Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Upplevelser, Utomhuslivet

Julbrev 2017

Årets julkort/julbrev blir inte i pappersformat utan i stället här på bloggen. Så, här är några glimtar från familjen Härjegårds 2017, och med det vill vi önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Vinter

De första månaderna på varje år innebär mycket utomhusliv när man bor som vi gör. För vår del längdskidor och slalom framför allt. Det är en ynnest att ha så nära till skidspår och pister. Och just på den här bilden är det lek i snöhög på Storulvån med Ida-Maja och hennes kompis Thea.

Vårvinter

I april gav sig Ida-Maja och Leif ut på en spännande resa. De flög till Dubai för att hälsa på våra fina vänner Anna, Benny, Isak, Alva och Julia. Själv tillbringade jag dagarna i Stockholm med möten på mitt förlag Verbum, och med inspelning av marknadsföringsfilm inför min bok ”Du möter min blick i vimlet”.

Vår

Leif hann med ännu en resa denna vår – han drog till Prag på ”kulturresa” med några kompisar.

Sommar

Och snart var även årskurs fem avklarad för Ida-Maja. Det går bra i skolan, hon är en ambitiös tjej! Dessutom har hon många aktiviteter på fritiden – skidåkning, gymnastik, körsång, ridning och dans.

En stor del av sommaren tillbringade vi vid sjöstugan med en hel del fixande och grejande, vila och ledighet och de magiska solnedgångarna.

Vi hann också med en sväng till Rättvik där vi firade mina svärföräldrars 30-åriga bröllopsdag. Vi var hela gänget – svärföräldrarna och Leifs bröder med familjer. Det blev en mysig helg och höjdpunkten var konserten på Dalhalla med Malena Ernman och Helen Sjöholm.

Och i augusti tog Ida-Maja och jag med oss mamma Inger till Stockholm på en liten minisemester. Vi var på Allsång på Skansen, vi shoppade, vi strosade, vi myste och vi var på Gröna Lund. Och jag gjorde årets modigaste – jag följde med dottern och åkte Ikaros. Vi åkte 95 meter upp i luften och störtade sedan neråt i 90 km/h.

Höst

Den här krabaten förgyller våra liv. Gillis är en hund med både extremt mycket energi och med mycket stort behov av mys och lugn och ro. Vi gillar honom skarpt, och det visade sig att han också är en duktig jakthund. Första dagen i skogen skällde han på älg och en älg blev skjuten.

Också Ida-Maja och jag var med på jakt en härlig höstdag.

Ja, hösten drog i gång med jobb och åtaganden. Leif fortsätter trivas väldigt bra på sitt arbete och har fått en del nya uppdrag som han uppskattar mycket. Jag fortsätter arbeta 50% som präst  i Åre församling och 50% som författare/föreläsare.

I november släpptes min roman ”Drottningen af Åre” och releasefesten hölls på Åregården i Åre. Historiens vingslag… Läs gärna med om den HÄR. Och nu har Leif blivit ekonomichef i mitt företag. Det känns tryggt och bra.

Vinter

Och så är det vinter igen och adventsmys. Dagarna är korta, men vi tänder ljus och jag tänker på psalmen där vi sjunger ”Ljuset bär oss, Gud är nära, i ett litet barn som ser oss.” Leif och Ida-Maja ser fram emot sköna, lediga dagar under julen, och jag ska jobba en hel del.

Ja, det var några glimtar från vårt 2017. Tack alla ni som är en del av vårt liv på olika sätt. Det är ni som förgyller våra dagar!

God Jul och Gott Nytt År!

/Karin

Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser

Hör mig i podcasten ”Mänskliga Möten”

Idag har jag pratat om mig själv i mer än en timme. Jag har fått kloka, ömsinta frågor om mig själv, min uppväxt, mitt liv som präst, författare och sångare, om mina vägval… Det är Marlene som driver podcasten Mänskliga Möten som varit här hos mig och vi har samtalat.

Det är speciellt att tala om sig själv, att inte hela tiden bolla tillbaka med frågor till den andra personen. Idag skulle det handla om mig och mitt liv. Och Marlene var skicklig på att ställa frågor, komma med uppföljande frågor och göra egna reflektioner.

Något som hon sa, och som blev väldigt tydligt för mig, är att tre stora delar i mitt liv – skrivandet, musiken och kyrkan – har följt mig i precis hela mitt liv. Jag har aldrig släppt någon del av dem.

Ända sedan jag var fyra år och hade lärt mig att skriva och min mormor sa ”Det blir nog präst av dig en dag”, så har hennes ord funnits med mig. Ända sedan jag kunde sätta en penna mot ett papper och formulera ord så har jag gjort det. Ända sedan jag kunde ta en ton så har jag sjungit och musicerat.

Och nu, sedan två år tillbaka, är det tydligare än någonsin; jag är präst på halvtid och den andra halvan ägnar jag åt skrivandet och musiken.

Samtalet mellan Marlene och mig kommer att gå att lyssna på från januari. Men lyssna också på andra samtal Marlene gjort i sin podd! Samtal om livet med alla dess vindlande vägar, med både mörker och ljus.

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser, Utomhuslivet

En rakt igenom fin dag

Här, på denna fantastiska plats på jorden, firade vi gudstjänst idag. I Bunnerviken med den makalösa utsikten över Ånnsjön. Oförglömlig blir stunden då vår kyrkomusiker Torkel blåste i sitt horn ut över vidderna, och vidderna svarade. Helt enkelt gudomligt.

Efter gudstjänst och kyrkkaffe åkte jag och älskade familjen för att leta bär. Det blev inte mycket plockat, men det blev en fin tur i vacker miljö och strålande fint väder.

Efter vår vandring åkte vi till Hanriis café i Handöl och åt våfflor. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen – där har de världens godaste våfflor.

En så rakt igenom fin dag! Hoppas ni också haft en bra söndag!

/Karin

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser, Utomhuslivet

Så blev min sommar

En stuga vid en sjö

Det är hög tid att summera sommaren. Att se tillbaka på de tre sommarmånaderna och knyta ihop säcken. Och jag tror att ledordet för sommaren 2017 är Sjöstugan. I år valde vi att lägga den mesta av vår lediga tid på stugan och renoveringen. Vi har jobbat och slitit, men vi har sannerligen också njutit av att vara där! Det är en underbar plats på jorden, som vi är väldigt tacksamma över.

Hemma

Men vi har också varit hemma en del, och jag tycker det är oerhört skönt att vara ledig hemma. Att fixa och dona i huset, att ha lugna dagar, att göra spontana fjällturer. Som den dagen då jag och älskade dottern knallade upp på Mullfjället för att äta lunch. Det är vardagslyx!

Oförglömlig är också kvällen då vi övade agility med Gillis i Åre, och den makalösa regnbågen böjde sig över himlen. Eller den där tidiga morgonen då jag gick ut med min kaffekopp och rensade jordgubbslandet och allt omkring mig var helt tyst och stilla. Som i en inandning.

Stockholm och Dalhalla

Ja, mestadels hemmavid denna sommar, men ett kort besök i huvudstaden blev det också. En härlig resa tillsammans med kära mor och älskade dottern. Vi var på Allsång på Skansen, vi strosade på stan, vi fikade på caféer och vi var på Gröna Lund. Och jag gjorde det jag egentligen inte alls vågar – jag åkte Ikaros och Insane. Det gäller att utmana sina rädslor emellanåt.

Vi hann också med en helg i Rättvik tillsammans med mina svärföräldrar och mina svågrar med familjer. Höjdpunkten var kvällen i Dalhalla och konserten med Helen Sjöholm och Malena Ernman.

 

Arbete

Jag har mestadels varit ledig denna sommar och det är en oerhörd ynnest! Men de få veckor jag ändå arbetat har varit mycket fina. Jag kommer att minnas den ljuvliga sommardagen då jag gjorde en rad hembesök i Åre och promenerade dit jag skulle. Solen värmde och på uteserveringarna satt folk och åt och skrattade och pratade. När kvällen kom gick jag till Åre gamla kyrka för att fira Kvällsmässa.

Jag har också, för andra året i rad, varit kursledare på kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola. Så himla roligt, inspirerande och utmanande!

Hede

Ingen sommar utan några dagar i Hede. I år var jag och älskade dottern hos mina föräldrar i mitten av augusti när sensommarmörkret lade sig över Sonfjället om kvällarna. Och i vanlig ordning hade jag en sommarkonsert i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand.

Musikupplevelse

Det har varit en sommar med många musikupplevelser, och den starkaste och mest berörande var utan tvekan Lalehs konsert vid Storsjöyran i Östersund. Hon har verkligen förmågan att fånga sin publik, att beröra oss långt in i hjärtat. En helt oförglömlig konsert!

Hoppas NI haft en fin sommar! (Så här långt, den kanske fortsätter…)

/Karin

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Upplevelser, Utomhuslivet

Tar dagen som den kommer

I fredags var vi på en fantastiskt trevlig fest! Min kära vän Astrid firade att hon snart fyller femtio, att hon blivit mormor, att hon fått hem sin flygel från Frankrike och att det nu är fem år sedan hon släppte det trygga livet som fast anställd och blev en frilansande musiker. Fantastiska anledningar till att fira! Och vilken kväll det blev! God mat, härliga människor, god stämning och massor av musik. Jag och Astrid sjöng och spelade ”Ett herrans underverk” ur Kristina från Duvemåla, och det bjöds på många andra härliga låtar från musikal- och filmvärlden. Med mera. Strax före midnatt åkte vi till sjöstugan för att sova.

Och vaknade till en dag utan några som helst måsten. En dag som fick bli vad den blev. Så efter att ha sovit ut kokade jag mig en kopp kaffe och satte mig vid sjön och lyssnade till ljudet från vågorna. Sedan gick jag längs vägen en bit där jag sett att det fanns en hel del hallon. Jag plockade en skål full och vi kunde strössla hallon på frukostfilen. Efter frukosten kröp jag ner i sängen med min bok, läste en stund, slumrade lite.

Vid lunchtid åkte vi till Hara brygga. Där är jordens mysigaste sommarcafé med gott fika och väldigt rimliga priser. Jag åt en smörgåstårtbit och vi satt ute i solen. Sedan skjutsade jag älskade maken till Östersund. Han skulle åka båt ut till Verkö slott för att äta middag med kollegor. Älskade dottern och jag tog en löptur i regnet som precis började falla, och badade sedan i Storsjön trots regn och rätt kraftiga vindar. Så skönt att sedan krypa in i värmen i bastun.

På kvällen kom hennes fina kompis E. De satt och småpratade och skrattade i flera timmar och jag låg och läste. Vilken ljuvlig lördagskväll! Vilken ljuvlig dag!

Hoppas DU har det bra så här i sensommartid!

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser

Jag har åkt Ikaros! Hur i hela världen vågade jag?

Jag är rädd för höjder. Väldigt, väldigt rädd. Men jag tänker emellanåt att det är viktigt att utmana sin rädslor.  Ni vet Kirkegaards ord: ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.” Så när älskade dottern ville åka Ikaros på Gröna Lund, så sa jag att jag skulle åka med. I och med att jag lovade henne det så fanns ingen återvändo, det kände jag starkt. Jag skulle göra det, så var det bara.

Så här beskrivs Ikaros:

”Du befinner dig högt över Stockholm, närmare bestämt 95 meter ovanför Stockholm. Du sitter i en stol, dinglandes med benen och fastspänd med en bygel över axlarna. Plötsligt vinklas stolen in, och du är nu helt liggande i 90 graders vinkel med ansiktet mot marken. Sedan kommer fallet. Vågar du utsätta dig för tidernas värsta fall?”

När vi satt längst där uppe var min enda tanke: Hur kan jag låta mitt barn göra det här? Hur kan jag utsätta oss för det här? När killen som arbetade där gick och spände fast oss sa jag: ”Är vi säkra? Är vi verkligen det?” Vi höll varandras händer när vi vinklades neråt, och när vi sedan störtade mot marken hade jag inga som helst tankar. Det var bara ren och skär fasa och skräck.

När vi vara nere igen tittade vi på varandra. Chockade. Förvirrade. Och dottern sa: ”Jag vill åka igen.” Och jag sa: ”Aldrig i hela mitt liv.”

Bildresultat för ikaros gröna lund

Familj och vänner, Musiken, Upplevelser

Allsång på Skansen – en heldag för oss

Tidigt på tisdagsmorgonen kom vi med tåget till Stockholm, jag och dottern och mamma. Vi checkade in våra väskor på hotellet och åt en god frukost innan vi promenerade bort till Djurgråden och Skansen. Väl där tog vi oss till stora scenen och var så pass tidiga att vi kunde välja platser. Sedan tillbringade vi hela dagen där. Lyssnade på musikerna som repade, fikade, tog promenader på Skansenområdet, fikade lite till, såg genrepet… Och genom allt – njöt av solen som sken och de varma vindarna.

Det blev en så härlig dag och jag är nu ännu mer imponerad av fantastiska Sanna Nielsen! Vilket proffs! Sjunger som en gudinna, dansar, agerar naturligt och avslappnat på scen, kan allt utantill, behöver inget manus. Vilken tjej!

När TV- sändningen var slut hade mörkret lagt sig över Stockholm och vi promenerade tillbaka till vårt hotell.

Bildresultat för allsång på skansen 2017

(Här en bild på kära mor från tidigare i somras – lyckades inte fånga henne på Skansen.)

Familj och vänner, Upplevelser

Starka upplevelser på Storsjöyran

Fredag kväll:

Ett myller av människor i Östersund, inte bara på festivalområdet. Varmt i luften, och lite regn.

Sofia Jannok på Tuttifruttiscenen. Hon lämnar ingen oberörd med sin jojk, sin sång och sin kamp för samernas rättigheter. Eller snarare: Hennes kamp för mänskliga rättigheter. För att varje människa ska ha sin frihet. Också friheten att gå på festival utan att bli tafsad på. Rätten till sin egen kropp.

Frida Hyvönen – hade gärna velat lyssna, men kön var alldeles för lång.

Per Gessle på Stortorget. Åh! Det var en fantastisk upplevelse! Att få stå där i publikhavet och sjunga med i Gyllene Tiders gamla låtar, i låtarna av Roxette, i hans egna sololåtar. En kan tycka vad en vill om Per Gessle och hans sångröst, men en kan inte klaga på den enorma låtskatt han levererat genom åren. Och konserten var så fylld av musikglädje och energi, inte minst tack vare eminenta musiker och makalösa körsångerskan Helena Josefsson.

Lördag kväll:

Värmen hade kommit till Östersund och solen sken över Storsjöyran.

Säkert, alias Annika Norlin, spelade på Stortorget och hon är ju otrolig på att skriva texter som berör på djupet. Det känns så genuint och äkta det hon gör.

Laleh. Ja, nu blir det lite svårare att hitta orden. Jag tänkte där jag stod och njöt av hennes musik, hennes ord, hennes sång, att hon är som ett väsen. Musiken fullkomligt exploderar inom henne, vibrerar inom henne. Hon har gjort så oerhört många bra låtar! Så kloka, starka, vackra låtar! Och allsången vid låten ”Goliat” var magisk.

Presidenttalet på Stortorget vid 12-slaget. Evert Ljusbergs ord om republiken som en öppen, välkomnande famn. Stämningen när alla ropar ”Jamtland, Jamtland, jamt och ständut.” Stämningen när alla stämmer in i Jämtlandssången.

Idag är jag uppfylld och inspirerad, och väldigt, väldigt trött. Det blir en tidig kväll.

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser

Dalhalla – äntligen!

Det hade regnat lite från och till under dagen, så vi packade med oss regnkläder och fleecetröjor och filtar. Men Dalhalla mötte oss med regnfria, ljumma vindar. Det var mitt första besök i Dalhalla och jag blev helt tagen bara av att komma in på området. Detta nedlagda kalkstensbrott som blivit en mäktig utomhusarena. Och ännu mer tagen blev jag förstås när konserten med Malena Errnman och Helen Sjöholm började.

Allt inleddes med att Malena Ernman kom gående genom publikhavet och sjöng ”Om sommaren fina.” När hon kommit upp på scenen möttes hon av Helen Sjöholm och de fortsatte sjunga tillsammans. Så vackert!

Sedan följde en konsert i skiftande genrer, och jag fascinerades så av deras enorma musikalitet och känsla i musiken. De stående ovationerna fick Helene för ”Gabriellas sång” och ”Du måste finnas”. Så mäktigt!

En magisk kväll, och jag vill dit igen!

Har du varit där?

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser, Utomhuslivet

Cykeltur på Gotland

Bildresultat för cafe norr om visby

För två år sedan idag hyrde vi cyklar i Visby och cyklade norrut på ön. Solen värmde och himlen var så där overkligt ljusblå. Vi cyklade på rad, jag och min familj, min yngste bror och hans familj. Vi fick stanna några gånger och fylla på med vatten, för vi blev väldigt varma av att cykla där i solen.

Efter några kilometer stannade vi och några av oss tog ett dopp i havet. Sedan cyklade vi vidare. Vi kom till ett café, som jag inte längre minns namnet på, men jag minns ljusgula stenväggar, ett utomhustak av segel, och jag minns doften av bullar som letade sig ut. Och den doften kommer jag kanske aldrig glömma.

Och att sedan få beställa en bulle och en kaffe och sätta sig i skuggan. Att vara trött i kroppen, svettig och hungrig, och äta den där bullen. Ja, det var njutning på hög nivå. Och det är inte bara doften jag aldrig kommer glömma, det är också smaken av kardemumma, det är stämningen, ja, hela situationen.

Jag sparar på vackra minnen. Det här är ett sådant minne.

Hoppas DU också sparar på vackra minnen!

/Karin