Familj och vänner, Livet

Min älskade onge

Jag hittade det här fotot i gömmorna och här är du runt ett år. En solstråle av stora mått. Jag minns mest bara skratt från den tiden. Skratt och pussar.

Och på Instagram  hittade jag den här bilden. Den är tagen för någon dag sedan, och är så mycket DU. Du som älskar din studsmatta, älskar att hoppa, är där mest hela tiden. Bakom dig syns regnbågen, hoppets tecken. Det är bara så vackert!

Du vet ju hur mycket jag älskar dig och hur oerhört lycklig jag är att du finns! Jag vill alltid vara en mamma som du känner dig trygg med, som du kan skratta med och prata med, hoppa studsmatta med, vara allvarlig med, ja, dela liv och tankar med. En mamma som du vet att du får stöttning och uppbackning av, som aldrig sviker eller överger. Aldrig.

Och jag önskar att jag kan inspirera dig och uppmuntra dig till…

…att fortsätta vara den du är..

…att följa dina drömmar…

…att fortsätta stå upp för och hjälpa människor du möter…

…att se till djupet snarare än till ytan…

…att det finns sådant som är långt viktigare än pengar och prylar…

…att ta hand om dig själv och värna dig själv för att du är så himla värdefull…

…att fortsätta skratta…

…och fortsätta hoppa studsmatta – det tänker i alla fall jag göra…

Grattis på din 12 -årsdag, älskade onge!

/Mamma

Familj och vänner, Livet

Två år i vårt hus

För två år sedan flyttade vi in i vårt hus. Tiden flyger och vi trivs. Det är en stark känsla av hemma. Det finns en hel massa saker som jag gillar med att bo just i vårt lilla gråa hus bland fjällen, till exempel…

…altanen med utsikten över Åreskutan…

…och utsikten över Mullfjället…

…och matrummet med de stora fönstren där vi har vårt stora matbord där många får plats…

…och kökssoffan som är bred och kan ge plats åt många. Ingenstans är det så skönt att ta en eftermiddagsvila som just där…

…och närheten till Ullådalen. Tio minuter i bil så är man där…

… och trappan på framsidan där det är så gott att sitta och dricka kaffe…

…och promenadavståndet till mataffären, skolan, min arbetsplats, tåget, bussen, pisterna…

…och närheten till Åre med allt vad Åre innebär…

…och närheten till elljusspåret…

…och…och…

Ja, vi trivs! Och i morgon firar vi inte bara två år i vårt kära hus! Imorgon firar vi framför allt att vi har en tolvåring i familjen.

/Karin

Betraktelser, Livet, Utomhuslivet

En livsbejakande människa

”Ska vi ta en skidtur?” sa älskade maken igår kväll när jag rätt sent kom hem från jobbet. Jag tittade ut genom sovrumsfönstret och såg den här fantastiska vyn över kyrkan och Åreskutan, och tänkte att det vore underbart med en skidtur, men orkade inte. Jag var så himla trött efter en lång arbetsdag att jag bara inte orkade. Trots den magiskt vackra kvällen där ute.

Så medan jag gick och la mig drog älskade maken iväg till Ullådalen och åkte skidor. Och såg solen försvinna ner bakom fjällen.

Jag sov när han var tillbaka, men jag hade gjort i ordning fika till honom och skrivit en lapp: Fika till min älskade, livsbejakande bättre hälft. Jag är så stolt och glad över honom, så glad att han är en livsbejakande människa. Så glad att han tar till vara en kväll som denna!

Det är precis så jag också vill leva! Ta vara på de stunder och möjligheter som ges. Men igår kväll var jag lite för trött. Men här, här gjorde jag det – tog till vara på dagen och livet.

Hoppas DU också gör det!

/Karin

Berättandet, Livet, Präst i Åre

Att dansa i kyrkan

För några år sedan samarbetade vi för första gången, dansaren Elin Kristoffersson och jag. Då gjorde vi en föreställning som vi kallade för ”Jag dansar för livet”, där jag läste dikter om livet och döden, kyrkomusikern Ingeborg Olsson spelade stycken på kyrkorgeln och Elin dansade. Det blev en mycket stark föreställning.

I förra veckan sågs vi igen, då hon kom hit till Åre för att dansa. Den här gången vid Åre församlings Språkcafé i St Olofsgården. Vårt språkcafé är en mötesplats för våra nyanlända och ”gamla” Årebor. Vi brukar laga mat tillsammans, äta ihop och prata svenska. Emellanåt har vi någon gäst som sjunger eller skapar med händerna eller spelar instrument. Och förra tisdagen var det Elin som var gästen.

Jag missade tyvärr kvällen eftersom den krockade med älskade dotterns dansuppvisning, men jag har förstått att det blev en härlig kväll. Elin dansade först på egen hand den solodans hon kallar I tystnaden är min hud inte längre mitt slut. Åh! Bara detta! Vilket fantastiskt namn på en dans! Och sedan bjöd hon in alla att dansa. Och det hade de gjort, både unga och gamla. HÄR kan du läsa mer om Elin.

Jag längtar efter att göra fler föreställningar ihop med Elin, och vi har pratat lite smått om det. Jag tror så mycket på dansen som uttrycksmedel, inte minst i kyrkan.

/Karin

 

Livet, Musiken

Nu drar jag iväg och förverkligar en dröm

Bildresultat för förverkliga drömmar

Jag tror det är viktigt att drömma och längta. Då behåller vi glöden inom oss levande. Själv har jag många drömmar och längtor, en del sådana som inte ens behöver bli förverkligade, de är bara fina att drömma om. Andra vill jag verkligen göra verklighet av. En sådan dröm är att lära mig kulning, och den drömmen ska förverkligas den här helgen!

Så idag sätter jag mig i en hyrbil och drar söderut, till Dalarna, till Dala Floda, där jag ska gå en kulningkurs under ledning av folksångerskan Agneta Stolpe. Det känns så roligt!

Det är något med kulningen, med folksången, som ligger så nära mitt hjärta. Kanske beror det på att jag kommer från Härjedalen, och att det i min familjs ägor finns en fäbodvall där jag tillbringade mycket tid som barn. HÄR kan du läsa om den platsen på jorden. Och HÄR.

Hur ser dina drömmar ut?

Ha nu en fin helg!

/Karin

Livet, Musiken, Skrivandet

En kreativ vecka

Bildresultat för kulning

En ny vecka är här, och jag ser att det börjar grönska så smått också hos oss. Det är en härlig tid nu!

Den här veckan är en vecka med en hel del skapande och kreativitet.

Idag, måndag, skriver jag för fullt på mitt nya manus – så himla roligt! När älskade dottern kommer hem från skolan ska vi så fröer.

Tisdag: Mer skrivande och på eftermiddagen möte med min vän Elin Kristoffersson, som är dansare. Hon ska vara med och dansa på vårt Språkcafé i Åre. Tyvärr missar jag det, för då ska jag vara i Järpen och se när älskade dottern dansar – det är dansavslutning med show. Det ser jag fram emot!

Onsdag: Mer skrivande och mitt på dagen ska jag möta min vän Linda och vi ska få massage på Holiday club. Sedan ska vi äta lunch på Grow.

Torsdag: Tar en tur till Östersund för möte med författarnätverket som jag är med i. Det brukar vara inspirerande möten.

Fredag: Åker söderut, till Dala Floda där jag ska vara på en kulningskurs under helgen. Åh, som jag längtat! Kanske kommer jag en dag stå uppe på höjderna och kula över skogarna och sjön, ungefär som på bilden. (Som jag lånat från www.friskapa.nu)

Jag önskar dig en fin vecka!

/Karin

Livet

Jag drömmer om en prunkande trädgård

Bildresultat för prunkande trädgård rosa

Ja, en trädgård med platser ungefär som på den här bilden. Rosa rosor, klätterväxter, frodiga, gröna blad, och en spade som visar att i den här trädgården finns det någon som arbetar och pysslar om. Bilden har jag hämtat från Sanda cottage, en blogg med inspirerande trädgårdsbilder och texter.

Ja, en sådan där trädgård med flera platser att sitta och äta och dricka kaffe, och de ska alla vara inbäddade i grönska och blomning, och det ska dofta av rosor. Och där ska jag gå omkring om sommarkvällarna och påta och rensa och kratta och njuta.

Jo, en kan drömma. Och så kan verkligheten komma emellan. Jag har aldrig någonsin kommit i närheten av att äga en sådan drömträdgård, och det finns förstås flera skäl till det. Växtzon 8 är ett skäl, men långt mer handlar det om tid och tålamod.

Jag väljer att lägga min tid på annat än att ta hand om en trädgård i den omfattning som krävs. Och jag har inte tålamodet att lägga ner allt det arbete som behövs. Med de förutsättningarna kan jag aldrig få den där drömträdgården. Och vet du – det gör ingenting!

Nu för tiden väljer jag att lägga den tid och det tålamod jag har, och vara nöjd med det, istället för att vara stressad över allt det jag inte gör. Jag älskar till exempel att klippa gräs och kratta löv, men jag gillar inte att rensa ogräs. Då är det till att skapa en trädgård med så lite ogräs som möjligt, till exempel genom att plantera blommor i krukor.

Men jag är oerhört lycklig över att över huvud taget ha en trädgård. Att kunna plocka svartvinbär och rödvinbär från de här buskarna när sensommaren kommer, att ha en plats för studsmattan, att kunna spela krocket, att kunna sitta ner och ta en kaffe i solen. Det är egentligen det som är min drömträdgård.

Betraktelser, Livet

Att ta hand om sitt liv

Bildresultat för rosa vallmo

Jag mötte en person som valt att gå ner i arbetstid, för att få mer tid till livet. Hen var så oerhört lycklig över detta beslut, att plötsligt ha tid till familjen, tid till utomhusliv, tid till att ta hand om trädgården… Allt det där som fått stå på vänt medan hen arbetat långa dagar, många dagar, år ut och år in.

Personen var dessutom så tacksam över att ha fattat det här beslutet NU, inte väntat till SEDAN. Till ett sedan som vi dessutom inte kan vara säkra på att det kommer. Jag tänker på alla dem som väntar med allt det roliga till pensionen. ”Bara jag blir pensionär, då ska jag ha tid att umgås med barn och barnbarn.” ”Bara jag blir pensionär, då ska jag vara ute i skog och mark.” ”Bara jag blir pensionär, då ska jag göra de där resorna jag drömt om i hela mitt liv.” Allt för många hinner inte bli pensionärer. Ganska många hinner precis blir det och sedan är livet slut.

Alla har inte möjlighet att gå ner i arbetstid, det är jag väl medveten om, men de flesta har möjlighet att ta vara på sina dagar ändå. Att emellanåt stanna upp inför tanken: Jag har fått det här livet som en gåva, som en present. Hur kan jag ta hand om det på bästa sätt? Vad vill jag prioritera?

Hur tänker du?

/Karin

Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Utomhuslivet

En mysig helg hemma i Åredalen

Älskade maken och vovven har tillbringat helgen i en stuga vid en sjö. Älskade dottern och jag har varit hemma i Duved och haft en väldigt mysig helg. Så här ungefär:

Fredagsmys med tacos, och Let´s dance på TV. Då åt vi mycket smarrig kladdkaka som dottern bakat.

En lördagsmorgon som för min del drog igång kl 6. Alltså helt frivilligt! Kaffe och skrivande i tre timmar tills dottern vaknade. Lördagsmorgonstraditionen i familjen: Amerikanska pannkakor och fruktsallad. 8 km cykeltur till Åre. Vi uträttade ärenden och åt lunch på café och cyklade hem igen. Då i rejäl motvind. En lugn kväll med ”Talang” på TV.

En söndagsmorgon som också startade vid sex, och jag satt med min kaffekopp och gjorde de sista förberedelserna inför dagens gudstjänst. Sedan tog jag en rask långpromenad i vårmorgonljuset. Gudstjänsten gick av stapeln i Duveds kyrka och älskade dottern var med och sjöng tillsammans med en massa andra härliga barn. En kär medarbetare tackades av och ska flytta söderut. Tårtkalas efteråt.

Jag läste bok och vilade en stund och älskade dottern hängde med en kompis till Holiday club för att bada på äventyrsbadet. Jag snodde ihop en spagetti carbonara, och nu ska vi ge oss ut och hoppa studsmatta. Det har vi för övrigt gjort många gånger denna helg!

Vi har hoppat studsmatta tillsammans sedan hon var tre år, och vi tröttnar aldrig riktigt. Hon gör akrobatiska övningar medan jag gör stilla hopp. Men det är ett mysigt sätt att umgås.

Hoppas DU också haft en fin helg!

/Karin

 

Berättandet, Betraktelser, Livet, Musiken, Skrivandet

Vad ska jag tacka ja till? Och nej?

Bildresultat för livsval

Jag är ju egenföretagare på halvtid med inriktningen skrivande, berättande och musik. Det är allt som oftast alldeles underbart, och jag älskar att kunna ha det så! Det svåraste är vad jag ska tacka ja till, och vad jag ska tacka nej till när jag får förfrågningar.

För det första är det alltid roligt att få förfrågningar, och min verksamhet bygger förstås på att människor ska ta del av det jag skapar, oavsett om det gäller det skrivna ordet, det muntliga eller med sången. Så jag är alltid glad att få förfrågningar! Men jag kan inte tacka ja till allt, och framför allt kan jag inte tacka ja till att göra saker gratis. Tyvärr.

Det är fler än jag som fått den förfrågan då och då. Musikervänner kan berätta om förfrågningar de fått där de förväntas ställa upp gratis, eftersom ”de ändå tycker det är så roligt att musicera.” Jag har gjort en del saker gratis genom åren, men då har det varit för att det känts helt rätt och för att det varit viktiga uppdrag som betytt mycket för många.

Jag lyssnade på en pod, tyvärr minns jag inte vilken, men en klok människa sa så här angående vad en ska tacka ja till och vad en ska tacka nej till:

Tacka bara ja till förfrågningar som antingen

  1. känns roliga/meningsfulla eller
  2. ger dig inkomst eller
  3. ger dig god marknadsföring

Jag försöker leva efter de ledorden nu. Någon av de punkterna ska jag kunna stämma in i för att tacka ja till ett visst uppdrag. Eftersom:

Varje gång jag tackar ja till något, tackar jag nej till något annat!

Så enkelt är det. När jag tackar ja till ett uppdrag tackar jag samtidigt nej till… kanske en fjälltur med familjen. Är det värt det?