Familj och vänner, Skriv ditt liv, Skrivandet, Upplevelser

Första sommardagen

Första juni. Den första sommardagen. Fortfarande har vi hela sommaren framför oss. Dagar av sol, värme, grönska och blomning. Ljusa kvällar och nätter. Fågelsång. Allt det där vi kan längta oss fördärvade efter under den mörka och tiden av året. Det är NU den är här, den efterlängtade.

Och sommaren är här, trots att det hos oss fortfarande är väldigt kallt, och trots att det kom två decimeter snö för bara några dagar sedan. Vad ska vi göra med den här sommaren som just nu ligger och väntar på oss? Vad ska DU göra?

Ungefär så här kommer min sommar att se ut:

  • En spännande resa väntar mig och familjen. Jag ska göra research inför nästa bok. Jag ska vandra i en kvinnas fotspår, se var hon bodde, känna in miljön som hon vistades i, andas in doften av hav. Och vi i familjen ska besöka släktingar och uppleva en hel massa. Jag berättar gärna mer framöver!
  • Jag ska leda kursen ”Skriv ditt liv” på Åredalens folkhögskola. Det blir fjärde gången. Jag ser mycket fram emot det!
  • En del arbete i Åre församling blir det. Jag tycker om att arbeta på sommaren. Det är en annan rytm, ett annat lugn, trots att vi även sommartid har mycket att göra. Framför allt får jag många möjligheter till att fira friluftsgudstjänster runt om på magiskat vackra platser i vår församling.
  • Och så ska vi vara i sjöstugan. Där, där fridfullheten bor. Vågornas kluckande, sprakandet från elden, bad, bokläsning, grillning…

Så, nu väntar ett lite längre blogguppehåll. Tack att du hänger med mig här inne! Jag önskar dig fina sommarveckor!

/Karin

 

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Upplevelser, Utomhuslivet

Månsken över Ullådalen

När kvällen kom väntade vi på månen, för om det bara blev klart månsken skulle vi ge oss ut på en skidtur. Till slut kom den fram bakom molnen. Vi packade in oss i bilen och drog iväg till Ullådalen.

För ett år sedan var vi med om en magisk skidtur i månsken tillsammans med fina vänner. Den gången åkte vi till Vita Renen och käkade middag och färden tillbaka till bilen badade i månsken.

Här kan du läsa mer om den kvällen.

Vi ville få uppleva något liknande igen, och det gjorde vi. Det är något visst att skida fram i mörker och tystnad med månen som enda ljuskälla. Älskade dottern sa med andäktighet i rösten: ”Tänk att vi bor HÄR.” Ja, tänk! Bara tio minuters bilresa hemifrån är vi på fjället i allt detta magiska.

Dessutom hade våra fina vänner med sig semlor till vårt fika. Vilken höjdarkväll! Kombinationen semlor + månsken + skidor + vänner kan vara en av de allra bästa kombinationerna.

Livet i fjällvärlden, Upplevelser, Utomhuslivet

Mörkret ger vika – det finns hopp!

Vad bilden inte berättar är att ljuset flödar och fåglarna sjunger under min skidtur denna morgon. Mörkret ger vika – det finns hopp!

Jag tycker det har varit så oerhört mörkt denna midvinter. Brukar det verkligen vara så här mörkt? Det har känts som att ljuset aldrig kommer att återvända. Kolsvart när jag stiger upp på morgonen, när jag promenerar till jobbet, när jag går hem från jobbet… Men nu är en ny tid! Det är helt uppenbart.

Jag var helt euforisk när jag åkte längs spåret den här morgonen. De nypreparerade spåren, det där flödande ljuset, den där fågelsången… Åh! Det finns verkligen hopp!

Och nu börjar all längtan efter den bästa tiden på året när man bor som vi gör – vårvintern! De där dagarna då vi åker skidor i Ullådalen och solen lyser och värmer, och vi sätter oss i en solgrop och dricker varm choklad och äter apelsiner. Den tiden är snart här. Bilden här nedanför är från en sådan dag. Jag tror det var i mars förra året. Visst ser det rätt härligt ut?

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Upplevelser

VM i Åre och jag

I går hade vi förmånen att leva VM-liv, älskade maken och jag. Det är speciellt att bo så nära allt som händer i Åre nu, och det känns bra att ta till vara på det. Så här tog vi vara på dagen igår:

Vi jobbade under förmiddagen, och mitt på dagen tog vi bussen in till byn och till Arenan. Det gällde att vara ordentligt klädd, för temperaturen låg på runt 20 minus, och det var obeskrivligt vackert! Vi stod på läktarplats och såg Herrarnas Super G. Kul att få uppleva!

Sedan tog vi bussen hem. Vi jobbade i några timmar igen och vid halv sex promenerade vi till en av våra restauranger här i Duved, Prima Pasta. Vi åt fantastiskt god mat, jag tog en pizza med gravad lax, och vi drack ett glas vin. Det kändes som semester.

Mätta och nöjda satte vi oss på bussen igen in till byn. Det var ett myller av människor vid Åre torg, och vi gick in på Werséns och tog en kaffe. Vid halv åtta gick vi ner till Medal Plaza där Hov1 uppträdde. En fantastisk show!

När showen var slut mötte vi upp älskade dottern som sa sig vara lyckligast i hela världen! Hon hade inte bara fått stå allra närmast showen, hon hade också träffat alla medlemmarna i bandet och fått krama dem och ta bilder med dem. Den bästa dagen i hennes liv, berättade hon med glittrande ögon.

Kanske inte den bästa dagen i mitt liv, men en väldigt, väldigt bra dag blev det. Som helg, som semester mitt i veckan. Det gäller att ta vara på dagarna.

Hoppas DU har det bra!

/Karin

Drottningen af Åre, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Musiken, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Skrivandet, Skrivateljén, Sorg, Upplevelser, Utomhuslivet

Mitt 2018 – en sammanfattning

Så här avslutades vårt 2017 – med guld och glitter och finbesök av älskade makens syskon med familjer. Och hur blev det sedan, när 2017 tippade över i 2018? Jo, ungefär så här:

Januari

Januari kom med gnistande snö och många minusgrader. Vi åkte en hel del skidor i familjen och med Gillis glatt springande framför oss. Vi gladdes ännu en vinter över att ”vi får stanna kvar när alla andra måste åka härifrån”. Ja, vi gladdes över att vara fastboende och inte ”bara” gäster i Åredalen.

Någon av de första dagarna kulade jag för första gången inför en stor publik. Det var så mäktigt! Jag stod på läktaren i Duveds kyrka tillsammans med Torkel Johansson som är en mästare på att blåsa horn. Han blåste och jag kulade. Om du går in på Youtube och söker på mitt namn så kan du få höra hur det lät. 🙂

Ja, vi fick så hisnande vackra skiddagar!

Jag gjorde årets första framträdande kring ”Drottningen af Åre” på Hanriis café i Handöl inför en riktigt stor publik. Sedan har jag gjort många framträdanden under året om min drottning – på Jamtli i Östersund, på Åre bibliotek och för Skistars anställda på Åregården i Åre för att nämna några.

I januari hade vi också första träffen inför sommarens stora begivenhet – återträffen för oss som slutade nian på Hede Centralskola 1988. Vi är tre stycken ur den klassen som bor här i Åredalen, och vi tog på oss att förbereda jubileet. Så vi hade en första träff, den första av många, med god mat och många skratt.

Februari

Februari blev en intensiv månad med tre speciella och oförglömliga resor/upplevelser. Först till Masesgården utanför Leksand, där jag för andra gången fick hålla i kursen ”Skriv ditt liv”, sedan till Fjällbäcken utanför Funäsdalen där min älskade bror Håkan och hans Malin gifte sig, och vi fick uppleva ett magiskt gnistrande vinterbröllop, och sist till London dit jag och familjen for för att se ÖFK spela fotboll mot Arsenal, men också, förstås, för att uppleva det fantastiska som London är.

I februari fick jag också uppleva en oförglömlig lunch på Fjällsätra i Undersåker. Tillsammans med Anneli, min fina arbetskompis, bjöd jag in kvinnor och barn som då bodde på Continental Inn i Åre, och som flytt från Eritrea, Syrien och andra utsatta platser i världen. De satt mest inne i sina små rum om dagarna, vågade sig inte riktigt ut, så vi ordnade buss till Fjällsätra för att skapa en mötesplats den dagen. Och det blev sannerligen en mötesplats. Vi åt av den goda maten, vi samtalade så gott det bara gick, vi hjälpts åt med barnen, och vi kramades och höll varandras händer. Tänk, så mycket gemenskap man kan känna trots att man inte alltid kan förstå varandras språk.

Mars

Den åttonde mars är Internationella kvinnodagen och i år hade jag och min fina prästkollega Lena Malm skapat en gudstjänst för att fira dagen. En gudstjänst med bibelord, dikter, strofer, bilder, musik och dans. Vi firade gudstjänsten först i Åre gamla kyrka just den åttonde mars, och några dagar senare, firade vi den i den kyrka där Lena tjänstgör, i Råneå i Lule stift. Det blev så himla bra!

En gnistrande kall februarikväll begav vi oss på skidor upp till Vita renen utanför Edsåsen, vår familj tillsammans med goda vänner. Där åt vi en väldigt god middag innan vi började skidturen ner igen. Då var det sent på kvällen men ljust nästan som på dagen. Månen lyste upp hela landskapet. Älskade dottern och de andra barnen konstaterade att det var bland det häftigaste de varit med om! De vill absolut att vi gör om det igen! Gäller bara att hitta en kväll som är gnistrande klar med månsken…

En av helgerna hade jag och min kära musikerkollega Jenny Michanek förmånen att framföra vår musikföreställning ”Kallad” på Storsjöteatern i Östersund. Det var så skoj! Vi har ju gett den föreställningen i åtskilliga kyrkor genom åren, men det var väldigt härligt att få framföra den på en stor scen med riktigt bra ljud och ljus.

Genom åren har läkare och sjukgymnaster försökt övertyga mig om att börja gå på gym för att stärka min rygg och jag har alltid sagt nej. Jag vill inte vara inomhus och träna! Jag vill få frisk luft, fjälluft och solljus och se vackra vyer och… Men… när älskade dottern frågade om jag ville börja gå på gym med henne så sa jag ja direkt. Så från mars och till nu har vi varit på gymmet i stort sett varje vecka, och ibland fler gånger i veckan, och det är så roligt! Och det är så fint att få träna tillsammans med henne. Jag är så glad över SATS i Åre som bjuder på en fin miljö där jag kan känna mig hemma trots att jag inte är någon ”gymtjej”.

I mars fick jag också uppleva något väldigt berörande när två skådespelare framförde min och andras texter vid några av länets bibliotek. Texterna är hämtade ur antologin ”Orter och ställen” och min novell heter ”Båthus med liten markplätt”. Det var så starkt att höra dessa begåvade människor ta sig an min text, ge den mening och liv på ett helt nytt sätt. Jag satt hela tiden och tänkte: Har jag verkligen skrivit det här?

Och så kom påsken med allt vad den innebär. Jag älskar påsken och tycker om att följa hela dess skeende. För något år sedan började jag bjuda in till ”Meditation i gryningen” på Långfredagens morgon klockan 7 i St Olofsgården. Då inleder jag med att kort berätta om långfredagen, och vad den dagen betyder, och sedan sitter vi i tystnad i ungefär en halvtimme. Efteråt dricker vi kaffe och småpratar.

April

April kan vara den bästa månaden när man bor som vi gör. När solen värmer på fjället under skidturerna, när snön smälter bort nere i byn men finns i massor på höjderna, när man får nya vårfräknar och ljuset flödar över.

En av de där ljuvliga aprildagarna hade jag en vigsel utomhus vid Fröå gruva med magisk utsikt över Åreskutan. Vigseln ägde rum ute i snön men det var varmt som en sommardag. Jag tror ingen av oss kommer att glömma den dagen.

Maj

Och maj kom med snösmältning och vårfågelsång och jag krattade vår gräsmatta. Jag är så förtjust i den där tiden då allt är beige och brunt och vitt. Lite kargt så där.

Men vi längtade efter sol och värme och flög från Trondheim till Gran Canaria. Det blev en skön vecka tillsammans med älskade familjen.

I maj föddes lille Måns, mitt älskade lilla brorsbarn, det fjärde syskonbarnet i skaran.

Och vi gick mot sommar och med den en lång rad av avslutningskonserter i våra kyrkor. Här är jag tillsammans med Undersåkerskören i Undersåkers vackra kyrka.

Juni

På nationaldagen kulade jag på hembygdsgården i Åre och hälsade alla välkomna till firandet. För dagen klädd i mina förmödrars hembygdsdräkt från Hede.

Och äntligen var det skolavslutning och älskade dottern slutade sjätte klass. Mellanstadietiden avslutad.

I midsommarhelgen hade jag en konsert i Ängsmokyrkan i Östersund tillsammans med min begåvade musikerkamrat Tina Didriksson. Jag sjöng och spelade gitarr, hon spelade på sin cello. Cellomusik kan vara det vackraste jag vet.

Veckan som följde ledde jag kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola för tredje sommaren i rad. Åter igen en fantastisk upplevelse med alla dessa underbara människor och deras berättelser.

Direkt från folkhögskolan till Masesgården, där jag också skulle leda kurs. Det är en fantastisk miljö att komma till, och jag fick vara med om starka möten. Det är en ynnest.

Juli

Sedan väntade några veckor av ledighet. Vi tillbringade de veckorna vid sjöstugan. Dagar av byggande, fixande, vila, läsning, häng med fina vänner, grillning, bad, och en del skrivande.

En av de där helgerna hade vi den efterlängtade återträffen på Hede hembygdsgård. Det blev en bra kväll. En speciell känsla att återse ens gamla klasskamrater, några av dem hade jag inte träffat på trettio år.

Augusti

I augusti hade jag den traditionsenliga sommarkonserten i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand, som en gång i tiden var min musiklärare. Vi har haft förmånen att ha konsert tillsammans i väldigt många år nu, och det är precis alltid lika roligt och lustfyllt. Jag hoppas det blir fler gånger.

Sedan åkte vi till Öland, jag och älskade maken och dottern tillsammans med dotterns kompis Stina. Vi fick en så himla bra vecka tillsammans! Öland var vackert och varmt, vi bodde bra, åt god mat, badade, tränade, promenerade, upplevde, upptäckte, skrattade. Skrattade massor.

På väg hem stannade vi i Stockholm och gick på konsert med Hov1 på Gröna Lund. Vilken enorm upplevelse! Musiken, sommarkvällen i mörker, stämningen… Älskade dottern som grät när konserten var slut. ”Det här är det största jag någonsin varit med om”, sa hon. Den natten bilade vi upp till Duved och nästa morgon började hon i sjuan. Nu är hon en högstadietjej och trivs otroligt bra med det.

September

Så kom september med gula löv i träden, krispig luft och rip- och älgjakt för älskade makens del. En söndag var vi på ripjakt hela familjen i trakterna kring Huså. Alltså, hösten kan vara så makalöst vacker!

En förändring i mitt jobb denna höst är att jag började arbeta en del som skolpräst på Åredalens folkhögskola. Det innebär att jag är där vissa dagar och erbjuder möjlighet till enskilda samtal. Jag trivs där och är glad över möjligheten.

Oktober

Drottningen af Åre hade sålt slut och i oktober kom leveransen med helt nytryckta böcker. Som tur var hade jag god hjälp att bära in alla böckerna. Ungefär så här skrev jag när de allra första böckerna levererades hösten 2017: ”Nu har jag burit in drottningen. Nu är hon överallt i vårt hus.” Så kändes det den här gången också.

Älskade dottern fick möjlighet att hjälpa till med en häst i Häggsjön. Så en kulen oktoberdag var vi där första gången.

Någon av de här dagarna fick vi också ett mycket glatt besked: Älskade maken ska bli farbror igen. Älskade dottern ska få ännu en liten kusin. Vilken välsignelse!

November

Under hösten har vi också låtit göra nytryck av vår bok Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv. Boken som jag skrev tillsammans med Ulla Granqvist och Sonja Wahlén. Så, i november gav vi oss ut på en liten bokturné i länet och berättade om boken. På några av ställena hade vi också med oss Stina Wahlén som sjunger som en ängel.

Den största överraskningen detta år var utan tvekan att jag tilldelades LT:s Kulturpris 2018. Vilken enorm lycka! Jag är så tacksam över detta pris. Läs gärna mer om denna upplevelse här och här.

December

Adventstiden kom med snötyngda träd och pistade skidspår. Vi gav oss av till Björnen och njöt av att äntligen få åka skidor igen.

Som alltid innebär den här tiden en hel del arbete för min del, en lång rad adventsgudstjänster och andra samlingar. Stämningsfullt och fint att få vara med om. Dessutom fick jag den andra advent döpa mitt älskade lilla brorsbarn Måns i Åre gamla kyrka. En stor stund.

Dessutom blev min efterlängtade Skrivateljé klar, och vid Duveds Julmarknad hade jag premiäröppning. Jag är så innerligt glad över denna lilla stuga!

Tisdagen den elfte december fick jag ta emot Kulturpriset på Åregården. En helt trolig kväll. Här intervjuas jag av LT:s kulturredaktör Sara Strömberg.

Och så kom julen, en jul när jag fick leva i de två bästa av världar. Dels hade vi hela min familj här hos oss – mamma, pappa och mina bröder med familjer. En så stor lycka! Dels arbetade jag och fick ha flera fina julgudstjänster och fick uppleva berörande möten med människor. En jul kan liksom inte bli bättre.

Dessutom fick jag och älskade maken julklappar av älskade dottern som berörde oss djupt. Hon hade skrivit dikter till oss om hur mycket vi betyder för henne. Som vi grät. Det går inte att få en vackrare gåva.

Jag ser med stor tacksamhet tillbaka på 2018.

Gud, välsigna det år som ligger framför oss.

Jag önskar er, kära bloggläsare, ett fint 2019! Var rädda om er!

/Karin

 

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

En minnesvärd kväll på Åregården

Det blev en oförglömlig kväll på Åregården i tisdags när LT:s Kulturpris utdelades. Härliga människor kom och var med och firade, mingel och snittar, och jag blev intervjuad om mitt skrivande.

Jag var fylld av förväntan och pirr i magen när jag steg in på Åregården på tisdagskvällen. Men nervositeten försvann redan i foajén för där fick jag kramar av goa människor som åkt en lång bit för att vara med och fira. Jag är så glad över dem och över alla andra som delade den här kvällen med mig.

Det serverades snittar och vi tog för oss och satte oss i vackra Malmstensrummet. När klockan slagit 19 tog LT:s nyhetschef Daniel Hansson och kulturredaktören Sara Strömberg till orda. De hälsade välkommen till Kulturprisutdelning, den trettionde i ordningen, och läste upp motiveringen till varför jag fick priset i år. Ord som: ”En författare i tiden mitt ibland oss…” Och: ”Hon verkar i det lilla men når många.” Det kändes oerhört stort att gå fram när de ropade mitt namn. Stort och hedrande.

Jag fick vackra blommor och så beviset på att jag blivit Kulturpristagare 2018. Sedan satt vi i en varsin fåtölj, Sara och jag, och jag blev intervjuad. Hon ställde kloka frågor om mitt författarskap i allmänhet och ”Drottningen af Åre” i synnerhet. Jag fick också frågan om vad jag ska göra med prispengarna. Det vet jag. Priset ger mig möjlighet att åka till USA, till Seattle, och göra research om en kvinna som föddes och växte upp i Jämtland på 1800-talet och som flyttade till USA och gjorde sig ett stort namn som väverska och uppfinnare. Det här känns så spännande! Jag kommer att blogga mer om detta framöver, förstås.

Jag hade blivit tillfrågad om att sjunga något som en avslutning på intervjun. Jag valde en sång skapad av en kvinna som levde och verkade ungefär samma tid som ”min” drottning. En kvinna som också gjort avtryck i historien – Alice Tegnér. Jag sjöng ”Betlehems stjärna”, lämplig så här i juletid.

Det blev verkligen en minnesvärd kväll. Jag är fylld av tacksamhet!

/Karin

Bilder: Daniel Hansson, LT

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Prat i P4 Jämtland och skön tågresa

En gammal och suddig bild får illustrera morgonens mysiga möte i P4 Jämtlands radiostudio. Anneli Johansson och Leif Landin är de proffsiga och trevliga programledarna jag haft glädjen att bli intervjuad av flera gånger.

Jag åkte från Duved tidigt i morse genom ett vitkrispigt landskap. Det är verkligen vinter nu, även om det fortfarande är väldigt lite snö. Strax före tio slank jag in på radion och fick där en god kopp kaffe innan intervjun skulle börja.

Jag hade blivit tillfrågad om att komma och berätta om kulturpriset jag snart ska få ta emot. Klart jag ville komma och prata om det! Men vi hann avhandla en hel del under stunden jag var där, och vi hann skratta en hel del. Det blev ett mysigt möte.

Sedan åt jag en god lax-och rödbetssallad på Törners konditori inne i stan innan jag satte mig på tåget hem igen. Och sov hela resan.

Nu förbereder jag morgondagen. Först en andakt i samband med adventssamlingen på Åredalens folkhögskola i morgon bitti. Sedan en jubileumskväll i Kalls vackra kyrka. Kyrkan firar 150 år och jag ska vara både sångfågel och programledare. Det blir skoj!

Hoppas DU har det bra så här strax innan adventstiden drar igång!

/Karin

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Bokmässan Bodil och bullbak

En av de bästa dagarna på året är dagen när älskade Ida-Maja och jag julbakar. Det gjorde vi idag. En så skön dag i lugn och stillhet. Helt nödvändigt efter gårdagen med Bokmässa och massor av innerliga och intensiva möten.

Jo, kanhända tjuvstartar vi lite, men vi spelade julmusik och eldade stearinljus och drack glögg mest hela dagen Lussekatter och pepparkakor bakade vi och knäcken är klar. Den här traditionen har vi haft, hon och jag, sedan hon var liten och behövde stå på en hög stol för att nå upp till degen. Nu står vi där vid bänken och är nästan lika långa. Enormt värdefulla dagar i mitt liv.

I dag var den dessutom rent av nödvändig. Jag behövde dessa timmar av stillhet efter den intensiva gårdagen. Jag hade inte tänkt att vara med på Bokmässan i år, men så kom det sig att jag var det i alla fall. Och jag är glad över det! Jag är glad över att få möta många av de trevliga författare som finns i vårt län, att få inspireras av dessa möten. Och jag är glad över alla de människor som kom fram och tackade för mina böcker och säger att de blivit berörda av det jag skrivit. Det är så fint att höra! Och jag är tacksam och smått rörd över alla gratulationer jag fick för att jag är årets Kulturpristagare. Det är härligt att det finns en sådan generositet och att vi kan glädjas över varandras framgångar.

Det starkaste mötet igår var med Åsa Malmsten, författaren Bodil Malmstens syster. Hon var där för att läsa sin systerns dikter och vara en del av det nystartade Bodil Malmsten-sällskapet. Hon kom till mitt bord och gratulerade mig till priset, och vi pratade en lång stund om Bjärme, där hon och Bodil växte upp, och där också min farfar bodde som barn. Hon frågade var prisceremonin kommer att äga rum och jag berättade att det blir på Åregården, hotellet som ”min drottning” lät bygga. Då sa hon: ”Där finns ju min farfars möbler.” Ja, visst gör de det! Carl Malstens möbler finns i det stora rummet som kallas just ”Malmstensrummet”.

Det blev ett så fint möte. Jag önskar att jag hade kunnat formulera hur mycket Bodil och hennes ord betytt för mig, men det gick bara inte. Så här skrev jag i alla fall en gång om Bodil. Och så här i en artikel i Kyrkans Tidning.

Så rätt att vår fina bokmässa i Östersund nu heter Bokmässan Bodil. Så alldeles rätt.

Skrivandet, Upplevelser

På bokturné till härliga Härjedalen

Att åka på bokturné till härliga Härjedalen för att prata om en bok om sorg kan bli en ganska så glad historia. Vi hade en väldigt fin – och rolig – dag igår i Funäsdalen och sedan i Hede. För sorgen och glädjen ligger ganska nära varandra. Det är väl så det är.

Vi anlände till ett gnistrande vackert Funäsdalen mitt på dagen igår, jag och Sonja Wahlén, Ulla Granqvist och Sonjas dotter Stina Wahlén. Vi gjorde vårt program som vi skapat kring vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv”.

Vi läste ur boken, Ulla visade några av sina bilder och Stina sjöng sånger. ”I den stora sorgens famn” till exempel, och ”Håll mitt hjärta”. Hon sjunger magiskt bra.

Efteråt blev det god sopplunch, fina samtal vid borden och möjlighet för den som ville att köpa boken.

På kvällen gjorde vi samma program i Hede på hembygdsgården. Då låg mörkret tjockt utanför fönstren men i rummet där vi höll till brann levande ljus på borden.

En fin och meningsfull dag. Känner mig tacksam.

 

 

Familj och vänner, Upplevelser

När en målning talar rakt in i ens hjärta

För många, många år sedan, när jag var trasig och trött, anmälde jag mig till en kurs i frigörande dans. Kursen gav mig nästan inget alls, men bilden vi fick vid kursens slut talade rakt in i mitt hjärta. En dansande kvinna, en bild fylld av livskraft. Då visste jag inte vem konstnären Maud Deckmar var, men nu för tiden är hon en mycket fin vän. Och nu har hon målat en annan bild som gått rakt in i hjärtat.

Jag var på hennes och Eva Alexanderssons utställning tidigare i höstas. Här kan du läsa mer om den. Både Eva och Maud är makalöst begåvade och jag gick runt och riktigt njöt av deras konst. Och så plötsligt stannar allt upp, så där som det kan bli när en blir berörd i sitt innersta. Det är Mauds bild som hon kallar ”Ingen annan kan öppna dörren till mitt hopp”.

För en vecka sedan skrev Maud på facebook att hon skulle lotta ut exakt den tavlan, det enda vi behövde göra var att swisha en slant till Läkare utan gränser och att dela hennes fb-inlägg. Jag gjorde det förstås! Jag swishade och delade och började hoppas.

Och så, i måndags, visar Maud en film på fb där hon ska dra vinnaren. Och den vinnaren blev jag!!! Jag är så oerhört glad!

Jag vet precis var den ska hänga. Jag vill ha den framför mig när jag skriver, som ständig inspiration och hoppfullhet. Jag ska förstås visa er tavlan så fort jag fått hem den. Och vill ni se Mauds konst redan nu och läsa hennes reflektioner så gå gärna till hennes blogg här.

Och här kan ni läsa om  föreställningen ”Mitt äkta liv” som Maud och jag gjorde för ett par år sedan.