Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Hej första snön!

Efter lunch tog jag mig till Ullådalen för att få komma ut och andas in doften av snö. För nu är den här, första snön. Hej och välkommen!

Under höstterminen har jag sagt ja till att arbeta 75% som präst, eftersom vi just nu har personalundeskott. Jag gör det gärna, men är noga med att poängtera att det bara är under hösten, sedan ska jag gå tillbaka till mina 50%.

Det jag märker redan nu är att när jag jobbar 75% så blir det ofta mer än så. Det är svårare för mig att hålla mig till mina planerade timmar när jag jobbar 75 än när jag jobbar 50… Märkligt… Plötsligt är det svårt att ta ut det antal lediga dagar jag ska ta ut och det antal lediga timmar jag har rätt till.

Men jag försöker verkligen! För det sista jag vill är att börja jobba för mycket och sedan inte orka.

Så, idag, när snön yrde i luften längtade jag så oerhört till Ullådalen, så efter lunchen tog jag mig dit. Det blev en härlig timme med älskade Gillis bland färgsprakande fjällbjörkar och vitpudrade myrar.

Jo, det är tidigt med snö redan i september, och ändå är det något härligt med det! Den kyliga luften, krispigheten, längtan efter skidåkning…

Efter den där timmen var jag fylld av ny energi. Tänk, så mycket det betyder!

Hoppas DU har det bra, i snölandskap eller någon annanstans!

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Ullådalen i sensommarskrud

Det var regn i luften och svala vindar, men alldeles underbart att ta en tur till fjälls denna sensommarsöndag.

Vi är tillbaka hemma i Duved i några dagar, innan det bär av söderut. Det är så skönt att vara hemma! Att sova i sin egen säng, att pyssla om blommorna i krukorna på förstukvisten, att klippa gräsmattan, att läsa alla morgontidningar som hittills varit olästa.

Efter att vi ätit en sen frukost längtade jag så oerhört till fjälls! Så jag och älskade dottern och hunden gav oss av. Vi tog bilen till Ullådalen och vandrade iväg i ett landskap i sensommarskrud.

Gillis flög fram över tuvor och stenar, Ida-Maja gick långsamt och fotade allt hon såg. Hon har fått sitt livs första kamera och tycker det är så skoj att ta bilder. Och hon är duktig på det! Kolla gärna in hennes Instagram – idamajascamera.

Vi gick inte länge förrän det började regna. Då satte vi oss och åt vår matsäck och vände sedan tillbaka till bilen.

Vi var kalla och blöta när vi kom hem och jag hoppade in i bastun.

Skönt att vara hemma, som sagt.

Hoppas att Du har det bra där Du är!

/Karin

Familj och vänner, Livet, Livet med hund, Röra på kroppen, Skrivandet, Utomhuslivet

Skriver på min bok i solen

I fredags åkte älskade familjen till Tänndalen, och jag och Gillis blev kvar här hemma. Jag har hunnit med mycket under dagarna, och framför allt har jag suttit i solen och skrivit på mitt bokmanus. Hur härligt som helst.

Det är något jag innerligt kan längta efter under vinterns mörker och kyla – att sitta ute i solen och skriva. Att ta med datorn och skrivböcker och kaffekoppen ut och känna solen mot ansiktet och ljumma vindar i håret. Och höra fågelsången. Den här helgen har jag fått ha det precis så.

Nog gör det något med kreativiteten att sitta utomhus och skapa. Det blir ett annat flöde. Jag jobbar på med ett nytt bokmanus. Det är på många sätt en drabbande berättelse som bitvis gör ont att skriva, och samtidigt är det så lustfyllt. Jag tycker om att vistas i den miljö jag skapat, jag tycker om personerna som befolkar min historia.

Förutom att skriva har jag den här helgen klippt gräsmattan och lyssnat på boken ”Silvervägen” i lurarna (den kan rekommenderas, en väldigt bra bok med ett härligt språk); målat förstukvisten och fixat med blommorna där, tagit många och långa promenader med Gillis, vilat, bakat en rabarberpaj av våra egna rabarber, haft besök av fina vänner och suttit ute i trädgården och ätit lunch och pratat, haft gudstjänsten i Duveds kapell och predikat kring Ainbusks gripande låt ”Min Gud”.

Det har varit en himla bra helg! Idag fortsätter jag att skriva.

Jag önskar dig en fin vecka!

/Karin

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund

Vår hos oss i Åredalen

Vår kan innebära knoppning och blomning, sopade asfaltsgator och eldning i trädgårdarna. Vår kan också innebära gnistrande skidspår, solsken och blåhimmel. Så är det när det är vår hos oss i Åredalen.

Idag var det en så härlig dag på vår skidtur i Ullådalen att älskade dottern sa med glitter i ögonen: ”Jag älskar våren!”

Jag kan bara hålla med! Den här tiden är verkligen ett av svaren på varför vi bor här i fjällvärlden. De där skidspåren, solen som värmer som om det vore sommar, solgropen och varma chokladen med ostmackan, doften av solskyddskräm, de nödvändiga solglasögonen, doften av korvgrillning någonstans ifrån, takdroppet, fågelsången, ljuset…

Det är en tid att längta efter under hela resten av året. Och nu är den här! Nu är tid att njuta och ta vara på.

Härliga Ullådalen. Det är fortfarande mycket folk här, men inte alls som under högsäsongen.

Lycklig dotter som skejtar fram längs spåren.

Lycklig make och hund. I sitt sannaste element, båda två.

En paus för att dricka vatten, hämta andan och vända ansiktet mot solen och vara i tystnaden.

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Präst i Åre, Utomhuslivet

Välkommen, vårvintern!

Det finns så många goda skäl till att bo precis där vi bor, i Västjämtland, i fjällvärlden, i Duved. Ett av de skälen är vårvintern, den femte årstiden.

Idag var första dagen i år då jag kände av den så där på riktigt. Första dagen då jag fick ha solglasögonen på under min hundpromenad eftersom solen lyste så starkt.

Vi gick ner till älven, Gillis och jag, promenerade i skoterspåren. Det var nästan helt tyst, enbart fågelsång och skoknarr mot snön.

Nu längtar jag upp på fjället, nu längtar jag efter skidturer! Som den här dagen, för precis ett år sedan, eller den här.

Men idag får det räcka med en långpromenad. Kanske hinner jag med en skidtur i morgon mellan ett dop och en vigsel, eller på söndag efter gudstjänsten.

Mullfjället i vårvintersol.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Skidtur i Ullådalen

I går, när vi åkte skidor i Ullådalen, kändes det tydligt att vi närmar oss den femte årstiden. Vi är verkligen inte där än, men under hela skidturen fanns små föraningar.

Ljuset var en aning klarare, och snart kommer vi att behöva solglasögon när vi är ute. Det var mildare än det varit på länge, och snart kommer vi att kunna åka skidor i betydligt tunnare plagg. Solen skymtade fram, snabbt, snabbt, emellanåt, och snart kommer vi inte att klara oss utan solskyddsfaktor när vi ger oss ut.

Den femte årstiden kan vara den bästa årstiden här hos oss – vårvintern. Den årstid som är orsaken till att många bor här. Det är en ljuvlig tid som jag ser fram emot, men nu är nu, och nu är inte heller någon tokig tid. Inte alls.

Det blev en väldigt härlig skidtur i går. Ännu härligare eftersom vi stannade till i Lillåstugan och tog en våffla och en kaffe.

Jag önskar det gick att fånga ljuset med kameran, men det går ju bara inte. Men kanske kan ni ana i alla fall.

Att följa med på skidtur är bland det bästa Gillis vet. Han darrar i hela kroppen, skriker, låter när vi ska försöka få på honom selen. Sedan springer han över fjället med all den kraft han äger.

I dag är det snöigt och blåsigt. Det blir en hundpromenad, men i övrigt ska vi nog hålla oss mest inomhus.

Ha en fin söndag!

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Vidunderligt vacker vinter i Åredalen

Jag har inte sett maken till den vinter vi har i år. Den är så där som en längtar efter att en vinter ska vara. Snötyngda granar, meterhöga plogkanter, pudersnöiga pister, och ännu mer snö som faller och lägger sig över marken.

Jag tog en promenad med Gillis i den blå gryningen. Det var bara vi och snön och tystnaden.

Sedan tog jag mig an att skotta gården. Den här vintern skottar vi snö mest varje dag.

Efter frukosten åkte lilla familjen till Edsåsdalen för att testa skidspåren där. Vi fick en så otroligt härlig skidtur!

Ja, ni ser ju själva… Det är en hel del snö. Och jag njuter av snön och jag njuter av vintern och att få bo på en plats där en verkligen kan ta vara på allt detta. Den vidunderligt vackra vintern.

Jag önskar er en fin helg – snöig eller snöfri!

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Musiken

Nyårsafton och kulning

Den här nyårsaftonen är magiskt vacker. Temperaturen har legat på runt minus tjugo och det har varit gnistrande klart. Vi har huset fullt med härliga personer, både små och stora. Några har åkt slalom idag i kylan, några har softat här hemma och bakat kaka inför kvällens nyårsmiddag, själv har jag förberett morgondagens gudstjänst och gått långpromenad med Gillis.

Och så har jag mixtrat och fixat och till slut lyckats lägga ut en video på Youtube. Det är klippet från när jag i fredags inledde mellandagskonserten i Duveds kyrka med att kula.

Jag stod uppe på läktaren, för kvällen upplyst i blått sken, och kulade. Min kulning besvarades av Torkel Johansson som blåser i kohorn och bockhorn. Det var en fantastisk upplevelse, och jag nådde upp till toner jag inte trodde jag skulle nå. Det är häftigt när en vågar kasta sig ut och prova. Så nu är premiären av att kula inför stor publik avklarad. Och det gav mersmak. Gå gärna in på Youtube och se och lyssna, bara sök på mitt namn, så hittar ni det.

Jag önskar er en fin nyårsafton och ett gott nytt år! Vi hörs igen 2018!

/Karin

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Upplevelser, Utomhuslivet

Julbrev 2017

Årets julkort/julbrev blir inte i pappersformat utan i stället här på bloggen. Så, här är några glimtar från familjen Härjegårds 2017, och med det vill vi önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Vinter

De första månaderna på varje år innebär mycket utomhusliv när man bor som vi gör. För vår del längdskidor och slalom framför allt. Det är en ynnest att ha så nära till skidspår och pister. Och just på den här bilden är det lek i snöhög på Storulvån med Ida-Maja och hennes kompis Thea.

Vårvinter

I april gav sig Ida-Maja och Leif ut på en spännande resa. De flög till Dubai för att hälsa på våra fina vänner Anna, Benny, Isak, Alva och Julia. Själv tillbringade jag dagarna i Stockholm med möten på mitt förlag Verbum, och med inspelning av marknadsföringsfilm inför min bok ”Du möter min blick i vimlet”.

Vår

Leif hann med ännu en resa denna vår – han drog till Prag på ”kulturresa” med några kompisar.

Sommar

Och snart var även årskurs fem avklarad för Ida-Maja. Det går bra i skolan, hon är en ambitiös tjej! Dessutom har hon många aktiviteter på fritiden – skidåkning, gymnastik, körsång, ridning och dans.

En stor del av sommaren tillbringade vi vid sjöstugan med en hel del fixande och grejande, vila och ledighet och de magiska solnedgångarna.

Vi hann också med en sväng till Rättvik där vi firade mina svärföräldrars 30-åriga bröllopsdag. Vi var hela gänget – svärföräldrarna och Leifs bröder med familjer. Det blev en mysig helg och höjdpunkten var konserten på Dalhalla med Malena Ernman och Helen Sjöholm.

Och i augusti tog Ida-Maja och jag med oss mamma Inger till Stockholm på en liten minisemester. Vi var på Allsång på Skansen, vi shoppade, vi strosade, vi myste och vi var på Gröna Lund. Och jag gjorde årets modigaste – jag följde med dottern och åkte Ikaros. Vi åkte 95 meter upp i luften och störtade sedan neråt i 90 km/h.

Höst

Den här krabaten förgyller våra liv. Gillis är en hund med både extremt mycket energi och med mycket stort behov av mys och lugn och ro. Vi gillar honom skarpt, och det visade sig att han också är en duktig jakthund. Första dagen i skogen skällde han på älg och en älg blev skjuten.

Också Ida-Maja och jag var med på jakt en härlig höstdag.

Ja, hösten drog i gång med jobb och åtaganden. Leif fortsätter trivas väldigt bra på sitt arbete och har fått en del nya uppdrag som han uppskattar mycket. Jag fortsätter arbeta 50% som präst  i Åre församling och 50% som författare/föreläsare.

I november släpptes min roman ”Drottningen af Åre” och releasefesten hölls på Åregården i Åre. Historiens vingslag… Läs gärna med om den HÄR. Och nu har Leif blivit ekonomichef i mitt företag. Det känns tryggt och bra.

Vinter

Och så är det vinter igen och adventsmys. Dagarna är korta, men vi tänder ljus och jag tänker på psalmen där vi sjunger ”Ljuset bär oss, Gud är nära, i ett litet barn som ser oss.” Leif och Ida-Maja ser fram emot sköna, lediga dagar under julen, och jag ska jobba en hel del.

Ja, det var några glimtar från vårt 2017. Tack alla ni som är en del av vårt liv på olika sätt. Det är ni som förgyller våra dagar!

God Jul och Gott Nytt År!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Skrivandet

Jag behöver inte åka till Bali

…och inte till New York eller Paris eller till Alperna. För jag har det så himla bra här hemma! Och tänk så skönt det är att känna precis så – att hemma är bästa platsen av alla platser.

Jag har haft en så fin dag här hemma idag. Vaknade av att Gillis väckte mig strax efter sex och vi tog en långpromenad. Det blev en smått magisk stund. Mörkret, snöknarret under skorna, upplysta hus och gårdar. Ensamheten.Stillheten. Tystnaden. När jag kom hem bryggde jag kaffe, tände en massa levande ljus och satte mig med datorn vid matbordet och skrev. Jag har en text till Kyrkans Tidning som jag ska lämna in under helgen. När den var klar kröp jag ner i sängen och somnade direkt. Och vaknade av ljud och dofter från köket – älskade familjen stekte amerikanska pannkakor och vi åt en lång, härlig, sen frukost tillsammans.

De drog iväg för att åka slalom på Åreskutan och jag ville hellre vara hemma. Så jag lagade mat, lyssnade på julmusik och drack glögg i stället. En kär vän och hennes två barn kom förbi och vi drack kaffe och åt pepparkakor. Och pratade och skrattade.

När mörkret lagt sig satte jag på mig längdskidorna och tog med mig Gillis till spåret. Härligt, snöfluffiga spår är det nu här i Duved.

Ja, det är en ynnest att få bo här! Jag behöver verkligen inte åka till Bali.