Familj och vänner, Livet, Livet med hund, Röra på kroppen, Skrivandet, Utomhuslivet

Skriver på min bok i solen

I fredags åkte älskade familjen till Tänndalen, och jag och Gillis blev kvar här hemma. Jag har hunnit med mycket under dagarna, och framför allt har jag suttit i solen och skrivit på mitt bokmanus. Hur härligt som helst.

Det är något jag innerligt kan längta efter under vinterns mörker och kyla – att sitta ute i solen och skriva. Att ta med datorn och skrivböcker och kaffekoppen ut och känna solen mot ansiktet och ljumma vindar i håret. Och höra fågelsången. Den här helgen har jag fått ha det precis så.

Nog gör det något med kreativiteten att sitta utomhus och skapa. Det blir ett annat flöde. Jag jobbar på med ett nytt bokmanus. Det är på många sätt en drabbande berättelse som bitvis gör ont att skriva, och samtidigt är det så lustfyllt. Jag tycker om att vistas i den miljö jag skapat, jag tycker om personerna som befolkar min historia.

Förutom att skriva har jag den här helgen klippt gräsmattan och lyssnat på boken ”Silvervägen” i lurarna (den kan rekommenderas, en väldigt bra bok med ett härligt språk); målat förstukvisten och fixat med blommorna där, tagit många och långa promenader med Gillis, vilat, bakat en rabarberpaj av våra egna rabarber, haft besök av fina vänner och suttit ute i trädgården och ätit lunch och pratat, haft gudstjänsten i Duveds kapell och predikat kring Ainbusks gripande låt ”Min Gud”.

Det har varit en himla bra helg! Idag fortsätter jag att skriva.

Jag önskar dig en fin vecka!

/Karin

Familj och vänner, Röra på kroppen, Skapandet, Upplevelser

Gran Canaria – och återfunnen inspiration

Vi reste till Gran Canaria, jag och älskade familjen, till det lilla samhället San Agustin på öns sydkust. Hit har svenskar rest på solsemester sedan början av 60-talet, och det är väldigt begripligt – här finns allt en kan önska för en avkopplande ledighet.

Det var i vintras när mörkret var som mest kompakt och kylan var bitande som jag längtade så oerhört efter värmen och solen. Och trots att jag bestämt mig för att inte åka flyg mer, för klimatets skull, så övertygade jag familjen om att vi verkligen behövde en resa. Så vi bokade en resa i maj, för vi sa att maj i Duved alltid är en kall och regnig och blåsig månad. Dock inte maj 2018. Då var det högsommarvärme i Västjämtland… Men vi satte oss förstås på flyget ändå och gav oss av.

Jag är så oerhört glad för det! Vi fick så fina dagar tillsammans med skratt och prat, sol och bad, träning och vila. Och vi fick uppleva saker tillsammans och upptäcka nya platser.

Och sådant gör något med mig. Det är som om jag ruskas om en aning, en mild omruskning. Att vila, läsa böcker, se nya platser och springa längs havet i vattenbrynet gör att jag på något förunderligt vis öppnas. Nya tankar kommer, kreativitet föds och ny inspiration letar sig in. Det spirar inom mig.

En behöver förstås inte sätta sig på flyget och åka till Gran Canaria för att uppleva ny inspiration, men jag tror att miljöombytet är betydelsefullt. Att för några dagar se något annat, få andra intryck än de vanliga som finns hemma i vardagen. Allt sådant kan en finna några kilometer bort från hemma, en behöver inte åka långt.

Men den här gången blev det Gran Canaria för vår del, och jag är tacksam över det. Men nu är det enormt skönt att vara hemma i snålblåsten. Påfylld med ny inspiration.

Hoppas du har det bra i försommarens tid!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Röra på kroppen, Skrivandet

Valborgsmässoafton

Och solen sken och himlen var blå och vi var helt lediga. Vilken skön Valborgsmässoafton det blev.

Vi sover med öppet fönster, och nu i vårens tid väcks man av en otrolig fågelsång. Det är så härligt. Jag steg upp vid sju, drack en kopp kaffe och tog sedan en powerwalk västerut längs gamla byvägen. När jag kom hem drog älskade maken på sig skidkläderna för en skatetur i Ullådalen. När han kom hem glittrande hans ögon och han sa att det var vinterns bästa skidtur.

Jag var ute på gården en stund. Det är förunderligt, men det börjar spira och gro i rabatterna, samtidigt som snön fortfarande ligger i drivor över gräsmattan. Det är liksom allt på en och samma gång nu. Jag plockade vissna grenar och kvistar och försökte underlätta så mycket jag kunde för detta spirande.

Älskade dottern och jag höll till en stund på altanen. Solade, jag drack kaffe, vi chillade med älskade hunden, och vi planterade. Det är så mycket vårkänslor i mig – jag bara längtar efter blommor och grönska!

Men den tiden kommer. Många av er har den redan, ni som bor på Gotland till exempel…

På eftermiddagen åkte vi in till Åre på ett träningspass. Extremt jobbigt men väldigt kul! När kvällen kom var det majbrasa här i Duved, älskade maken var där och jobbade, och jag tog bara en kort sväng förbi. Elden brann, kören sjöng sina vårsånger och mycket folk hade samlats. I stället gick jag hem och vi såg en film tillsammans, dottern och jag, innan det var dags att sova.

Ja, det var en skön dag. Idag är det betydligt kallare med snö i luften. Jag ska ta tåget till Östersund för att träffa en fin, fin vän och för ett bokplaneringsmöte med andra fina vänner. Jag återkommer om det!

Önskar er en härlig första maj!

/Karin

Familj och vänner, Röra på kroppen

Sats, Holiday Club, Åre

Jag har blivit en gymtjej. Det hade jag aldrig någonsin kunnat tro! Men nu är jag på Sats på Holiday Club i Åre en gång i veckan. Och gillar det mycket!

Jag har en krånglande rygg, och har haft det sedan jag var 20 år. Då arbetade jag inom vården om somrarna, och hade inte fått någon som helst utbildning i hur man hjälper en gammal människa upp ur sängen, utan att skada sin rygg. Så en dag small det till och jag fick galet ont! I ett års tid hade jag svåra smärtor och man konstaterade att jag hade fått diskbråck. Jag opererades i juni 1993, och blev helt bra då, men sedan har ryggen krånglat från och till genom åren.

Jag har sett till att ständigt röra på mig, att försöka hålla mig stark och någorlunda smidig, men emellanåt har det inte fungerat och jag har fått ont.

Sjukgymnaster har genom åren uppmanat mig att gå på gym, att jag behöver gå på gym, att min rygg skulle må så mycket bättre om jag gick på gym, men jag har sagt tvärt nej! För att…

  • man inte kan gå inomhus och träna när man har en så fantastiskt vacker utomhusmiljö utanför knuten
  • det är så vansinnigt tråkigt att träna i maskiner
  • det är så hemska lokaler, trånga utrymmen i en mörk källare

För att, för att…

Så, ingen har lyckats få mig att gå på gym. Förrän denna vinter… För nu såg älskade dottern på mig med sina vackra ögon och sa: ”Mamma, vill du börja gå på gym med mig?”

Och jag sa ja i samma ögonblick! Och jag gick och köpte svindyrt gymkort omedelbart! Och har inte ångrat det en endaste gång! För under de här sju veckorna som vi har varit på gymmet, älskade dottern och jag, har jag hittat så många fördelar. Till exempel att…

  • gymmet på Holiday Club är ljust och fräscht med magisk utsikt över Åresjön och fjällen
  • vi har haft en PT som hjälpt oss hitta de övningar som är de allra bästa utifrån våra förutsättningar
  • jag tränar andra muskler än de jag tränar vid t ex skidåkning
  • det bara tar en timme och sedan kan man gå ut i vackra utomhusmiljön om man vill det

Men det allra, allra bästa är att

  • få träna tillsammans med älskade dottern!
  • kämpa och svettas sida vid sida.
  • småprata och skratta
  • stanna kvar och bada i äventyrsbadet efteråt

Så, jag har blivit en gymtjej och kan konstatera att livet är fyllt av överraskningar!