Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Skrivandet

Och ännu har sommaren bara precis börjat

På matrumsbordet står rosorna som älskade dottern fick igår på skolavslutningsdagen. Ute på altanen sitter jag och dricker kaffe i morgonsolen. Det är ljuvlig sommar och jag slås av insikten: Den har precis bara börjat, sommaren.

Det känns inte riktigt så efter den fantastiska vår och försommar som vi haft. Sommaren har liksom redan hållit på så länge. Det känns snarare som om vi är på väg mot höst. Men ännu är vi bara i mitten av juni, ännu ligger allt det härliga framför oss.

Jag gläds åt nuet och jag ser fram emot veckorna som väntar. Jag ser fram emot lediga dagar med familjen, långmorgnar med kaffe och morgontidning, dagar av sol och bad och bokläsning, grillmiddagar, solnedgångskvällar.

Jag ser fram emot att leda kursen Skriv ditt liv på Åredalens folkhögskola och på Masesgårdens hälsohem, läs mer här och här. Jag ser fram emot att skriva vidare på mitt manus.

Och jag ser fram emot att tillbringa dagar vid vår sjöstuga. Den har jag skrivit om många gånger, t ex här.

Idag har älskade dottern sovmorgon, väl förunnat efter ett långt skolår, och vi ska inte uträtta allt för mycket. Bara glädjas åt att sommaren är här och att den bara precis har börjat.

Jag önskar dig en fin sommardag!

/Karin

Familj och vänner, Livet, Livet med hund, Röra på kroppen, Skrivandet, Utomhuslivet

Skriver på min bok i solen

I fredags åkte älskade familjen till Tänndalen, och jag och Gillis blev kvar här hemma. Jag har hunnit med mycket under dagarna, och framför allt har jag suttit i solen och skrivit på mitt bokmanus. Hur härligt som helst.

Det är något jag innerligt kan längta efter under vinterns mörker och kyla – att sitta ute i solen och skriva. Att ta med datorn och skrivböcker och kaffekoppen ut och känna solen mot ansiktet och ljumma vindar i håret. Och höra fågelsången. Den här helgen har jag fått ha det precis så.

Nog gör det något med kreativiteten att sitta utomhus och skapa. Det blir ett annat flöde. Jag jobbar på med ett nytt bokmanus. Det är på många sätt en drabbande berättelse som bitvis gör ont att skriva, och samtidigt är det så lustfyllt. Jag tycker om att vistas i den miljö jag skapat, jag tycker om personerna som befolkar min historia.

Förutom att skriva har jag den här helgen klippt gräsmattan och lyssnat på boken ”Silvervägen” i lurarna (den kan rekommenderas, en väldigt bra bok med ett härligt språk); målat förstukvisten och fixat med blommorna där, tagit många och långa promenader med Gillis, vilat, bakat en rabarberpaj av våra egna rabarber, haft besök av fina vänner och suttit ute i trädgården och ätit lunch och pratat, haft gudstjänsten i Duveds kapell och predikat kring Ainbusks gripande låt ”Min Gud”.

Det har varit en himla bra helg! Idag fortsätter jag att skriva.

Jag önskar dig en fin vecka!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Musiken, Skapandet, Skrivandet, Utomhuslivet

Nu tar jag en paus

Det har varit mycket under en längre tid, och nu är jag rätt trött. Så jag har bestämt mig för att ta en paus från bloggandet. Och jag tror också jag pausar från facebook och instagram. För ska jag kunna bära mina drömmar måste jag ge mig själv utrymme, tid och tystnad.

Jag älskar bilden som min fina vän Maud målat. Jag älskar färgerna och de kloka orden.

Ingen annan kan bära mina drömmar.

Och jag har så många drömmar, det finns så mycket jag vill göra, men jag behöver stanna upp och känna efter. Jag ska göra det nu. Så jag säger nej tack till nya förfrågningar om t ex föreläsningar och sånguppdrag. Men jag kommer att genomföra sådant som jag är inbokad på sedan tidigare. Det är mycket som är roligt framöver.

Men mest av allt vill jag…

  •  vara med älskade familjen
  • fokusera på att återfå orken
  • vara utomhus i sommartiden och röra på kroppen
  • vila
  • läsa böcker
  • baka
  • pyssla på gården
  • måla tavlor med mycket gult
  • känna solen mot kroppen
  • bada
  • leva sommarliv
  • rekreera

Dessutom har jag ett nytt manus på gång som behöver tid och uppmärksamhet.

Så, jag tar en paus från bloggen nu. Tack alla ni som följer mig. Hoppas ni vill fortsätta följa mig när jag är tillbaka! Njut av sommaren när den kommer! Lev väl!

Ingen annan kan bära dina drömmar.

Kram från Karin

Familj och vänner, Skrivandet, Upplevelser

Minnen från Gotland

Nu ser jag i mina flöden att årets Gotlands kyrkvecka pågår för fullt. Och jag blir fylld av minnen! För två år sedan var jag där mitt i vackra, vackra gotlandsvåren.

Jag åkte till Gotland med älskade maken och vi fick så härliga dagar där. Jag var där för att föreläsa om min bok ”Du ritar i sanden” i samband med kyrkveckan. Det kändes ärofyllt och roligt.

Dessutom fick vi njuta av våren och ön. Vi kom då från en kallblåsig och grå fjällvärld och kom till grönska och blomning. Det var helt fantastiskt!

Och nu när jag tittar ut genom fönstret ser jag samma gråhet och bara längtar efter våren! Längtar efter grönskan! Längtar till Gotland! Jag hoppas jag får anledning att åka dit igen snart!

Här kan ni läsa mer om de dagarna. Och här.

Hoppas ni har det bra!

/Karin

Skrivandet

Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv

Nu är det verkligen på gång – ett nytryck av boken ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv”, boken som jag skrev tillsammans med Sonja Wahlén och Ulla Granqvist.

För några år sedan var Sonja och jag med och talade om livsfrågor i radion, P4 Jämtland. Vi var där en gång i månaden och under en timmas tid pratade vi om de stora ämnena i livet – kärleken, vänskapen, rädslan, och så vidare, och en av gångerna talade vi om sorgen.

Det programmet fick vi mycket respons på, och flera uttryckte att det var så skönt att höra någon sätta ord på sorgen. ”Man pratar ju aldrig om sorgen, trots att den drabbar alla förr eller senare”, som någon sa.

Det fick oss att fundera vidare, och snart började vi formulera oss i skrift kring sorgen. Både kring att vara i sorgen, och kring att vara nära någon som sörjer. I ett senare skede fick vi med oss konstnären Ulla Granqvist i projektet. Hon målade fantastiska bilder till boken. Det var också hon som gav den dess namn, ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv.”

Boken släpptes hösten 2012 och sålde slut väldigt fort. Människor som själva var i sorg köpte den och sa sig få tröst av den, andra köpte den som en gåva till någon som sörjde, församlingar använde den i sina sorgegrupper… Nu har åren gått, men ständigt får vi frågan om var man kan köpa boken. Det är lika tråkigt varje gång att behöva säga att den är helt slut, den finns inte att köpa.

Så, nu gör vi ett nytryck! Det känns väldigt bra.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Röra på kroppen, Skrivandet

Valborgsmässoafton

Och solen sken och himlen var blå och vi var helt lediga. Vilken skön Valborgsmässoafton det blev.

Vi sover med öppet fönster, och nu i vårens tid väcks man av en otrolig fågelsång. Det är så härligt. Jag steg upp vid sju, drack en kopp kaffe och tog sedan en powerwalk västerut längs gamla byvägen. När jag kom hem drog älskade maken på sig skidkläderna för en skatetur i Ullådalen. När han kom hem glittrande hans ögon och han sa att det var vinterns bästa skidtur.

Jag var ute på gården en stund. Det är förunderligt, men det börjar spira och gro i rabatterna, samtidigt som snön fortfarande ligger i drivor över gräsmattan. Det är liksom allt på en och samma gång nu. Jag plockade vissna grenar och kvistar och försökte underlätta så mycket jag kunde för detta spirande.

Älskade dottern och jag höll till en stund på altanen. Solade, jag drack kaffe, vi chillade med älskade hunden, och vi planterade. Det är så mycket vårkänslor i mig – jag bara längtar efter blommor och grönska!

Men den tiden kommer. Många av er har den redan, ni som bor på Gotland till exempel…

På eftermiddagen åkte vi in till Åre på ett träningspass. Extremt jobbigt men väldigt kul! När kvällen kom var det majbrasa här i Duved, älskade maken var där och jobbade, och jag tog bara en kort sväng förbi. Elden brann, kören sjöng sina vårsånger och mycket folk hade samlats. I stället gick jag hem och vi såg en film tillsammans, dottern och jag, innan det var dags att sova.

Ja, det var en skön dag. Idag är det betydligt kallare med snö i luften. Jag ska ta tåget till Östersund för att träffa en fin, fin vän och för ett bokplaneringsmöte med andra fina vänner. Jag återkommer om det!

Önskar er en härlig första maj!

/Karin

Skrivandet

Skriv ditt liv, Åredalens folkhögskola

Snart är den grönskande sommaren här, och med den kursen ”Skriv ditt liv” vid Åredalens Folkhögskola. Det blir tredje sommaren i rad som jag leder den kursen. Det ska bli så kul!

Det är något visst med folkhögskolemiljön. Något avslappnat och prestigelöst. Och det är något visst när skrivande människor möts. Att få samtala om skrivande, göra olika skrivövningar, se på teorin kring skrivande och livsberättande och dela med sig av sina egna berättelser.

Det blir också en speciell stämning när vi jobbar med att just skriva våra liv. Mycket kan komma upp till medvetandet i både glädje och sorg.

Jag har varit väldigt berörd och omtumlad efter de tidigare kurserna.

Det finns fortfarande några platser kvar till sommarens kurs, så gå in och anmäl dig till Åredalens folkhögskola om du är intresserad. Eller gå bara in och läs mer om kursen, eller om de andra sommarkurserna.

Det vore kul att ses till sommaren!

/Karin

Berättandet, Drottningen af Åre, Familj och vänner, Skrivandet

Fjällmuseet, Funäsdalen

På torsdag är det dags igen att få berätta om min bok ”Drottningen af Åre”. Denna gång på vackra Fjällmuseet i Funäsdalen. Det ska bli så kul!

Så redan i morgon tar jag tåget till Östersund och sedan bussen till Hede för att vara hos mina föräldrar ett par dagar. Det var ett tag sedan nu, så det känns jättebra! På onsdag kväll åker jag till Funäsdalen och bor över hos min bror med familj. Jag längtar just nu efter alla mina i Härjedalen, men allra mest mina två brorsdöttrar. Jag ska få hämta dem på förskola och skola på torsdag. Det ser jag fram emot!

Jag har föreläst på Fjällmuseet en gång tidigare, i samband med släppet av min bok ”Den där elden inom”. Det är en bra scen, bra ljus och ljud. Hoppas det blir några stycken som kommer och är med den kvällen!

Idag är en dag av återhämtning. Lite förberedelser och packning, men framför allt ska jag sitta i en solgrop på gården, dricka kaffe och njuta av ännu en dag med strålande väder.

Jag önskar er en fin måndag!

/Karin

Skrivandet

När min novell blev scenisk läsning

Inga Onn och Gunnar Eklund är skådespelare och just nu anställda av Estrad Norr. Under en månad turnerar de med ”Orter och ställen”, noveller i scenisk läsning. En av novellerna är min novell ”Båthus med liten markplätt”.

Jag lyssnade på dem i Järpen i tisdags och i Åre i går. Vilken speciell och berörande upplevelse det var! De är mycket skickliga och gjorde alla novellerna otroligt bra, men det är klart att det var allra mest speciellt att få höra sina egna ord gestaltas. Den där berättelsen som jag skrev för något år sedan fick helt nytt liv när de tog sig an den.

Nyanserna. Uttrycken. Tolkningen.

Han som pappan som inte vill sälja sin gård. Hon som dottern som inte vill ta över gården. Konflikten, känslan dem emellan. De gestaltade det så väl!

Väldigt, väldigt starkt.

Läs gärna mer här.

Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Magisk kväll i Ullådalen

Det hände som alltid händer när jag ska skriva ”en liten stund”. Jag kan inte sluta. Det är så roligt och så lustfyllt att timmarna bara flyger iväg. Så, den där skidturen jag hade planerat, den blev inte av förrän nu ikväll. Men vilken kväll! En magisk kväll i Ullådalen.

Huvudet var sprängfyllt med tankar och idéer, ord och formuleringar och jag behövde verkligen ut och lufta hela mitt tankesystem. Att vara i tystnaden, att låta kroppen arbeta, att njuta av vidderna.

Och precis så blev det. Det kändes som om jag var nästan helt ensam i hela fjällvärlden, så det enda ljud jag hörde var raspandet från skidorna mot spåret. Jag hade mycket kraft i kroppen i kväll. Jag tog i och åkte och stakade och hjärtat hamrade, men jag kände att jag orkade. Det är så härligt! Och kvällsljuset lyste upp fjälltoppar och skogar. Jag är så himla glad över de ljusa kvällarna! Så himla glad över vårens tid.

Det var så välgörande. Jag försökte släppa tankarna på mina karaktärer i manuset, släppa tankarna på skeenden och vändpunkter, och lyckades nästan. Det fanns stunder där i spåret då hjärnan var i vila.

Magiskt.