Drottningen af Åre, Skrivandet

På författarturné tillsammans med Ulla Brännström Englsperger

Snart drar jag ut på författarturné med Ulla Brännström Englsperger. Vi ska få besöka ett gäng bibliotek i vårt län och berätta om våra böcker. Det här känns så roligt!

Extra roligt att temat som är satt för våra framträdanden är ”Kvinnor och gränser”. Det är ett viktigt och spännande tema! När Ulla och jag sågs härom dagen och planerade inför turnén slogs vi av likheterna mellan våra Ullas bok ”Har man inte folk tar man finnar” och min bok ”Drottningen af Åre”. Framför allt har vi kvinnor som huvudpersoner, kvinnor som kämpar mot sådant som begränsar dem, stänger in dem, krymper dem.

Ullas Anna och min Kristina är ungefär samtida, har ungefär samma bakgrund, och de bär båda på drömmen om att skapa sig ett annat liv än det de är uppvuxna i. De vill inte låta sig begränsas på grund av kön eller klass, de vill följa sina drömmar.

Vid våra framträdanden kommer vi dels att var för sig presentera våra böcker, dels sitta ned och samtala om böckerna, om skrivandet, om kvinnor och gränser.

Hoppas ni har möjlighet att komma och lyssna vid något tillfälle!

Så här ser turnéplanen ut:

Onsdag 20 mars: Kälarne kl 15, Hammarstrands kl 19

Torsdag 21 mars: Åre kl 19

Tisdag 2 april: Strömsunds kl 19

Onsdag 3 april: Krokom kl 19

Torsdag 4 april: Hede kl 19

Drottningen af Åre, Skrivandet

Drottningen af Åre under VM

Vi stod utanför Hotell Åregården på lördagskvällen. Massor av folk och tre stora bilar, en i guld, en i silver, en i brons. Och under jubel kom de tre medaljörerna ut och satte sig i varsin bil och åkte mot prisceremonin på Medal Plaza. Och jag tänkte: Hon skulle bara veta, fröken Kristina Hansson, vad som skulle vänta hennes hotell.

Nej, hon kunde förstås inte ana att det hotell hon lät bygga 1895 skulle bli centrum för all världens uppmärksamhet drygt hundra år senare. Hon kunde inte ana att hennes hotellbygge skulle dra igång en helt makalös utveckling av Åre. Vi har henne att tacka för mycket.

Och en hel del stjärnglans strösslas också över henne, över fröken Kristina, drottningen af Åre, i dessa VM-tider. Boken säljs bra runt om i byn (och i landet i övrigt också, glädjande nog), och många frågar om henne och hennes livsverk. Så sent som i går fick jag en stor beställning just från Åregården. Ett företag ska komma dit och bo några nätter och de vill ge sina anställda en varsin bok, för att få en glimt av Åres historia. Sådant värmer mitt hjärta!

Jag har skrivit många inlägg om min roman om fröken Kristina. Här kan du läsa några:

Boksläppet på Åregården

Nytryck av Drottningen af Åre

Musiken, Skrivandet

Fjällnära musik

Jag har skrivit texterna till en musiksvit komponerad av Hans-Erik Sundström. Den har fått namnet ”Fjällnära musik” och kommer att framföras i april. I går sågs vi för att bli fotograferade i fjällnära miljö. Bilder som ska användas vid annonsering och affischering framöver.

När jag gick musikgymnasiet i Östersund för många år sedan var Hans-Erik min sångpedagog. Han lärde mig massor, och han uppmuntrade mig också i mitt skrivande. Tillsammans skrev vi sången ”Drömlängtan” som kom att framföras runtom i olika kyrkor av Merit Hemmingsson, Lill-Babs och Håkan Hagegård ihop med olika körer.  

Jag tog studenten 1991 och sedan dess har inte våra vägars mötts, förrän vi plötsligt bor i Västjämtland, båda två. Han har nu varit med och spelat i våra kyrkor vid olika tillfällen, och det är roligt att få återse sin gamle lärare.

För en tid sedan berättade han om en musiksvit han komponerat för stråkkvartett och sång, och han undrade om jag ville skriva orden till tonerna. Jag tyckte det lät som en spännande utmaning och tackade ja till det. Det är något speciellt att sitta med ett notblad framför sig och lyssna till tonerna ur datorn och höra ord födas ut musiken.

Jag tror helheten blivit riktigt bra!

Nu ska ”Fjällnära musik” framföras i april i Heliga Ljusets Kyrka i Torvalla, utanför Östersund, och i Åre gamla kyrka. Jag kommer förstås att skriva mer om detta framöver.

Livet i fjällvärlden, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Återhämtning

Åker skidor i det blå gryningsljuset. Det finns inget bättre sätt att återhämta sig än att ge sig ut på skidor, andas in den friska luften, höra tystnaden, känna hjärtat banka och slå. Och jag behöver återhämtning nu. Jag märker det.

Det blev en intensiv höst på många sätt, och det är så tydligt att jag inte klarar samma arbetsbelastning som jag gjort förut. Men nu är ett annat tempo. Det är lugnare och jag kan ta det lugnare.

Jag är tillbaka i min vanliga prästtjänst där jag arbetar varannan vecka i Åre församling. Det är lagom för mig. Då hinner jag också skriva mer och sjunga mer. Och vila mer. Och åka mer skidor.

Just nu är det relativt lugnt här i Åredalen, jag är ofta helt ensam i skidspåren. Lugnet före stormen, förstås, för snart går vi in i Alpina VM – 4 februari är invigningen. Då blir det allt annat än lugnt.

Men allt har sin tid och jag ser fram emot VM.

Önskar DIG en fin fredag och en härlig helg!

/Karin

Egenföretagare, Skriv ditt liv, Skrivandet

Att vara egenföretagare

Jag är ju egenföretagare på halvtid, och tycker så mycket om det! Att få tassa ut i skrivateljén tidigt om morgonen, tända ljus, sätta igång datorn och börja skriva, allt medan radiometerologerna varnar för storm i fjällvärlden.

Jag är väldigt glad över att få vara präst i Svenska kyrkan också, det vet ni ju, men jag är så tacksam över kombinationen. Att få vara både och. De veckor då jag är i tjänst i Åre församling är ofta intensiva med mycket bilåkande hit och dit, många möten, träffar, planeringar, gudstjänster, dop, vigslar, begravningar… Meningsfulla uppgifter på många sätt och vis.

De andra veckorna, veckorna med mitt företag, har ett annat lugn över sig. Även om jag då och då ger mig iväg och föreläser om mitt skrivande eller ger en konsert eller åker på möte, så är många dagar vilsamma. Jag märker att jag behöver det så innerligt.

Som den här dagen! Extra skönt är det att inte behöva ge sig iväg någonstans när stormen kommer närmare. Att få vara hemma på gården, i lilla ateljén.

Drottningen af Åre, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Musiken, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Skrivandet, Skrivateljén, Sorg, Upplevelser, Utomhuslivet

Mitt 2018 – en sammanfattning

Så här avslutades vårt 2017 – med guld och glitter och finbesök av älskade makens syskon med familjer. Och hur blev det sedan, när 2017 tippade över i 2018? Jo, ungefär så här:

Januari

Januari kom med gnistande snö och många minusgrader. Vi åkte en hel del skidor i familjen och med Gillis glatt springande framför oss. Vi gladdes ännu en vinter över att ”vi får stanna kvar när alla andra måste åka härifrån”. Ja, vi gladdes över att vara fastboende och inte ”bara” gäster i Åredalen.

Någon av de första dagarna kulade jag för första gången inför en stor publik. Det var så mäktigt! Jag stod på läktaren i Duveds kyrka tillsammans med Torkel Johansson som är en mästare på att blåsa horn. Han blåste och jag kulade. Om du går in på Youtube och söker på mitt namn så kan du få höra hur det lät. 🙂

Ja, vi fick så hisnande vackra skiddagar!

Jag gjorde årets första framträdande kring ”Drottningen af Åre” på Hanriis café i Handöl inför en riktigt stor publik. Sedan har jag gjort många framträdanden under året om min drottning – på Jamtli i Östersund, på Åre bibliotek och för Skistars anställda på Åregården i Åre för att nämna några.

I januari hade vi också första träffen inför sommarens stora begivenhet – återträffen för oss som slutade nian på Hede Centralskola 1988. Vi är tre stycken ur den klassen som bor här i Åredalen, och vi tog på oss att förbereda jubileet. Så vi hade en första träff, den första av många, med god mat och många skratt.

Februari

Februari blev en intensiv månad med tre speciella och oförglömliga resor/upplevelser. Först till Masesgården utanför Leksand, där jag för andra gången fick hålla i kursen ”Skriv ditt liv”, sedan till Fjällbäcken utanför Funäsdalen där min älskade bror Håkan och hans Malin gifte sig, och vi fick uppleva ett magiskt gnistrande vinterbröllop, och sist till London dit jag och familjen for för att se ÖFK spela fotboll mot Arsenal, men också, förstås, för att uppleva det fantastiska som London är.

I februari fick jag också uppleva en oförglömlig lunch på Fjällsätra i Undersåker. Tillsammans med Anneli, min fina arbetskompis, bjöd jag in kvinnor och barn som då bodde på Continental Inn i Åre, och som flytt från Eritrea, Syrien och andra utsatta platser i världen. De satt mest inne i sina små rum om dagarna, vågade sig inte riktigt ut, så vi ordnade buss till Fjällsätra för att skapa en mötesplats den dagen. Och det blev sannerligen en mötesplats. Vi åt av den goda maten, vi samtalade så gott det bara gick, vi hjälpts åt med barnen, och vi kramades och höll varandras händer. Tänk, så mycket gemenskap man kan känna trots att man inte alltid kan förstå varandras språk.

Mars

Den åttonde mars är Internationella kvinnodagen och i år hade jag och min fina prästkollega Lena Malm skapat en gudstjänst för att fira dagen. En gudstjänst med bibelord, dikter, strofer, bilder, musik och dans. Vi firade gudstjänsten först i Åre gamla kyrka just den åttonde mars, och några dagar senare, firade vi den i den kyrka där Lena tjänstgör, i Råneå i Lule stift. Det blev så himla bra!

En gnistrande kall februarikväll begav vi oss på skidor upp till Vita renen utanför Edsåsen, vår familj tillsammans med goda vänner. Där åt vi en väldigt god middag innan vi började skidturen ner igen. Då var det sent på kvällen men ljust nästan som på dagen. Månen lyste upp hela landskapet. Älskade dottern och de andra barnen konstaterade att det var bland det häftigaste de varit med om! De vill absolut att vi gör om det igen! Gäller bara att hitta en kväll som är gnistrande klar med månsken…

En av helgerna hade jag och min kära musikerkollega Jenny Michanek förmånen att framföra vår musikföreställning ”Kallad” på Storsjöteatern i Östersund. Det var så skoj! Vi har ju gett den föreställningen i åtskilliga kyrkor genom åren, men det var väldigt härligt att få framföra den på en stor scen med riktigt bra ljud och ljus.

Genom åren har läkare och sjukgymnaster försökt övertyga mig om att börja gå på gym för att stärka min rygg och jag har alltid sagt nej. Jag vill inte vara inomhus och träna! Jag vill få frisk luft, fjälluft och solljus och se vackra vyer och… Men… när älskade dottern frågade om jag ville börja gå på gym med henne så sa jag ja direkt. Så från mars och till nu har vi varit på gymmet i stort sett varje vecka, och ibland fler gånger i veckan, och det är så roligt! Och det är så fint att få träna tillsammans med henne. Jag är så glad över SATS i Åre som bjuder på en fin miljö där jag kan känna mig hemma trots att jag inte är någon ”gymtjej”.

I mars fick jag också uppleva något väldigt berörande när två skådespelare framförde min och andras texter vid några av länets bibliotek. Texterna är hämtade ur antologin ”Orter och ställen” och min novell heter ”Båthus med liten markplätt”. Det var så starkt att höra dessa begåvade människor ta sig an min text, ge den mening och liv på ett helt nytt sätt. Jag satt hela tiden och tänkte: Har jag verkligen skrivit det här?

Och så kom påsken med allt vad den innebär. Jag älskar påsken och tycker om att följa hela dess skeende. För något år sedan började jag bjuda in till ”Meditation i gryningen” på Långfredagens morgon klockan 7 i St Olofsgården. Då inleder jag med att kort berätta om långfredagen, och vad den dagen betyder, och sedan sitter vi i tystnad i ungefär en halvtimme. Efteråt dricker vi kaffe och småpratar.

April

April kan vara den bästa månaden när man bor som vi gör. När solen värmer på fjället under skidturerna, när snön smälter bort nere i byn men finns i massor på höjderna, när man får nya vårfräknar och ljuset flödar över.

En av de där ljuvliga aprildagarna hade jag en vigsel utomhus vid Fröå gruva med magisk utsikt över Åreskutan. Vigseln ägde rum ute i snön men det var varmt som en sommardag. Jag tror ingen av oss kommer att glömma den dagen.

Maj

Och maj kom med snösmältning och vårfågelsång och jag krattade vår gräsmatta. Jag är så förtjust i den där tiden då allt är beige och brunt och vitt. Lite kargt så där.

Men vi längtade efter sol och värme och flög från Trondheim till Gran Canaria. Det blev en skön vecka tillsammans med älskade familjen.

I maj föddes lille Måns, mitt älskade lilla brorsbarn, det fjärde syskonbarnet i skaran.

Och vi gick mot sommar och med den en lång rad av avslutningskonserter i våra kyrkor. Här är jag tillsammans med Undersåkerskören i Undersåkers vackra kyrka.

Juni

På nationaldagen kulade jag på hembygdsgården i Åre och hälsade alla välkomna till firandet. För dagen klädd i mina förmödrars hembygdsdräkt från Hede.

Och äntligen var det skolavslutning och älskade dottern slutade sjätte klass. Mellanstadietiden avslutad.

I midsommarhelgen hade jag en konsert i Ängsmokyrkan i Östersund tillsammans med min begåvade musikerkamrat Tina Didriksson. Jag sjöng och spelade gitarr, hon spelade på sin cello. Cellomusik kan vara det vackraste jag vet.

Veckan som följde ledde jag kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola för tredje sommaren i rad. Åter igen en fantastisk upplevelse med alla dessa underbara människor och deras berättelser.

Direkt från folkhögskolan till Masesgården, där jag också skulle leda kurs. Det är en fantastisk miljö att komma till, och jag fick vara med om starka möten. Det är en ynnest.

Juli

Sedan väntade några veckor av ledighet. Vi tillbringade de veckorna vid sjöstugan. Dagar av byggande, fixande, vila, läsning, häng med fina vänner, grillning, bad, och en del skrivande.

En av de där helgerna hade vi den efterlängtade återträffen på Hede hembygdsgård. Det blev en bra kväll. En speciell känsla att återse ens gamla klasskamrater, några av dem hade jag inte träffat på trettio år.

Augusti

I augusti hade jag den traditionsenliga sommarkonserten i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand, som en gång i tiden var min musiklärare. Vi har haft förmånen att ha konsert tillsammans i väldigt många år nu, och det är precis alltid lika roligt och lustfyllt. Jag hoppas det blir fler gånger.

Sedan åkte vi till Öland, jag och älskade maken och dottern tillsammans med dotterns kompis Stina. Vi fick en så himla bra vecka tillsammans! Öland var vackert och varmt, vi bodde bra, åt god mat, badade, tränade, promenerade, upplevde, upptäckte, skrattade. Skrattade massor.

På väg hem stannade vi i Stockholm och gick på konsert med Hov1 på Gröna Lund. Vilken enorm upplevelse! Musiken, sommarkvällen i mörker, stämningen… Älskade dottern som grät när konserten var slut. ”Det här är det största jag någonsin varit med om”, sa hon. Den natten bilade vi upp till Duved och nästa morgon började hon i sjuan. Nu är hon en högstadietjej och trivs otroligt bra med det.

September

Så kom september med gula löv i träden, krispig luft och rip- och älgjakt för älskade makens del. En söndag var vi på ripjakt hela familjen i trakterna kring Huså. Alltså, hösten kan vara så makalöst vacker!

En förändring i mitt jobb denna höst är att jag började arbeta en del som skolpräst på Åredalens folkhögskola. Det innebär att jag är där vissa dagar och erbjuder möjlighet till enskilda samtal. Jag trivs där och är glad över möjligheten.

Oktober

Drottningen af Åre hade sålt slut och i oktober kom leveransen med helt nytryckta böcker. Som tur var hade jag god hjälp att bära in alla böckerna. Ungefär så här skrev jag när de allra första böckerna levererades hösten 2017: ”Nu har jag burit in drottningen. Nu är hon överallt i vårt hus.” Så kändes det den här gången också.

Älskade dottern fick möjlighet att hjälpa till med en häst i Häggsjön. Så en kulen oktoberdag var vi där första gången.

Någon av de här dagarna fick vi också ett mycket glatt besked: Älskade maken ska bli farbror igen. Älskade dottern ska få ännu en liten kusin. Vilken välsignelse!

November

Under hösten har vi också låtit göra nytryck av vår bok Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv. Boken som jag skrev tillsammans med Ulla Granqvist och Sonja Wahlén. Så, i november gav vi oss ut på en liten bokturné i länet och berättade om boken. På några av ställena hade vi också med oss Stina Wahlén som sjunger som en ängel.

Den största överraskningen detta år var utan tvekan att jag tilldelades LT:s Kulturpris 2018. Vilken enorm lycka! Jag är så tacksam över detta pris. Läs gärna mer om denna upplevelse här och här.

December

Adventstiden kom med snötyngda träd och pistade skidspår. Vi gav oss av till Björnen och njöt av att äntligen få åka skidor igen.

Som alltid innebär den här tiden en hel del arbete för min del, en lång rad adventsgudstjänster och andra samlingar. Stämningsfullt och fint att få vara med om. Dessutom fick jag den andra advent döpa mitt älskade lilla brorsbarn Måns i Åre gamla kyrka. En stor stund.

Dessutom blev min efterlängtade Skrivateljé klar, och vid Duveds Julmarknad hade jag premiäröppning. Jag är så innerligt glad över denna lilla stuga!

Tisdagen den elfte december fick jag ta emot Kulturpriset på Åregården. En helt trolig kväll. Här intervjuas jag av LT:s kulturredaktör Sara Strömberg.

Och så kom julen, en jul när jag fick leva i de två bästa av världar. Dels hade vi hela min familj här hos oss – mamma, pappa och mina bröder med familjer. En så stor lycka! Dels arbetade jag och fick ha flera fina julgudstjänster och fick uppleva berörande möten med människor. En jul kan liksom inte bli bättre.

Dessutom fick jag och älskade maken julklappar av älskade dottern som berörde oss djupt. Hon hade skrivit dikter till oss om hur mycket vi betyder för henne. Som vi grät. Det går inte att få en vackrare gåva.

Jag ser med stor tacksamhet tillbaka på 2018.

Gud, välsigna det år som ligger framför oss.

Jag önskar er, kära bloggläsare, ett fint 2019! Var rädda om er!

/Karin

 

Böcker och läsning, Drottningen af Åre, Skrivandet, Skrivateljén

Premiäröppning för min Skrivateljé

Nu är den här, och i stort sett färdiginredd, min Skrivateljé och butik. I dag, när det är Duveds julmarknad, har jag premiäröppning och en hel del människor letar sig hit.

Lyktan brinner intill den granbeklädda förstukvisten. Vi öppnar dörren och går in!

En hylla med böcker till försäljning. Dels mina egna böcker, dels diverse skrivböcker. Jag vill ju sälja ”skrivuppmuntrande saker”, vikten av en vacker skrivbok ska aldrig förringas. Tavlan på väggen är målad av Årekonstnären Kristina Hansson. Den tavlan, och historien kring den, kräver ett helt eget blogginlägg.

Mitt gamla, röda skrivbord, ett riktigt arvegods, passar så bra i min ateljé. Idag har jag dukat upp med glögg och pepparkakor för den som villa ha. Tavlan ovanför bordet är målad av Maud Deckmar, och den tavlan ska förstås också få ett eget blogginlägg. Men orden på målningen kan jag skriva redan nu:

”Ingen annan kan öppna dörren till mitt hopp”. 

Och här, ateljéns hjärta – skrivbordet, datorn och bokhyllan. Ni kan ju bara ana hur roligt det är att ställa allt i ordning. Böckerna på sin plats, färgerna och penslarna på sin, pärmarna och mapparna…

Nu sänker sig skymningen utanför ateljéns fönster, de levande ljusen brinner och julmusiken ljuder. Här trivs jag väldigt bra.

/Karin

 

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

En minnesvärd kväll på Åregården

Det blev en oförglömlig kväll på Åregården i tisdags när LT:s Kulturpris utdelades. Härliga människor kom och var med och firade, mingel och snittar, och jag blev intervjuad om mitt skrivande.

Jag var fylld av förväntan och pirr i magen när jag steg in på Åregården på tisdagskvällen. Men nervositeten försvann redan i foajén för där fick jag kramar av goa människor som åkt en lång bit för att vara med och fira. Jag är så glad över dem och över alla andra som delade den här kvällen med mig.

Det serverades snittar och vi tog för oss och satte oss i vackra Malmstensrummet. När klockan slagit 19 tog LT:s nyhetschef Daniel Hansson och kulturredaktören Sara Strömberg till orda. De hälsade välkommen till Kulturprisutdelning, den trettionde i ordningen, och läste upp motiveringen till varför jag fick priset i år. Ord som: ”En författare i tiden mitt ibland oss…” Och: ”Hon verkar i det lilla men når många.” Det kändes oerhört stort att gå fram när de ropade mitt namn. Stort och hedrande.

Jag fick vackra blommor och så beviset på att jag blivit Kulturpristagare 2018. Sedan satt vi i en varsin fåtölj, Sara och jag, och jag blev intervjuad. Hon ställde kloka frågor om mitt författarskap i allmänhet och ”Drottningen af Åre” i synnerhet. Jag fick också frågan om vad jag ska göra med prispengarna. Det vet jag. Priset ger mig möjlighet att åka till USA, till Seattle, och göra research om en kvinna som föddes och växte upp i Jämtland på 1800-talet och som flyttade till USA och gjorde sig ett stort namn som väverska och uppfinnare. Det här känns så spännande! Jag kommer att blogga mer om detta framöver, förstås.

Jag hade blivit tillfrågad om att sjunga något som en avslutning på intervjun. Jag valde en sång skapad av en kvinna som levde och verkade ungefär samma tid som ”min” drottning. En kvinna som också gjort avtryck i historien – Alice Tegnér. Jag sjöng ”Betlehems stjärna”, lämplig så här i juletid.

Det blev verkligen en minnesvärd kväll. Jag är fylld av tacksamhet!

/Karin

Bilder: Daniel Hansson, LT

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Skrivandet, Skrivateljén

En nödvändig vilodag

Jag har njutit av de vackra blommorna jag fick igår, jag har promenerat med Gillis i riktigt snölandskap, och jag har legat raklång på sängen och vilat. Så skönt. Så nödvändigt.

Det har varit intensiva, roliga, starka, mäktiga och fina upplevelser de senaste dagarna. I fredags fylldes vårt hus av föräldrar och syskon med familjer. I lördags hade jag den stora äran att döpa mitt älskade brorsbarn Måns i Åre gamla kyrka. I söndags hade jag gudstjänst i vackra Handöls kapell. På söndag eftermiddag åkte alla hem till sitt, förutom mor och far som stannade några dagar till. I måndags jobbade vi på med friggeboden som nu landat på vår gård och som snart är min efterlängtade skrivateljé. I går tog jag emot LT:s kulturpris på Åregården. Åh! Vilken kväll det blev! Jag berättar gärna mer om det i nästa inlägg.

Så, i morse när mamma och pappa rest hemåt, tog jag en långpromenad med Gillis, andades, funderade, försökte samla ihop allt jag varit med om. Kände en stor tacksamhet sprida sig i hela kroppen. När jag kom hem skulle jag ligga och läsa en stund, men jag somnade och sov både länge och väl.

Nu laddar jag om inför inflyttning i skrivateljén. Om allt går som jag vill kommer elektrikern i kväll och då har jag snart både ljus och värme där inne. Då kan jag flytta dit skrivbordet och pärmarna och böckerna och datorn och tavlorna och… allt annat jag vill ha där…

På lördag är det julmarknad här i Duved och då är min plan att ha öppet i skrivateljén och bjuda på glögg och pepparkakor till dem som kikar in. Välkommen om DU har vägarna förbi!

/Karin

 

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Prat i P4 Jämtland och skön tågresa

En gammal och suddig bild får illustrera morgonens mysiga möte i P4 Jämtlands radiostudio. Anneli Johansson och Leif Landin är de proffsiga och trevliga programledarna jag haft glädjen att bli intervjuad av flera gånger.

Jag åkte från Duved tidigt i morse genom ett vitkrispigt landskap. Det är verkligen vinter nu, även om det fortfarande är väldigt lite snö. Strax före tio slank jag in på radion och fick där en god kopp kaffe innan intervjun skulle börja.

Jag hade blivit tillfrågad om att komma och berätta om kulturpriset jag snart ska få ta emot. Klart jag ville komma och prata om det! Men vi hann avhandla en hel del under stunden jag var där, och vi hann skratta en hel del. Det blev ett mysigt möte.

Sedan åt jag en god lax-och rödbetssallad på Törners konditori inne i stan innan jag satte mig på tåget hem igen. Och sov hela resan.

Nu förbereder jag morgondagen. Först en andakt i samband med adventssamlingen på Åredalens folkhögskola i morgon bitti. Sedan en jubileumskväll i Kalls vackra kyrka. Kyrkan firar 150 år och jag ska vara både sångfågel och programledare. Det blir skoj!

Hoppas DU har det bra så här strax innan adventstiden drar igång!

/Karin