Berättandet, Drottningen af Åre, Familj och vänner, Skrivandet

Fjällmuseet, Funäsdalen

På torsdag är det dags igen att få berätta om min bok ”Drottningen af Åre”. Denna gång på vackra Fjällmuseet i Funäsdalen. Det ska bli så kul!

Så redan i morgon tar jag tåget till Östersund och sedan bussen till Hede för att vara hos mina föräldrar ett par dagar. Det var ett tag sedan nu, så det känns jättebra! På onsdag kväll åker jag till Funäsdalen och bor över hos min bror med familj. Jag längtar just nu efter alla mina i Härjedalen, men allra mest mina två brorsdöttrar. Jag ska få hämta dem på förskola och skola på torsdag. Det ser jag fram emot!

Jag har föreläst på Fjällmuseet en gång tidigare, i samband med släppet av min bok ”Den där elden inom”. Det är en bra scen, bra ljus och ljud. Hoppas det blir några stycken som kommer och är med den kvällen!

Idag är en dag av återhämtning. Lite förberedelser och packning, men framför allt ska jag sitta i en solgrop på gården, dricka kaffe och njuta av ännu en dag med strålande väder.

Jag önskar er en fin måndag!

/Karin

Skrivandet

När min novell blev scenisk läsning

Inga Onn och Gunnar Eklund är skådespelare och just nu anställda av Estrad Norr. Under en månad turnerar de med ”Orter och ställen”, noveller i scenisk läsning. En av novellerna är min novell ”Båthus med liten markplätt”.

Jag lyssnade på dem i Järpen i tisdags och i Åre i går. Vilken speciell och berörande upplevelse det var! De är mycket skickliga och gjorde alla novellerna otroligt bra, men det är klart att det var allra mest speciellt att få höra sina egna ord gestaltas. Den där berättelsen som jag skrev för något år sedan fick helt nytt liv när de tog sig an den.

Nyanserna. Uttrycken. Tolkningen.

Han som pappan som inte vill sälja sin gård. Hon som dottern som inte vill ta över gården. Konflikten, känslan dem emellan. De gestaltade det så väl!

Väldigt, väldigt starkt.

Läs gärna mer här.

Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Magisk kväll i Ullådalen

Det hände som alltid händer när jag ska skriva ”en liten stund”. Jag kan inte sluta. Det är så roligt och så lustfyllt att timmarna bara flyger iväg. Så, den där skidturen jag hade planerat, den blev inte av förrän nu ikväll. Men vilken kväll! En magisk kväll i Ullådalen.

Huvudet var sprängfyllt med tankar och idéer, ord och formuleringar och jag behövde verkligen ut och lufta hela mitt tankesystem. Att vara i tystnaden, att låta kroppen arbeta, att njuta av vidderna.

Och precis så blev det. Det kändes som om jag var nästan helt ensam i hela fjällvärlden, så det enda ljud jag hörde var raspandet från skidorna mot spåret. Jag hade mycket kraft i kroppen i kväll. Jag tog i och åkte och stakade och hjärtat hamrade, men jag kände att jag orkade. Det är så härligt! Och kvällsljuset lyste upp fjälltoppar och skogar. Jag är så himla glad över de ljusa kvällarna! Så himla glad över vårens tid.

Det var så välgörande. Jag försökte släppa tankarna på mina karaktärer i manuset, släppa tankarna på skeenden och vändpunkter, och lyckades nästan. Det fanns stunder där i spåret då hjärnan var i vila.

Magiskt.

Böcker och läsning, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser

Ordlös, stilla, utan krav

Den här vårterminen har varit väldigt intensiv. Mycket har hänt, jag har gjort flera resor, haft många sång- och föreläsningsjobb, och det har varit en hel del att göra i mitt arbete som präst. Det har varit roligt och meningsfullt, men nu ser jag fram emot en lugnare period.

Varannan vecka har jag som vanligt arbetat heltid som präst (och vissa veckor mer än heltid), och under de andra veckorna har det varit en hel del med mitt företag och lite annat. T ex: En musik- och berättarföreställning för anställda på Åre kommun, en resa till Umeå för planering med min goda vän Lena, en vecka på Masesgården där jag ledde kursen ”Skriv ditt liv”, en helg med min älskade brors bröllop, en vecka i London med älskade familjen, föreställningen ”Kallad” på Storsjöteatern, en resa till Råneå för att göra en gudstjänst kring Internationella kvinnodagen, föreläsningar kring min bok…

Som sagt – roliga och meningsfulla saker, men nu behöver jag en lugnare period. Och jag behöver en lugn dag idag, och det ska jag ha. Jag behöver sådana dagar så innerligt mycket! Dagar av återhämtning och samlande av ny kraft. Så, vad ska jag göra idag? Det här tänker jag mig…

  • Dricka flera koppar kaffe och sitta länge och läsa morgontidningen…
  • Läsa bok och slumra en stund på kökssoffan…
  • Åka skidor…
  • Skriva…

Alltså – bara sådant som fyller på ny energi. En dag som är ”ordlös, stilla, utan krav”. Orden är  hämtade ur psalmen ”I Guds tystnad får jag vara”, nr 522, skriven av förre biskopen Jonas Jonsson. 

I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar, här en strand vid nådens hav.

I Guds kärlek vill jag vila, vet mig önskad, älskad, sedd. Övar mig i barnets tillit, prövar höjd och djup och bredd.

I Guds Ande kan jag andas, bön ger liv ur död som svar. Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var.

Vid Guds hjärta är jag buren, innesluten i Guds famn. Medan hemligheten djupnar viskar Fadern ömt mitt namn.

Jag önskar er en fin dag!

/Karin

Drottningen af Åre, Skrivandet

Båthus med liten markplätt

För något år sedan utlystes en novelltävling, och en berättelse rann plötsligt fram i mitt huvud. Ja, den rann fram. Jag behövde bara sätta mig och skriva ner den. Den fick namnet Båthus med liten markplätt.

Den novellen blev en av vinnarna, och kom med i antologin Orter och ställen. Med magiskt omslag skapat av Annica Nordin, samma Annica som skapat omslaget till mina två romaner – Den där elden inom och Drottningen af Åre. Scrolla ner till höger så ser ni omslagen. Kika gärna in här på  Annicas hemsida.

Och nu ska fem av novellerna i antologin sättas upp som teater med skådespelarna Inga Onn och Gunnar Eklund. Det här känns stort och spännande! Att få se och höra två skådespelare ta sig an mina ord och formuleringar och gestalta dem. Vilken grej!

De ger sig ut på en länsturné med detta, och jag ska finnas med när de är i Järpen och Åre nästa vecka, och berätta om hur novellen kom till. Järpens bibliotek tisdag 10 april kl 19, och Åre bibliotek onsdag 11 april kl 19.

Jag känner ganska starkt för den här berättelsen. Den bebos av två personer som jag tycker mycket om, men som inte är helt lätt att ha att göra med. Det finns ett vemod, en svärta i skeendet.

Jag ser mycket fram emot nästa vecka!

/Karin

Musiken, Skrivandet, Upplevelser

När Lill-Babs framförde en av mina texter

Jag står i köket och lagar middag och lyssnar på radion. Och gråter. Jag hör människors berättelser om Lill-Babs, om allt hon var och allt hon betytt för så många. Det känns som om jag mist en kär gammal vän. Och jag tänker på den gången då hon sjöng en av mina sånger. Det var stort!

Jag tror det var 1989, och jag var 17 år. Lill-Babs tillsammans med Håkan Hagegård och Merit Hemmingsson var ute på en turné där de spred budskapet ”Hela Sverige ska leva”. Jag hade fått uppdraget att skriva en text till en låt av Hans-Erik Sundström, som de skulle framföra under turnén. När de kom till Revsunds kyrka åkte jag dit tillsammans med mina föräldrar. Det kändes stort och märkvärdigt att få höra Lill-Babs sjunga mina ord. Eller, hon sjöng inte, hon läste orden med tonerna i bakgrunden. Efteråt fick jag en varm kram av henne och jag kände mig så stolt och glad.

Senare den sommaren gav Lill-Babs en konsert på Stortorget i Östersund i samband med Storsjöyran. Det var bara jag av mina kompisar som ville gå och lyssna på henne. Ingen i vår generation lyssnade på Lill-Babs, kändes det som. Utom jag. Så jag gick dit ensam, och fick en mäktig upplevelse som jag sedan burit med mig. Vilken artist hon var! Hon hade en energi på scenen som smittade av sig på publiken, en musikglädje som strålade ut från henne på ett nästan magiskt sätt.

Och hon hade förmågan att berätta. För mig är det alltid det som blir det viktiga – att en artist kan förmedla orden på ett trovärdigt sätt. Det kunde hon.

När jag står där och lagar maten och lyssnar på radion blir det så tydligt att hennes begåvning höll henne kvar i rampljuset i mer än 60 år. Men det blir också tydligt att det också var hennes egenskaper som gjorde henne så älskad. Den smittande glädjen. Och snällheten. Hon var en snäll människa som brydde sig om alla hon mötte.

Må hon fortsätta inspirera till musikglädje, livsglädje och godhet. Allt sådant som behövs så innerligt i den här världen.

Berättandet, Drottningen af Åre, Musiken, Skrivandet

Drottningen af Åre på Jamtli i Östersund

Idag hade jag förmånen att ännu en gång få berätta om min bok ”Drottningen af Åre”. Jag var inbokad att föreläsa på Jamtli i Östersund på deras ”After work” mitt på dagen.

En kan ju undra om det kommer några som helst åhörare på en vardag mitt på dagen, men det gjorde det sannerligen. Salen rymmer 90 personer och det var helt knökafullt. Ljudteknikern sa en kvart innan det började: ”Det liknar en Ullaredskö där ute”.

Dessutom sändes föreläsningen ut till bibliotek och församlingshem runt om i vårt län, så det är verkligen ett stort gäng som fått höra om min drottning idag.

Det är lustfyllt och roligt att berätta om fröken Kristina Hansson! Jag har mina kläder som ska likna hennes, jag har mina gamla koffertar och kängor, jag varvar berättelser med sånger och läsning ur boken. En timme försvinner så snabbt iväg.

Och det var en så oerhört uppmärksam publik på Jamtli! Tack för det, alla som kom!

/Karin

 

Det här är precis efter boksläppet på Åregården i november. Då var jag mycket lycklig och omtumlad.

Och här presenterar jag boken på Östersunds bibliotek, också i november.

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Skrivandet

Nu har vi bott 6 år i Åre-Duved

När vi flyttade hit till Åre-Duved skulle den här tjejen snart fylla sex år. Det är märkligt med tid. Å ena sidan känns det som nyss, å andra sidan har så mycket hänt och det känns som om vi alltid bott här.

Vill du bli Åre församlings nya kyrkoherde?

Det var så han sa i telefon, kyrkorådets ordförande Anders. Jag minns att jag precis gick över Rådhusgatan i Östersund när jag fick samtalet. Skulle jag bli Åre församlings nya kyrkoherde? Jag skrattade och sa: ”Tack så mycket för frågan, men det vill jag inte.” Nej, det var verkligen inte aktuellt. Jag arbetade som universitetspräst och hade det bra där.

Men dagen efter skulle vi till Åre för att fira mina mammas födelsedag och då ändrades mitt tvärsäkra nej. Åre visade sig från sin allra bästa sida med strålande sol, blå himmel och träd i skimrande höstgula färger. ”Tänk att bo här”, sa vi till varandra, min man och jag. Och hon som snart skulle fylla sex ville verkligen flytta till Åre-Duved! Hon ville bo nära skidbackarna. Så, jag sökte tjänsten och fick den, och vi flyttade in i vackra prästgården i Duved.

Fina och tuffa år

Och hon fyllde sex och hon fick nya fina vänner och hon fann sig väl till rätta i vår nya tillvaro. Och älskade maken fick jobb i Järpen och trivdes från första stund och jag välkomnades som kyrkoherde. Våra dagar innebar arbete och skola, men också många, rika möjligheter till utomhusliv.

Men det var tufft att vara kyrkoherde och jag arbetade alldeles för mycket och känslan av otillräcklighet var ordentligt tärande. Så, efter många om och men sa jag upp mig. Jag har skrivit om det i bland annat det här inlägget.

Halvtid präst, halvtid författare

Ja, jag sa upp mig, men blev erbjuden att stanna i Åre församling som ”vanlig” präst, alltså utan personal-, ekonomi- och administrativt ansvar. Jag sa ja till det, men jag sa också att jag enbart ville arbeta halvtid. Det var vad jag kommit fram till – jag vill enbart arbeta halvtid för att också ha tid till mitt eget skrivande.

När jag inte längre skulle vara kyrkoherde var vi tvungna att flytta från prästgården, så nu inleddes jakten på ett nytt boende. Det var inte helt lätt. Det är inte helt lätt här i Åredalen att hitta någonstans att bo. I mitt inre formulerade jag en dröm:

Jag vill att vi ska bo mitt i Duved, men ändå med en känsla av enskildhet. Jag vill att vi ska bo i ett mindre hus med en liten trädgård. Det får inte vara ett renoveringsobjekt.

Kort efter den formuleringen fanns ett hus på Hemnet. Ett mindre hus mitt i Duved, centralt och ändå avskilt… Det blev budgivning, förstås, men till slut sa säljaren att hon ville sälja till mig och min familj. Jag är så gränslöst tacksam för det! Att få vakna till den här vyn varje morgon och ren och skär nåd.

Det är precis här vi vill leva och bo

Att få bo här i fjällvärlden med min älskade familj, att få arbeta halvtid som präst och halvtid som författare är för mig att leva min dröm. De här sex åren har varit omtumlande på många sätt, men de har landat väl. Känslan av att det är precis här vi vill bo är stark och innerlig.

Berättandet, Drottningen af Åre, Livet i fjällvärlden, Skrivandet

En efterlängtad vecka

Det har varit intensivt ganska länge nu. Många, många roliga saker har jag fått vara med om, men det har också tagit på krafterna. Men den här veckan har jag flera dagar som är helt tomma. Så skönt!

Ja, jag har faktiskt gått och längtat efter den här veckan. Dagar av rymd och öppenhet. Så, vad ska jag göra dessa dagar? Först och främst ska jag skriva! Jag ser fram emot att gå in i min berättelse igen, nu var det ett tag sedan sist. Och så ska jag vara utomhus – promenera, åka skidor… Och så ska jag vila och läsa.

På torsdag blir det inte så lugnt. Då ska jag vara på Jamtli i Östersund och föreläsa om ”Drottningen af Åre”. En föreläsning som kablas ut till flera bibliotek i Jämtland och Härjedalen. Det blir roligt! Jag tänker dra på mig mina Kristina Hansson-kläder igen och gå in i rollen som kvinnan som 1895 öppnade Åres första hotell.

Men innan dess, som sagt, lugna dagar och mycket utomhusliv.

Önskar er en fin vecka!

/Karin

Familj och vänner, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Måndagsreflektion

Det är måndag och vi är mitt inne i den femte årstiden, vårvintern. Det har varit ett gäng helt ljuvliga dagar med kylig luft, gnistrande snö och strålande sol. Idag är det flurväder med snö och blåst och gråhet, och jag tar mig tid att reflektera. Måndagsreflektion, helt enkelt.

Feminism för allas lika värde

Helgen har kretsat kring dagen på Storsjöteatern i Östersund där vi uppmärksammat Internationella kvinnodagen. I lördags repade jag och Jenny inför vår föreställning Kallad, och igår framförde vi den på stora scenen. Det var så oerhört roligt! Det gick så himla bra! Jag är så glad. Här kan ni läsa mer om Kallad.

Idag

Idag är en lugn dag, och det känns som om det behövs. Jag tog sovmorgon, fick kaffe på säng av älskade maken, satt och läste en stund. Sedan gick jag upp och gjorde en ordentlig mysfrukost. Mamma och pappa är här och älskade dottern har sportlov. Så härligt!

Nu ska jag jobba en stund här hemma och sedan ska vi åka in till Åre. Ida-Maja och jag ska prova gymmet på Holiday club, och mamma och pappa ska strosa en stund på byn. Jag är ju ingen gymtjej, jag tycker allra mest om att träna utomhus, men när älskade dottern vill ha med mig på ett tärningspass, ja, då säger jag inte nej.

Sedan blir det bara en lugn kväll med lite god mat och kanske TV-tittande.

Dagarna som kommer

Jag är ledig måndag, tisdag, onsdag även om jag behöver arbeta lite grann här hemifrån. I övrigt ska jag bara umgås med mina nära och kära och läsa, vila, ta någon skidtur… På onsdag kväll kommer min goda vän Lena hit från Gunnarsbyn, utanför Luleå. Så ska hon och jag jobba inför våra gudstjänster kring Internationella kvinnodagen. Läs mer om det här. Den första gör vi tillsammans i Åre gamla kyrka på torsdag och den andra i hennes kyrka i Råneå på söndag.

Nu

Men än så länge är det lugn, skön måndag. Jag önskar er en fin vecka!

/Karin

Så här gnistrande vackert var det för någon dag sedan.