på den fantastiska platsen, att få möta alla kursdeltagare från olika håll i landet, att få ta del av starka och berörande berättelser – det är en ynnest. När kursen sedan var slut var det oerhört skönt att landa på vår plats på jorden för en veckas semester.

Kanske den bästa formen av semester, om någon frågar mig. Tidiga morgnar vid sjön med kaffekoppen i handen. Vågskvalp och fågelsång och solsken. Dagar av pyssel och arbete i och kring stugan. Men också tid för stunder i solstolen, för träning, för utflykter, för häng med goa familjemedlemmar. Och för skrivande. Kan liksom inte låta bli även om en har semester… Kvällar av grillning vid sjön, bad, bastu, bokläsning…

Det var vemodigt att lämna vår plats på jorden, men vi insåg när vi kom hem att vi ju har ytterligare platser som är just ”vår plats på jorden”. Till exempel här hemma i Duved! Det var så skönt att komma hem! Att få packa upp och tvätta kläder, klippa gräsmattan och pyssla om blommorna… Och igår kväll åkte vi till Gevsjön och badade. Det var varmt i vattnet och vi badade och simmade precis i solnedgången. Rent magiskt!

Idag har jag arbetat. Det går bra, det också.

Hoppas att DU har sköna sommardagar!

/Karin

 

 

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Skrivandet

Och ännu har sommaren bara precis börjat

På matrumsbordet står rosorna som älskade dottern fick igår på skolavslutningsdagen. Ute på altanen sitter jag och dricker kaffe i morgonsolen. Det är ljuvlig sommar och jag slås av insikten: Den har precis bara börjat, sommaren.

Det känns inte riktigt så efter den fantastiska vår och försommar som vi haft. Sommaren har liksom redan hållit på så länge. Det känns snarare som om vi är på väg mot höst. Men ännu är vi bara i mitten av juni, ännu ligger allt det härliga framför oss.

Jag gläds åt nuet och jag ser fram emot veckorna som väntar. Jag ser fram emot lediga dagar med familjen, långmorgnar med kaffe och morgontidning, dagar av sol och bad och bokläsning, grillmiddagar, solnedgångskvällar.

Jag ser fram emot att leda kursen Skriv ditt liv på Åredalens folkhögskola och på Masesgårdens hälsohem, läs mer här och här. Jag ser fram emot att skriva vidare på mitt manus.

Och jag ser fram emot att tillbringa dagar vid vår sjöstuga. Den har jag skrivit om många gånger, t ex här.

Idag har älskade dottern sovmorgon, väl förunnat efter ett långt skolår, och vi ska inte uträtta allt för mycket. Bara glädjas åt att sommaren är här och att den bara precis har börjat.

Jag önskar dig en fin sommardag!

/Karin