Betraktelser, Livet, Präst i Åre

Vigsellöften på en fjälltopp

Så är vi framme efter en stunds vandring. Vi är uppe på fjälltoppen, och när vi ser oss omkring ser vi skogar och myrar i gul, orange och klaraste röd. Vi dricker vatten, skrattar och förundras över hur varm solen är, trots att vi nått en bit in i september. ”Hur kunde vi ha sådan tur”, säger hon och ser på sin man. Han skrattar. ”Ja, det hade lite gärna kunnat vara höststorm idag.”

Vi har gått upp hit på fjället för att de ska förnya sina vigsellöften, hon och han. Efter ett långt liv tillsammans med både stora svårigheter och mycket glädje, ska de bekräfta för varandra, och för Gud, att de vill fortsätta vara de två. Det löfte de gav till varandra en gång i en kyrka med släkt och vänner samlade, vill de få befästa.

Vi sjunger ”Morgon mellan fjällen”, och blickar ut över vidderna. De läser löften till varandra, ord de själva formulerat, ord om tacksamheten i att ha varandra, ord om att fortsätta gå vid varandras sida längs den återstående livsandringen. Jag läser ur Ruts bok i Bibeln. Dit du går, går också jag, där du stannar, stannar jag… Herren må göra mig vad som helst, endast döden ska skilja oss åt.

Och hon får fram sin telefon och hittar den låt som blivit så betydelsefull för de två. En sång med Bo Kaspers orkester med ord om tacksamhet, och om att inte ta varandra för givna. Att inte ta något i livet för givet. Tack för att just du finns, håller dig till mig. Jag ska aldrig ta för givet att somna bredvid dig.

På väg ner från fjället förundras jag över kraften i att leva i tacksamhet. Inte att ignorera att livet också är svårt och fyllt av bekymmer, men att medvetet söka det som är värt att tacka för. Att verkligen försöka glädjas när livet faktiskt är gott, när livet bjuder på benådade ögonblick.

/Karin

Livet, Präst i Åre

Gör din röst hörd!

På söndag är det kyrkoval. Jag hoppas att ni känner er manade att gå och rösta! Det är så oerhört viktigt att det är engagerade och intresserade personer som får uppdraget att vara förtroendevalda i Svenska kyrkans olika instanser. Att det är engagerade och brinnande personer som har ansvaret i våra församlingar. Så, gå och rösta på de personer som NI tror kan göra skillnad! Gå och rösta på de personer som ni tror kan vara med och forma Svenska kyrkan på det sätt ni vill och hoppas på.

I vintras skrev jag ett bogginlägg om min starka kärlek till Svenska kyrkan. Ni kan läsa det här.

Allt gott!

/Karin

Livet, Präst i Åre, Skrivandet

På benen igen

I söndags kväll blev jag däckad i feber. Den kom hastigt och lustigt utan någon som helst förvarning. Så den fina, fina dagen avslutades med halsont, värk i kroppen och frossa. Sedan sov jag mig genom hela måndagen och tisdagen. På onsdagen vände det och igår var jag riktigt pigg. Idag är jag på benen igen.

Så idag har jag jobbat och förberett helgens vigsel och gudstjänst. Och jag har fått flera goda nyheter vad gäller mitt skrivande. Det återkommer jag gärna till!

Och så har jag stått ute i trädgården och plockat svartvinbär. Buskarna dignar av bär. Vilken lycka! Dessutom fanns det fortfarande jordgubbar att plocka i vårt lilla jordgubbsland.

Trevlig helg!

/Karin

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser, Utomhuslivet

Så blev min sommar

En stuga vid en sjö

Det är hög tid att summera sommaren. Att se tillbaka på de tre sommarmånaderna och knyta ihop säcken. Och jag tror att ledordet för sommaren 2017 är Sjöstugan. I år valde vi att lägga den mesta av vår lediga tid på stugan och renoveringen. Vi har jobbat och slitit, men vi har sannerligen också njutit av att vara där! Det är en underbar plats på jorden, som vi är väldigt tacksamma över.

Hemma

Men vi har också varit hemma en del, och jag tycker det är oerhört skönt att vara ledig hemma. Att fixa och dona i huset, att ha lugna dagar, att göra spontana fjällturer. Som den dagen då jag och älskade dottern knallade upp på Mullfjället för att äta lunch. Det är vardagslyx!

Oförglömlig är också kvällen då vi övade agility med Gillis i Åre, och den makalösa regnbågen böjde sig över himlen. Eller den där tidiga morgonen då jag gick ut med min kaffekopp och rensade jordgubbslandet och allt omkring mig var helt tyst och stilla. Som i en inandning.

Stockholm och Dalhalla

Ja, mestadels hemmavid denna sommar, men ett kort besök i huvudstaden blev det också. En härlig resa tillsammans med kära mor och älskade dottern. Vi var på Allsång på Skansen, vi strosade på stan, vi fikade på caféer och vi var på Gröna Lund. Och jag gjorde det jag egentligen inte alls vågar – jag åkte Ikaros och Insane. Det gäller att utmana sina rädslor emellanåt.

Vi hann också med en helg i Rättvik tillsammans med mina svärföräldrar och mina svågrar med familjer. Höjdpunkten var kvällen i Dalhalla och konserten med Helen Sjöholm och Malena Ernman.

 

Arbete

Jag har mestadels varit ledig denna sommar och det är en oerhörd ynnest! Men de få veckor jag ändå arbetat har varit mycket fina. Jag kommer att minnas den ljuvliga sommardagen då jag gjorde en rad hembesök i Åre och promenerade dit jag skulle. Solen värmde och på uteserveringarna satt folk och åt och skrattade och pratade. När kvällen kom gick jag till Åre gamla kyrka för att fira Kvällsmässa.

Jag har också, för andra året i rad, varit kursledare på kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola. Så himla roligt, inspirerande och utmanande!

Hede

Ingen sommar utan några dagar i Hede. I år var jag och älskade dottern hos mina föräldrar i mitten av augusti när sensommarmörkret lade sig över Sonfjället om kvällarna. Och i vanlig ordning hade jag en sommarkonsert i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand.

Musikupplevelse

Det har varit en sommar med många musikupplevelser, och den starkaste och mest berörande var utan tvekan Lalehs konsert vid Storsjöyran i Östersund. Hon har verkligen förmågan att fånga sin publik, att beröra oss långt in i hjärtat. En helt oförglömlig konsert!

Hoppas NI haft en fin sommar! (Så här långt, den kanske fortsätter…)

/Karin

Livet, Präst i Åre

Storvallens fjällkapell 25 år

Relaterad bild

Det här fantastiskt vackra kapellet firar 25-årsjubileum i år. 25 år har gått sedan ett stort gäng eldsjälar arbetade och kämpade för att bygga Storvallens fjällkapell, fem kilometer öster om Storlien. Sedan dess har mycket hänt. Så många gudstjänster som firats här med Snasahögarna som altartavla. Så många vigslar, dop och begravningar. Så många konfirmandgrupper som varit här, så många vandrare, skidåkare, pilgrimer, gäster… Kapellet är alltid öppet. Det blir som en vindskydd i fjällvärlden.

Själv har jag haft förmånen att få uppleva många rent magiska stunden här. Ögonblick då jag tackat Gud att jag får vara präst i Svenska kyrkan. Tacksam för det!

(Jag har också finna minnen från när SVT filmade TV-gudstjänster här för några år sedan. TV-teamet ville att jag skulle stå ute och predika och de vackra vidderna skulle synas. Ingen hade räknat med snöstorm, dimma och absolut ingen utsikt alls. Vi fick lite snabbt åka österut till Ullådalen och filma där.)

En del ögonblick är oförglömliga på annat sätt… Som när sköna bönan Birgitta kom åkande i sin snygga bil och parkerade utanför kapellet.

På söndag blir det en jubileumsgudstjänst i kapellet klockan 18.

/Karin

Präst i Åre

Vigsel på Copperhill i Åre

Här uppe på fantastiska Copperhill i Åre hade jag en vigsel igår. Vi höll till ute på helikopterplattan och solen lyste på oss, och de en aning hotfulla molnen ovanför Åreskutan kom aldrig till oss. Den vy som vigselparet hade framför sig när de sa sina ”ja” är inte så pjåkig… Åreskutan, Åresjön och Zlatans tak…

Liselotte fick sätta på sig solglasögonen för att kunna se noterna när hon skulle spela musiken under vigseln. Och vi konstaterade, hon och jag, att vårt arbete är fullkomligt magiskt sådana här dagar – att få vara med och dela två människors största stund. Hon får spela den musik de önskat och på så vis förgylla deras dag ytterligare. Och jag vår ge dem det största jag kan ge – Guds välsignelse. Och att dessutom få göra det på en sådan här plats.

Präst i Åre, Utomhuslivet

En arbetsdag i Åre

Att få göra hembesök

Att få göra hembesök är en av de finaste uppgifterna som präst. Att bli välkomnad in i en människas hem, få sitta ner vid köksbordet eller i finrummet, dricka kaffe ur blommiga, fjärilsvingetunna kaffekoppar och samtala om livet. Igår hade jag en sådan dag, och jag passade på att promenera dit jag skulle.

Åre, en smältdegel

Solen sken över Åre och över mig där jag gick. Sjön glittrade. Människor satt på uteserveringar och njöt av värmen. Jag mötte vandrare med enorma ryggsäckar, cyklister som skulle ge sig upp på Skutan, pilgrimer på väg mot Nidaros. Åter igen tänkte jag på Åre som en smältdegel, där så många olika människor möts. Bofasta sedan generationer, nyinflyttade äventyrare, pilgrimer, samer, turister, gäster, nyanlända, säsongsarbetare… Människor från hela världen strålar samman här. Av en massa olika anledningar.

Andrum

När kvällen kom och värmen fortsatte hänga kvar i luften gick jag till Åre gamla kyrka. Denna 1100-talskyrka som på många sätt står för stabilitet och kontinuitet i en föränderlig bygd. Vi firade kvällsmässa, och Jonas Jonssons ord fick finnas med oss:

I Guds tystnad får jag vara, ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar, här en strand vid nådens hav. (Svensk Psalm 522).

Betraktelser, Präst i Åre, Utomhuslivet

Jag finner nya stigar och vägar

När dagen går över i kväll tar jag en promenad upp mot höjderna. Jag hittar en stig jag aldrig gått förut, och den leder mig senare in på en helt ny väg. Jag älskar verkligen att gå, och att hitta nya platser! Jag drar in den klara luften och känner i hela kroppen hur jag släpper taget om den dag som varit.

En dag av kontorsjobb – administration och förberedelser, så jag har mestadels varit inomhus. Desto mer ljuvligt att ge sig ut så här på kvällskvisten. Efter två timmar är jag hemma igen. Då äter jag middag framför TV:n och ser fantastiska Sanna Nielsen leda Allsång på Skansen.

Tänker på en strof ur Psaltaren i Bibeln:

”…den stigen går jag med glädje.”

Precis så känns det den här kvällen. Jag går längs stigen med glädje.

/Karin

Präst i Åre

En vacker helg i sol och regn

Igår morse när jag steg upp sken solen in genom glipan i gardinen. Då var det ett tag sedan jag såg solen, så jag blev så där barnsligt glad. Tog med Gillis på en promenad i skogen och det doftade sommarskog och vinden var så varm. När jag kom hem kunde jag sitta på altanen och dricka morgonkaffe, ungefär det bästa jag vet i hela världen.

Mitt på dagen åkte jag till Mörsils kyrka för att ha en vigsel. Jag kände mig så glad för vigselparets skull att de fick en dag av sommar och solsken. Det blev en härlig stund i kyrkan med många gäster, många leenden, vacker musik och ett lyckligt vigselpar.

På kvällen kom våra fina vänner på middag och vi grillade och åt och pratade och skrattade. Vi avslutade middagen med jordgubbar och vaniljglass, precis som man bara ska en sommardag.

Idag när jag vaknade smattrade regnet hårt mot fönstret. Jag gick upp och satt med min kaffekopp och förberedde det sista, jag gjorde mig i ordning, gjorde en fikakorg och drog iväg till Nordhallen för att fira friliftsgudstjänst. Nordhallen är en makalöst vacker by och det hade varit fantastiskt att ha gudstjänsten utomhus, men vi fick vara inne hos en av våra församlingsbor istället. Det gjorde ingenting. Hon hade gjort i ordning så fint.

Jag inledde gudstjänsten med att gå ut på förstukvisten och kula. Jag kulade ut över sjön och skogarna, fjällen och regnet. Sedan sjöng vi psalmer, lyssnade till bibeltexter, jag predikade och vår kantor spelade vackert på dragspel. Det blev en fin stund.

Nu väntar några lediga veckor för min del.

Hoppas du haft en fin helg så här långt!

/Karin

Präst i Åre

Alldeles nyss och samtidigt en evighet sedan

Idag för 17 år sedan prästvigdes i jag Härnösands domkyrka av biskop Karl-Johan Tyrberg. Det känns som alldeles nyss och samtidigt en hel evighet sedan. Jag tittar på bilderna från den dagen och tänker att det är mig själv jag ser och samtidigt inte. Så mycket vatten som runnit under broarna sedan den 11 juni 2000. Både i mitt liv som präst och i mitt privata liv.

Jag har under de här åren haft förmånen att arbeta på olika tjänster i Svenska kyrkan och sett prästämbetet ur olika synvinklar. Mycket har varit roligt, lärorikt, givande, livsbejakande. Mycket har varit svårt och dränerande på kraft. De här tjänsterna har jag haft genom åren:

  • Först av allt var jag pastorsadjunkt i Brunflo pastorat. Det är den tjänsten man har under sitt första år som prästvigd.
  • Min första komministertjänst (en vanlig prästtjänst) fick jag i Ängsmokyrkan, en disktriktskyrka i Brunflo pastorat.
  • Sedan fick jag en tjänst på Härnösands stift som stiftsadjunkt för gudstjänstfrågor. Ett uppdrag som innebar att resa runt bland församlingarna och inspirera kring gudstjänstlivet.
  • När jag fick vår älskade dotter ville jag inte längre ha en tjänst som innebar så mycket resande, så jag sa upp mig, och hoppades att det skulle ordna sig. Det gjorde det! Jag blev åter igen komminister i Brunflo pastorat, denna gång i Lockne, Marieby och Näs församlingar.
  • Efter det blev jag studentpräst vid Mittuniversitetet i Östersund.
  • Och sedan kom förfrågan om att bli kyrkoherde i Åre församling och det blev jag!
  • Men sedan kom livet emellan och jag valde att sluta på den tjänsten och blev istället erbjuden en komministertjänst i Åre. Den tackade jag ja till, men jag ville bara arbeta 50%. Och där är jag nu.

Lycklig över att vara en helt vanlig församlingspräst med uppdraget att finnas för församlingsborna och turisterna. Att fira gudstjänst, viga, döpa, begrava, ha själavårdssamtal, göra hembesök… Allt det där som är så fantastiskt med att få vara präst. Lycklig över att ha mer tid till mitt författarskap.

HÄR skriver jag om kära, älskade Svenska kyrkan.

Mest av allt är jag tacksam över de här 17 åren.

/Karin