Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Skrivandet

Och ännu har sommaren bara precis börjat

På matrumsbordet står rosorna som älskade dottern fick igår på skolavslutningsdagen. Ute på altanen sitter jag och dricker kaffe i morgonsolen. Det är ljuvlig sommar och jag slås av insikten: Den har precis bara börjat, sommaren.

Det känns inte riktigt så efter den fantastiska vår och försommar som vi haft. Sommaren har liksom redan hållit på så länge. Det känns snarare som om vi är på väg mot höst. Men ännu är vi bara i mitten av juni, ännu ligger allt det härliga framför oss.

Jag gläds åt nuet och jag ser fram emot veckorna som väntar. Jag ser fram emot lediga dagar med familjen, långmorgnar med kaffe och morgontidning, dagar av sol och bad och bokläsning, grillmiddagar, solnedgångskvällar.

Jag ser fram emot att leda kursen Skriv ditt liv på Åredalens folkhögskola och på Masesgårdens hälsohem, läs mer här och här. Jag ser fram emot att skriva vidare på mitt manus.

Och jag ser fram emot att tillbringa dagar vid vår sjöstuga. Den har jag skrivit om många gånger, t ex här.

Idag har älskade dottern sovmorgon, väl förunnat efter ett långt skolår, och vi ska inte uträtta allt för mycket. Bara glädjas åt att sommaren är här och att den bara precis har börjat.

Jag önskar dig en fin sommardag!

/Karin

Familj och vänner, Livet, Livet med hund, Röra på kroppen, Skrivandet, Utomhuslivet

Skriver på min bok i solen

I fredags åkte älskade familjen till Tänndalen, och jag och Gillis blev kvar här hemma. Jag har hunnit med mycket under dagarna, och framför allt har jag suttit i solen och skrivit på mitt bokmanus. Hur härligt som helst.

Det är något jag innerligt kan längta efter under vinterns mörker och kyla – att sitta ute i solen och skriva. Att ta med datorn och skrivböcker och kaffekoppen ut och känna solen mot ansiktet och ljumma vindar i håret. Och höra fågelsången. Den här helgen har jag fått ha det precis så.

Nog gör det något med kreativiteten att sitta utomhus och skapa. Det blir ett annat flöde. Jag jobbar på med ett nytt bokmanus. Det är på många sätt en drabbande berättelse som bitvis gör ont att skriva, och samtidigt är det så lustfyllt. Jag tycker om att vistas i den miljö jag skapat, jag tycker om personerna som befolkar min historia.

Förutom att skriva har jag den här helgen klippt gräsmattan och lyssnat på boken ”Silvervägen” i lurarna (den kan rekommenderas, en väldigt bra bok med ett härligt språk); målat förstukvisten och fixat med blommorna där, tagit många och långa promenader med Gillis, vilat, bakat en rabarberpaj av våra egna rabarber, haft besök av fina vänner och suttit ute i trädgården och ätit lunch och pratat, haft gudstjänsten i Duveds kapell och predikat kring Ainbusks gripande låt ”Min Gud”.

Det har varit en himla bra helg! Idag fortsätter jag att skriva.

Jag önskar dig en fin vecka!

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser

St Lucia på Gran Canaria – en dag bland bergen

Vi hyrde bil en dag under vår vecka på Gran Canaria. Vi ville upp bland bergen, vi ville se mer av ön. Det blev en hisnande bilfärd längs branta, slingriga bergsvägar.

Vi åkte genom öken- och bergslandskap, genom frodiga skogspartier och genom små gulliga byar där husen klättrade upp längs bergsväggarna. I några av byarna stannade vi och såg oss om. En sådan by var St Lucia som ligger i den övre delen av den bördiga palmdalen Santa Lucía de Tirajana.

I Santa Lucía byggdes det första kapellet till Santa Lucías ära, under andra hälften av 1500-talet. 1761 revs kapellet på grund av att det var i så dåligt skick, och ett nytt kapell byggdes. Det nya kapellet blev färdigt samma år, men höll inte så länge, och revs även det så småningom. 1788 flyttades helgonbilden av Santa Lucía till huvudaltaret i ytterligare ett nytt kapell, som revs även det. Det tredje kapellet ersattes först 1905 av den nuvarande Santa Lucía kyrkan. Den ligger på en höjd mitt i byn.

Utanför kyrkan står statyn av Lucia och hennes stjärngosse.

Det finns många statyer i den lilla byn, och de allra flesta är avbildade kvinnor. Bland annat betraktade jag länge en staty med namnet La Matriarch. Men statyn på den här bilden blev jag alldeles särskilt förtjust i. Den heter Homenaje a la Mujer Rural. Någon som kan spanska och kan berätta för mig vad det betyder? Är hon också en bild av  Lucia eller är hon någon helt annan? Visst är hon fin?

Den här byn fascinerade mig mycket. Jag hade kunnat stanna länge och bara gått omkring och betraktat. Vad är det med den här lilla bergsbyn och de starka kvinnorna? Jag söker på nätet men finner inga svar. Någon av er som vet?

Här vilar vi våra trötta ben på torget i St Lucia, jag och älskade dottern.

I en annan by fann vi en så fin liten mexikansk restaurang. Vi beställde tacos och det var utan tvekan den godaste tacos jag någonsin ätit. Så där satt vi i solen och åt den makalöst goda maten som dessutom serverades på tegelpannor. Det blev en väldigt fin upplevelse.

/Karin

Familj och vänner, Röra på kroppen, Skapandet, Upplevelser

Gran Canaria – och återfunnen inspiration

Vi reste till Gran Canaria, jag och älskade familjen, till det lilla samhället San Agustin på öns sydkust. Hit har svenskar rest på solsemester sedan början av 60-talet, och det är väldigt begripligt – här finns allt en kan önska för en avkopplande ledighet.

Det var i vintras när mörkret var som mest kompakt och kylan var bitande som jag längtade så oerhört efter värmen och solen. Och trots att jag bestämt mig för att inte åka flyg mer, för klimatets skull, så övertygade jag familjen om att vi verkligen behövde en resa. Så vi bokade en resa i maj, för vi sa att maj i Duved alltid är en kall och regnig och blåsig månad. Dock inte maj 2018. Då var det högsommarvärme i Västjämtland… Men vi satte oss förstås på flyget ändå och gav oss av.

Jag är så oerhört glad för det! Vi fick så fina dagar tillsammans med skratt och prat, sol och bad, träning och vila. Och vi fick uppleva saker tillsammans och upptäcka nya platser.

Och sådant gör något med mig. Det är som om jag ruskas om en aning, en mild omruskning. Att vila, läsa böcker, se nya platser och springa längs havet i vattenbrynet gör att jag på något förunderligt vis öppnas. Nya tankar kommer, kreativitet föds och ny inspiration letar sig in. Det spirar inom mig.

En behöver förstås inte sätta sig på flyget och åka till Gran Canaria för att uppleva ny inspiration, men jag tror att miljöombytet är betydelsefullt. Att för några dagar se något annat, få andra intryck än de vanliga som finns hemma i vardagen. Allt sådant kan en finna några kilometer bort från hemma, en behöver inte åka långt.

Men den här gången blev det Gran Canaria för vår del, och jag är tacksam över det. Men nu är det enormt skönt att vara hemma i snålblåsten. Påfylld med ny inspiration.

Hoppas du har det bra i försommarens tid!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Musiken, Skapandet, Skrivandet, Utomhuslivet

Nu tar jag en paus

Det har varit mycket under en längre tid, och nu är jag rätt trött. Så jag har bestämt mig för att ta en paus från bloggandet. Och jag tror också jag pausar från facebook och instagram. För ska jag kunna bära mina drömmar måste jag ge mig själv utrymme, tid och tystnad.

Jag älskar bilden som min fina vän Maud målat. Jag älskar färgerna och de kloka orden.

Ingen annan kan bära mina drömmar.

Och jag har så många drömmar, det finns så mycket jag vill göra, men jag behöver stanna upp och känna efter. Jag ska göra det nu. Så jag säger nej tack till nya förfrågningar om t ex föreläsningar och sånguppdrag. Men jag kommer att genomföra sådant som jag är inbokad på sedan tidigare. Det är mycket som är roligt framöver.

Men mest av allt vill jag…

  •  vara med älskade familjen
  • fokusera på att återfå orken
  • vara utomhus i sommartiden och röra på kroppen
  • vila
  • läsa böcker
  • baka
  • pyssla på gården
  • måla tavlor med mycket gult
  • känna solen mot kroppen
  • bada
  • leva sommarliv
  • rekreera

Dessutom har jag ett nytt manus på gång som behöver tid och uppmärksamhet.

Så, jag tar en paus från bloggen nu. Tack alla ni som följer mig. Hoppas ni vill fortsätta följa mig när jag är tillbaka! Njut av sommaren när den kommer! Lev väl!

Ingen annan kan bära dina drömmar.

Kram från Karin

Familj och vänner, Skrivandet, Upplevelser

Minnen från Gotland

Nu ser jag i mina flöden att årets Gotlands kyrkvecka pågår för fullt. Och jag blir fylld av minnen! För två år sedan var jag där mitt i vackra, vackra gotlandsvåren.

Jag åkte till Gotland med älskade maken och vi fick så härliga dagar där. Jag var där för att föreläsa om min bok ”Du ritar i sanden” i samband med kyrkveckan. Det kändes ärofyllt och roligt.

Dessutom fick vi njuta av våren och ön. Vi kom då från en kallblåsig och grå fjällvärld och kom till grönska och blomning. Det var helt fantastiskt!

Och nu när jag tittar ut genom fönstret ser jag samma gråhet och bara längtar efter våren! Längtar efter grönskan! Längtar till Gotland! Jag hoppas jag får anledning att åka dit igen snart!

Här kan ni läsa mer om de dagarna. Och här.

Hoppas ni har det bra!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Röra på kroppen, Skrivandet

Valborgsmässoafton

Och solen sken och himlen var blå och vi var helt lediga. Vilken skön Valborgsmässoafton det blev.

Vi sover med öppet fönster, och nu i vårens tid väcks man av en otrolig fågelsång. Det är så härligt. Jag steg upp vid sju, drack en kopp kaffe och tog sedan en powerwalk västerut längs gamla byvägen. När jag kom hem drog älskade maken på sig skidkläderna för en skatetur i Ullådalen. När han kom hem glittrande hans ögon och han sa att det var vinterns bästa skidtur.

Jag var ute på gården en stund. Det är förunderligt, men det börjar spira och gro i rabatterna, samtidigt som snön fortfarande ligger i drivor över gräsmattan. Det är liksom allt på en och samma gång nu. Jag plockade vissna grenar och kvistar och försökte underlätta så mycket jag kunde för detta spirande.

Älskade dottern och jag höll till en stund på altanen. Solade, jag drack kaffe, vi chillade med älskade hunden, och vi planterade. Det är så mycket vårkänslor i mig – jag bara längtar efter blommor och grönska!

Men den tiden kommer. Många av er har den redan, ni som bor på Gotland till exempel…

På eftermiddagen åkte vi in till Åre på ett träningspass. Extremt jobbigt men väldigt kul! När kvällen kom var det majbrasa här i Duved, älskade maken var där och jobbade, och jag tog bara en kort sväng förbi. Elden brann, kören sjöng sina vårsånger och mycket folk hade samlats. I stället gick jag hem och vi såg en film tillsammans, dottern och jag, innan det var dags att sova.

Ja, det var en skön dag. Idag är det betydligt kallare med snö i luften. Jag ska ta tåget till Östersund för att träffa en fin, fin vän och för ett bokplaneringsmöte med andra fina vänner. Jag återkommer om det!

Önskar er en härlig första maj!

/Karin

Familj och vänner, Röra på kroppen

Sats, Holiday Club, Åre

Jag har blivit en gymtjej. Det hade jag aldrig någonsin kunnat tro! Men nu är jag på Sats på Holiday Club i Åre en gång i veckan. Och gillar det mycket!

Jag har en krånglande rygg, och har haft det sedan jag var 20 år. Då arbetade jag inom vården om somrarna, och hade inte fått någon som helst utbildning i hur man hjälper en gammal människa upp ur sängen, utan att skada sin rygg. Så en dag small det till och jag fick galet ont! I ett års tid hade jag svåra smärtor och man konstaterade att jag hade fått diskbråck. Jag opererades i juni 1993, och blev helt bra då, men sedan har ryggen krånglat från och till genom åren.

Jag har sett till att ständigt röra på mig, att försöka hålla mig stark och någorlunda smidig, men emellanåt har det inte fungerat och jag har fått ont.

Sjukgymnaster har genom åren uppmanat mig att gå på gym, att jag behöver gå på gym, att min rygg skulle må så mycket bättre om jag gick på gym, men jag har sagt tvärt nej! För att…

  • man inte kan gå inomhus och träna när man har en så fantastiskt vacker utomhusmiljö utanför knuten
  • det är så vansinnigt tråkigt att träna i maskiner
  • det är så hemska lokaler, trånga utrymmen i en mörk källare

För att, för att…

Så, ingen har lyckats få mig att gå på gym. Förrän denna vinter… För nu såg älskade dottern på mig med sina vackra ögon och sa: ”Mamma, vill du börja gå på gym med mig?”

Och jag sa ja i samma ögonblick! Och jag gick och köpte svindyrt gymkort omedelbart! Och har inte ångrat det en endaste gång! För under de här sju veckorna som vi har varit på gymmet, älskade dottern och jag, har jag hittat så många fördelar. Till exempel att…

  • gymmet på Holiday Club är ljust och fräscht med magisk utsikt över Åresjön och fjällen
  • vi har haft en PT som hjälpt oss hitta de övningar som är de allra bästa utifrån våra förutsättningar
  • jag tränar andra muskler än de jag tränar vid t ex skidåkning
  • det bara tar en timme och sedan kan man gå ut i vackra utomhusmiljön om man vill det

Men det allra, allra bästa är att

  • få träna tillsammans med älskade dottern!
  • kämpa och svettas sida vid sida.
  • småprata och skratta
  • stanna kvar och bada i äventyrsbadet efteråt

Så, jag har blivit en gymtjej och kan konstatera att livet är fyllt av överraskningar!

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Och snart är det sommar igen…

Nu smälter snön bort. Ena dagen för att solen värmer, andra dagen för att regnet slår mot backen. Det hinner sällan vara någon riktig vår här – vinter övergår i vårvinter, vårvinter i sommar.

När någon konstaterade att vintersäsongen nu är slut och att liftarna stänger kunde jag inte riktigt ta in det. Vintern har gått så fort! Har jag hunnit med allt jag längtade till när vintern skulle komma? Alla skidturer jag ville göra, alla gnistrande vinterpromenader, alla sparkturer…

Jo, nog har jag hunnit med mycket, jag inser det när jag tänker efter. Skidsäsongen för vår del började ju redan i november när vi tog en skidtur i Vålådalen. Sedan har jag åkt en hel del i Björnen, som den här magiska morgonen i min ensamhet och förstås i Ullådalen. Och många härliga promenader med Gillis har det blivit.

Det har varit en fantastisk vinter med massor av snö och gnistrande kyla, men nu känner jag att jag längtar till sommaren. Perioden som kommer nu här i fjällvärlden är rätt så grå, beige och brun… Jag längtar efter värme, sol och bad. Och jag tänker tillbaka på förra sommaren, inte minst på de fina dagarna i Stockholm med min mamma och min dotter. T-shirtväder, mat på soliga uteserveringar, och strosande i storstan. Så mysigt!

Snart ligger en ny sommar precis framför oss! Det är fint att få längta.

Berättandet, Drottningen af Åre, Familj och vänner

Dagar i Härjedalen

Jag har tillbringat några fina dagar i Härjedalen. Först hos mina föräldrar i Hede, och sedan hos min yngste bror med familj i Funäsdalen. Det är något visst med Härjedalen, det är bara så.

Sköna dagar i Hede med sovmorgnar, kaffestund om morgonen, tid med mamma och pappa, promenader i vårsolen, fika på byns café, tid med svärföräldrar och kompisar, tid med faster och moster… Intensivt och späckat schema på ett sätt, men också lugnt och skönt. Så som det alltid är att komma hem till Hede.

Sedan ett dygn i Funäsdalen. Middag och mys med goa familjen där, besök i Bruksvallarna för att se det fantastiska hus min bror och hans kollega bygger, promenad och kik i butiker, hämta älskade brörsdöttrarna på förskola och skola, fika och småprat…

Och så min bokpresentation av Drottningen af ÅreFjällmuseet. Det blev så bra! Det kom så mycket folk! Det var en så aktiv och engagerad publik. Jätteskoj!

Nu är jag hemma igen. Hemma hos älskade familjen. Nu ska vi se Let´s dance, och sedan ser jag fram emot en skön hemmahelg. Vi hade tänkt att åka skidor till Stendalsstugan, men det tycks bli riktigt oväder. Så, vi håller oss hemma.

Jag önskar er en fin helg!

/Karin

Min bror och mina brorsdöttrar på balkongen till det hus som precis nu byggs. Det blir så himla fint!

Tänk att ha den här utsikten när en vaknar om morgonen. Lyckliga de som blir ägare till det huset!