Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Upplevelser, Utomhuslivet

Sommarens sista dagar – och en tillbakablick…

Eva Dahlgren sjunger i mina lurar låten ”Det är sommarens sista dagar…” Så känns det i det strålande solskenet, men egentligen är det höst, för nu har vi gått in i september. Och jag, jag blickar tillbaka på en härlig sommar. Här är några glimtar:

Sommaren för vår del tjuvstartade på Gran Canaria i maj. Vi hade en härlig vecka med sol och bad och upplevelser och familjemys.

På nationaldagen kulade jag på Åre hembygdsgård. Åh, vad jag tycker om kulning! Urkraften, ursprunget, kvinnokraften. Jag var klädd i min hembygdsdräkt Hededräkten. Fin, va?

Som varje sommar har vi njutit av utsikten från vår gård i Duved. Kyrkan och Åreskutan. Vi tröttnar aldrig på den vyn.

Denna sommar hade jag också förmånen att ännu en gång få musicera tillsammans med fantastiska Tina Didriksson på cello. Jag inte bara sjöng… Jag kompade henne också på gitarr. Bara en sån sak! Det blev en härlig kväll med engagerad publik i Ängsmokyrkan i Torvalla.

Sedan följde två veckor av kursledarskap för kursen ”Skriv ditt liv”. Först på Åredalens folkhögskola och sedan på Masesgården. (Bilden är därifrån) Fantastiska veckor med möten med otroligt fina människor.

I juli var jag in och arbetade ett par veckor. Diverse olika arbetsguppgifter som utfördes i stekande värme. Och runt om i skogarna härjade bränderna. Också i Duved kände vi av brandröken. Så tacksam för alla dem som var ute och jobbade! Både de som ingår i räddningstjänsten, men också alla de frivilliga! Det är stort att se!

Vi har förstås också tillbringat en del tid vid vår stuga vid en sjö. Ljuvliga dagar med en massa jobb med renovering och annat, men också med sol, bad och grillkvällar.

Jag älskar att fylla år! Har alltid gjort! Jag är lycklig över att få finnas med ännu ett år. Min älskade familj ordnade en överraskning och tog mig med på en vandring i Åre Björnen. En vandring som ledde oss till SPA:et på Copperhill med efterföljande lunch. Så tacksam!

Och jag hittade ett motto som är som gjort för mig…

En kväll fann vi hällristningarna i Duved. Det var så stort! Läs gärna mer om den upplevelsen här!

Och så kom äntligen nytrycket av vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv”.

Åter igen, för kanske tolfte året i rad, gjorde vi en sommarkonsert i Hede kyrka, Eva-Britt och jag. Det är precis alltid lika roligt och lustfyllt! Jag hoppas vi för en förfrågan även nästa år.

Jag plockade ner en av mina största drömmar för att göra den till verklighet. Jag frågade min käre kusin som är snickare om han vill skapa en skrivarlya till mig. Det ville han! Så nu inreder jag inne i mitt huvud och längtar så tills den står här på gården och är redo att tas i bruk.

Under de sista dagarna innan skolan startade var vi på Öland. Jag tycker så mycket om den ön! Vänder gärna tillbaka.

Men nu är det sommarens sista dagar, eller snarare höstens första. September är här med mörka kvällar, kalla nätter, dimbeslöjade morgnar och krispiga dagar. Jag välkomnar hösten.

Familj och vänner, Livet, Upplevelser

En sensommarvecka på Öland

Vi har haft så otroligt fina dagar på Öland. Solen sken och värmde oss, vindarna var ljumma, havet glittrade och vi har skrattat mycket. En så skön avslutning på sommaren 2018.

Det är något med mig och havet

Jag är uppvuxen bland fjäll och skogar, men havet har alltid fascinerat mig mycket. Jag kan stå och bara betrakta vågorna som rullar in mot land och tiden upphör. Tänker ofta på Marie Fredrikssons låt från 80-talet någon gång:

Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan se på alla båtarna
som lägger till
Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan höra alla måsarna
och göra som jag vill

Och varje morgon innan solen värmt mitt tak
ska jag ligga där och lyssna
efter vågorna
Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan höra alla måsarna
och göra som jag vill

Borgholms slott och Solliden

En av dagarna drog vi iväg för att se Borgholms slott och Solliden. Vi har varit där förut, och det är fint att återvända. Särskilt förtjust är jag i historien kring Solliden. Det var vår kung Karl Gustafs farfars mor, drottning Viktoria, som lät bygga Solliden. Det stod färdigt 1906. Åh! Om en kunde glänta på dörren till den tiden och se hur det var när hon gjorde upp planerna för husen och parkerna. Hur som helst är det mycket vackert med fantastisk blomsterprakt.

Ännu mer inspiration till min skrivarlya

Utanför Solliden finns en del butiker och caféer, och nu hittade jag också en magiskt vacker liten ateljé. En konstnär vid namn Maria Milton säljer sina alster i den gamla timrade stugan. Så vackert! Så inspirerande!

Alvaret på norra Öland

En kväll tog vi med oss middagsmat till Alvaret på norra Öland och åt vid havet. Det är något särskilt med Alvaret! Det karga, torra, steniga landskapet alldeles intill havet. Om det inte vore för havet, så liknar det Flatruet i Härjedalen. Allt det där karga och steniga… Jag undrar hur det är på Alvaret på hösten och vintern. Det blåser förmodligen kalla vindar över nejderna.

Ja, några glimtar från sensommar på Öland. Nu är vi hemma igen och det känns väldigt skönt.

Hoppas DU har det bra var du än är!

/Karin

Familj och vänner, Upplevelser

St Lucia på Gran Canaria – en dag bland bergen

Vi hyrde bil en dag under vår vecka på Gran Canaria. Vi ville upp bland bergen, vi ville se mer av ön. Det blev en hisnande bilfärd längs branta, slingriga bergsvägar.

Vi åkte genom öken- och bergslandskap, genom frodiga skogspartier och genom små gulliga byar där husen klättrade upp längs bergsväggarna. I några av byarna stannade vi och såg oss om. En sådan by var St Lucia som ligger i den övre delen av den bördiga palmdalen Santa Lucía de Tirajana.

I Santa Lucía byggdes det första kapellet till Santa Lucías ära, under andra hälften av 1500-talet. 1761 revs kapellet på grund av att det var i så dåligt skick, och ett nytt kapell byggdes. Det nya kapellet blev färdigt samma år, men höll inte så länge, och revs även det så småningom. 1788 flyttades helgonbilden av Santa Lucía till huvudaltaret i ytterligare ett nytt kapell, som revs även det. Det tredje kapellet ersattes först 1905 av den nuvarande Santa Lucía kyrkan. Den ligger på en höjd mitt i byn.

Utanför kyrkan står statyn av Lucia och hennes stjärngosse.

Det finns många statyer i den lilla byn, och de allra flesta är avbildade kvinnor. Bland annat betraktade jag länge en staty med namnet La Matriarch. Men statyn på den här bilden blev jag alldeles särskilt förtjust i. Den heter Homenaje a la Mujer Rural. Någon som kan spanska och kan berätta för mig vad det betyder? Är hon också en bild av  Lucia eller är hon någon helt annan? Visst är hon fin?

Den här byn fascinerade mig mycket. Jag hade kunnat stanna länge och bara gått omkring och betraktat. Vad är det med den här lilla bergsbyn och de starka kvinnorna? Jag söker på nätet men finner inga svar. Någon av er som vet?

Här vilar vi våra trötta ben på torget i St Lucia, jag och älskade dottern.

I en annan by fann vi en så fin liten mexikansk restaurang. Vi beställde tacos och det var utan tvekan den godaste tacos jag någonsin ätit. Så där satt vi i solen och åt den makalöst goda maten som dessutom serverades på tegelpannor. Det blev en väldigt fin upplevelse.

/Karin

Familj och vänner, Röra på kroppen, Skapandet, Upplevelser

Gran Canaria – och återfunnen inspiration

Vi reste till Gran Canaria, jag och älskade familjen, till det lilla samhället San Agustin på öns sydkust. Hit har svenskar rest på solsemester sedan början av 60-talet, och det är väldigt begripligt – här finns allt en kan önska för en avkopplande ledighet.

Det var i vintras när mörkret var som mest kompakt och kylan var bitande som jag längtade så oerhört efter värmen och solen. Och trots att jag bestämt mig för att inte åka flyg mer, för klimatets skull, så övertygade jag familjen om att vi verkligen behövde en resa. Så vi bokade en resa i maj, för vi sa att maj i Duved alltid är en kall och regnig och blåsig månad. Dock inte maj 2018. Då var det högsommarvärme i Västjämtland… Men vi satte oss förstås på flyget ändå och gav oss av.

Jag är så oerhört glad för det! Vi fick så fina dagar tillsammans med skratt och prat, sol och bad, träning och vila. Och vi fick uppleva saker tillsammans och upptäcka nya platser.

Och sådant gör något med mig. Det är som om jag ruskas om en aning, en mild omruskning. Att vila, läsa böcker, se nya platser och springa längs havet i vattenbrynet gör att jag på något förunderligt vis öppnas. Nya tankar kommer, kreativitet föds och ny inspiration letar sig in. Det spirar inom mig.

En behöver förstås inte sätta sig på flyget och åka till Gran Canaria för att uppleva ny inspiration, men jag tror att miljöombytet är betydelsefullt. Att för några dagar se något annat, få andra intryck än de vanliga som finns hemma i vardagen. Allt sådant kan en finna några kilometer bort från hemma, en behöver inte åka långt.

Men den här gången blev det Gran Canaria för vår del, och jag är tacksam över det. Men nu är det enormt skönt att vara hemma i snålblåsten. Påfylld med ny inspiration.

Hoppas du har det bra i försommarens tid!

/Karin

Familj och vänner, Skrivandet, Upplevelser

Minnen från Gotland

Nu ser jag i mina flöden att årets Gotlands kyrkvecka pågår för fullt. Och jag blir fylld av minnen! För två år sedan var jag där mitt i vackra, vackra gotlandsvåren.

Jag åkte till Gotland med älskade maken och vi fick så härliga dagar där. Jag var där för att föreläsa om min bok ”Du ritar i sanden” i samband med kyrkveckan. Det kändes ärofyllt och roligt.

Dessutom fick vi njuta av våren och ön. Vi kom då från en kallblåsig och grå fjällvärld och kom till grönska och blomning. Det var helt fantastiskt!

Och nu när jag tittar ut genom fönstret ser jag samma gråhet och bara längtar efter våren! Längtar efter grönskan! Längtar till Gotland! Jag hoppas jag får anledning att åka dit igen snart!

Här kan ni läsa mer om de dagarna. Och här.

Hoppas ni har det bra!

/Karin

Böcker och läsning, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser

Ordlös, stilla, utan krav

Den här vårterminen har varit väldigt intensiv. Mycket har hänt, jag har gjort flera resor, haft många sång- och föreläsningsjobb, och det har varit en hel del att göra i mitt arbete som präst. Det har varit roligt och meningsfullt, men nu ser jag fram emot en lugnare period.

Varannan vecka har jag som vanligt arbetat heltid som präst (och vissa veckor mer än heltid), och under de andra veckorna har det varit en hel del med mitt företag och lite annat. T ex: En musik- och berättarföreställning för anställda på Åre kommun, en resa till Umeå för planering med min goda vän Lena, en vecka på Masesgården där jag ledde kursen ”Skriv ditt liv”, en helg med min älskade brors bröllop, en vecka i London med älskade familjen, föreställningen ”Kallad” på Storsjöteatern, en resa till Råneå för att göra en gudstjänst kring Internationella kvinnodagen, föreläsningar kring min bok…

Som sagt – roliga och meningsfulla saker, men nu behöver jag en lugnare period. Och jag behöver en lugn dag idag, och det ska jag ha. Jag behöver sådana dagar så innerligt mycket! Dagar av återhämtning och samlande av ny kraft. Så, vad ska jag göra idag? Det här tänker jag mig…

  • Dricka flera koppar kaffe och sitta länge och läsa morgontidningen…
  • Läsa bok och slumra en stund på kökssoffan…
  • Åka skidor…
  • Skriva…

Alltså – bara sådant som fyller på ny energi. En dag som är ”ordlös, stilla, utan krav”. Orden är  hämtade ur psalmen ”I Guds tystnad får jag vara”, nr 522, skriven av förre biskopen Jonas Jonsson. 

I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar, här en strand vid nådens hav.

I Guds kärlek vill jag vila, vet mig önskad, älskad, sedd. Övar mig i barnets tillit, prövar höjd och djup och bredd.

I Guds Ande kan jag andas, bön ger liv ur död som svar. Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var.

Vid Guds hjärta är jag buren, innesluten i Guds famn. Medan hemligheten djupnar viskar Fadern ömt mitt namn.

Jag önskar er en fin dag!

/Karin

Musiken, Skrivandet, Upplevelser

När Lill-Babs framförde en av mina texter

Jag står i köket och lagar middag och lyssnar på radion. Och gråter. Jag hör människors berättelser om Lill-Babs, om allt hon var och allt hon betytt för så många. Det känns som om jag mist en kär gammal vän. Och jag tänker på den gången då hon sjöng en av mina sånger. Det var stort!

Jag tror det var 1989, och jag var 17 år. Lill-Babs tillsammans med Håkan Hagegård och Merit Hemmingsson var ute på en turné där de spred budskapet ”Hela Sverige ska leva”. Jag hade fått uppdraget att skriva en text till en låt av Hans-Erik Sundström, som de skulle framföra under turnén. När de kom till Revsunds kyrka åkte jag dit tillsammans med mina föräldrar. Det kändes stort och märkvärdigt att få höra Lill-Babs sjunga mina ord. Eller, hon sjöng inte, hon läste orden med tonerna i bakgrunden. Efteråt fick jag en varm kram av henne och jag kände mig så stolt och glad.

Senare den sommaren gav Lill-Babs en konsert på Stortorget i Östersund i samband med Storsjöyran. Det var bara jag av mina kompisar som ville gå och lyssna på henne. Ingen i vår generation lyssnade på Lill-Babs, kändes det som. Utom jag. Så jag gick dit ensam, och fick en mäktig upplevelse som jag sedan burit med mig. Vilken artist hon var! Hon hade en energi på scenen som smittade av sig på publiken, en musikglädje som strålade ut från henne på ett nästan magiskt sätt.

Och hon hade förmågan att berätta. För mig är det alltid det som blir det viktiga – att en artist kan förmedla orden på ett trovärdigt sätt. Det kunde hon.

När jag står där och lagar maten och lyssnar på radion blir det så tydligt att hennes begåvning höll henne kvar i rampljuset i mer än 60 år. Men det blir också tydligt att det också var hennes egenskaper som gjorde henne så älskad. Den smittande glädjen. Och snällheten. Hon var en snäll människa som brydde sig om alla hon mötte.

Må hon fortsätta inspirera till musikglädje, livsglädje och godhet. Allt sådant som behövs så innerligt i den här världen.

Familj och vänner, Präst i Åre, Upplevelser

För kärlekens skull

Just nu är jag uppfylld av den här dagen som precis är på väg att gå mot kväll. Den här dagen som både är Askonsdagen och Alla Hjärtans Dag. En dag för kärlekens skull. 

Allt började i morse i vårt vackra lilla kapell här i Duved där vi var samlade för att fira Askonsdagsmässa. Vi satt nära varandra och elden sprakade i öppna spisen. Jag sa några ord om fastan som inleds idag, och som håller på i 40 dagar, ända fram till påsk. Att fasta är att byta fokus. Att stanna upp inför kärleken mellan oss och Gud, kärleken till oss själva, och kärleken till varandra och den här världen. Vi satt i tystnad en god stund för att vara i våra egna tankar. Vi delade bröd och vin. Och vi sjöng. Bland annat sjöng vi Mikael Wiehes vackra psalm ”Kärleken som aldrig svek”. Här är en strof ur den:

Nu ser jag dig som den Du är, en räddare i evighet. Du bar din egen hemlighet, kärleken som aldrig svek. (Psalmer i 2000-talet, nr 882.)

Vi hade personalmöte och talade bland annat om respekt, kärlek och att värna varandra. Både som arbetslag och gentemot våra församlingsbor. Borde vara en självklarhet, men ibland kan vi behöva bli påminda om det självklara.

Sedan åkte jag och vår kyrkomusiker Janne till Handöl för att ha Gemenskapsträff. Där serverades vi väldigt goda smörgåsar och te/ kaffe, och geléhjärtan dagen till ära. Vi fikade, pratade och sjöng och hade det så himla mysigt!

När jag kom hem fick jag vackra blommor av min älskade man. För kärlekens skull, säger han.

I kväll ska jag ta det mycket lugnt. Märker att jag fortfarande håller på att landa efter dagarna på Masesgården. Dessutom har jag en hel del att ladda upp inför också. Till exempel min älskade brors och blivande svägerskas bröllop till helgen, och en resa till London med familjen från måndag till fredag.

För kärlekens skull.

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Upplevelser, Utomhuslivet

Julbrev 2017

Årets julkort/julbrev blir inte i pappersformat utan i stället här på bloggen. Så, här är några glimtar från familjen Härjegårds 2017, och med det vill vi önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Vinter

De första månaderna på varje år innebär mycket utomhusliv när man bor som vi gör. För vår del längdskidor och slalom framför allt. Det är en ynnest att ha så nära till skidspår och pister. Och just på den här bilden är det lek i snöhög på Storulvån med Ida-Maja och hennes kompis Thea.

Vårvinter

I april gav sig Ida-Maja och Leif ut på en spännande resa. De flög till Dubai för att hälsa på våra fina vänner Anna, Benny, Isak, Alva och Julia. Själv tillbringade jag dagarna i Stockholm med möten på mitt förlag Verbum, och med inspelning av marknadsföringsfilm inför min bok ”Du möter min blick i vimlet”.

Vår

Leif hann med ännu en resa denna vår – han drog till Prag på ”kulturresa” med några kompisar.

Sommar

Och snart var även årskurs fem avklarad för Ida-Maja. Det går bra i skolan, hon är en ambitiös tjej! Dessutom har hon många aktiviteter på fritiden – skidåkning, gymnastik, körsång, ridning och dans.

En stor del av sommaren tillbringade vi vid sjöstugan med en hel del fixande och grejande, vila och ledighet och de magiska solnedgångarna.

Vi hann också med en sväng till Rättvik där vi firade mina svärföräldrars 30-åriga bröllopsdag. Vi var hela gänget – svärföräldrarna och Leifs bröder med familjer. Det blev en mysig helg och höjdpunkten var konserten på Dalhalla med Malena Ernman och Helen Sjöholm.

Och i augusti tog Ida-Maja och jag med oss mamma Inger till Stockholm på en liten minisemester. Vi var på Allsång på Skansen, vi shoppade, vi strosade, vi myste och vi var på Gröna Lund. Och jag gjorde årets modigaste – jag följde med dottern och åkte Ikaros. Vi åkte 95 meter upp i luften och störtade sedan neråt i 90 km/h.

Höst

Den här krabaten förgyller våra liv. Gillis är en hund med både extremt mycket energi och med mycket stort behov av mys och lugn och ro. Vi gillar honom skarpt, och det visade sig att han också är en duktig jakthund. Första dagen i skogen skällde han på älg och en älg blev skjuten.

Också Ida-Maja och jag var med på jakt en härlig höstdag.

Ja, hösten drog i gång med jobb och åtaganden. Leif fortsätter trivas väldigt bra på sitt arbete och har fått en del nya uppdrag som han uppskattar mycket. Jag fortsätter arbeta 50% som präst  i Åre församling och 50% som författare/föreläsare.

I november släpptes min roman ”Drottningen af Åre” och releasefesten hölls på Åregården i Åre. Historiens vingslag… Läs gärna med om den HÄR. Och nu har Leif blivit ekonomichef i mitt företag. Det känns tryggt och bra.

Vinter

Och så är det vinter igen och adventsmys. Dagarna är korta, men vi tänder ljus och jag tänker på psalmen där vi sjunger ”Ljuset bär oss, Gud är nära, i ett litet barn som ser oss.” Leif och Ida-Maja ser fram emot sköna, lediga dagar under julen, och jag ska jobba en hel del.

Ja, det var några glimtar från vårt 2017. Tack alla ni som är en del av vårt liv på olika sätt. Det är ni som förgyller våra dagar!

God Jul och Gott Nytt År!

/Karin

Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser

Hör mig i podcasten ”Mänskliga Möten”

Idag har jag pratat om mig själv i mer än en timme. Jag har fått kloka, ömsinta frågor om mig själv, min uppväxt, mitt liv som präst, författare och sångare, om mina vägval… Det är Marlene som driver podcasten Mänskliga Möten som varit här hos mig och vi har samtalat.

Det är speciellt att tala om sig själv, att inte hela tiden bolla tillbaka med frågor till den andra personen. Idag skulle det handla om mig och mitt liv. Och Marlene var skicklig på att ställa frågor, komma med uppföljande frågor och göra egna reflektioner.

Något som hon sa, och som blev väldigt tydligt för mig, är att tre stora delar i mitt liv – skrivandet, musiken och kyrkan – har följt mig i precis hela mitt liv. Jag har aldrig släppt någon del av dem.

Ända sedan jag var fyra år och hade lärt mig att skriva och min mormor sa ”Det blir nog präst av dig en dag”, så har hennes ord funnits med mig. Ända sedan jag kunde sätta en penna mot ett papper och formulera ord så har jag gjort det. Ända sedan jag kunde ta en ton så har jag sjungit och musicerat.

Och nu, sedan två år tillbaka, är det tydligare än någonsin; jag är präst på halvtid och den andra halvan ägnar jag åt skrivandet och musiken.

Samtalet mellan Marlene och mig kommer att gå att lyssna på från januari. Men lyssna också på andra samtal Marlene gjort i sin podd! Samtal om livet med alla dess vindlande vägar, med både mörker och ljus.

/Karin