Livet med hund, Skrivandet, Utomhuslivet

Duved i blått morgonljus

Det är något smått magiskt med morgonljuset i midvintertid. Det är så värt det att ge sig ut på promenad i gryningen. Jag gjorde det i morse. Jag drog på mig varma kläder, kopplade Gillis och gav mig av.

Jag hade då hunnit göra mitt morgonträningsprogram (som jag gör vid TV:n så jag samtidigt kan se nyheterna), druckit kaffe och läst morgontidningen. Efter det är det så härligt att ge sig ut.

Vi gick med raska steg, Gillis och jag, och i mitt huvud arbetade jag med den text jag skulle skriva på senare under dagen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen – det finns ingenstans kreativiteten flödar som den gör när en är utomhus och rör på kroppen. Så många sångtexter, så många predikningar, så många manusidéer som fötts på mina promenader, löprundor och skidturer.

Och fullmånen skymtade bakom träden. En blå morgon i Duved.

Familj och vänner, Utomhuslivet

Söndagar som ska komma

Vi går hand i hand längs vägen, älskade dottern och jag. Det är mörkt omkring oss, snön öser ner och blåsten river tag i allt. Vi är på väg till hennes gymnastik i sporthallen och vi tittar upp mot pisterna och där lyser lamporna nu. Vintersäsongen drar igång och liftarna öppnar på fredag!

Och hon säger:

Den här vintern vill jag att vi åker skidor varje söndag. Jag vill att vi stiger upp vid åtta, äter frukost och åker in till Åre. Så tar vi några timmars skidåkning på Skutan och sedan åker vi hem och har en skön eftermiddag hemma.

Så otroligt härlig var hennes bild av våra kommande söndagar. Jag säger JA! Och så här härligt hade vi det under en av  våra skiddagar förra säsongen:

Präst i Åre, Utomhuslivet

I tjänst i Åre församling

Den här veckan är jag i tjänst igen i Åre församling. Det innebär en vecka med samtal med sörjande, förberedelse inför begravning, personalmöte, gemenskapsträff med tema Sapmi, predikoförberedelse, hembesök, samtal, gudstjänst. med mera, med mera.

Och idag innebar arbetsdagen klädutdelning. Fina församlingsbor har på vår förfrågan lämnat in vinterkläder som vi idag delade ut till våra nyanlända som fryser ordentligt nu när kylan kommit på allvar. Det blev en så fin dag med starka möten med människor. Och så fint att se dem lämna oss klädda i värmande dunjackor och hemstickade mössor.

Jag är ofta omtumlad och djupt berörd av mitt arbete som präst. Jag behöver mycket tid för återhämtning och tystnad. Jag behöver mycket tid för ensamheten, allra helst utomhus. Så idag, innan jag började jobba tog jag en långpromenad längs älven i vackra vinterdagen. Femton grader minus och ett lätt snöfall.

Drottningen af Åre, Livet med hund, Utomhuslivet

Det är vackert i Duved i november

Glad och trött

Det blev så bra i går kväll med bokpresentationen på Åre bibliotek! Det kom så mycket folk och så många som var genuint intresserade av min bok och av min huvudperson fröken Kristina Hansson. Jag satt länge efteråt och signerade och sålde böcker.

Så jag har gått omkring med en glädje i kroppen idag, men också med en trötthet. Det är märkligt att något som är så lustfyllt och roligt också kan göra en så trött. Så jag gav mig själv en lugn förmiddag, och efter lunch tog jag med älskade jycken på långpromenad.

Sagolikt vackert

Det är sagolikt vackert i Duved denna november månad. Klar luft, iskristaller i träden, och ett tunt snötäcke över markerna. Här ser du Duveds kyrka kika fram mellan björkarna och granarna.

Älskade Gillis

Och kompisen på promenaderna. Det är härligt att ha Gillis springande intill. Det fanns en tid när vi hade bestämt oss för att inte ha någon hund. När vi tänkte att det skulle vara skönt att slippa ansvaret hundägandet innebär, slippa framförhållningen och planeringen som är en nödvändighet när en har en hund. Men nej. Det gick ju inte att leva utan hund. Nu är vi så innerligt glada över vår Gillis.

Isformationer

Vi gick från byn upp mot höjderna. Jag valde att vandra längs liftgatan uppåt mot Mullfjället. När vi gått bara en liten bit såg jag detta vackra en bit bort och var bara tvungen att gå närmare. Naturen kan verkligen få till det.

Paradisvägarna

Sedan vek vi av från liftgatan, gick genom skogen och till området som kallas för Paradiset med diverse Paradisvägar. Det var ett tag sedan jag gick där, och nya hus har kommit upp. Det byggs otroligt mycket i våra trakter.

Kaffestund

En så skön promenad, och så skönt att komma hem efteråt och sitta ner en stund och dricka kaffe. I morgon väntar rep inför julföreställningarna som snart ska äga rum.

Hej från Karin

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Utomhuslivet

Första skidturen för säsongen – Vålådalen

Jag har verkligen längtat efter skidåkning, och idag blev det äntligen av. Vi åkte till Vålådalen och tog några varv i spåret där. Fina spår, solsken, frisk luft och en kropp som fick arbeta och ett hjärta som fick hamra… Så härligt!

Bilden har jag lånat från Vålådalens hemsida, för jag glömde att ta bilder. Jag var så uppslukad av åkningen.

Och jag tänker att det är en sådan ynnest att bo så till att en kan åka skidor i nästan sex månader per år. Halva året. Förra året gjorde vi verkligen det. Tog premiärturen i Storhogna den fjärde november – här kan du läsa om den morgonen –  och finalturen i Åre Björnen i slutet av april.

Det har över huvud taget varit en väldigt bra dag. Kaffe och tidning i sängen om morgonen. Lite administrativt arbete – gjorde i ordning paket och skickade iväg några böcker. Så roligt att många vill köpa ”Drottningen af Åre”! Stekte amerikanska pannkakor till frukost. Ida-Maja hade en kompis här som sov över, och de gav sig ut på förmiddagen och härjade i det fina vädret. Jag gjorde en lasagne. När Leif kom hem från älgjakten åkte vi till Vålådalen och efter skidturen blev vi bjudna på fika hemma hos Ida-Majas kompis familj. Nu ska vi strax äta middag och jag tror att vi sedan ska se på ”Så mycket bättre”.

Hoppas du haft en fin lördag!

/Karin

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

Dagen efter boksläppet

Himlen är jämngrå och tung. Snöflingor dalar långsamt mot marken. Ett vitt täcke läggs över myrarana och granarna. Tillsammans med älskade familjen och dotterns kompis ger jag mig ut på vandring denna söndag.

Som jag behöver det! Som jag behöver den friska luften och kroppens rörelse och tystnaden som råder. Jag är så fylld av intryck, tankar och känslor efter lördagens boksläpp av ”Drottningen af Åre”. Det är svårt att smälta allt. Det är svårt att landa. Att vandra är det bästa för att få allt att sjunka in. Jag är så oerhört glad över hur bra det blev på boksläppet, över alla som kom, över alla fina kommentarer. Så varm i hjärtat!

Det är bara underbart att se vår älskade Gillis springa lös över markerna. Ser ni honom?

Och att få tillbringa några timmar utomhus med de här goa tjejerna. Vilken lycka!

Att hitta en fin plats att slå sig ner och dricka kaffe och varm choklad.

Det har varit en oförglömlig helg med både boksläpp och med gemenskap med familj och vänner. Jag är så tacksam.

/Karin

Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

Nu är det vinter i Åredalen

Snötyngda grenar på morgonpromenaden. Vitgrå himmel, vitt på Mullfjället, oplogade vägar så vi fick pulsa fram, jag och Gillis. Nu är vintern här i Åredalen.

Och jag tänker på allt vi har att se fram emot när ljuvliga vintern kommer…

Härliga skogsturer med älskade hunden där han får fara fram som ett yrväder…

…skidturer med älskade familjen, som här när vi åkte i Ullådalen i vintras…

Allt det blåa och vita, ljudet av skidornas gnekande i spåren, vinden mot ansiktet… Längtar!

Drottningen af Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

En stilla dag efter intensiva veckor

Det har varit intensiva veckor. Mycket har hänt, många människor har jag mött, många tankar, många känslor. En omtumlande tid och en rolig tid samtidigt. Och jag vet att det fortsätter vara intensiva veckor framöver med boksläpp och annat. Så jag behöver ta dagar av stillhet när jag kan. Idag är en sådan dag.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: Det finns ingenting som hjälper en att rensa bland tankarna som en promenad kan. Så idag gav jag mig ut i kylan och blåsten och vandrade upp mot höjderna. Och det var så härligt och välbehövligt!

Tystnaden, ensamheten, hjärtat som hamrar och slår. Vinden mot ansiktet.

Och sedan är det ju så makalöst skönt att komma hem och dricka kaffe och läsa en stund.

Jag önskar dig en fin helg!

/Karin

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Livet med hund, Skrivandet, Utomhuslivet

Snö i Åredalen och det händer när du vilar

När jag gick morgonpromenaden med Gillis vid sex föll stora snöflingor mot marken. På ett ögonblick föddes julstämning inuti. När älskade dottern kom upp vid tio låg snön fortfarande kvar på gräsmattan och hon jublade – hon längtar efter skidåkning nu! Det har blivit mitt på dagen nu och snön är borta här nere i byn men ligger på fjälltopparna. Vi går mot vinter.

Och jag har en trött dag idag. Det har varit en rätt intensiv vecka med arbetet med manuset, och imorgon åker jag till Härnösand för präst- och diakonfortbildning med fullspäckade dagar. Så den här dagen ska få vara trött. Och slapp. Och fylld av vila. Tänker på Tomas Sjödins bok ”Det händer när du vilar”. En bra bok för den som har svårt att dra ner på takten.

Så, hittills idag har jag ätit långfrukost med älskade dottern, vilat en stund, lyssnat på bok. Snart ska vi ta en långpromenad med Gillis, kanske upp mot Mullfjället, och sedan hem och vila igen. Och så ska jag baka, och det är sann vila för mig.

Önskar dig en fin lördag!

/Karin

Familj och vänner, Livet med hund, Utomhuslivet

På älgjakt

En av de där ljuvliga, soliga septembersöndagarna gav vi oss ut på älgjakt, hela familjen. Älskade maken är älgjägare och har varit det hela sitt vuxna liv, jag är det inte, men tycker det kan vara skoj att vara med ibland.

En sådan här dag är det ju bara helt underbart! Hur vi går där efter varandra på rad, vi tre, medan Gillis är lös och söker av området. Hur vi går där i tystnad och bara viskar om vi behöver förmedla oss till varandra. Tystnaden, den krispiga luften, färgerna i träden, hjärtat som bankar och slår där vi vandrar uppåt, uppåt…

Och det bästa av allt – fikastunden! Att göra upp en eld, att koka sitt kaffe, att äta matsäcken. Att sitta där en god stund och höra spraket från elden och dricka sitt kaffe.

Nej, någon älg blev inte skjuten den dagen, men det gör verkligen ingenting alls.

/Karin