Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Ullådalen i sensommarskrud

Det var regn i luften och svala vindar, men alldeles underbart att ta en tur till fjälls denna sensommarsöndag.

Vi är tillbaka hemma i Duved i några dagar, innan det bär av söderut. Det är så skönt att vara hemma! Att sova i sin egen säng, att pyssla om blommorna i krukorna på förstukvisten, att klippa gräsmattan, att läsa alla morgontidningar som hittills varit olästa.

Efter att vi ätit en sen frukost längtade jag så oerhört till fjälls! Så jag och älskade dottern och hunden gav oss av. Vi tog bilen till Ullådalen och vandrade iväg i ett landskap i sensommarskrud.

Gillis flög fram över tuvor och stenar, Ida-Maja gick långsamt och fotade allt hon såg. Hon har fått sitt livs första kamera och tycker det är så skoj att ta bilder. Och hon är duktig på det! Kolla gärna in hennes Instagram – idamajascamera.

Vi gick inte länge förrän det började regna. Då satte vi oss och åt vår matsäck och vände sedan tillbaka till bilen.

Vi var kalla och blöta när vi kom hem och jag hoppade in i bastun.

Skönt att vara hemma, som sagt.

Hoppas att Du har det bra där Du är!

/Karin

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Två sommarveckor i ett prästliv

I bland tänker jag: Att vara präst är att leva ett helt liv på en enda dag. För så mycket kan hända. Omtumlande och starka möten, närheten till livet och till döden, varierande uppgifter som ska utföras.

Nu har jag arbetat i två veckor efter min första semester, och idag börjar andra delen av ledigheten. Och de här två veckorna då jag varit i tjänst har varit så fina.

Jag har klivit upp tidigt och gått morgonpromenad med Gillis. Det bor ett lugn i byn dessa morgnar, även om jag möter många som kommer från tåget och kånkar på sina tunga ryggsäckar, på väg mot fjällvandring här i våra fjäll.

Jag har cyklat till jobbet i morgonsol och tänkt att jag måste minnas det här när vi är mitt i vintern och allt är mörkt och isande kallt. På kontoret har det också varit lugnt. Många av medarbetarna är förstås på semester. Det blir en annan sorts stillhet i allt när det är sommar. Inte stillhet som i lite att göra, utan mer den stillhet som föds när en inte har samma rutiner som under terminerna.

Jag har under dessa veckor suttit i samtal inför dop, vigslar och begravning. Sådana möten är så oerhört betydelsefulla! Tänk att få sitta vid folks köksbord och dela tankar kring livet och döden, kring hoppet och kring Gud.

Jag har hållit i en resa för fyrtio församlingsbor i pastoratet. Vi åkte till Hovermos gårdsmuseum och tittade – rekommenderas varmt! – och åt lunch på Strömbacka kvarn. Väldigt god mat och fin service! Innan vi reste hemåt besökte vi Hackås gamla kyrka och drack eftermiddagskaffe på Himmelriket. Kan också rekommenderas!

Tillsammans med prästkollegor i pastoratet har jag suttit ner och pratat och planerat. Det är gott att få dela tankar emellanåt.

Jag har haft kvällsmässa i Åre gamla kyrka. Den första torsdagen kallade vi mässan ”Andrum i pilgrimsanda” och varvade psalmer, Bibeltexter och solosånger (av vår begåvade kyrkomusiker Liselotte) kring temat Pilgrim.

Den andra torsdagen kallade vi mässan ”Andrum i Dag Hammarskjölds spår” och använde oss av flera av texterna ur hans ”Vägmärken”. Det kändes väldigt bra!

Jag har hållit i en begravning av en församlingsbo som vi kommer att sakna. En begravning med fantastiskt vacker musik av skickliga folkmusiker.

I onsdags hade jag gudstjänst på vårt äldreboende och vi sjöng älskade sommarpsalmer tillsammans. Och åt jordgubbstårta till kyrkkaffet.

I går åkte jag till Stiklestad i Norge tillsammans med ett gäng härliga församlingsbor. Där fick vi vara med och fira den traditionsenliga Olsokmässan, till åminnelse av den helige Olavs dödsdag 29 juli. Det blev en så fantastisk gudstjänst! Med en manskör som sjöng så taket nästan lyfte, med Nidaros biskop som höll en levande och upplyftande predikan, och sjöng de liturgiska partierna så makalöst fint, med en varm och härlig stämning. Själv var jag med och gick i processionen och läste en av Bibeltexterna. Det kändes så fint att vara med.

Jag uppskattar mycket våra norska kollegor och tycker om det samarbete vi har över gränsen.

Kvällarna har varit ljusa och varma och vi har varit utomhus mycket. Bland annat har vi flera gånger åkt till Gevsjön och badat. Denna sommar kan jag sitta på altanen om kvällen och läsa min bok och det är varma vindar men inga mygg. Absolut inga mygg.

Ja, två väldigt fina arbetsveckor är till ända, och jag har gått på semester. Och solen fortsätter lysa över oss.

Hoppas DU har det bra i värmen!

/Karin

(Bilden är från Undersåkers kyrka då jag höll en betraktelse i samband med Undersåkerskörens sommarkonsert för några veckor sedan. Foto: Sven-Erik Jönsson)

 

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden

Hälsningar från en svunnen tid – hällristningar i Duved

Jag lägger mina händer mot stenhällen, stryker försiktigt över den inhuggna bilden, tänker att jag rör vid ett 5000 år gammalt konstverk, en hälsning från en svunnen tid.

Sent om kvällen går vi ut, när hettan har lagt sig en aning, och vi skrattar och säger att det är rätt skönt med lite svalare vindar. Vi börjar gå ner mot Indalsälven, och vidare bort längs vattnet.

Vi har länge hört talas om hällristningarna som ska finnas i närheten av järnvägsbron, men att de ska vara så svåra att hitta. Nu, när det är så lågt vatten, ska det dock vara lite lättare att få syn på dem.

Det är älskade dottern som får syn på dem först och blir ivrig och uppspelt. Jag är först lite mer tveksam – kan det verkligen vara rätt? Är det verkligen en inristad älg på stenhällen? Efter en stund vänjer sig ögonen och då blir det hur tydligt som helst – vi har funnit hällristningarna!

Det känns en smula högtidligt. Tänk att här levde människor för runt 5 000 år sedan, och de har gett en hälsning till oss med den här bilden av älgen! Det är rätt hisnande! Vilka var de? Hur levde de sitt liv här? Om jag ändå fick glänta på dörren till deras värld och få en glimt av deras liv, deras vardag, deras mödor och deras glädje. Hur hade de det?

Och nu lever vi här, bara några hundra meter från dessa hällristningar. Nu möts deras och våra liv på ett förunderligt sätt.

Vi är så glada över den här upptäckten.

Drottningen af Åre, Livet i fjällvärlden

Drottningen af Åre tillbaka på Åregården

För några dagar sedan hade jag ett riktigt roligt uppdrag. Jag var tillfrågad av Skistar att berätta om fröken Kristina Hansson, Drottningen af Åre, för de nya säsongsanställda i Åredalen. Det gjorde jag på Hotell Åregården, hotellet som fröken Kristina en gång i tiden lät bygga.

Jag gläds över att Skistar ser en poäng med att de nyanställda, som kommer från när och fjärran. ska få en inblick i Åres historia. Åre är ju så mycket mer än den många gånger ytliga bilden som ofta målas upp. Åre har en rik och mångfacetterad historia.

Så, den här dagen fick Skistarmedarbetarna bli guidade i Åre gamla kyrka, stenkyrkan från 1100-talet, besöka den anrika Benamsgården, åka upp med Bergbanan, som byggdes i början av 1900-talet, och träffa ”Drottningen af Åre” på Åregården.

Jag var klädd i min ”Kristinautstyrsel” och gick in i rollen som fröken Hansson. Sådant är verkligen så lustfyllt! Jag berättade om den första gången jag steg av tåget i Åre i april 1894, om min tid i Benamsgården, om mötet med Sebast Lenoir, om marken jag köpte för att låta bygga mitt hotell, om invigningen av mitt Hotell Åreskutan i september 1895. Jag berättade om min kamp, om kritiken mot mig, om glöden inom mig som ändå fick mig att fortsätta kämpa.

Det blev uppskattat. Många kom fram efteråt och ville veta mer och ville köpa min bok. Det känns så fint att få vara med och väcka nyfikenheten på Åres historia och på ”min drottning”.

Betraktelser, Livet i fjällvärlden

Åre by om sommaren

Vi åkte in till Åre i lördags och gladdes åt den första sommarlovsdagen. Vi strosade genom byn i solskenet. Åre om sommaren är något alldeles extra.

Vi promenerade bygatan fram. Caféer och restauranger med dörrarna på vid gavel och matgäster på uteserveringarna. Klädbutiker, inredningsbutiker och vildmarksbutiker i en enda skön blandning. Nya hus sida vid sida med det gamla Åres hus. Nya hotell samsas med hotell byggda i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet. Åre gamla kyrka, som började byggas på 1100-talet, står stadigt i en föränderlig bygd.

Ett myller av människor. Några strosade, liksom vi, andra kom på downhillcykel på väg mot äventyrliga åk på Åreskutan, några vandrade med gigantiska ryggsäckar med fjällen i sikte.

Och vi, vi satte oss på en av uteserveringarna och njöt av en latte och en surdegsbaguette. Det var det relativt nyöppnade stället ”Krus” som vi besökte för första gången. Det blir fler gånger.

Om du inte har varit i Åre om sommaren – kom! Jag lovar att det blir en upplevelse.

/Karin

Det anrika Sporthotellet, från början av 1900-talet.

Älskade dottern utanför en av alla klädbutiker med friluftslivsinriktning.

Nybyggda hus väster om Åre torg.

Fantastiskt fikabröd på Krus. Nästa gång ska jag prova deras bullar.

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Att få åka till Kall

Under den här terminen hjälper jag då och då till i grannförsamlingarna Undersåker och Kall. Så, igår hade jag förmånen att resa i ett vidunderligt vackert landskap för att komma till Kalls kyrka och fira gudstjänst.

Jag kan verkligen älska att köra bil när vägarna är bara och våren växer fram utanför bilrutorna. Så var det igår. Jag lyssnade på musik på hög volym och betraktade den flammiga Åreskutan och Nordhallsfjället, Kallsjön i islossningstid och de karga bruna lägdorna, som bara väntar på att få börja grönska.

Kalls kyrka ligger verkligen oerhört vackert med utsikten över sjön och fjällen. Även en gråtung kväll som denna, så var det bedövande vackert. Vi firade mässa och jag predikade kring Jesus ord om att aldrig ge upp och att alltid be. Och att tänka på innebörden i ordet HOPE – Hold On Pain Ends.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Och snart är det sommar igen…

Nu smälter snön bort. Ena dagen för att solen värmer, andra dagen för att regnet slår mot backen. Det hinner sällan vara någon riktig vår här – vinter övergår i vårvinter, vårvinter i sommar.

När någon konstaterade att vintersäsongen nu är slut och att liftarna stänger kunde jag inte riktigt ta in det. Vintern har gått så fort! Har jag hunnit med allt jag längtade till när vintern skulle komma? Alla skidturer jag ville göra, alla gnistrande vinterpromenader, alla sparkturer…

Jo, nog har jag hunnit med mycket, jag inser det när jag tänker efter. Skidsäsongen för vår del började ju redan i november när vi tog en skidtur i Vålådalen. Sedan har jag åkt en hel del i Björnen, som den här magiska morgonen i min ensamhet och förstås i Ullådalen. Och många härliga promenader med Gillis har det blivit.

Det har varit en fantastisk vinter med massor av snö och gnistrande kyla, men nu känner jag att jag längtar till sommaren. Perioden som kommer nu här i fjällvärlden är rätt så grå, beige och brun… Jag längtar efter värme, sol och bad. Och jag tänker tillbaka på förra sommaren, inte minst på de fina dagarna i Stockholm med min mamma och min dotter. T-shirtväder, mat på soliga uteserveringar, och strosande i storstan. Så mysigt!

Snart ligger en ny sommar precis framför oss! Det är fint att få längta.

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund

Vår hos oss i Åredalen

Vår kan innebära knoppning och blomning, sopade asfaltsgator och eldning i trädgårdarna. Vår kan också innebära gnistrande skidspår, solsken och blåhimmel. Så är det när det är vår hos oss i Åredalen.

Idag var det en så härlig dag på vår skidtur i Ullådalen att älskade dottern sa med glitter i ögonen: ”Jag älskar våren!”

Jag kan bara hålla med! Den här tiden är verkligen ett av svaren på varför vi bor här i fjällvärlden. De där skidspåren, solen som värmer som om det vore sommar, solgropen och varma chokladen med ostmackan, doften av solskyddskräm, de nödvändiga solglasögonen, doften av korvgrillning någonstans ifrån, takdroppet, fågelsången, ljuset…

Det är en tid att längta efter under hela resten av året. Och nu är den här! Nu är tid att njuta och ta vara på.

Härliga Ullådalen. Det är fortfarande mycket folk här, men inte alls som under högsäsongen.

Lycklig dotter som skejtar fram längs spåren.

Lycklig make och hund. I sitt sannaste element, båda två.

En paus för att dricka vatten, hämta andan och vända ansiktet mot solen och vara i tystnaden.

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Att vara kyrka bland fjällen

Härom dagen, när jag promenerade längs skoterspåren, och kikade efter en framtida plats för en gudstjänst, tänkte jag på ynnesten i att få vara präst just här. Att få vara en del av kyrkan bland fjällen.

Jag har fått fira gudstjänst på enormt vackra platser! Jag har fått ha en hel rad friluftsgudstjänster och vigselgudstjänster på fjälltoppar och vid sjöar. Stunder som jag bär med mig i mitt hjärta.

Som gudstjänsten  i vackra Kallrör på annandag påsk.

Som vigselgudstjänsterna jag haft, både sommar och vinter, ute på helikopterplattan på Copperhill.

Som gudstjänsterna i magiska Bunnerviken.

Jag älskar våra kyrkorum, men jag är också väldigt glad i att få använda utomhusmiljön som ett kyrkorum. Utomhus finns de vackraste altartavlorna.

Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Magisk kväll i Ullådalen

Det hände som alltid händer när jag ska skriva ”en liten stund”. Jag kan inte sluta. Det är så roligt och så lustfyllt att timmarna bara flyger iväg. Så, den där skidturen jag hade planerat, den blev inte av förrän nu ikväll. Men vilken kväll! En magisk kväll i Ullådalen.

Huvudet var sprängfyllt med tankar och idéer, ord och formuleringar och jag behövde verkligen ut och lufta hela mitt tankesystem. Att vara i tystnaden, att låta kroppen arbeta, att njuta av vidderna.

Och precis så blev det. Det kändes som om jag var nästan helt ensam i hela fjällvärlden, så det enda ljud jag hörde var raspandet från skidorna mot spåret. Jag hade mycket kraft i kroppen i kväll. Jag tog i och åkte och stakade och hjärtat hamrade, men jag kände att jag orkade. Det är så härligt! Och kvällsljuset lyste upp fjälltoppar och skogar. Jag är så himla glad över de ljusa kvällarna! Så himla glad över vårens tid.

Det var så välgörande. Jag försökte släppa tankarna på mina karaktärer i manuset, släppa tankarna på skeenden och vändpunkter, och lyckades nästan. Det fanns stunder där i spåret då hjärnan var i vila.

Magiskt.