Musiken

Tack för musiken – tankar efter konserten i Ängsmokyrkan

I söndags hade jag konsert tillsammans med Tina Didriksson i Ängsmokyrkan utanför Östersund. Det blev en så rolig och lustfylld dag och kväll. Jag är så tacksam för musiken!

Dels är det speciellt att komma till Ängsmokyrkan, den kyrka där jag hade min allra första tjänst som präst. Jag arbetade där 2001 till 2004. Så, det är länge sedan, åren har gått, men det är ändå en känsla av hemma.

Dels är det en ynnest att få musicera tillsammans med en så fantastisk musiker som Tina Didriksson är. Hon är i första hand cellist, en gudabenådad sådan. Vi gjorde några låtar där jag sjöng till cello, några låtar där jag kompade cellon med min gitarr, jag gjorde några folklåtar a capella och Tina gjorde några egna cellostycken. Däremellan läste jag dikter. Det blev riktigt bra! Stämningsfullt, andäktigt. Jag förstod det som att publiken var nöjd.

Och vi hade roligt, Tina och jag. Jag njöt av att vara mitt i musiken, av att skapa musik tillsammans. Tacksam.

Här skrev jag om Tinas och mina tidigare samarbeten.

Musiken

Välkommen på konsert på söndag!

På söndag har jag den stora förmånen att få göra en konsert tillsammans med den här begåvade kvinnan. Hon heter Tina Didriksson och är cellist.

Tina och jag har känt varandra i många år, och har gjort flera musikprogram och konserter ihop, dels bara vi två, dels ihop med andra musiker. Vi var en vinter ute på en julturné med kära vännen och pianisten Astrid Åslin Kardin, och vi har turnerat med bästa trubaduren Anders Hedén i trion som vi kallade Antika.

Nu på söndag, 24 juni, är det Tina och jag som ger en konsert i Ängsmokyrkan i Torvalla klockan 18.00.

Det blir en konsert där vi blandar cellostycken med diktläsning och sånger till gitarr. Så, idag sitter jag och spelar gitarr så fingrarna nästan blöder och repar låtar, jag sjunger sångerna och väljer dikter. Det här ska bli så roligt!

Så, har du vägarna förbi Ängsmokyrkan, så kom! Du är varmt välkommen!

/Karin

Omslaget till CD:n som vi i Antika spelade in för några år sedan. Visorna är skrivna av Anders Hedén och mig.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Musiken, Skapandet, Skrivandet, Utomhuslivet

Nu tar jag en paus

Det har varit mycket under en längre tid, och nu är jag rätt trött. Så jag har bestämt mig för att ta en paus från bloggandet. Och jag tror också jag pausar från facebook och instagram. För ska jag kunna bära mina drömmar måste jag ge mig själv utrymme, tid och tystnad.

Jag älskar bilden som min fina vän Maud målat. Jag älskar färgerna och de kloka orden.

Ingen annan kan bära mina drömmar.

Och jag har så många drömmar, det finns så mycket jag vill göra, men jag behöver stanna upp och känna efter. Jag ska göra det nu. Så jag säger nej tack till nya förfrågningar om t ex föreläsningar och sånguppdrag. Men jag kommer att genomföra sådant som jag är inbokad på sedan tidigare. Det är mycket som är roligt framöver.

Men mest av allt vill jag…

  •  vara med älskade familjen
  • fokusera på att återfå orken
  • vara utomhus i sommartiden och röra på kroppen
  • vila
  • läsa böcker
  • baka
  • pyssla på gården
  • måla tavlor med mycket gult
  • känna solen mot kroppen
  • bada
  • leva sommarliv
  • rekreera

Dessutom har jag ett nytt manus på gång som behöver tid och uppmärksamhet.

Så, jag tar en paus från bloggen nu. Tack alla ni som följer mig. Hoppas ni vill fortsätta följa mig när jag är tillbaka! Njut av sommaren när den kommer! Lev väl!

Ingen annan kan bära dina drömmar.

Kram från Karin

Musiken, Skrivandet, Upplevelser

När Lill-Babs framförde en av mina texter

Jag står i köket och lagar middag och lyssnar på radion. Och gråter. Jag hör människors berättelser om Lill-Babs, om allt hon var och allt hon betytt för så många. Det känns som om jag mist en kär gammal vän. Och jag tänker på den gången då hon sjöng en av mina sånger. Det var stort!

Jag tror det var 1989, och jag var 17 år. Lill-Babs tillsammans med Håkan Hagegård och Merit Hemmingsson var ute på en turné där de spred budskapet ”Hela Sverige ska leva”. Jag hade fått uppdraget att skriva en text till en låt av Hans-Erik Sundström, som de skulle framföra under turnén. När de kom till Revsunds kyrka åkte jag dit tillsammans med mina föräldrar. Det kändes stort och märkvärdigt att få höra Lill-Babs sjunga mina ord. Eller, hon sjöng inte, hon läste orden med tonerna i bakgrunden. Efteråt fick jag en varm kram av henne och jag kände mig så stolt och glad.

Senare den sommaren gav Lill-Babs en konsert på Stortorget i Östersund i samband med Storsjöyran. Det var bara jag av mina kompisar som ville gå och lyssna på henne. Ingen i vår generation lyssnade på Lill-Babs, kändes det som. Utom jag. Så jag gick dit ensam, och fick en mäktig upplevelse som jag sedan burit med mig. Vilken artist hon var! Hon hade en energi på scenen som smittade av sig på publiken, en musikglädje som strålade ut från henne på ett nästan magiskt sätt.

Och hon hade förmågan att berätta. För mig är det alltid det som blir det viktiga – att en artist kan förmedla orden på ett trovärdigt sätt. Det kunde hon.

När jag står där och lagar maten och lyssnar på radion blir det så tydligt att hennes begåvning höll henne kvar i rampljuset i mer än 60 år. Men det blir också tydligt att det också var hennes egenskaper som gjorde henne så älskad. Den smittande glädjen. Och snällheten. Hon var en snäll människa som brydde sig om alla hon mötte.

Må hon fortsätta inspirera till musikglädje, livsglädje och godhet. Allt sådant som behövs så innerligt i den här världen.

Berättandet, Drottningen af Åre, Musiken, Skrivandet

Drottningen af Åre på Jamtli i Östersund

Idag hade jag förmånen att ännu en gång få berätta om min bok ”Drottningen af Åre”. Jag var inbokad att föreläsa på Jamtli i Östersund på deras ”After work” mitt på dagen.

En kan ju undra om det kommer några som helst åhörare på en vardag mitt på dagen, men det gjorde det sannerligen. Salen rymmer 90 personer och det var helt knökafullt. Ljudteknikern sa en kvart innan det började: ”Det liknar en Ullaredskö där ute”.

Dessutom sändes föreläsningen ut till bibliotek och församlingshem runt om i vårt län, så det är verkligen ett stort gäng som fått höra om min drottning idag.

Det är lustfyllt och roligt att berätta om fröken Kristina Hansson! Jag har mina kläder som ska likna hennes, jag har mina gamla koffertar och kängor, jag varvar berättelser med sånger och läsning ur boken. En timme försvinner så snabbt iväg.

Och det var en så oerhört uppmärksam publik på Jamtli! Tack för det, alla som kom!

/Karin

 

Det här är precis efter boksläppet på Åregården i november. Då var jag mycket lycklig och omtumlad.

Och här presenterar jag boken på Östersunds bibliotek, också i november.

Familj och vänner, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Måndagsreflektion

Det är måndag och vi är mitt inne i den femte årstiden, vårvintern. Det har varit ett gäng helt ljuvliga dagar med kylig luft, gnistrande snö och strålande sol. Idag är det flurväder med snö och blåst och gråhet, och jag tar mig tid att reflektera. Måndagsreflektion, helt enkelt.

Feminism för allas lika värde

Helgen har kretsat kring dagen på Storsjöteatern i Östersund där vi uppmärksammat Internationella kvinnodagen. I lördags repade jag och Jenny inför vår föreställning Kallad, och igår framförde vi den på stora scenen. Det var så oerhört roligt! Det gick så himla bra! Jag är så glad. Här kan ni läsa mer om Kallad.

Idag

Idag är en lugn dag, och det känns som om det behövs. Jag tog sovmorgon, fick kaffe på säng av älskade maken, satt och läste en stund. Sedan gick jag upp och gjorde en ordentlig mysfrukost. Mamma och pappa är här och älskade dottern har sportlov. Så härligt!

Nu ska jag jobba en stund här hemma och sedan ska vi åka in till Åre. Ida-Maja och jag ska prova gymmet på Holiday club, och mamma och pappa ska strosa en stund på byn. Jag är ju ingen gymtjej, jag tycker allra mest om att träna utomhus, men när älskade dottern vill ha med mig på ett tärningspass, ja, då säger jag inte nej.

Sedan blir det bara en lugn kväll med lite god mat och kanske TV-tittande.

Dagarna som kommer

Jag är ledig måndag, tisdag, onsdag även om jag behöver arbeta lite grann här hemifrån. I övrigt ska jag bara umgås med mina nära och kära och läsa, vila, ta någon skidtur… På onsdag kväll kommer min goda vän Lena hit från Gunnarsbyn, utanför Luleå. Så ska hon och jag jobba inför våra gudstjänster kring Internationella kvinnodagen. Läs mer om det här. Den första gör vi tillsammans i Åre gamla kyrka på torsdag och den andra i hennes kyrka i Råneå på söndag.

Nu

Men än så länge är det lugn, skön måndag. Jag önskar er en fin vecka!

/Karin

Så här gnistrande vackert var det för någon dag sedan.

Musiken, Skrivandet

Dags att repetera texter

Nu är det hög tid att repetera texterna till Kallad igen. På söndag framför vi den, jag och Jenny Michanek, på Storsjöteaterns stora scen i Östersund.

Så jag går in i texterna, i berättelsen igen. Denna musikföreställning som jag skrev orden till i början av 2008 – tio år sedan. Jag går in i texterna och kan känna att de bär fortfarande, de gör faktiskt det.

Jag minns de stora ögonblicken när Jenny komponerat musik till mina ord och skulle sjunga och spela dem för mig. Jag minns hur jag tänkte att hon exakt fångat det jag ville säga. Att hon snappat upp andemeningen och satt toner till den.

Tio år har gått. Mycket har hänt i bådas våra liv. Vi har formats och förändrats, så som en gör när tiden går. Tio år äldre går vi in i texterna och orden på nytt, och det känns fantastiskt roligt!

Här kan du läsa mer om Kallad.

Musiken, Skrivandet

Kallad – feminism för allas lika värde

I år är det 60 år sedan beslutet fattades att också kvinnor ska kunna bli präster i Svenska kyrkan. 50-årsjubileet firades stort i hela vårt land, och också i vårt stift, Härnösands stift. Jenny Michanek och jag fick förmånen att skapa en musikföreställning till jubileet och vi framförde den i Härnösands domkyrka på jubileumsdagen. Det är ett oförglömligt minne!

Under några år turnerade vi runt med ”Kallad” som musikföreställningen heter, och om en vecka ska vi få göra den igen. Nu i samband med Internationella kvinnodagen på Storsjöteatern i Östersund där alla inbjuds till en dag kring ”Feminism – för allas lika värde”.

Det känns stort att få gå upp på stora scenen och återuppliva ”Kallad”. En föreställning som handlar om en kvinnas längtan att bli präst i en tid när det inte var möjligt. Men någonstans handlar föreställningen om varje människas längtan och vad som händer inuti om den längtan aldrig får bli bejakad och bekräftad.

Så, ni som finns i Östersundstrakten nästa söndag, den 4 mars – kom till Storsjöteatern! Där erbjuds en lång rad intressanta föreläsningar och seminarier under dagen, och strax efter kl 14 gör vi vår ”Kallad”. Välkomna!

Berättandet, Familj och vänner, Musiken, Utomhuslivet

På skidor i Åre Björnen

Det var den sista dagen på jullovet och dimman och gråheten låg tung över Duved. Vad skulle vi hitta på för att göra dagen riktigt bra? Vi bestämde oss för att åka till Åre Björnen och åka skidor. Det ångrade vi inte.

För när vi kom till Björnen var det som att lyfta på ett lock, och himlen var hög och luften klar. Och spåren helt fantastiska. Det finns inget som är så ljuvligt som att glida fram längs ett skidspår och låta kroppen arbeta och hjärtat banka och få andas in den friska luften.

Sedan åkte vi hem och kokade varm choklad och tog en macka.

Älskade familjen tog en lugn kväll, och själv åkte jag till Kretsloppshuset i Mörsil för att sjunga och berätta. Jag och min gitarr och temat Hopp.

                                                                     Älskade dottern på strålande humör i spåret.

                                                          Det gick mot skymning medan vi åkte längs spåret.

Berättandet, Drottningen af Åre, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Det närmaste halvåret

Jag har så mycket roligt och spännande framför mig det närmaste halvåret. Jag är så himla glad att få finnas med i olika härliga sammanhang med ord och toner.

Här är ett axplock:

Januari:

Måndag 8: Jag berättar om ”Drottningen af Åre” i Åre församlings bokklubb Bokklok.

Tisdag 9: Sång och berättelser på Fjällsätra med temat ”hopp” för anställda vid Åre kommun.

I början av månaden publiceras min roman ”Den där elden inom” som följetong i LT:s e-tidning.

Måndag 15: Planering i Umeå tillsammans med min fina kollega Lena Malm inför Internationella kvinnodagen.

Februari:

Lördag 3: Inleder kursen ”Skriv ditt liv” som jag ska leda på Masesgården i Leksand i en vecka.

Mars:

Söndag 4: Jag ger musikföreställningen ”Kallad” tillsammans med min kära musikerkompis Jenny Michanek på Storsjöteatern i Östersund, i samband med dagen som fått namnet ”Feminism och allas lika värde”.

                                                                                                Här är vi, Jenny och jag.

Torsdag 8: Vi firar kvällsmässan Andrum i Åre gamla kyrka och låter den kretsa kring Internationella kvinnodagen. Lena Malm är med.

Söndag 11: Vi gör en liknande gudstjänst i Lenas församling i Råneå.

Torsdag 22: Jag föreläser om ”Drottningen af Åre” på Jamtli i Östersund.

April:

Torsdag 19: Jag föreläser om ”Drottningen af Åre” på Fjällmuseet i Funäsdalen.

Under april kommer min novell ”Båthus med liten markplätt” sättas upp som pjäs och turnera runt i länet.

Juni:

Söndag 24: Jag gör en sommarkonsert med begåvade cellisten och vännen Tina Didriksson i Ängsmokyrkan i Torvalla.

Måndag 25 juni: Jag leder kursen ”Skriv ditt liv” på Åredalens folkhögskola under en vecka.

Och sedan, vips, är det sommar med allt vad det innebär! Men, förstås, en dag i taget. Det är så vi behöver leva.

/Karin