Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Utomhuslivet

Tillit – reflektion vid Åreskutan

”Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden! Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen ovanför byn…” De orden av Tomas Tranströmer kom till mig för några dagar sedan, när jag efter en ljuvlig skidtur stod utanför Copperhill, och precis skulle gå in och dricka varm choklad med älskade familjen.

Det är förunderligt med ord som stannar kvar i kroppen och liksom kan matas fram i precis rätt ögonblick. En dikt eller en låttext eller ett bibelord som kommer till en när en som mest behöver det.

Eller som de människor som blivit dementa och som det är mycket svårt att kommunicera med, men som omedelbart börjar sjunga med om en börjar nynna på till exempel psalmen ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”.

Ja, jag stod där utanför Copperhill och blickade ut över Åreskutan och funderade en stund kring ordet tillit, som stavas lika från båda håll. Och Tranströmers ord kom till mig.

Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden!

Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen ovanför byn.

Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsliga yxhugget inifrån inte kommer.

Lita på hjulaxlarna som bär oss på motorleden mitt i den trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål.

Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.

De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting annat, och de följer oss en bit på väg dit.

Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret.

Familj och vänner, Präst i Åre

Kreativa dygn i Umeå

Jag har haft två fina, kreativa och inspirerande dygn i Umeå tillsammans med min goda vän Lena Malm. Lena är också präst, vi läste tillsammans i Uppsala på Pastoralinstitutet. Vi prästvigdes samma dag i juni 2000, men i olika domkyrkor – hon i Luleå, jag i Härnösand.

Nu strålade vi samman i Umeå för att planera för gudstjänst på Internationella kvinnodagen. Den 8 mars ska vi tillsammans fira den gudstjänsten i Åre gamla kyrka, och söndagen efter, den 11 mars, firar vi den i Lenas kyrka i Råneå.

Vi satt på NK, Nya Konditoriet i Umeå, och drack kaffe och te och spånade hejdlöst och fritt. Vi samtalade om lämpliga bibeltexter och psalmer, om kvinnor vi inspireras av och vill lyfta i gudstjänsten, om eventuell sångare och solist. Och vi såg framför oss bilder och en virkad remsa garn…

Det kommer att bli så bra! Ledorden blir Berättelse, Bekräftelse, Befrielse och gudstjänstens namn ”Möt mig nu som den jag är – en mässa på Internationella kvinnodagen”.

Så vi har arbetat och varit kreativa, men vi har också pratat en massa om livet, vi har ätit god mat, druckit vin, skrattat och gråtit. Väldigt bra dagar, med andra ord!

Och Umeå visade sig från sin allra bästa sida trots att det var grått, snöblaskigt, halt och blåsigt. Det var ändå den bästa sidan tack vare alla varma, glada, härliga människor vi träffat på. Umeå gav på något vis mersmak.

Berättandet, Drottningen af Åre, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Det närmaste halvåret

Jag har så mycket roligt och spännande framför mig det närmaste halvåret. Jag är så himla glad att få finnas med i olika härliga sammanhang med ord och toner.

Här är ett axplock:

Januari:

Måndag 8: Jag berättar om ”Drottningen af Åre” i Åre församlings bokklubb Bokklok.

Tisdag 9: Sång och berättelser på Fjällsätra med temat ”hopp” för anställda vid Åre kommun.

I början av månaden publiceras min roman ”Den där elden inom” som följetong i LT:s e-tidning.

Måndag 15: Planering i Umeå tillsammans med min fina kollega Lena Malm inför Internationella kvinnodagen.

Februari:

Lördag 3: Inleder kursen ”Skriv ditt liv” som jag ska leda på Masesgården i Leksand i en vecka.

Mars:

Söndag 4: Jag ger musikföreställningen ”Kallad” tillsammans med min kära musikerkompis Jenny Michanek på Storsjöteatern i Östersund, i samband med dagen som fått namnet ”Feminism och allas lika värde”.

                                                                                                Här är vi, Jenny och jag.

Torsdag 8: Vi firar kvällsmässan Andrum i Åre gamla kyrka och låter den kretsa kring Internationella kvinnodagen. Lena Malm är med.

Söndag 11: Vi gör en liknande gudstjänst i Lenas församling i Råneå.

Torsdag 22: Jag föreläser om ”Drottningen af Åre” på Jamtli i Östersund.

April:

Torsdag 19: Jag föreläser om ”Drottningen af Åre” på Fjällmuseet i Funäsdalen.

Under april kommer min novell ”Båthus med liten markplätt” sättas upp som pjäs och turnera runt i länet.

Juni:

Söndag 24: Jag gör en sommarkonsert med begåvade cellisten och vännen Tina Didriksson i Ängsmokyrkan i Torvalla.

Måndag 25 juni: Jag leder kursen ”Skriv ditt liv” på Åredalens folkhögskola under en vecka.

Och sedan, vips, är det sommar med allt vad det innebär! Men, förstås, en dag i taget. Det är så vi behöver leva.

/Karin

 

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Utomhuslivet

Den första dagen

Jag lyssnade på Tomas Sjödins Vinter i P1. Han är alltid så klok! Och det som fastande i mig på ett särskilt sätt var hans resonemang om dagarna som går. Han sa ungefär så här: ”Man lever sina dagar, gör saker, låter bli att göra andra saker, och emellanåt stannar man till och ser tillbaka och inser: De där dagarna, de är mitt liv. Är det verkligen så jag vill leva?”

Det är lätt att ha drömmar och planer för något som ska hända sedan, i en annan tid. Men det är ju vad vi faktiskt gör som formar vårt liv, inte vad vi drömmer om att vi kanske en dag ska göra.

Jag tänkte mycket på det under gårdagen, den första dagen på det nya året, 2018. Jag tänkte: Om den här dagen slår an tonen för det nya året, är det så jag vill leva mitt liv? Är det så jag vill att 2018 ska bli?

  • Jag steg upp först av alla. Satt i stearinljusets sken och drack kaffe och förberedde det sista inför gudstjänsten. Mycket bra stund!
  • Jag sa hejdå till alla de goa människorna som varit hos oss under nyårshelgen. Nu var det dags för dem att åka hemåt. Jag kände en sådan glädje över att ha haft dem här och tänkte: Mer sådant! Jag vill verkligen vara en människa som umgås med dem jag tycker om!
  • Jag ledde nyårsgudstjänsten i Åre gamla kyrka. Det blev så fint och jag tänkte: Ja, jag vill verkligen fira sådana här gudstjänster med härliga psalmer, vacker musik, låga trösklar och högt i tak.
  • Jag kom hem och var helt slut. La mig på soffan och tänkte att jag skulle vilja ligga där hela eftermiddagen. När älskade dottern frågade om vi inte skulle sticka ut på en skidtur var jag nära att svara nej. Att jag var för trött. Att vi kunde åka skidor en annan dag. Men så tänkte jag: Om den här dagen sätter tonen för året som väntar, då vill jag mycket hellre åka skidor med älskade dottern än att vila en hel eftermiddag. Så vi drog iväg, hela familjen, och fick en helt magisk skidtur.
  • Sedan bastade vi och jag tänkte: Detta är livskavalitet!
  • Vi åt resterna av nyårsmiddagen och sedan vilade jag i soffan. Jag tänkte: Först träning och frisk lift, sedan vila. Det är den ultimata kombon!
  • Om den första dagen slår an tonen för det nya året, då vågar jag tro att det här blir ett bra år.

Tack, älskade dotter, att du drog med mig ut!

Makalöst härlig skidåkning! Och jag tänkte: Vintern har bara börjat! Så många skidturer som ligger framför oss. Vilken lycka!

Och så en bild från nyårsaftonens matbord.

Hoppas NI haft en fin nyårshelg och att ni ser med tillförsikt fram emot 2018!

/Karin

Betraktelser, Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Jag sammanfattar mitt 2017

För något år sedan började jag att skriva en årssammanfattning här på bloggen. Det kändes bra! Jag tycker om att göra en sammanfattning när ett år närmar sig sitt slut. Jag har gjort det så länge jag kan minnas. Tidigare i mina dagböcker, nu här i bloggen. Att se tillbaka på året, minnas, reflektera, utvärdera. Vad blev bra, vad blev mindre bra, vad lärde jag mig, vad tar jag med mig in i nästa år?

Förra året lånade jag en mall från Underbara Clara , och jag lånar samma mall i år igen, men lite reviderad. Så här:

Gjorde jag något 2017 som jag aldrig gjort förut? 

Ja, det gjorde jag! Jag åkte Ikaros på Gröna Lund med älskade dottern! Jag som är både höjdrädd och farträdd gjorde det. Jag är glad för det, men jag gör aldrig om det! Aldrig.  HÄR kan ni läsa mer om den upplevelsen.

Genomdrev jag någon stor förändring? 

Nej, det gjorde jag inte, men jag gladdes över förändringen jag gjorde inför 2016. Då började  jag arbeta 50% som präst i Svenska kyrkan i Åre, och 50% som författare, föreläsare med mera. Ett så otroligt klokt beslut det var!

Vilket datum från år 2017 kommer jag alltid att minnas?  

Lördagen den fjärde november. Då släpptes min roman ”Drottningen af Åre”. Det var en stor och fantastisk upplevelse. Läs gärna mer om boksläppet på Hotell Åregården HÄR. 

Vilka länder besökte jag? 

Ännu ett år då jag inte besökte ett enda annat land. Förutom Norge. När älskade familjen åkte till Dubai och umgicks med våra fina vänner där tillbringade jag dagarna i Stockholm i möten med bland annat  mitt förlag Verbum.

Gjorde någonting mig riktigt glad? 

Mina älskade bröder har under hösten gjort mig väldigt, väldigt glad! Jag återkommer om orsaken.

När jag i april släppte boken ”Du möter min blick i vimlet” kom två av mina fina vänner som jag känt i nästan hela mitt liv till boksläppet! Jag var helt oförberedd på att de skulle komma, de hade åkt långt för att vara med, och jag blev så himla glad och galet överraskad!  HÄR och HÄR kan ni läsa mer om den kvällen.

Sedan är det mängder av saker som gjort mig glad under året! Någonting mest varje dag. Ofta, ofta kopplat till min älskade familj.

Vad önskar jag att jag gjort mer?  

Precis som förra året svarar jag: Umgåtts med vänner. Det önskar jag verkligen att jag hade gjort mer.

Bästa boken jag läste i år? 

I början av året lyssnade jag på ”Störst av allt” av Malin Persson Guilito. Trots att jag läst en hel del böcker sedan dess är det just den jag kommer att tänka på. Det är en fantastiskt bra bok, klokt uppbyggd, snyggt språk, spännande och berörande. Och Lo Kauppi är otroligt bra som uppläsare av boken! Rekommenderas.

Största musikaliska upptäckten? 

Åter igen får jag tacka TV-programmet ”Så mycket bättre” för musikaliska upptäckter. I år är det Tomas Andersson Wij som jag på allvar fått upp ögonen för. Vilka texter och vilken särpräglad röst! Vill bara lyssna mer och mer.

Vad var min största framgång på jobbet 2017? 

Det är svårt att prata om framgång i mitt arbete som präst, vad är egentligen framgång? Men vackra och berörande stunder har jag haft många under året. Gudstjänster och möten med människor som stannar kvar inom mig. Och en sak jag kommer att minnas länge är långfredagen 2017. Jag hade bestämt mig för att bjuda in till meditation i tidiga morgonen i St Olovsgården i Åre. I ärlighetens namn var det väl inte många som trodde på idén…Vem vill kliva upp så tidigt på morgonen en långfredag för att meditera? Men det var några som ville det, skulle det visa sig. Det blev en helt fantastisk stund. Läs gärna mer om den HÄR 

I mitt arbete som författare har det gått väldigt bra under året! Jag har släppt två böcker. Jag är otroligt stolt över det! Jag är också väldigt glad över frågan jag fick från Kyrkans Tidning om att skriva en text i julnumret, en text kring teologi och kultur. HÄR är den texten.

Största framgång på det privata planet? 

All tid jag har med älskade dottern nu när jag arbetar hemifrån så mycket som jag gör. De lugna morgnarna när vi äter frukost ihop. När jag går med henne till skolan och hon emellanåt vill hålla min hand. När jag har gjort mellanmål tills hon kommer hem från skolan. När vi sitter tillsammans med läxorna… Ja, allt det där jag inte hade hunnit om jag hade fortsatt arbeta i det hysteriska tempo jag gjorde tidigare.

Och det känns som en framgång att bo där vi bor! Att vi så enkelt tar ut oss på skidturer och vandringar. Ynnesten som det är att leva i fjällvärlden.

Något du önskade dig och fick? 

En lång sommarledighet och sköna dagar vid sjöstugan.
Vad gjorde jag på min födelsedag 2017? 
Vi var vid sjöstugan. Jag fick kaffe och tårta på säng av älskade familjen. Sedan jobbade vi med stugan, renoveringen fortgick. Fram emot kvällen åkte vi in till stan för att äta middag på restaurang. Och där väntade en överraskning – goda vänner var på plats och vi fick en fin kväll tillsammans!
Vad fick mig att må bra? 
Familjen, vännerna, utomhuslivet, skrivandet, musiken, stunderna av läsning, pysslet vid sjöstugan…
De bästa nya människorna jag träffade? 
Jag träffar ständigt nya människor som jag tycker mycket om och som inspirerar mig. Det finns så många härliga människor i den här världen!  En av dessa inspirationskällor som jag lärt känna i år är Linda Forss. Med henne har jag detta år haft många givande samtal och reptillfällen och musikaliska berättarföreställningar. Vilken förmån! HÄR kan ni läsa mer om det.

Mest stolt över? 

Alltså – jag är rätt stolt över att en av mina favoritförfattare kom till mitt boksläpp på Åregården! Viveca Sten som skrivit böckerna om morden i Sandhamn.

Vad ser jag fram emot nästa år?  

  • Att få göra två resor med familjen under våren. Först till London för att se ÖFK spela fotboll, sedan på en solsemester.
  • Att få se min novell ”Båthus med liten markplätt” bli en teaterföreställning.
  • Att få gå på vinterbröllop.
  • Att göra de konserter och föreläsningar jag är inbokad på framöver.
  • Att få åka skidor i det fantastiska vinterlandskap som vi har nu.
  • Att Kibron, vår fine vän från Eritrea, äntligen får återse sin fru.
  •  Att få leda  en skrivarkurs på Masesgården i Leksand.
  •  Att åter igen få leda en skrivarkurs på Åredalens folkhögskola till sommaren.
  • Att få åka till Öland med älskade familjen i augusti.
  •  Att få arbeta vidare med ett nytt bokmanus.
  • Att (i bästa fall) bli klar med renoveringen av sjöstugan.

Ja, jag har mycket jag ser fram emot! Och mycket jag hoppas på! Till exempel…

  •  att 2018 blir ett fredligare år i världen
  • att #Metoo leder till den förändring som verkligen behövs
  • att Sverige åter igen blir det öppna land det kan vara

Gud, genom årtusenden har ditt ljus lyst mot oss från ett nyfött barns ansikte i Betlehems krubba, som ett tecken på din goda närvaro, trots världens ondska och våld. Inför ett nytt år ber vi dig: Led oss från död till liv, från lögn till sanning, från vanmakt till hopp, från rädsla till tillit, från hat till kärlek, från krig till fred. Hjälp oss att tända ljus i stället för att förbanna mörkret och låt din frid fylla våra hjärtan, vår värld, hela universum. Amen.

 

 



Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Julotta i Handöls kapell

Det är helt mörkt när vi åker från Duved i tidiga morgontimman. Vi färdas några mil västerut till lilla byn Handöl, och där firar vi julotta i kapellet. Det är så mycket folk! Några får inte ens plats att sitta och psalmböckerna räcker inte på långa vägar. Men det känns så fint och så vackert att mötas i morgontimman och sjunga de älskade julpsalmerna och samlas kring julens berättelse.

Efter julottan möts vi på Hanriis café och dricker kaffe och äter världens godaste våfflor. Och vilka samtal det blir! Livsnära samtal, som det ofta blir en sådan gång.

Vackra Handöls kapell! HÄR kan ni läsa ett annat av mina inlägg om detta kapell.

Och så det blå skenet i gryningen i juletid, i midvintertid… Vackert, eller hur?

Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser

Hör mig i podcasten ”Mänskliga Möten”

Idag har jag pratat om mig själv i mer än en timme. Jag har fått kloka, ömsinta frågor om mig själv, min uppväxt, mitt liv som präst, författare och sångare, om mina vägval… Det är Marlene som driver podcasten Mänskliga Möten som varit här hos mig och vi har samtalat.

Det är speciellt att tala om sig själv, att inte hela tiden bolla tillbaka med frågor till den andra personen. Idag skulle det handla om mig och mitt liv. Och Marlene var skicklig på att ställa frågor, komma med uppföljande frågor och göra egna reflektioner.

Något som hon sa, och som blev väldigt tydligt för mig, är att tre stora delar i mitt liv – skrivandet, musiken och kyrkan – har följt mig i precis hela mitt liv. Jag har aldrig släppt någon del av dem.

Ända sedan jag var fyra år och hade lärt mig att skriva och min mormor sa ”Det blir nog präst av dig en dag”, så har hennes ord funnits med mig. Ända sedan jag kunde sätta en penna mot ett papper och formulera ord så har jag gjort det. Ända sedan jag kunde ta en ton så har jag sjungit och musicerat.

Och nu, sedan två år tillbaka, är det tydligare än någonsin; jag är präst på halvtid och den andra halvan ägnar jag åt skrivandet och musiken.

Samtalet mellan Marlene och mig kommer att gå att lyssna på från januari. Men lyssna också på andra samtal Marlene gjort i sin podd! Samtal om livet med alla dess vindlande vägar, med både mörker och ljus.

/Karin

Präst i Åre, Utomhuslivet

I tjänst i Åre församling

Den här veckan är jag i tjänst igen i Åre församling. Det innebär en vecka med samtal med sörjande, förberedelse inför begravning, personalmöte, gemenskapsträff med tema Sapmi, predikoförberedelse, hembesök, samtal, gudstjänst. med mera, med mera.

Och idag innebar arbetsdagen klädutdelning. Fina församlingsbor har på vår förfrågan lämnat in vinterkläder som vi idag delade ut till våra nyanlända som fryser ordentligt nu när kylan kommit på allvar. Det blev en så fin dag med starka möten med människor. Och så fint att se dem lämna oss klädda i värmande dunjackor och hemstickade mössor.

Jag är ofta omtumlad och djupt berörd av mitt arbete som präst. Jag behöver mycket tid för återhämtning och tystnad. Jag behöver mycket tid för ensamheten, allra helst utomhus. Så idag, innan jag började jobba tog jag en långpromenad längs älven i vackra vinterdagen. Femton grader minus och ett lätt snöfall.

Berättandet, Drottningen af Åre, Präst i Åre, Skrivandet

Jag vill bara skriva mer

Jag är så oerhört glad för alla fina kommentarer om min bok! Flera har sagt att den inte går att lägga ifrån sig, att man bara vill veta hur det ska gå för min ”Drottningen af Åre”.

Ikväll ska jag föreläsa för en turistgrupp från Norge och berätta om Åres historia, där fröken Kristina Hansson är en så viktig del. Det ska bli skoj.

Och helst av allt vill jag bara skriva. Jag vill skriva mer! Jag har under en lång tid haft en berättelse i mitt huvud, som jag nu är så sugen på att få ner på papper. Men just nu finns inte tiden. Just nu behöver jag mitt fokus på mina olika bokpresentationer och på mitt jobb i Åre församling.

Skrivandet får komma lite senare.

/Karin

Musiken, Präst i Åre, Utomhuslivet

Dagar av sorg och glädje

Att vara präst är att kastas från svåra sammanhang med människor i sorg och saknad, till ljusa sammanhang med glada och skrattande människor. Att i det svåra ha uppdraget att försöka förmedla hopp och i det ljusa vara med och dela glädjen. Genom allt detta är känslan jag bär på: Meningsfullhet. Det är oerhört meningsfullt att få dela människors stora stunder i livet.

När jag kom hem i kväll var jag trött och slut och samtidigt oerhört uppfylld av allt jag upplevt de senaste dagarna i mitt arbete. Då finns inget bättre än att ge sig ut och träna. Så ikväll tog jag med Gillis på en riktigt långpromenad. Det där att få röra på kroppen, lufta tankarna och andas in frisk kvällsluft gör min själ så gott.

Och när jag kom hem satte jag mig och spelade gitarr. Det i sig är som en meditation. Att låta fingrarna leka över strängarna och stilla sjunga med. Bilden togs av min kära vän Linda Forss när jag köpte min nya gitarr. Jag är så nöjd med den!

Önskar dig en fortsatt fin helg!

/Karin