Böcker och läsning, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser

Ordlös, stilla, utan krav

Den här vårterminen har varit väldigt intensiv. Mycket har hänt, jag har gjort flera resor, haft många sång- och föreläsningsjobb, och det har varit en hel del att göra i mitt arbete som präst. Det har varit roligt och meningsfullt, men nu ser jag fram emot en lugnare period.

Varannan vecka har jag som vanligt arbetat heltid som präst (och vissa veckor mer än heltid), och under de andra veckorna har det varit en hel del med mitt företag och lite annat. T ex: En musik- och berättarföreställning för anställda på Åre kommun, en resa till Umeå för planering med min goda vän Lena, en vecka på Masesgården där jag ledde kursen ”Skriv ditt liv”, en helg med min älskade brors bröllop, en vecka i London med älskade familjen, föreställningen ”Kallad” på Storsjöteatern, en resa till Råneå för att göra en gudstjänst kring Internationella kvinnodagen, föreläsningar kring min bok…

Som sagt – roliga och meningsfulla saker, men nu behöver jag en lugnare period. Och jag behöver en lugn dag idag, och det ska jag ha. Jag behöver sådana dagar så innerligt mycket! Dagar av återhämtning och samlande av ny kraft. Så, vad ska jag göra idag? Det här tänker jag mig…

  • Dricka flera koppar kaffe och sitta länge och läsa morgontidningen…
  • Läsa bok och slumra en stund på kökssoffan…
  • Åka skidor…
  • Skriva…

Alltså – bara sådant som fyller på ny energi. En dag som är ”ordlös, stilla, utan krav”. Orden är  hämtade ur psalmen ”I Guds tystnad får jag vara”, nr 522, skriven av förre biskopen Jonas Jonsson. 

I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar, här en strand vid nådens hav.

I Guds kärlek vill jag vila, vet mig önskad, älskad, sedd. Övar mig i barnets tillit, prövar höjd och djup och bredd.

I Guds Ande kan jag andas, bön ger liv ur död som svar. Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var.

Vid Guds hjärta är jag buren, innesluten i Guds famn. Medan hemligheten djupnar viskar Fadern ömt mitt namn.

Jag önskar er en fin dag!

/Karin

Musiken, Skrivandet, Upplevelser

När Lill-Babs framförde en av mina texter

Jag står i köket och lagar middag och lyssnar på radion. Och gråter. Jag hör människors berättelser om Lill-Babs, om allt hon var och allt hon betytt för så många. Det känns som om jag mist en kär gammal vän. Och jag tänker på den gången då hon sjöng en av mina sånger. Det var stort!

Jag tror det var 1989, och jag var 17 år. Lill-Babs tillsammans med Håkan Hagegård och Merit Hemmingsson var ute på en turné där de spred budskapet ”Hela Sverige ska leva”. Jag hade fått uppdraget att skriva en text till en låt av Hans-Erik Sundström, som de skulle framföra under turnén. När de kom till Revsunds kyrka åkte jag dit tillsammans med mina föräldrar. Det kändes stort och märkvärdigt att få höra Lill-Babs sjunga mina ord. Eller, hon sjöng inte, hon läste orden med tonerna i bakgrunden. Efteråt fick jag en varm kram av henne och jag kände mig så stolt och glad.

Senare den sommaren gav Lill-Babs en konsert på Stortorget i Östersund i samband med Storsjöyran. Det var bara jag av mina kompisar som ville gå och lyssna på henne. Ingen i vår generation lyssnade på Lill-Babs, kändes det som. Utom jag. Så jag gick dit ensam, och fick en mäktig upplevelse som jag sedan burit med mig. Vilken artist hon var! Hon hade en energi på scenen som smittade av sig på publiken, en musikglädje som strålade ut från henne på ett nästan magiskt sätt.

Och hon hade förmågan att berätta. För mig är det alltid det som blir det viktiga – att en artist kan förmedla orden på ett trovärdigt sätt. Det kunde hon.

När jag står där och lagar maten och lyssnar på radion blir det så tydligt att hennes begåvning höll henne kvar i rampljuset i mer än 60 år. Men det blir också tydligt att det också var hennes egenskaper som gjorde henne så älskad. Den smittande glädjen. Och snällheten. Hon var en snäll människa som brydde sig om alla hon mötte.

Må hon fortsätta inspirera till musikglädje, livsglädje och godhet. Allt sådant som behövs så innerligt i den här världen.

Familj och vänner, Präst i Åre, Upplevelser

För kärlekens skull

Just nu är jag uppfylld av den här dagen som precis är på väg att gå mot kväll. Den här dagen som både är Askonsdagen och Alla Hjärtans Dag. En dag för kärlekens skull. 

Allt började i morse i vårt vackra lilla kapell här i Duved där vi var samlade för att fira Askonsdagsmässa. Vi satt nära varandra och elden sprakade i öppna spisen. Jag sa några ord om fastan som inleds idag, och som håller på i 40 dagar, ända fram till påsk. Att fasta är att byta fokus. Att stanna upp inför kärleken mellan oss och Gud, kärleken till oss själva, och kärleken till varandra och den här världen. Vi satt i tystnad en god stund för att vara i våra egna tankar. Vi delade bröd och vin. Och vi sjöng. Bland annat sjöng vi Mikael Wiehes vackra psalm ”Kärleken som aldrig svek”. Här är en strof ur den:

Nu ser jag dig som den Du är, en räddare i evighet. Du bar din egen hemlighet, kärleken som aldrig svek. (Psalmer i 2000-talet, nr 882.)

Vi hade personalmöte och talade bland annat om respekt, kärlek och att värna varandra. Både som arbetslag och gentemot våra församlingsbor. Borde vara en självklarhet, men ibland kan vi behöva bli påminda om det självklara.

Sedan åkte jag och vår kyrkomusiker Janne till Handöl för att ha Gemenskapsträff. Där serverades vi väldigt goda smörgåsar och te/ kaffe, och geléhjärtan dagen till ära. Vi fikade, pratade och sjöng och hade det så himla mysigt!

När jag kom hem fick jag vackra blommor av min älskade man. För kärlekens skull, säger han.

I kväll ska jag ta det mycket lugnt. Märker att jag fortfarande håller på att landa efter dagarna på Masesgården. Dessutom har jag en hel del att ladda upp inför också. Till exempel min älskade brors och blivande svägerskas bröllop till helgen, och en resa till London med familjen från måndag till fredag.

För kärlekens skull.

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Upplevelser, Utomhuslivet

Julbrev 2017

Årets julkort/julbrev blir inte i pappersformat utan i stället här på bloggen. Så, här är några glimtar från familjen Härjegårds 2017, och med det vill vi önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Vinter

De första månaderna på varje år innebär mycket utomhusliv när man bor som vi gör. För vår del längdskidor och slalom framför allt. Det är en ynnest att ha så nära till skidspår och pister. Och just på den här bilden är det lek i snöhög på Storulvån med Ida-Maja och hennes kompis Thea.

Vårvinter

I april gav sig Ida-Maja och Leif ut på en spännande resa. De flög till Dubai för att hälsa på våra fina vänner Anna, Benny, Isak, Alva och Julia. Själv tillbringade jag dagarna i Stockholm med möten på mitt förlag Verbum, och med inspelning av marknadsföringsfilm inför min bok ”Du möter min blick i vimlet”.

Vår

Leif hann med ännu en resa denna vår – han drog till Prag på ”kulturresa” med några kompisar.

Sommar

Och snart var även årskurs fem avklarad för Ida-Maja. Det går bra i skolan, hon är en ambitiös tjej! Dessutom har hon många aktiviteter på fritiden – skidåkning, gymnastik, körsång, ridning och dans.

En stor del av sommaren tillbringade vi vid sjöstugan med en hel del fixande och grejande, vila och ledighet och de magiska solnedgångarna.

Vi hann också med en sväng till Rättvik där vi firade mina svärföräldrars 30-åriga bröllopsdag. Vi var hela gänget – svärföräldrarna och Leifs bröder med familjer. Det blev en mysig helg och höjdpunkten var konserten på Dalhalla med Malena Ernman och Helen Sjöholm.

Och i augusti tog Ida-Maja och jag med oss mamma Inger till Stockholm på en liten minisemester. Vi var på Allsång på Skansen, vi shoppade, vi strosade, vi myste och vi var på Gröna Lund. Och jag gjorde årets modigaste – jag följde med dottern och åkte Ikaros. Vi åkte 95 meter upp i luften och störtade sedan neråt i 90 km/h.

Höst

Den här krabaten förgyller våra liv. Gillis är en hund med både extremt mycket energi och med mycket stort behov av mys och lugn och ro. Vi gillar honom skarpt, och det visade sig att han också är en duktig jakthund. Första dagen i skogen skällde han på älg och en älg blev skjuten.

Också Ida-Maja och jag var med på jakt en härlig höstdag.

Ja, hösten drog i gång med jobb och åtaganden. Leif fortsätter trivas väldigt bra på sitt arbete och har fått en del nya uppdrag som han uppskattar mycket. Jag fortsätter arbeta 50% som präst  i Åre församling och 50% som författare/föreläsare.

I november släpptes min roman ”Drottningen af Åre” och releasefesten hölls på Åregården i Åre. Historiens vingslag… Läs gärna med om den HÄR. Och nu har Leif blivit ekonomichef i mitt företag. Det känns tryggt och bra.

Vinter

Och så är det vinter igen och adventsmys. Dagarna är korta, men vi tänder ljus och jag tänker på psalmen där vi sjunger ”Ljuset bär oss, Gud är nära, i ett litet barn som ser oss.” Leif och Ida-Maja ser fram emot sköna, lediga dagar under julen, och jag ska jobba en hel del.

Ja, det var några glimtar från vårt 2017. Tack alla ni som är en del av vårt liv på olika sätt. Det är ni som förgyller våra dagar!

God Jul och Gott Nytt År!

/Karin

Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser

Hör mig i podcasten ”Mänskliga Möten”

Idag har jag pratat om mig själv i mer än en timme. Jag har fått kloka, ömsinta frågor om mig själv, min uppväxt, mitt liv som präst, författare och sångare, om mina vägval… Det är Marlene som driver podcasten Mänskliga Möten som varit här hos mig och vi har samtalat.

Det är speciellt att tala om sig själv, att inte hela tiden bolla tillbaka med frågor till den andra personen. Idag skulle det handla om mig och mitt liv. Och Marlene var skicklig på att ställa frågor, komma med uppföljande frågor och göra egna reflektioner.

Något som hon sa, och som blev väldigt tydligt för mig, är att tre stora delar i mitt liv – skrivandet, musiken och kyrkan – har följt mig i precis hela mitt liv. Jag har aldrig släppt någon del av dem.

Ända sedan jag var fyra år och hade lärt mig att skriva och min mormor sa ”Det blir nog präst av dig en dag”, så har hennes ord funnits med mig. Ända sedan jag kunde sätta en penna mot ett papper och formulera ord så har jag gjort det. Ända sedan jag kunde ta en ton så har jag sjungit och musicerat.

Och nu, sedan två år tillbaka, är det tydligare än någonsin; jag är präst på halvtid och den andra halvan ägnar jag åt skrivandet och musiken.

Samtalet mellan Marlene och mig kommer att gå att lyssna på från januari. Men lyssna också på andra samtal Marlene gjort i sin podd! Samtal om livet med alla dess vindlande vägar, med både mörker och ljus.

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser, Utomhuslivet

En rakt igenom fin dag

Här, på denna fantastiska plats på jorden, firade vi gudstjänst idag. I Bunnerviken med den makalösa utsikten över Ånnsjön. Oförglömlig blir stunden då vår kyrkomusiker Torkel blåste i sitt horn ut över vidderna, och vidderna svarade. Helt enkelt gudomligt.

Efter gudstjänst och kyrkkaffe åkte jag och älskade familjen för att leta bär. Det blev inte mycket plockat, men det blev en fin tur i vacker miljö och strålande fint väder.

Efter vår vandring åkte vi till Hanriis café i Handöl och åt våfflor. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen – där har de världens godaste våfflor.

En så rakt igenom fin dag! Hoppas ni också haft en bra söndag!

/Karin

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser, Utomhuslivet

Så blev min sommar

En stuga vid en sjö

Det är hög tid att summera sommaren. Att se tillbaka på de tre sommarmånaderna och knyta ihop säcken. Och jag tror att ledordet för sommaren 2017 är Sjöstugan. I år valde vi att lägga den mesta av vår lediga tid på stugan och renoveringen. Vi har jobbat och slitit, men vi har sannerligen också njutit av att vara där! Det är en underbar plats på jorden, som vi är väldigt tacksamma över.

Hemma

Men vi har också varit hemma en del, och jag tycker det är oerhört skönt att vara ledig hemma. Att fixa och dona i huset, att ha lugna dagar, att göra spontana fjällturer. Som den dagen då jag och älskade dottern knallade upp på Mullfjället för att äta lunch. Det är vardagslyx!

Oförglömlig är också kvällen då vi övade agility med Gillis i Åre, och den makalösa regnbågen böjde sig över himlen. Eller den där tidiga morgonen då jag gick ut med min kaffekopp och rensade jordgubbslandet och allt omkring mig var helt tyst och stilla. Som i en inandning.

Stockholm och Dalhalla

Ja, mestadels hemmavid denna sommar, men ett kort besök i huvudstaden blev det också. En härlig resa tillsammans med kära mor och älskade dottern. Vi var på Allsång på Skansen, vi strosade på stan, vi fikade på caféer och vi var på Gröna Lund. Och jag gjorde det jag egentligen inte alls vågar – jag åkte Ikaros och Insane. Det gäller att utmana sina rädslor emellanåt.

Vi hann också med en helg i Rättvik tillsammans med mina svärföräldrar och mina svågrar med familjer. Höjdpunkten var kvällen i Dalhalla och konserten med Helen Sjöholm och Malena Ernman.

 

Arbete

Jag har mestadels varit ledig denna sommar och det är en oerhörd ynnest! Men de få veckor jag ändå arbetat har varit mycket fina. Jag kommer att minnas den ljuvliga sommardagen då jag gjorde en rad hembesök i Åre och promenerade dit jag skulle. Solen värmde och på uteserveringarna satt folk och åt och skrattade och pratade. När kvällen kom gick jag till Åre gamla kyrka för att fira Kvällsmässa.

Jag har också, för andra året i rad, varit kursledare på kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola. Så himla roligt, inspirerande och utmanande!

Hede

Ingen sommar utan några dagar i Hede. I år var jag och älskade dottern hos mina föräldrar i mitten av augusti när sensommarmörkret lade sig över Sonfjället om kvällarna. Och i vanlig ordning hade jag en sommarkonsert i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand.

Musikupplevelse

Det har varit en sommar med många musikupplevelser, och den starkaste och mest berörande var utan tvekan Lalehs konsert vid Storsjöyran i Östersund. Hon har verkligen förmågan att fånga sin publik, att beröra oss långt in i hjärtat. En helt oförglömlig konsert!

Hoppas NI haft en fin sommar! (Så här långt, den kanske fortsätter…)

/Karin

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Upplevelser, Utomhuslivet

Tar dagen som den kommer

I fredags var vi på en fantastiskt trevlig fest! Min kära vän Astrid firade att hon snart fyller femtio, att hon blivit mormor, att hon fått hem sin flygel från Frankrike och att det nu är fem år sedan hon släppte det trygga livet som fast anställd och blev en frilansande musiker. Fantastiska anledningar till att fira! Och vilken kväll det blev! God mat, härliga människor, god stämning och massor av musik. Jag och Astrid sjöng och spelade ”Ett herrans underverk” ur Kristina från Duvemåla, och det bjöds på många andra härliga låtar från musikal- och filmvärlden. Med mera. Strax före midnatt åkte vi till sjöstugan för att sova.

Och vaknade till en dag utan några som helst måsten. En dag som fick bli vad den blev. Så efter att ha sovit ut kokade jag mig en kopp kaffe och satte mig vid sjön och lyssnade till ljudet från vågorna. Sedan gick jag längs vägen en bit där jag sett att det fanns en hel del hallon. Jag plockade en skål full och vi kunde strössla hallon på frukostfilen. Efter frukosten kröp jag ner i sängen med min bok, läste en stund, slumrade lite.

Vid lunchtid åkte vi till Hara brygga. Där är jordens mysigaste sommarcafé med gott fika och väldigt rimliga priser. Jag åt en smörgåstårtbit och vi satt ute i solen. Sedan skjutsade jag älskade maken till Östersund. Han skulle åka båt ut till Verkö slott för att äta middag med kollegor. Älskade dottern och jag tog en löptur i regnet som precis började falla, och badade sedan i Storsjön trots regn och rätt kraftiga vindar. Så skönt att sedan krypa in i värmen i bastun.

På kvällen kom hennes fina kompis E. De satt och småpratade och skrattade i flera timmar och jag låg och läste. Vilken ljuvlig lördagskväll! Vilken ljuvlig dag!

Hoppas DU har det bra så här i sensommartid!

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser

Jag har åkt Ikaros! Hur i hela världen vågade jag?

Jag är rädd för höjder. Väldigt, väldigt rädd. Men jag tänker emellanåt att det är viktigt att utmana sin rädslor.  Ni vet Kirkegaards ord: ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.” Så när älskade dottern ville åka Ikaros på Gröna Lund, så sa jag att jag skulle åka med. I och med att jag lovade henne det så fanns ingen återvändo, det kände jag starkt. Jag skulle göra det, så var det bara.

Så här beskrivs Ikaros:

”Du befinner dig högt över Stockholm, närmare bestämt 95 meter ovanför Stockholm. Du sitter i en stol, dinglandes med benen och fastspänd med en bygel över axlarna. Plötsligt vinklas stolen in, och du är nu helt liggande i 90 graders vinkel med ansiktet mot marken. Sedan kommer fallet. Vågar du utsätta dig för tidernas värsta fall?”

När vi satt längst där uppe var min enda tanke: Hur kan jag låta mitt barn göra det här? Hur kan jag utsätta oss för det här? När killen som arbetade där gick och spände fast oss sa jag: ”Är vi säkra? Är vi verkligen det?” Vi höll varandras händer när vi vinklades neråt, och när vi sedan störtade mot marken hade jag inga som helst tankar. Det var bara ren och skär fasa och skräck.

När vi vara nere igen tittade vi på varandra. Chockade. Förvirrade. Och dottern sa: ”Jag vill åka igen.” Och jag sa: ”Aldrig i hela mitt liv.”

Bildresultat för ikaros gröna lund

Familj och vänner, Musiken, Upplevelser

Allsång på Skansen – en heldag för oss

Tidigt på tisdagsmorgonen kom vi med tåget till Stockholm, jag och dottern och mamma. Vi checkade in våra väskor på hotellet och åt en god frukost innan vi promenerade bort till Djurgråden och Skansen. Väl där tog vi oss till stora scenen och var så pass tidiga att vi kunde välja platser. Sedan tillbringade vi hela dagen där. Lyssnade på musikerna som repade, fikade, tog promenader på Skansenområdet, fikade lite till, såg genrepet… Och genom allt – njöt av solen som sken och de varma vindarna.

Det blev en så härlig dag och jag är nu ännu mer imponerad av fantastiska Sanna Nielsen! Vilket proffs! Sjunger som en gudinna, dansar, agerar naturligt och avslappnat på scen, kan allt utantill, behöver inget manus. Vilken tjej!

När TV- sändningen var slut hade mörkret lagt sig över Stockholm och vi promenerade tillbaka till vårt hotell.

Bildresultat för allsång på skansen 2017

(Här en bild på kära mor från tidigare i somras – lyckades inte fånga henne på Skansen.)