Präst i Åre

En vacker helg i sol och regn

Igår morse när jag steg upp sken solen in genom glipan i gardinen. Då var det ett tag sedan jag såg solen, så jag blev så där barnsligt glad. Tog med Gillis på en promenad i skogen och det doftade sommarskog och vinden var så varm. När jag kom hem kunde jag sitta på altanen och dricka morgonkaffe, ungefär det bästa jag vet i hela världen.

Mitt på dagen åkte jag till Mörsils kyrka för att ha en vigsel. Jag kände mig så glad för vigselparets skull att de fick en dag av sommar och solsken. Det blev en härlig stund i kyrkan med många gäster, många leenden, vacker musik och ett lyckligt vigselpar.

På kvällen kom våra fina vänner på middag och vi grillade och åt och pratade och skrattade. Vi avslutade middagen med jordgubbar och vaniljglass, precis som man bara ska en sommardag.

Idag när jag vaknade smattrade regnet hårt mot fönstret. Jag gick upp och satt med min kaffekopp och förberedde det sista, jag gjorde mig i ordning, gjorde en fikakorg och drog iväg till Nordhallen för att fira friliftsgudstjänst. Nordhallen är en makalöst vacker by och det hade varit fantastiskt att ha gudstjänsten utomhus, men vi fick vara inne hos en av våra församlingsbor istället. Det gjorde ingenting. Hon hade gjort i ordning så fint.

Jag inledde gudstjänsten med att gå ut på förstukvisten och kula. Jag kulade ut över sjön och skogarna, fjällen och regnet. Sedan sjöng vi psalmer, lyssnade till bibeltexter, jag predikade och vår kantor spelade vackert på dragspel. Det blev en fin stund.

Nu väntar några lediga veckor för min del.

Hoppas du haft en fin helg så här långt!

/Karin

Präst i Åre

Alldeles nyss och samtidigt en evighet sedan

Idag för 17 år sedan prästvigdes i jag Härnösands domkyrka av biskop Karl-Johan Tyrberg. Det känns som alldeles nyss och samtidigt en hel evighet sedan. Jag tittar på bilderna från den dagen och tänker att det är mig själv jag ser och samtidigt inte. Så mycket vatten som runnit under broarna sedan den 11 juni 2000. Både i mitt liv som präst och i mitt privata liv.

Jag har under de här åren haft förmånen att arbeta på olika tjänster i Svenska kyrkan och sett prästämbetet ur olika synvinklar. Mycket har varit roligt, lärorikt, givande, livsbejakande. Mycket har varit svårt och dränerande på kraft. De här tjänsterna har jag haft genom åren:

  • Först av allt var jag pastorsadjunkt i Brunflo pastorat. Det är den tjänsten man har under sitt första år som prästvigd.
  • Min första komministertjänst (en vanlig prästtjänst) fick jag i Ängsmokyrkan, en disktriktskyrka i Brunflo pastorat.
  • Sedan fick jag en tjänst på Härnösands stift som stiftsadjunkt för gudstjänstfrågor. Ett uppdrag som innebar att resa runt bland församlingarna och inspirera kring gudstjänstlivet.
  • När jag fick vår älskade dotter ville jag inte längre ha en tjänst som innebar så mycket resande, så jag sa upp mig, och hoppades att det skulle ordna sig. Det gjorde det! Jag blev åter igen komminister i Brunflo pastorat, denna gång i Lockne, Marieby och Näs församlingar.
  • Efter det blev jag studentpräst vid Mittuniversitetet i Östersund.
  • Och sedan kom förfrågan om att bli kyrkoherde i Åre församling och det blev jag!
  • Men sedan kom livet emellan och jag valde att sluta på den tjänsten och blev istället erbjuden en komministertjänst i Åre. Den tackade jag ja till, men jag ville bara arbeta 50%. Och där är jag nu.

Lycklig över att vara en helt vanlig församlingspräst med uppdraget att finnas för församlingsborna och turisterna. Att fira gudstjänst, viga, döpa, begrava, ha själavårdssamtal, göra hembesök… Allt det där som är så fantastiskt med att få vara präst. Lycklig över att ha mer tid till mitt författarskap.

HÄR skriver jag om kära, älskade Svenska kyrkan.

Mest av allt är jag tacksam över de här 17 åren.

/Karin

Präst i Åre

Vigsel i Åre gamla kyrka

Idag har jag haft förmånen att ha ännu en vigsel i vår vackra gamla kyrka i Åre. Det har blivit många vigslar nu, och de allra flesta som gifter sig här kommer inte härifrån trakterna, utan från olika delar av landet. Många för att de haft semestrar här genom åren och känner en hemhörighet i den här kyrkan. Det är lite intressant, det där – många säger att de aldrig går i kyrkan hemma där de bor, men när de är här i Åre söker de sig till gudstjänster och konserter och annat. Kanske för att tiden finns när en är på semester. Kanske för att tankarna hinner få ta plats, och en längtan hinner födas.

Dagens vigselpar hade varit här i Åre endast en gång och blivit stormförtjusta och då bestämt sig för att gifta sig här. Så de bjöd upp släkt och vänner till bröllop. Det är något som är så vackert med vigsel och bröllop! Kärleken, förstås, vigselparets ”ja” (det vackraste ja en människa kan säga till en annan), familjerna och släktingarna, festen, glädjen, framtidstron och hoppet. Ja, det är vackert.

Jag har skrivit en del förut om vigslar, de inläggen kan du läsa HÄR och HÄR.

Hoppas DU har en fin lördag!

/Karin

Familj och vänner, Präst i Åre

En fantastisk vårkonsert

Så här fina flätor hade älskade dottern vid Vårkonserten i Duveds kyrka. En konsert med församlingens alla barnkörer och Unga blåsare, och temat var musik ur Astrid Lindgrens filmer. Det var en fantastisk konsert! Många barn som sjöng och spelade, enorm musikglädje och härlig stämning i kyrkan.

Enda smolken i glädjebägaren denna kväll var att kära, kära Lina Ydregården tackades av. Hon har vikarierat i Åre församling som barn- och ungdomsledare i ett och ett halvt år, och nu ska hon flytta söderut, närmare sin familj. Väldigt förståeligt, men mycket tråkigt för oss! Här säger bästa Kicki några tackord till Lina.

Och här sjunger Lina en sång till alla barnkörbarnen och till oss i personalgruppen. På melodin till ”Hujedamej” sjunger hon om tiden i Åre församling, och om att hon kommer att sakna oss, och hon skickar också med barnen en särskild välsignelse. En både rolig och vacker sång! Tack för den, Lina!

Här är hon som Ronja strax innan hon springer fram längs altargången och gör sitt vårskrik.

Tack för allt du gett under din tid hos oss, Lina! All klokskap du bär på, all generositet och alla skratt du delar med dig av. Önskar dig all lycka och välsignelse framöver!

Hujedamej, jag kommer sakna dej!

Ja, en fantastisk vårkonsert med både glädje och vemod, en konsert jag kommer att bära med mig länge, länge.

/Karin

Familj och vänner, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

I stället för att gnälla på att det snöar – baka dumlekakor!

Jag tycker lite synd om uteblommorna idag. Det är kallt, det regnar, det blåser, det snöar, det haglar. Och så skiner solen däremellan. Många väder på en och samma gång.

Jag cyklade till Åre i morse för att möta upp ett gäng från Kalmar som är här på en personalresa. De ville att jag skulle berätta om Åre gamla kyrka och om mitt författarskap. Det gjorde jag gärna! Det blev ett trevligt möte med goa människor.

Aldrig har en mil varit så lång som när jag sedan cyklade hem igen, det var en galen motvind. Extremt skönt att komma inomhus, byta till varma och torra kläder och dra på sig ullsockorna. När älskade dottern kom hem sa vi till varandra: Vad gör vi en sådan här dag när det är så kallt och det snöar? Vi bakar så klart.

Dumlekakor fick det bli. De smakade väldigt gott till eftermiddagskaffet.

Jag tänker på min fina församlingsbo som jag träffade när jag cyklade hemåt. Hon närmar sig åttio och går med stavar varje dag. När jag klagade en aning på vädret sa hon: ”Det är bara bra med motvind. Då tar det ju ännu bättre när man tränar.”

Lite samma andemening som i orden: I stället för att förbanna mörkret – tänd ett ljus.

Eller: Istället för att gnälla på att det är kallt och snöar – baka dumlekakor och ta en kopp kaffe.

Bra livsdevis, va?

/Karin

Familj och vänner, Präst i Åre

Dop och konfirmation – en livsbejakande dag

Bildresultat för dop

Jag ska snart åka iväg för att döpa ett litet barn. Det är ett av mina allra viktigaste uppdrag som präst – att döpa. Att hålla det lilla barnet i min famn och med tre händer vatten ge en bild av livets stora mysterium – att Gud älskar oss och delar våra liv.

I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Eller med orden ur Mikael Eklöfs dopsång:

Du är älskad, du är sedd, var inte rädd.

Och min dag får fortsätta med ännu en stor livshändelse. Vi är bjudna till konfirmation i Östersund. En alldeles fantastisk S har fyllt femton år och är nu en konfirmand! Det känns å ena sidan helt obegripligt att hon som så nyss var en liten tjej nu har blivit stor, och det känns alldeles underbart att få dela hennes dag.

Så, en dag fylld av nåd och kärlek! Tacksam.

Jag önskar dig en välsignad dag!

/Karin

Betraktelser, Präst i Åre

Allt kommer att bli bra – Gökotta på Åre hembygdsgård

Relaterad bild

Vi höll oss inomhus trots att det var Gökotta och vi borde ha lyssnat efter morgonfåglarna. Men det var så kallt. Och blåsigt. Och regnigt. Men inne i mangårdsbyggnaden på Åre hembygdsgård var det varmt och gemytligt och en brasa brann i öppna spisen. Så där inne hade vi vår Gökotta denna morgon.

Många kom för att vara med, och det blev en fin stund med välkända morgon- och vårpsalmer. Dessutom var Torkel Johansson med, som är en mycket skicklig blåsare i diverse horn. Det är något visst med hornet, med klangen, med tonerna.

Och jag, jag predikade kring ordet ”tillit”. Det är det ordet som kommer för mig när jag läser berättelserna om Kristi himmelsfärd. Jag berättade om skylten jag såg en gång när livet var fyllt av oro. En skylt, som ser ut som en trafikskylt, men med orden: ”Allt kommer att bli bra”.

Jag önskar dig en fin Kristi himmelsfärdsdag!

/Karin

 

Berättandet, Livet, Präst i Åre

Att dansa i kyrkan

För några år sedan samarbetade vi för första gången, dansaren Elin Kristoffersson och jag. Då gjorde vi en föreställning som vi kallade för ”Jag dansar för livet”, där jag läste dikter om livet och döden, kyrkomusikern Ingeborg Olsson spelade stycken på kyrkorgeln och Elin dansade. Det blev en mycket stark föreställning.

I förra veckan sågs vi igen, då hon kom hit till Åre för att dansa. Den här gången vid Åre församlings Språkcafé i St Olofsgården. Vårt språkcafé är en mötesplats för våra nyanlända och ”gamla” Årebor. Vi brukar laga mat tillsammans, äta ihop och prata svenska. Emellanåt har vi någon gäst som sjunger eller skapar med händerna eller spelar instrument. Och förra tisdagen var det Elin som var gästen.

Jag missade tyvärr kvällen eftersom den krockade med älskade dotterns dansuppvisning, men jag har förstått att det blev en härlig kväll. Elin dansade först på egen hand den solodans hon kallar I tystnaden är min hud inte längre mitt slut. Åh! Bara detta! Vilket fantastiskt namn på en dans! Och sedan bjöd hon in alla att dansa. Och det hade de gjort, både unga och gamla. HÄR kan du läsa mer om Elin.

Jag längtar efter att göra fler föreställningar ihop med Elin, och vi har pratat lite smått om det. Jag tror så mycket på dansen som uttrycksmedel, inte minst i kyrkan.

/Karin

 

Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Utomhuslivet

En mysig helg hemma i Åredalen

Älskade maken och vovven har tillbringat helgen i en stuga vid en sjö. Älskade dottern och jag har varit hemma i Duved och haft en väldigt mysig helg. Så här ungefär:

Fredagsmys med tacos, och Let´s dance på TV. Då åt vi mycket smarrig kladdkaka som dottern bakat.

En lördagsmorgon som för min del drog igång kl 6. Alltså helt frivilligt! Kaffe och skrivande i tre timmar tills dottern vaknade. Lördagsmorgonstraditionen i familjen: Amerikanska pannkakor och fruktsallad. 8 km cykeltur till Åre. Vi uträttade ärenden och åt lunch på café och cyklade hem igen. Då i rejäl motvind. En lugn kväll med ”Talang” på TV.

En söndagsmorgon som också startade vid sex, och jag satt med min kaffekopp och gjorde de sista förberedelserna inför dagens gudstjänst. Sedan tog jag en rask långpromenad i vårmorgonljuset. Gudstjänsten gick av stapeln i Duveds kyrka och älskade dottern var med och sjöng tillsammans med en massa andra härliga barn. En kär medarbetare tackades av och ska flytta söderut. Tårtkalas efteråt.

Jag läste bok och vilade en stund och älskade dottern hängde med en kompis till Holiday club för att bada på äventyrsbadet. Jag snodde ihop en spagetti carbonara, och nu ska vi ge oss ut och hoppa studsmatta. Det har vi för övrigt gjort många gånger denna helg!

Vi har hoppat studsmatta tillsammans sedan hon var tre år, och vi tröttnar aldrig riktigt. Hon gör akrobatiska övningar medan jag gör stilla hopp. Men det är ett mysigt sätt att umgås.

Hoppas DU också haft en fin helg!

/Karin

 

Präst i Åre, Utomhuslivet

Friskvårdstimme bland fjällen

Jag åkte västerut idag i ett tjänsteärende. Jag packade in mina träningsskor i bilen ifall jag skulle hinna med en friskvårdstimme. Det hann jag! Jag älskar när träningen blir en del av vardagen. Jag älskar när träningen äger rum bland fjällen!

Så, här gick jag – längs den slingrande vägen upp mot Storulvån. Bitvis hade jag solen i ansiktet, bitvis var det mulet, men hela tiden var vinden frisk och uppiggande. Jag gick i rätt hög hastighet och kände hur hjärtat hamrade och slog.

 

Alltså – hur vackert är det inte? Jag är så tacksam att få leva och verka i denna miljö.