Betraktelser, Livet, Präst i Åre

Vigsellöften på en fjälltopp

Så är vi framme efter en stunds vandring. Vi är uppe på fjälltoppen, och när vi ser oss omkring ser vi skogar och myrar i gul, orange och klaraste röd. Vi dricker vatten, skrattar och förundras över hur varm solen är, trots att vi nått en bit in i september. ”Hur kunde vi ha sådan tur”, säger hon och ser på sin man. Han skrattar. ”Ja, det hade lite gärna kunnat vara höststorm idag.”

Vi har gått upp hit på fjället för att de ska förnya sina vigsellöften, hon och han. Efter ett långt liv tillsammans med både stora svårigheter och mycket glädje, ska de bekräfta för varandra, och för Gud, att de vill fortsätta vara de två. Det löfte de gav till varandra en gång i en kyrka med släkt och vänner samlade, vill de få befästa.

Vi sjunger ”Morgon mellan fjällen”, och blickar ut över vidderna. De läser löften till varandra, ord de själva formulerat, ord om tacksamheten i att ha varandra, ord om att fortsätta gå vid varandras sida längs den återstående livsandringen. Jag läser ur Ruts bok i Bibeln. Dit du går, går också jag, där du stannar, stannar jag… Herren må göra mig vad som helst, endast döden ska skilja oss åt.

Och hon får fram sin telefon och hittar den låt som blivit så betydelsefull för de två. En sång med Bo Kaspers orkester med ord om tacksamhet, och om att inte ta varandra för givna. Att inte ta något i livet för givet. Tack för att just du finns, håller dig till mig. Jag ska aldrig ta för givet att somna bredvid dig.

På väg ner från fjället förundras jag över kraften i att leva i tacksamhet. Inte att ignorera att livet också är svårt och fyllt av bekymmer, men att medvetet söka det som är värt att tacka för. Att verkligen försöka glädjas när livet faktiskt är gott, när livet bjuder på benådade ögonblick.

/Karin

Livet, Skrivandet, Utomhuslivet

En lugn dag och snö på Åreskutan

Längst uppe på toppen av Åreskutan är det snö. Här nere i byn har vi haft nästan sommarvärme. Jag tycker om de kontrasterna.

Jag har tagit det ganska lugnt idag. Har känt mig lite trött men väldigt glad efter den härliga gårdagen! Så jag läste morgontidningen länge och drack flera koppar kaffe. Och klipptegräsmattan. Och fikade med älskade dottern ute i solen. Och hoppade studsmatta med henne.

Ja, det blev en fin dag idag, och en rolig dag igår! Då föreläste jag på Jamtli om min roman ”Den där elden inom”, och det var fullsatt i hörsalen. Dessutom kablades föreläsningen ut till tio platser i länet, och det var tydligen en hel del folk i de lokalerna också.

Och allt gick så bra! Det är en underbar känsla att föreläsa helt utan manus, att ha en struktur klar i huvudet, och våga improvisera. Och publiken var så fin och så engagerad. Så roligt!

Efter föreläsningen tog jag en kaffe med en av mina gymnasielärare som kommit till föreläsningen. Så speciellt att efter så många år sitta ner och prata. Sedan hade jag min inplanerade träff med min kära vän Sonja. Och efter det mötte jag upp min vän Linda som skulle hjälpa mig att välja gitarr. Och i musikhandeln fann jag min drömgitarr! Kärlek vid första ögonkastet! Ja, vilken dag!

Jag ser fram emot en helt ledig helg utan någonting inplanerat alls. Kanske någon tur ut i skogen eller på fjället. Kanske en cykeltur.

Önskar er en härlig septemberhelg!

/Karin

Livet, Präst i Åre

Gör din röst hörd!

På söndag är det kyrkoval. Jag hoppas att ni känner er manade att gå och rösta! Det är så oerhört viktigt att det är engagerade och intresserade personer som får uppdraget att vara förtroendevalda i Svenska kyrkans olika instanser. Att det är engagerade och brinnande personer som har ansvaret i våra församlingar. Så, gå och rösta på de personer som NI tror kan göra skillnad! Gå och rösta på de personer som ni tror kan vara med och forma Svenska kyrkan på det sätt ni vill och hoppas på.

I vintras skrev jag ett bogginlägg om min starka kärlek till Svenska kyrkan. Ni kan läsa det här.

Allt gott!

/Karin

Livet

Molnbeslöjad Åreskuta och tankar kring livet

När jag gick ut med älskade hunden i morse möttes jag av den här vyn. En molnbeslöjad Åreskuta. Jag sprang in och hämtade kameran, klättrade upp på trädgårdsbordet för att fota. Det går ju aldrig att fånga det vackra helt och fullt, men ni får en aning i alla fall.

När jag har förmånen att uppleva magiska stunder som den här blir jag så påmind om att allt är förgängligt. När jag åker skidor i vackert vinterväder eller vandrar till fjälls en strålande sommardag, så blir jag så påmind om att allt en dag ska tas ifrån oss.

Det låter kanske pessimistiskt och svartmålat, men jag ser det inte så. Jag har alltid varit medveten om allt är ändligt. Inte ens som ung tänkte jag, som många andra gjorde, att jag var odödlig, Jag har alltid levt med insikten om att det när som helst kan vara över. Men det har för mig aldrig varit en belastning att tänka så och leva så. Jag tror att det snarare har varit en välsignelse.

För det har fått mig att ta vara på mina dagar, mina möjligheter och mina förmågor. Det har drivit mig till att lämna destruktiva relationer och dränerande arbetsuppgifter. Jag har alltid tänkt: Är det verkligen så här jag vill leva mitt liv? Om livet snart är över, är det så här jag vill leva mina dagar?

Det har förstås inte alltid varit enkelt – det har krävs svåra uppbrott emellanåt. Men det har alltid varit värt det efteråt.

Jag skrev här om en klok vän som är inne på samma spår. Hon har en tavla på väggen. ”Do more of what makes you happy.”

Min bloggvän Maria, http://www.mariabjorkman.se skriver insiktsfull i ett inlägg ”Om det här var sista dagen i mitt liv.”  Läs! Det är kloka ord!

Så, hur har jag tagit vara på den här dagen som är min och som är just nu? Jo, morgonpromenaden med Gillis och den magiska utsikten… En kvarts yoga… Kaffe och skrivande i min reflektionsbok… Frukost med älskade familjen… Repetition och mysigt häng med Linda Forss inför våra julföreställningar… Och nu ska jag plocka mer svartvinbär.

Hur har ni tagit vara på den här dagen som är er och som är just nu?

/Karin

Livet, Präst i Åre, Skrivandet

På benen igen

I söndags kväll blev jag däckad i feber. Den kom hastigt och lustigt utan någon som helst förvarning. Så den fina, fina dagen avslutades med halsont, värk i kroppen och frossa. Sedan sov jag mig genom hela måndagen och tisdagen. På onsdagen vände det och igår var jag riktigt pigg. Idag är jag på benen igen.

Så idag har jag jobbat och förberett helgens vigsel och gudstjänst. Och jag har fått flera goda nyheter vad gäller mitt skrivande. Det återkommer jag gärna till!

Och så har jag stått ute i trädgården och plockat svartvinbär. Buskarna dignar av bär. Vilken lycka! Dessutom fanns det fortfarande jordgubbar att plocka i vårt lilla jordgubbsland.

Trevlig helg!

/Karin

Livet

Internationella förebildsdagen…

…är tydligen idag… Jag hade inte hört talas om den dagen förut, men den är ju lysande! Vi behöver goda, inspirerande, kärleksfulla, modiga, empatiska, kloka förebilder i den här världen.

Jag har många sådana förebilder i min närhet – familjemedlemmar och vänner som jag ser upp till och beundrar. Som gör världen till en bättre plats på olika sätt.

Och så har jag förebilder som jag kan läsa om och följa i sociala medier.  Elisabeth Massi Fritz är en av de förebilderna. Hon är advokat och driver Sveriges enda advokatbyrå specialiserad på brottsoffer. Hon kämpar ständigt för kvinnors rättigheter. och hon kämpar med en enorm styrka och tydlighet. Och värme.

På hennes Instagramkonto står det:

Sluta tala om för oss kvinnor vad vi ska göra för att inte bli utsatta för brott. Tala istället om för människor att sluta begå brott.

Har DU någon förebild?

/Karin

 

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser, Utomhuslivet

Så blev min sommar

En stuga vid en sjö

Det är hög tid att summera sommaren. Att se tillbaka på de tre sommarmånaderna och knyta ihop säcken. Och jag tror att ledordet för sommaren 2017 är Sjöstugan. I år valde vi att lägga den mesta av vår lediga tid på stugan och renoveringen. Vi har jobbat och slitit, men vi har sannerligen också njutit av att vara där! Det är en underbar plats på jorden, som vi är väldigt tacksamma över.

Hemma

Men vi har också varit hemma en del, och jag tycker det är oerhört skönt att vara ledig hemma. Att fixa och dona i huset, att ha lugna dagar, att göra spontana fjällturer. Som den dagen då jag och älskade dottern knallade upp på Mullfjället för att äta lunch. Det är vardagslyx!

Oförglömlig är också kvällen då vi övade agility med Gillis i Åre, och den makalösa regnbågen böjde sig över himlen. Eller den där tidiga morgonen då jag gick ut med min kaffekopp och rensade jordgubbslandet och allt omkring mig var helt tyst och stilla. Som i en inandning.

Stockholm och Dalhalla

Ja, mestadels hemmavid denna sommar, men ett kort besök i huvudstaden blev det också. En härlig resa tillsammans med kära mor och älskade dottern. Vi var på Allsång på Skansen, vi strosade på stan, vi fikade på caféer och vi var på Gröna Lund. Och jag gjorde det jag egentligen inte alls vågar – jag åkte Ikaros och Insane. Det gäller att utmana sina rädslor emellanåt.

Vi hann också med en helg i Rättvik tillsammans med mina svärföräldrar och mina svågrar med familjer. Höjdpunkten var kvällen i Dalhalla och konserten med Helen Sjöholm och Malena Ernman.

 

Arbete

Jag har mestadels varit ledig denna sommar och det är en oerhörd ynnest! Men de få veckor jag ändå arbetat har varit mycket fina. Jag kommer att minnas den ljuvliga sommardagen då jag gjorde en rad hembesök i Åre och promenerade dit jag skulle. Solen värmde och på uteserveringarna satt folk och åt och skrattade och pratade. När kvällen kom gick jag till Åre gamla kyrka för att fira Kvällsmässa.

Jag har också, för andra året i rad, varit kursledare på kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola. Så himla roligt, inspirerande och utmanande!

Hede

Ingen sommar utan några dagar i Hede. I år var jag och älskade dottern hos mina föräldrar i mitten av augusti när sensommarmörkret lade sig över Sonfjället om kvällarna. Och i vanlig ordning hade jag en sommarkonsert i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand.

Musikupplevelse

Det har varit en sommar med många musikupplevelser, och den starkaste och mest berörande var utan tvekan Lalehs konsert vid Storsjöyran i Östersund. Hon har verkligen förmågan att fånga sin publik, att beröra oss långt in i hjärtat. En helt oförglömlig konsert!

Hoppas NI haft en fin sommar! (Så här långt, den kanske fortsätter…)

/Karin

Betraktelser, Livet

Sensommar och vemod

Ikväll kom vi hem till Duved, och här fanns en stark känsla av annalkande höst. Tunga, grå moln och snö på toppen av Åreskutan. För första gången på länge tände vi ljus när vi åt mat.

För mig är sensommartiden en vemodets tid. Lite märkligt eftersom jag älskar hösten när den kommer med sin klara luft och sina starka färger, och jag älskar vintern med snön och allt det gnistrande vita. Ändå detta vemod.

Men jag tror att det beror på att det finns så mycket längtan inför sommaren. Längtan efter solen och värmen, längtan efter bad i glittrande vatten och ljumma grillkvällar på altanen. Och så går det så fort! Så oerhört fort försvinner sommarens dagar iväg, och en lämnas med känslan: Var det här allt?

Och jag tror vemodet kommer smygande inte bara för att sommaren försvinner så fort förbi, utan för att livet försvinner så fort förbi, och det blir så märkbart när vi går mot höst. Livet går fort. Jag får allt fler grå hår, allt fler rynkor kring ögonen, och dottern är snart lika lång som jag.

Jag läser kloka Tomas Sjödin, prästen och författaren som har så mycket visdom han delar med sig av på ett så berörande sätt. Så här skriver han kring vemodet, kring att livet går fort:

”Idag är vi här. Imorgon är vi inte det. Hur skall man hantera den insikten? Kanske bara genom att välja livet. Igen och igen. Satsa på det som består. Vägra snåla med kärlek och barmhärtighet. Leva generöst i mötet med andra, men också mot sig själv. /…/ När man inser att livet går fort ska man inte skynda på, utan passa på. Göra det man älskar och brinner för. Snart nog är det för sent.”

Var rädd om er!

/Karin

Livet, Präst i Åre

Storvallens fjällkapell 25 år

Relaterad bild

Det här fantastiskt vackra kapellet firar 25-årsjubileum i år. 25 år har gått sedan ett stort gäng eldsjälar arbetade och kämpade för att bygga Storvallens fjällkapell, fem kilometer öster om Storlien. Sedan dess har mycket hänt. Så många gudstjänster som firats här med Snasahögarna som altartavla. Så många vigslar, dop och begravningar. Så många konfirmandgrupper som varit här, så många vandrare, skidåkare, pilgrimer, gäster… Kapellet är alltid öppet. Det blir som en vindskydd i fjällvärlden.

Själv har jag haft förmånen att få uppleva många rent magiska stunden här. Ögonblick då jag tackat Gud att jag får vara präst i Svenska kyrkan. Tacksam för det!

(Jag har också finna minnen från när SVT filmade TV-gudstjänster här för några år sedan. TV-teamet ville att jag skulle stå ute och predika och de vackra vidderna skulle synas. Ingen hade räknat med snöstorm, dimma och absolut ingen utsikt alls. Vi fick lite snabbt åka österut till Ullådalen och filma där.)

En del ögonblick är oförglömliga på annat sätt… Som när sköna bönan Birgitta kom åkande i sin snygga bil och parkerade utanför kapellet.

På söndag blir det en jubileumsgudstjänst i kapellet klockan 18.

/Karin

Familj och vänner, Livet

En upplevelserik vecka har börjat

Det har varit en härlig helg med en hel del jobb, men också med surströmmingsfest hos fina vänner. Så här såg det ut när vi rullade hemåt strax före midnatt. Den här sensommarnattsdimman är rent magisk.

Ja, en härlig helg har det varit, och nu har en vecka inletts som kommer att bjuda på en hel del upplevelser. Ungefär så här:

Måndag: Sovmorgon, löptur med älskade dottern och hunden, gräsklippning, lugn och stillhet på altanen… Och på kvällen lägger vi oss på tåget här i Duved för att sova oss fram till Stockholm. I Östersund stiger kära mor också på.

Tisdag: Vi tre checkar in oss på vårt hotell och tar oss sedan till Skansen för att hitta så bra platser som möjligt inför kvällens Allsång på Skansen.

Onsdag: Shopping, fika på stan, restaurangbesök och på kvällen Gröna Lund: I ett svagt ögonblick lovade jag älskade dottern att hänga med henne och åka allt hon vill åka. Hur tänkte jag??? Hon säger att Ikaros är en spännande upplevelse. Vi får väl se…

Torsdag: Vi tar dagtåget hemåt igen.

Fredag: Tvätt och stök och packa om resväskorna. På kvällen är vi bjudna på min fina väns fest. Många musiker är där så mycket musik blir det! Kul! Efter festen tar vi oss till vår stuga vid en sjö igen.

Lördag: Pyssel vid stugan under dagen, på kvällen fest igen, och den här gången ute på Verkö slott.

Söndag: Vi packar om och åker till Hede, till mina kära föräldrar.

Puh! Jag blir lite slut bara av att skriva ner det här. Inte ofta en vecka ser ut på det här viset, en sprängfylld vecka med bara en massa trevligheter. Jag kommer att njuta av allt, men också längta hem till den här trollska dimman om kvällen.