Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Prat i P4 Jämtland och skön tågresa

En gammal och suddig bild får illustrera morgonens mysiga möte i P4 Jämtlands radiostudio. Anneli Johansson och Leif Landin är de proffsiga och trevliga programledarna jag haft glädjen att bli intervjuad av flera gånger.

Jag åkte från Duved tidigt i morse genom ett vitkrispigt landskap. Det är verkligen vinter nu, även om det fortfarande är väldigt lite snö. Strax före tio slank jag in på radion och fick där en god kopp kaffe innan intervjun skulle börja.

Jag hade blivit tillfrågad om att komma och berätta om kulturpriset jag snart ska få ta emot. Klart jag ville komma och prata om det! Men vi hann avhandla en hel del under stunden jag var där, och vi hann skratta en hel del. Det blev ett mysigt möte.

Sedan åt jag en god lax-och rödbetssallad på Törners konditori inne i stan innan jag satte mig på tåget hem igen. Och sov hela resan.

Nu förbereder jag morgondagen. Först en andakt i samband med adventssamlingen på Åredalens folkhögskola i morgon bitti. Sedan en jubileumskväll i Kalls vackra kyrka. Kyrkan firar 150 år och jag ska vara både sångfågel och programledare. Det blir skoj!

Hoppas DU har det bra så här strax innan adventstiden drar igång!

/Karin

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Bokmässan Bodil och bullbak

En av de bästa dagarna på året är dagen när älskade Ida-Maja och jag julbakar. Det gjorde vi idag. En så skön dag i lugn och stillhet. Helt nödvändigt efter gårdagen med Bokmässa och massor av innerliga och intensiva möten.

Jo, kanhända tjuvstartar vi lite, men vi spelade julmusik och eldade stearinljus och drack glögg mest hela dagen Lussekatter och pepparkakor bakade vi och knäcken är klar. Den här traditionen har vi haft, hon och jag, sedan hon var liten och behövde stå på en hög stol för att nå upp till degen. Nu står vi där vid bänken och är nästan lika långa. Enormt värdefulla dagar i mitt liv.

I dag var den dessutom rent av nödvändig. Jag behövde dessa timmar av stillhet efter den intensiva gårdagen. Jag hade inte tänkt att vara med på Bokmässan i år, men så kom det sig att jag var det i alla fall. Och jag är glad över det! Jag är glad över att få möta många av de trevliga författare som finns i vårt län, att få inspireras av dessa möten. Och jag är glad över alla de människor som kom fram och tackade för mina böcker och säger att de blivit berörda av det jag skrivit. Det är så fint att höra! Och jag är tacksam och smått rörd över alla gratulationer jag fick för att jag är årets Kulturpristagare. Det är härligt att det finns en sådan generositet och att vi kan glädjas över varandras framgångar.

Det starkaste mötet igår var med Åsa Malmsten, författaren Bodil Malmstens syster. Hon var där för att läsa sin systerns dikter och vara en del av det nystartade Bodil Malmsten-sällskapet. Hon kom till mitt bord och gratulerade mig till priset, och vi pratade en lång stund om Bjärme, där hon och Bodil växte upp, och där också min farfar bodde som barn. Hon frågade var prisceremonin kommer att äga rum och jag berättade att det blir på Åregården, hotellet som ”min drottning” lät bygga. Då sa hon: ”Där finns ju min farfars möbler.” Ja, visst gör de det! Carl Malstens möbler finns i det stora rummet som kallas just ”Malmstensrummet”.

Det blev ett så fint möte. Jag önskar att jag hade kunnat formulera hur mycket Bodil och hennes ord betytt för mig, men det gick bara inte. Så här skrev jag i alla fall en gång om Bodil. Och så här i en artikel i Kyrkans Tidning.

Så rätt att vår fina bokmässa i Östersund nu heter Bokmässan Bodil. Så alldeles rätt.

Skrivandet, Upplevelser

På bokturné till härliga Härjedalen

Att åka på bokturné till härliga Härjedalen för att prata om en bok om sorg kan bli en ganska så glad historia. Vi hade en väldigt fin – och rolig – dag igår i Funäsdalen och sedan i Hede. För sorgen och glädjen ligger ganska nära varandra. Det är väl så det är.

Vi anlände till ett gnistrande vackert Funäsdalen mitt på dagen igår, jag och Sonja Wahlén, Ulla Granqvist och Sonjas dotter Stina Wahlén. Vi gjorde vårt program som vi skapat kring vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv”.

Vi läste ur boken, Ulla visade några av sina bilder och Stina sjöng sånger. ”I den stora sorgens famn” till exempel, och ”Håll mitt hjärta”. Hon sjunger magiskt bra.

Efteråt blev det god sopplunch, fina samtal vid borden och möjlighet för den som ville att köpa boken.

På kvällen gjorde vi samma program i Hede på hembygdsgården. Då låg mörkret tjockt utanför fönstren men i rummet där vi höll till brann levande ljus på borden.

En fin och meningsfull dag. Känner mig tacksam.

 

 

Familj och vänner, Upplevelser

När en målning talar rakt in i ens hjärta

För många, många år sedan, när jag var trasig och trött, anmälde jag mig till en kurs i frigörande dans. Kursen gav mig nästan inget alls, men bilden vi fick vid kursens slut talade rakt in i mitt hjärta. En dansande kvinna, en bild fylld av livskraft. Då visste jag inte vem konstnären Maud Deckmar var, men nu för tiden är hon en mycket fin vän. Och nu har hon målat en annan bild som gått rakt in i hjärtat.

Jag var på hennes och Eva Alexanderssons utställning tidigare i höstas. Här kan du läsa mer om den. Både Eva och Maud är makalöst begåvade och jag gick runt och riktigt njöt av deras konst. Och så plötsligt stannar allt upp, så där som det kan bli när en blir berörd i sitt innersta. Det är Mauds bild som hon kallar ”Ingen annan kan öppna dörren till mitt hopp”.

För en vecka sedan skrev Maud på facebook att hon skulle lotta ut exakt den tavlan, det enda vi behövde göra var att swisha en slant till Läkare utan gränser och att dela hennes fb-inlägg. Jag gjorde det förstås! Jag swishade och delade och började hoppas.

Och så, i måndags, visar Maud en film på fb där hon ska dra vinnaren. Och den vinnaren blev jag!!! Jag är så oerhört glad!

Jag vet precis var den ska hänga. Jag vill ha den framför mig när jag skriver, som ständig inspiration och hoppfullhet. Jag ska förstås visa er tavlan så fort jag fått hem den. Och vill ni se Mauds konst redan nu och läsa hennes reflektioner så gå gärna till hennes blogg här.

Och här kan ni läsa om  föreställningen ”Mitt äkta liv” som Maud och jag gjorde för ett par år sedan.

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Upplevelser, Utomhuslivet

Sommarens sista dagar – och en tillbakablick…

Eva Dahlgren sjunger i mina lurar låten ”Det är sommarens sista dagar…” Så känns det i det strålande solskenet, men egentligen är det höst, för nu har vi gått in i september. Och jag, jag blickar tillbaka på en härlig sommar. Här är några glimtar:

Sommaren för vår del tjuvstartade på Gran Canaria i maj. Vi hade en härlig vecka med sol och bad och upplevelser och familjemys.

På nationaldagen kulade jag på Åre hembygdsgård. Åh, vad jag tycker om kulning! Urkraften, ursprunget, kvinnokraften. Jag var klädd i min hembygdsdräkt Hededräkten. Fin, va?

Som varje sommar har vi njutit av utsikten från vår gård i Duved. Kyrkan och Åreskutan. Vi tröttnar aldrig på den vyn.

Denna sommar hade jag också förmånen att ännu en gång få musicera tillsammans med fantastiska Tina Didriksson på cello. Jag inte bara sjöng… Jag kompade henne också på gitarr. Bara en sån sak! Det blev en härlig kväll med engagerad publik i Ängsmokyrkan i Torvalla.

Sedan följde två veckor av kursledarskap för kursen ”Skriv ditt liv”. Först på Åredalens folkhögskola och sedan på Masesgården. (Bilden är därifrån) Fantastiska veckor med möten med otroligt fina människor.

I juli var jag in och arbetade ett par veckor. Diverse olika arbetsguppgifter som utfördes i stekande värme. Och runt om i skogarna härjade bränderna. Också i Duved kände vi av brandröken. Så tacksam för alla dem som var ute och jobbade! Både de som ingår i räddningstjänsten, men också alla de frivilliga! Det är stort att se!

Vi har förstås också tillbringat en del tid vid vår stuga vid en sjö. Ljuvliga dagar med en massa jobb med renovering och annat, men också med sol, bad och grillkvällar.

Jag älskar att fylla år! Har alltid gjort! Jag är lycklig över att få finnas med ännu ett år. Min älskade familj ordnade en överraskning och tog mig med på en vandring i Åre Björnen. En vandring som ledde oss till SPA:et på Copperhill med efterföljande lunch. Så tacksam!

Och jag hittade ett motto som är som gjort för mig…

En kväll fann vi hällristningarna i Duved. Det var så stort! Läs gärna mer om den upplevelsen här!

Och så kom äntligen nytrycket av vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv”.

Åter igen, för kanske tolfte året i rad, gjorde vi en sommarkonsert i Hede kyrka, Eva-Britt och jag. Det är precis alltid lika roligt och lustfyllt! Jag hoppas vi för en förfrågan även nästa år.

Jag plockade ner en av mina största drömmar för att göra den till verklighet. Jag frågade min käre kusin som är snickare om han vill skapa en skrivarlya till mig. Det ville han! Så nu inreder jag inne i mitt huvud och längtar så tills den står här på gården och är redo att tas i bruk.

Under de sista dagarna innan skolan startade var vi på Öland. Jag tycker så mycket om den ön! Vänder gärna tillbaka.

Men nu är det sommarens sista dagar, eller snarare höstens första. September är här med mörka kvällar, kalla nätter, dimbeslöjade morgnar och krispiga dagar. Jag välkomnar hösten.

Familj och vänner, Livet, Upplevelser

En sensommarvecka på Öland

Vi har haft så otroligt fina dagar på Öland. Solen sken och värmde oss, vindarna var ljumma, havet glittrade och vi har skrattat mycket. En så skön avslutning på sommaren 2018.

Det är något med mig och havet

Jag är uppvuxen bland fjäll och skogar, men havet har alltid fascinerat mig mycket. Jag kan stå och bara betrakta vågorna som rullar in mot land och tiden upphör. Tänker ofta på Marie Fredrikssons låt från 80-talet någon gång:

Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan se på alla båtarna
som lägger till
Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan höra alla måsarna
och göra som jag vill

Och varje morgon innan solen värmt mitt tak
ska jag ligga där och lyssna
efter vågorna
Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan höra alla måsarna
och göra som jag vill

Borgholms slott och Solliden

En av dagarna drog vi iväg för att se Borgholms slott och Solliden. Vi har varit där förut, och det är fint att återvända. Särskilt förtjust är jag i historien kring Solliden. Det var vår kung Karl Gustafs farfars mor, drottning Viktoria, som lät bygga Solliden. Det stod färdigt 1906. Åh! Om en kunde glänta på dörren till den tiden och se hur det var när hon gjorde upp planerna för husen och parkerna. Hur som helst är det mycket vackert med fantastisk blomsterprakt.

Ännu mer inspiration till min skrivarlya

Utanför Solliden finns en del butiker och caféer, och nu hittade jag också en magiskt vacker liten ateljé. En konstnär vid namn Maria Milton säljer sina alster i den gamla timrade stugan. Så vackert! Så inspirerande!

Alvaret på norra Öland

En kväll tog vi med oss middagsmat till Alvaret på norra Öland och åt vid havet. Det är något särskilt med Alvaret! Det karga, torra, steniga landskapet alldeles intill havet. Om det inte vore för havet, så liknar det Flatruet i Härjedalen. Allt det där karga och steniga… Jag undrar hur det är på Alvaret på hösten och vintern. Det blåser förmodligen kalla vindar över nejderna.

Ja, några glimtar från sensommar på Öland. Nu är vi hemma igen och det känns väldigt skönt.

Hoppas DU har det bra var du än är!

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser

St Lucia på Gran Canaria – en dag bland bergen

Vi hyrde bil en dag under vår vecka på Gran Canaria. Vi ville upp bland bergen, vi ville se mer av ön. Det blev en hisnande bilfärd längs branta, slingriga bergsvägar.

Vi åkte genom öken- och bergslandskap, genom frodiga skogspartier och genom små gulliga byar där husen klättrade upp längs bergsväggarna. I några av byarna stannade vi och såg oss om. En sådan by var St Lucia som ligger i den övre delen av den bördiga palmdalen Santa Lucía de Tirajana.

I Santa Lucía byggdes det första kapellet till Santa Lucías ära, under andra hälften av 1500-talet. 1761 revs kapellet på grund av att det var i så dåligt skick, och ett nytt kapell byggdes. Det nya kapellet blev färdigt samma år, men höll inte så länge, och revs även det så småningom. 1788 flyttades helgonbilden av Santa Lucía till huvudaltaret i ytterligare ett nytt kapell, som revs även det. Det tredje kapellet ersattes först 1905 av den nuvarande Santa Lucía kyrkan. Den ligger på en höjd mitt i byn.

Utanför kyrkan står statyn av Lucia och hennes stjärngosse.

Det finns många statyer i den lilla byn, och de allra flesta är avbildade kvinnor. Bland annat betraktade jag länge en staty med namnet La Matriarch. Men statyn på den här bilden blev jag alldeles särskilt förtjust i. Den heter Homenaje a la Mujer Rural. Någon som kan spanska och kan berätta för mig vad det betyder? Är hon också en bild av  Lucia eller är hon någon helt annan? Visst är hon fin?

Den här byn fascinerade mig mycket. Jag hade kunnat stanna länge och bara gått omkring och betraktat. Vad är det med den här lilla bergsbyn och de starka kvinnorna? Jag söker på nätet men finner inga svar. Någon av er som vet?

Här vilar vi våra trötta ben på torget i St Lucia, jag och älskade dottern.

I en annan by fann vi en så fin liten mexikansk restaurang. Vi beställde tacos och det var utan tvekan den godaste tacos jag någonsin ätit. Så där satt vi i solen och åt den makalöst goda maten som dessutom serverades på tegelpannor. Det blev en väldigt fin upplevelse.

/Karin

Familj och vänner, Röra på kroppen, Skapandet, Upplevelser

Gran Canaria – och återfunnen inspiration

Vi reste till Gran Canaria, jag och älskade familjen, till det lilla samhället San Agustin på öns sydkust. Hit har svenskar rest på solsemester sedan början av 60-talet, och det är väldigt begripligt – här finns allt en kan önska för en avkopplande ledighet.

Det var i vintras när mörkret var som mest kompakt och kylan var bitande som jag längtade så oerhört efter värmen och solen. Och trots att jag bestämt mig för att inte åka flyg mer, för klimatets skull, så övertygade jag familjen om att vi verkligen behövde en resa. Så vi bokade en resa i maj, för vi sa att maj i Duved alltid är en kall och regnig och blåsig månad. Dock inte maj 2018. Då var det högsommarvärme i Västjämtland… Men vi satte oss förstås på flyget ändå och gav oss av.

Jag är så oerhört glad för det! Vi fick så fina dagar tillsammans med skratt och prat, sol och bad, träning och vila. Och vi fick uppleva saker tillsammans och upptäcka nya platser.

Och sådant gör något med mig. Det är som om jag ruskas om en aning, en mild omruskning. Att vila, läsa böcker, se nya platser och springa längs havet i vattenbrynet gör att jag på något förunderligt vis öppnas. Nya tankar kommer, kreativitet föds och ny inspiration letar sig in. Det spirar inom mig.

En behöver förstås inte sätta sig på flyget och åka till Gran Canaria för att uppleva ny inspiration, men jag tror att miljöombytet är betydelsefullt. Att för några dagar se något annat, få andra intryck än de vanliga som finns hemma i vardagen. Allt sådant kan en finna några kilometer bort från hemma, en behöver inte åka långt.

Men den här gången blev det Gran Canaria för vår del, och jag är tacksam över det. Men nu är det enormt skönt att vara hemma i snålblåsten. Påfylld med ny inspiration.

Hoppas du har det bra i försommarens tid!

/Karin

Familj och vänner, Skrivandet, Upplevelser

Minnen från Gotland

Nu ser jag i mina flöden att årets Gotlands kyrkvecka pågår för fullt. Och jag blir fylld av minnen! För två år sedan var jag där mitt i vackra, vackra gotlandsvåren.

Jag åkte till Gotland med älskade maken och vi fick så härliga dagar där. Jag var där för att föreläsa om min bok ”Du ritar i sanden” i samband med kyrkveckan. Det kändes ärofyllt och roligt.

Dessutom fick vi njuta av våren och ön. Vi kom då från en kallblåsig och grå fjällvärld och kom till grönska och blomning. Det var helt fantastiskt!

Och nu när jag tittar ut genom fönstret ser jag samma gråhet och bara längtar efter våren! Längtar efter grönskan! Längtar till Gotland! Jag hoppas jag får anledning att åka dit igen snart!

Här kan ni läsa mer om de dagarna. Och här.

Hoppas ni har det bra!

/Karin

Böcker och läsning, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser

Ordlös, stilla, utan krav

Den här vårterminen har varit väldigt intensiv. Mycket har hänt, jag har gjort flera resor, haft många sång- och föreläsningsjobb, och det har varit en hel del att göra i mitt arbete som präst. Det har varit roligt och meningsfullt, men nu ser jag fram emot en lugnare period.

Varannan vecka har jag som vanligt arbetat heltid som präst (och vissa veckor mer än heltid), och under de andra veckorna har det varit en hel del med mitt företag och lite annat. T ex: En musik- och berättarföreställning för anställda på Åre kommun, en resa till Umeå för planering med min goda vän Lena, en vecka på Masesgården där jag ledde kursen ”Skriv ditt liv”, en helg med min älskade brors bröllop, en vecka i London med älskade familjen, föreställningen ”Kallad” på Storsjöteatern, en resa till Råneå för att göra en gudstjänst kring Internationella kvinnodagen, föreläsningar kring min bok…

Som sagt – roliga och meningsfulla saker, men nu behöver jag en lugnare period. Och jag behöver en lugn dag idag, och det ska jag ha. Jag behöver sådana dagar så innerligt mycket! Dagar av återhämtning och samlande av ny kraft. Så, vad ska jag göra idag? Det här tänker jag mig…

  • Dricka flera koppar kaffe och sitta länge och läsa morgontidningen…
  • Läsa bok och slumra en stund på kökssoffan…
  • Åka skidor…
  • Skriva…

Alltså – bara sådant som fyller på ny energi. En dag som är ”ordlös, stilla, utan krav”. Orden är  hämtade ur psalmen ”I Guds tystnad får jag vara”, nr 522, skriven av förre biskopen Jonas Jonsson. 

I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar, här en strand vid nådens hav.

I Guds kärlek vill jag vila, vet mig önskad, älskad, sedd. Övar mig i barnets tillit, prövar höjd och djup och bredd.

I Guds Ande kan jag andas, bön ger liv ur död som svar. Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var.

Vid Guds hjärta är jag buren, innesluten i Guds famn. Medan hemligheten djupnar viskar Fadern ömt mitt namn.

Jag önskar er en fin dag!

/Karin