Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Två sommarveckor i ett prästliv

I bland tänker jag: Att vara präst är att leva ett helt liv på en enda dag. För så mycket kan hända. Omtumlande och starka möten, närheten till livet och till döden, varierande uppgifter som ska utföras.

Nu har jag arbetat i två veckor efter min första semester, och idag börjar andra delen av ledigheten. Och de här två veckorna då jag varit i tjänst har varit så fina.

Jag har klivit upp tidigt och gått morgonpromenad med Gillis. Det bor ett lugn i byn dessa morgnar, även om jag möter många som kommer från tåget och kånkar på sina tunga ryggsäckar, på väg mot fjällvandring här i våra fjäll.

Jag har cyklat till jobbet i morgonsol och tänkt att jag måste minnas det här när vi är mitt i vintern och allt är mörkt och isande kallt. På kontoret har det också varit lugnt. Många av medarbetarna är förstås på semester. Det blir en annan sorts stillhet i allt när det är sommar. Inte stillhet som i lite att göra, utan mer den stillhet som föds när en inte har samma rutiner som under terminerna.

Jag har under dessa veckor suttit i samtal inför dop, vigslar och begravning. Sådana möten är så oerhört betydelsefulla! Tänk att få sitta vid folks köksbord och dela tankar kring livet och döden, kring hoppet och kring Gud.

Jag har hållit i en resa för fyrtio församlingsbor i pastoratet. Vi åkte till Hovermos gårdsmuseum och tittade – rekommenderas varmt! – och åt lunch på Strömbacka kvarn. Väldigt god mat och fin service! Innan vi reste hemåt besökte vi Hackås gamla kyrka och drack eftermiddagskaffe på Himmelriket. Kan också rekommenderas!

Tillsammans med prästkollegor i pastoratet har jag suttit ner och pratat och planerat. Det är gott att få dela tankar emellanåt.

Jag har haft kvällsmässa i Åre gamla kyrka. Den första torsdagen kallade vi mässan ”Andrum i pilgrimsanda” och varvade psalmer, Bibeltexter och solosånger (av vår begåvade kyrkomusiker Liselotte) kring temat Pilgrim.

Den andra torsdagen kallade vi mässan ”Andrum i Dag Hammarskjölds spår” och använde oss av flera av texterna ur hans ”Vägmärken”. Det kändes väldigt bra!

Jag har hållit i en begravning av en församlingsbo som vi kommer att sakna. En begravning med fantastiskt vacker musik av skickliga folkmusiker.

I onsdags hade jag gudstjänst på vårt äldreboende och vi sjöng älskade sommarpsalmer tillsammans. Och åt jordgubbstårta till kyrkkaffet.

I går åkte jag till Stiklestad i Norge tillsammans med ett gäng härliga församlingsbor. Där fick vi vara med och fira den traditionsenliga Olsokmässan, till åminnelse av den helige Olavs dödsdag 29 juli. Det blev en så fantastisk gudstjänst! Med en manskör som sjöng så taket nästan lyfte, med Nidaros biskop som höll en levande och upplyftande predikan, och sjöng de liturgiska partierna så makalöst fint, med en varm och härlig stämning. Själv var jag med och gick i processionen och läste en av Bibeltexterna. Det kändes så fint att vara med.

Jag uppskattar mycket våra norska kollegor och tycker om det samarbete vi har över gränsen.

Kvällarna har varit ljusa och varma och vi har varit utomhus mycket. Bland annat har vi flera gånger åkt till Gevsjön och badat. Denna sommar kan jag sitta på altanen om kvällen och läsa min bok och det är varma vindar men inga mygg. Absolut inga mygg.

Ja, två väldigt fina arbetsveckor är till ända, och jag har gått på semester. Och solen fortsätter lysa över oss.

Hoppas DU har det bra i värmen!

/Karin

(Bilden är från Undersåkers kyrka då jag höll en betraktelse i samband med Undersåkerskörens sommarkonsert för några veckor sedan. Foto: Sven-Erik Jönsson)

 

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Sjöstugan och återhämtningen

Det blev en fin vecka på Masesgården med kursen ”Skriv ditt liv”. Att få vara på den fantastiska platsen, att få möta alla kursdeltagare från olika håll i landet, att få ta del av starka och berörande berättelser – det är en ynnest. När kursen sedan var slut var det oerhört skönt att landa på vår plats på jorden för en veckas semester.

Kanske den bästa formen av semester, om någon frågar mig. Tidiga morgnar vid sjön med kaffekoppen i handen. Vågskvalp och fågelsång och solsken. Dagar av pyssel och arbete i och kring stugan. Men också tid för stunder i solstolen, för träning, för utflykter, för häng med goa familjemedlemmar. Och för skrivande. Kan liksom inte låta bli även om en har semester… Kvällar av grillning vid sjön, bad, bastu, bokläsning…

Det var vemodigt att lämna vår plats på jorden, men vi insåg när vi kom hem att vi ju har ytterligare platser som är just ”vår plats på jorden”. Till exempel här hemma i Duved! Det var så skönt att komma hem! Att få packa upp och tvätta kläder, klippa gräsmattan och pyssla om blommorna… Och igår kväll åkte vi till Gevsjön och badade. Det var varmt i vattnet och vi badade och simmade precis i solnedgången. Rent magiskt!

Idag har jag arbetat. Det går bra, det också.

Hoppas att DU har sköna sommardagar!

/Karin

 

 

Präst i Åre, Skapandet

Nationaldagen i Åre och saker som händer framöver

I onsdags var det Sveriges nationaldag, och jag hade det fina uppdraget att hälsa välkommen till firandet på Åres hembygdsgård. Så, dagen till ära bar jag min hembygdsdräkt, Hededräkten.

Jag tog hjälp av begåvade musikern Torkel Johansson vid välkomsthälsningen. Han blåste i sitt horn och jag kulade. Det blev väldigt uppskattat! Jag är så himla glad att jag nu för tiden vågar kula inför massor av folk. Här kan du läsa mer om mitt kulande. Och här.

Jag har flera roliga uppdrag framöver, och kommer att ägna en del av helgen och nästa vecka åt att förbereda och planera. Och krafterna är tillbaka, så nu ser jag fram emot allt! Det bor en längtan inom.

Till konserten i Ängsmokyrkan tillsammans med cellisten Tina Didriksson 24 juni, till kursen Skriv ditt liv som jag leder på Åredalens folkhögskola vecka 26, till Skriv ditt liv som jag ska leda på Masesgården 30 juni – 5 juli.

Men först är det helg, en helg där jag också ska ha gudstjänst i Duveds kapell och måla vår förstukvist.

Jag önskar er en fin helg!

/Karin

 

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Att få åka till Kall

Under den här terminen hjälper jag då och då till i grannförsamlingarna Undersåker och Kall. Så, igår hade jag förmånen att resa i ett vidunderligt vackert landskap för att komma till Kalls kyrka och fira gudstjänst.

Jag kan verkligen älska att köra bil när vägarna är bara och våren växer fram utanför bilrutorna. Så var det igår. Jag lyssnade på musik på hög volym och betraktade den flammiga Åreskutan och Nordhallsfjället, Kallsjön i islossningstid och de karga bruna lägdorna, som bara väntar på att få börja grönska.

Kalls kyrka ligger verkligen oerhört vackert med utsikten över sjön och fjällen. Även en gråtung kväll som denna, så var det bedövande vackert. Vi firade mässa och jag predikade kring Jesus ord om att aldrig ge upp och att alltid be. Och att tänka på innebörden i ordet HOPE – Hold On Pain Ends.

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Att vara kyrka bland fjällen

Härom dagen, när jag promenerade längs skoterspåren, och kikade efter en framtida plats för en gudstjänst, tänkte jag på ynnesten i att få vara präst just här. Att få vara en del av kyrkan bland fjällen.

Jag har fått fira gudstjänst på enormt vackra platser! Jag har fått ha en hel rad friluftsgudstjänster och vigselgudstjänster på fjälltoppar och vid sjöar. Stunder som jag bär med mig i mitt hjärta.

Som gudstjänsten  i vackra Kallrör på annandag påsk.

Som vigselgudstjänsterna jag haft, både sommar och vinter, ute på helikopterplattan på Copperhill.

Som gudstjänsterna i magiska Bunnerviken.

Jag älskar våra kyrkorum, men jag är också väldigt glad i att få använda utomhusmiljön som ett kyrkorum. Utomhus finns de vackraste altartavlorna.

Böcker och läsning, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser

Ordlös, stilla, utan krav

Den här vårterminen har varit väldigt intensiv. Mycket har hänt, jag har gjort flera resor, haft många sång- och föreläsningsjobb, och det har varit en hel del att göra i mitt arbete som präst. Det har varit roligt och meningsfullt, men nu ser jag fram emot en lugnare period.

Varannan vecka har jag som vanligt arbetat heltid som präst (och vissa veckor mer än heltid), och under de andra veckorna har det varit en hel del med mitt företag och lite annat. T ex: En musik- och berättarföreställning för anställda på Åre kommun, en resa till Umeå för planering med min goda vän Lena, en vecka på Masesgården där jag ledde kursen ”Skriv ditt liv”, en helg med min älskade brors bröllop, en vecka i London med älskade familjen, föreställningen ”Kallad” på Storsjöteatern, en resa till Råneå för att göra en gudstjänst kring Internationella kvinnodagen, föreläsningar kring min bok…

Som sagt – roliga och meningsfulla saker, men nu behöver jag en lugnare period. Och jag behöver en lugn dag idag, och det ska jag ha. Jag behöver sådana dagar så innerligt mycket! Dagar av återhämtning och samlande av ny kraft. Så, vad ska jag göra idag? Det här tänker jag mig…

  • Dricka flera koppar kaffe och sitta länge och läsa morgontidningen…
  • Läsa bok och slumra en stund på kökssoffan…
  • Åka skidor…
  • Skriva…

Alltså – bara sådant som fyller på ny energi. En dag som är ”ordlös, stilla, utan krav”. Orden är  hämtade ur psalmen ”I Guds tystnad får jag vara”, nr 522, skriven av förre biskopen Jonas Jonsson. 

I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar, här en strand vid nådens hav.

I Guds kärlek vill jag vila, vet mig önskad, älskad, sedd. Övar mig i barnets tillit, prövar höjd och djup och bredd.

I Guds Ande kan jag andas, bön ger liv ur död som svar. Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var.

Vid Guds hjärta är jag buren, innesluten i Guds famn. Medan hemligheten djupnar viskar Fadern ömt mitt namn.

Jag önskar er en fin dag!

/Karin

Familj och vänner, Präst i Åre

Åre Winter Pride – igen

I går blev jag intervjuad av P4 Jämtland. De ville veta varför jag, som präst i Svenska kyrkan, engagerar mig i Åre Winter Pride. Jag sa att det är självklart. Pride handlar om kärlek, mångfald och varje människas lika värde – för mig är det självklart att Svenska kyrkan bejakar det!

Så, åter igen gick jag och min älskade familj med i Prideparaden genom Åre. Åter igen fick vi uppleva glädjen, gemenskapen, sammanhållningen och kämpaglöden. Charlotte Perrellis röst dånade ut ur högtalarna, regnbågsflaggor vajade, glitter flög genom fjällluften.

Det är så uppskattat av många att jag som präst är med. Det är så uppskattat att Svenska kyrkan finns med i detta sammanhang.

Nu ikväll bjöd jag in till Aftonbön i regnbågens tecken i Åre gamla kyrka. Jag läste de starka orden ur Psaltaren 139, och orden Jesus säger i Matteusevangeliet:

Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas.

Nej, vi ska stråla i ljus precis som de vi är! Vi ska inte gömma oss. Alldeles oavsett sexuell läggning.

Här är vi redo att ge oss av mot Åre, och mot Prideparaden, älskade dottern och jag. Jag kände mig så fin i min allra bästa tröja, stickad av min kära vän Gabrielle.

Och fin kände jag mig i handledsvärmarna, stickade av min kära vän Anneli, och regnbågssjalen, stickad av min bloggvän Maria.

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En påskhelg som går till historien

Jag kom och gick längs skoterspåret ner mot båtbryggan i Kallrör. Jag gick där och såg mig om och blev helt tagen av allt det vackra! Och helt tagen av att vi har en påskhelg som kommer att gå till historien.

Vi har kalla morgonar, hos oss är det ner mot minus 20 mest varje dag, men efter några timmar värmer solen. Jag tänker på alla gäster som befinner sig i Åredalen den här helgen, och jag gläds med dem! Tänk, att få sådana här dagar! Tänk, att få ge sig ut i skidspåret eller i pisterna i strålande sol och under klarblå himmel!

Jag har också åkt lite skidor denna påskhelg, men jag har framför allt arbetat en hel del. Det gör mig ingenting. Jag tycker om att arbeta under påsken, jag tycker om gudstjänsterna och påskens drama. Från mörker till ljus. Från död till liv.

I går firade vi påskdagsgudstjänst i St Olofsgården i Åre på morgonen, och på kvällen åkte vi till Handöls kapell. Det blev innerliga och berörande stunder.

Och idag var jag till Kallrör och hade en gudstjänst nere vid båtbryggan. Jag hade aldrig varit i Kallrör förut, men blev så förtjust! Vilken vacker plats på jorden! Vi inledde gudstjänsten med att jag kulade ut över den isbelagda sjön, ut över fjällen.

”Gud bor inte i tempel som är byggda av människohand, men här är Gud, inte långt borta från någon enda av oss…” (Ur Apostlagärningarna)

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Makalös långfredag i Åredalen

Jag gläds med alla som kommit hit till Åredalen för att fira påsk! Det är helt makalöst vackert här nu! Klarblå himmel, strålande sol och gnistrande vit snö. Jag hann njuta av skidåkning i Ullådalen mellan meditationen i gryningen och långfredagsgudstjänsten.

Min långfredag började halv sex. Då gick jag en kort sväng med Gillis. Det var minus tjugo grader och fågelsång. Sedan åkte jag till St Olofsgården i Åre och ställde fram meditationskuddar och tände ljus. Det blev en fin stund med vår Meditation i gryningen. Jag inledde med att säga några korta ord om långfredagens budskap och citerade Dag Hammarskjöld:

Varje människa bär på ett centrum av stillhet omgivet av tystnad.

Sedan satt vi i den där tystnaden i trettio minuter. Och det är så sant som en av deltagarna sa vid förra långfredagens meditation: ”Det bor en kraft i den gemensamma tystnaden”.

När jag kom hem hade älskade familjen vaknat och vi åt frukost tillsammans. Sedan gav vi oss av till Ullådalen. Det var inte bara vi som var där… Människor och bilar överallt. Så klart! Alla ville njuta av det vackra! Vi var ute i några timmar och det var den där känslan av att aldrig vilja sluta. När en bara vill åka mer och mer och mer.

Men jag behövde komma hem och förbereda långfredagsgudstjänsten i Duveds kyrka. Det blev en innerlig gudstjänst! Lågmäld, stilla, eftertänksam… Och framför allt två otroliga musiker som skapade magi med sina instrument – Bahare på flygeln, Lovisa på cello. Det var smärtsamt vackert.

Jag tror att det är viktigt att våga vara i det smärtsamma som långfredagen innebär. Att inte fly undan.

Och nu är det påskaftonens morgon och jag vaknar till ännu en gnistrande dag. Jag önskar er alla en fin påskafton!

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En hektisk stilla vecka

Vi är inne i Stilla veckan nu, veckan som leder oss in i påsken. Jag tycker mycket om det begreppet, även om ordet ”stilla” inte stämmer så värst bra just nu. Den här tiden är ofta hektisk för oss som arbetar i kyrkan.

Den här dagen kallas ”Dymmelonsdagen” och är fylld av möten och träffar för min del. Men i kväll stannar vi upp inför påskens budskap i den gudstjänst vi kallar för ”Från mörker till ljus”. Årekören och jag berättar i ord och toner hela påskens skeende på en timme. Åre gamla kyrka kl 19.

I morgon är Skärtorsdagen och jag har en dag fylld av samtal. På kvällen bjuds vi in till Skärstorsdagsmässa kl 19, men jag tänker vara hemma med familjen.

På långfredagen leder jag en Meditation i gryningen i St Olofsgården i Åre klockan sju, här kan du läsa mer om den, och på kvällen har jag en långfredagsgudstjänst kl 19 i Duveds kyrka.

På påskafton är jag ledig. Ser fram emot en dag av sol, blå himmel och skidåkning.

På påskdagen har jag en påskdagsgudstjänst i St Olofsgården i Åre klockan 9 med efterföljande påskfrukost. På kvällen åker jag till Handöls kapell och leder en musikgudstjänst.

Och genom allt ska jag leva med och i påsken. Långfredagens död och smärta som vänds i ljus och hopp på påskdagen. Livet är långt större än vi kan ana.

/Karin