Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Upplevelser, Utomhuslivet

Sommarens sista dagar – och en tillbakablick…

Eva Dahlgren sjunger i mina lurar låten ”Det är sommarens sista dagar…” Så känns det i det strålande solskenet, men egentligen är det höst, för nu har vi gått in i september. Och jag, jag blickar tillbaka på en härlig sommar. Här är några glimtar:

Sommaren för vår del tjuvstartade på Gran Canaria i maj. Vi hade en härlig vecka med sol och bad och upplevelser och familjemys.

På nationaldagen kulade jag på Åre hembygdsgård. Åh, vad jag tycker om kulning! Urkraften, ursprunget, kvinnokraften. Jag var klädd i min hembygdsdräkt Hededräkten. Fin, va?

Som varje sommar har vi njutit av utsikten från vår gård i Duved. Kyrkan och Åreskutan. Vi tröttnar aldrig på den vyn.

Denna sommar hade jag också förmånen att ännu en gång få musicera tillsammans med fantastiska Tina Didriksson på cello. Jag inte bara sjöng… Jag kompade henne också på gitarr. Bara en sån sak! Det blev en härlig kväll med engagerad publik i Ängsmokyrkan i Torvalla.

Sedan följde två veckor av kursledarskap för kursen ”Skriv ditt liv”. Först på Åredalens folkhögskola och sedan på Masesgården. (Bilden är därifrån) Fantastiska veckor med möten med otroligt fina människor.

I juli var jag in och arbetade ett par veckor. Diverse olika arbetsguppgifter som utfördes i stekande värme. Och runt om i skogarna härjade bränderna. Också i Duved kände vi av brandröken. Så tacksam för alla dem som var ute och jobbade! Både de som ingår i räddningstjänsten, men också alla de frivilliga! Det är stort att se!

Vi har förstås också tillbringat en del tid vid vår stuga vid en sjö. Ljuvliga dagar med en massa jobb med renovering och annat, men också med sol, bad och grillkvällar.

Jag älskar att fylla år! Har alltid gjort! Jag är lycklig över att få finnas med ännu ett år. Min älskade familj ordnade en överraskning och tog mig med på en vandring i Åre Björnen. En vandring som ledde oss till SPA:et på Copperhill med efterföljande lunch. Så tacksam!

Och jag hittade ett motto som är som gjort för mig…

En kväll fann vi hällristningarna i Duved. Det var så stort! Läs gärna mer om den upplevelsen här!

Och så kom äntligen nytrycket av vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv”.

Åter igen, för kanske tolfte året i rad, gjorde vi en sommarkonsert i Hede kyrka, Eva-Britt och jag. Det är precis alltid lika roligt och lustfyllt! Jag hoppas vi för en förfrågan även nästa år.

Jag plockade ner en av mina största drömmar för att göra den till verklighet. Jag frågade min käre kusin som är snickare om han vill skapa en skrivarlya till mig. Det ville han! Så nu inreder jag inne i mitt huvud och längtar så tills den står här på gården och är redo att tas i bruk.

Under de sista dagarna innan skolan startade var vi på Öland. Jag tycker så mycket om den ön! Vänder gärna tillbaka.

Men nu är det sommarens sista dagar, eller snarare höstens första. September är här med mörka kvällar, kalla nätter, dimbeslöjade morgnar och krispiga dagar. Jag välkomnar hösten.

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Utomhuslivet

Åre en lördag i augusti

Det är härligt och livgivande att resa, men det är också alldeles, alldeles underbart att komma hem. Och åredalen välkomnar oss med sensommarsol och ett myller av liv och rörelse.

En lördag i slutet av augusti. Jag åker förbi Duveds stora, vackra kyrka och där utanför myllrar människor i långklänning och frack. Det är vigsel på gång. Jag åker vidare till Åre. Vandrar genom byn, över torget. Män, kvinnor och barn med vildmarkskläder och ryggsäckar, till fots eller på cykel. Andra sitter på uteserveringar och dricker kaffe. Det är folk överallt.

Det är inte allt för länge sedan som Åre var en sovande by under sommaren. Hotell och restauranger slog igen och öppnade lagom till advent. Men nu, nu lever den här bygden i stort sett året om.

Jag tar mig upp från byn, upp mot höjderna. Passerar Tott Hotell, också där är festklädda människor. Jag hör dem säga att de är på väg till Åre gamla kyrka. Där äger också en vigsel rum den här dagen. Dessutom vet jag att det pågår ytterligare en vigsel just nu. Uppe på Åreskutan.

Det är mina kollegor som förrättar vigslarna. Själv är jag ledig och vandrar längre upp med solen i ansiktet. Förbi Fjällgården och upp längs pisterna. Det är många som vandrar, och ännu fler som kommer cyklande i hög fart ned för backarna.

Ja, det är ett myller. Det är liv och rörelse. Jag är så tacksam över att få bo och verka just här, en plats där liv och rörelse lever sida vid sida med stillhet och tystnad.

Familj och vänner, Livet, Upplevelser

En sensommarvecka på Öland

Vi har haft så otroligt fina dagar på Öland. Solen sken och värmde oss, vindarna var ljumma, havet glittrade och vi har skrattat mycket. En så skön avslutning på sommaren 2018.

Det är något med mig och havet

Jag är uppvuxen bland fjäll och skogar, men havet har alltid fascinerat mig mycket. Jag kan stå och bara betrakta vågorna som rullar in mot land och tiden upphör. Tänker ofta på Marie Fredrikssons låt från 80-talet någon gång:

Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan se på alla båtarna
som lägger till
Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan höra alla måsarna
och göra som jag vill

Och varje morgon innan solen värmt mitt tak
ska jag ligga där och lyssna
efter vågorna
Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan höra alla måsarna
och göra som jag vill

Borgholms slott och Solliden

En av dagarna drog vi iväg för att se Borgholms slott och Solliden. Vi har varit där förut, och det är fint att återvända. Särskilt förtjust är jag i historien kring Solliden. Det var vår kung Karl Gustafs farfars mor, drottning Viktoria, som lät bygga Solliden. Det stod färdigt 1906. Åh! Om en kunde glänta på dörren till den tiden och se hur det var när hon gjorde upp planerna för husen och parkerna. Hur som helst är det mycket vackert med fantastisk blomsterprakt.

Ännu mer inspiration till min skrivarlya

Utanför Solliden finns en del butiker och caféer, och nu hittade jag också en magiskt vacker liten ateljé. En konstnär vid namn Maria Milton säljer sina alster i den gamla timrade stugan. Så vackert! Så inspirerande!

Alvaret på norra Öland

En kväll tog vi med oss middagsmat till Alvaret på norra Öland och åt vid havet. Det är något särskilt med Alvaret! Det karga, torra, steniga landskapet alldeles intill havet. Om det inte vore för havet, så liknar det Flatruet i Härjedalen. Allt det där karga och steniga… Jag undrar hur det är på Alvaret på hösten och vintern. Det blåser förmodligen kalla vindar över nejderna.

Ja, några glimtar från sensommar på Öland. Nu är vi hemma igen och det känns väldigt skönt.

Hoppas DU har det bra var du än är!

/Karin

Skapandet, Skrivandet

En dröm är snart förverkligad

Snart kommer den att börja byggas, min alldeles egen skrivarlya. Jag har drömt om den så länge! Den ska finnas på vår gård i Duved, den ska vara platsen för all min kreativitet. Jag längtar!

Virginia Wolf skrev i början av 1900-talet att den som skriver behöver ett eget rum. Jag håller med henne. Som det är nu delar vi kontor, jag och älskade maken, och ofta sitter jag och skriver i vårt matrum med utsikten över Åreskutan. Det går också bra, men det dämpar inte längtan efter en egen skrivarlya, en plats där jag kan breda ut mig och låta saker ligga framme. Där jag kan låta kreativiteten flöda.

Jag har drömt och längtat och i huvudet planerat, men det var när jag faktiskt började skriva ner mina idéer som drömmen började förverkligas. Det är något nästan magiskt i detta och jag har varit med om liknande saker förut.

När jag börjar skissa på en idé genom att rita eller skriva, är det som om idén får liv.

Och jag tänkte på min kloke tidigare biskop Tony Gulbrandsen som i ett helt annat sammanhang uttryckte sig ungefär så här:

”Om inte tiden är mogen får man göra tiden mogen.”

Jag gillar det sättet att tänka! Att inte bara vänta på tillfället, utan faktiskt skapa det! Så… jag ringde min kusin Göran som är snickare och som tillverkar friggebodar. Jag frågade om han ville skapa min friggebod utifrån mina önskemål och idéer. Det ville han! Och nu är vi i gång så smått. Det känns så himla roligt!

Det blir en liten lya på 15 kvadrat, liknande den du ser på bilden nedan. Men jag tror att jag kan göra mycket av den ytan. Förstås inte som inredningen på övre bilden, men det är den känslan jag vill åt.

Ett rejält skrivbord, en bokhylla, ett runt bord och några fåtöljer, en kaffemaskin…

Jag kommer att skriva mer om det här, och kanske kan du en dag kika in i min lya och ta en kaffe och pratstund med mig.

Tar du tag i dina drömmar?

/Karin

Skrivandet

Nytryck av Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv

”Vi har mött sorgen i olika skepnader, både privat och i arbete och har samtalat en hel del kring vad sorg är och vad den gör med oss. Våra samtal har lett fram till den bok som du nu håller i dina händer.”

Det är baksidestexten till boken ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv”, skapad av Sonja Wahlén, Ulla Granqvist och mig. Den släpptes 2012 och har varit helt slutsåld sedan länge. Men nu är den tryckt på nytt! I dag levererades 1000 färska exemplar.

Det känns så bra att boken åter igen kommer att finnas att köpa. Det är så många som frågat efter den, och det har varit så tråkigt att behöva svara: ”Tyvärr, den är helt slutsåld”. Vi har fått så fina ord om boken och vet att den har använts i sorgegrupper i kyrkans regi, att den getts som gåva till människor som precis drabbats av sorg och att den fungerat som en tankebok när livet gör ont.

Den kommer att kunna beställas från Bokus och Adlibris, köpas i bokhandlar, framför allt i Östersund, och beställas direkt från oss författare. Men inte riktigt ännu ändå. Jag återkommer när det är dags.

Här kan du läsa mer om boken och om oss som skapat den.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Ullådalen i sensommarskrud

Det var regn i luften och svala vindar, men alldeles underbart att ta en tur till fjälls denna sensommarsöndag.

Vi är tillbaka hemma i Duved i några dagar, innan det bär av söderut. Det är så skönt att vara hemma! Att sova i sin egen säng, att pyssla om blommorna i krukorna på förstukvisten, att klippa gräsmattan, att läsa alla morgontidningar som hittills varit olästa.

Efter att vi ätit en sen frukost längtade jag så oerhört till fjälls! Så jag och älskade dottern och hunden gav oss av. Vi tog bilen till Ullådalen och vandrade iväg i ett landskap i sensommarskrud.

Gillis flög fram över tuvor och stenar, Ida-Maja gick långsamt och fotade allt hon såg. Hon har fått sitt livs första kamera och tycker det är så skoj att ta bilder. Och hon är duktig på det! Kolla gärna in hennes Instagram – idamajascamera.

Vi gick inte länge förrän det började regna. Då satte vi oss och åt vår matsäck och vände sedan tillbaka till bilen.

Vi var kalla och blöta när vi kom hem och jag hoppade in i bastun.

Skönt att vara hemma, som sagt.

Hoppas att Du har det bra där Du är!

/Karin

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Två sommarveckor i ett prästliv

I bland tänker jag: Att vara präst är att leva ett helt liv på en enda dag. För så mycket kan hända. Omtumlande och starka möten, närheten till livet och till döden, varierande uppgifter som ska utföras.

Nu har jag arbetat i två veckor efter min första semester, och idag börjar andra delen av ledigheten. Och de här två veckorna då jag varit i tjänst har varit så fina.

Jag har klivit upp tidigt och gått morgonpromenad med Gillis. Det bor ett lugn i byn dessa morgnar, även om jag möter många som kommer från tåget och kånkar på sina tunga ryggsäckar, på väg mot fjällvandring här i våra fjäll.

Jag har cyklat till jobbet i morgonsol och tänkt att jag måste minnas det här när vi är mitt i vintern och allt är mörkt och isande kallt. På kontoret har det också varit lugnt. Många av medarbetarna är förstås på semester. Det blir en annan sorts stillhet i allt när det är sommar. Inte stillhet som i lite att göra, utan mer den stillhet som föds när en inte har samma rutiner som under terminerna.

Jag har under dessa veckor suttit i samtal inför dop, vigslar och begravning. Sådana möten är så oerhört betydelsefulla! Tänk att få sitta vid folks köksbord och dela tankar kring livet och döden, kring hoppet och kring Gud.

Jag har hållit i en resa för fyrtio församlingsbor i pastoratet. Vi åkte till Hovermos gårdsmuseum och tittade – rekommenderas varmt! – och åt lunch på Strömbacka kvarn. Väldigt god mat och fin service! Innan vi reste hemåt besökte vi Hackås gamla kyrka och drack eftermiddagskaffe på Himmelriket. Kan också rekommenderas!

Tillsammans med prästkollegor i pastoratet har jag suttit ner och pratat och planerat. Det är gott att få dela tankar emellanåt.

Jag har haft kvällsmässa i Åre gamla kyrka. Den första torsdagen kallade vi mässan ”Andrum i pilgrimsanda” och varvade psalmer, Bibeltexter och solosånger (av vår begåvade kyrkomusiker Liselotte) kring temat Pilgrim.

Den andra torsdagen kallade vi mässan ”Andrum i Dag Hammarskjölds spår” och använde oss av flera av texterna ur hans ”Vägmärken”. Det kändes väldigt bra!

Jag har hållit i en begravning av en församlingsbo som vi kommer att sakna. En begravning med fantastiskt vacker musik av skickliga folkmusiker.

I onsdags hade jag gudstjänst på vårt äldreboende och vi sjöng älskade sommarpsalmer tillsammans. Och åt jordgubbstårta till kyrkkaffet.

I går åkte jag till Stiklestad i Norge tillsammans med ett gäng härliga församlingsbor. Där fick vi vara med och fira den traditionsenliga Olsokmässan, till åminnelse av den helige Olavs dödsdag 29 juli. Det blev en så fantastisk gudstjänst! Med en manskör som sjöng så taket nästan lyfte, med Nidaros biskop som höll en levande och upplyftande predikan, och sjöng de liturgiska partierna så makalöst fint, med en varm och härlig stämning. Själv var jag med och gick i processionen och läste en av Bibeltexterna. Det kändes så fint att vara med.

Jag uppskattar mycket våra norska kollegor och tycker om det samarbete vi har över gränsen.

Kvällarna har varit ljusa och varma och vi har varit utomhus mycket. Bland annat har vi flera gånger åkt till Gevsjön och badat. Denna sommar kan jag sitta på altanen om kvällen och läsa min bok och det är varma vindar men inga mygg. Absolut inga mygg.

Ja, två väldigt fina arbetsveckor är till ända, och jag har gått på semester. Och solen fortsätter lysa över oss.

Hoppas DU har det bra i värmen!

/Karin

(Bilden är från Undersåkers kyrka då jag höll en betraktelse i samband med Undersåkerskörens sommarkonsert för några veckor sedan. Foto: Sven-Erik Jönsson)

 

Betraktelser, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden

Hälsningar från en svunnen tid – hällristningar i Duved

Jag lägger mina händer mot stenhällen, stryker försiktigt över den inhuggna bilden, tänker att jag rör vid ett 5000 år gammalt konstverk, en hälsning från en svunnen tid.

Sent om kvällen går vi ut, när hettan har lagt sig en aning, och vi skrattar och säger att det är rätt skönt med lite svalare vindar. Vi börjar gå ner mot Indalsälven, och vidare bort längs vattnet.

Vi har länge hört talas om hällristningarna som ska finnas i närheten av järnvägsbron, men att de ska vara så svåra att hitta. Nu, när det är så lågt vatten, ska det dock vara lite lättare att få syn på dem.

Det är älskade dottern som får syn på dem först och blir ivrig och uppspelt. Jag är först lite mer tveksam – kan det verkligen vara rätt? Är det verkligen en inristad älg på stenhällen? Efter en stund vänjer sig ögonen och då blir det hur tydligt som helst – vi har funnit hällristningarna!

Det känns en smula högtidligt. Tänk att här levde människor för runt 5 000 år sedan, och de har gett en hälsning till oss med den här bilden av älgen! Det är rätt hisnande! Vilka var de? Hur levde de sitt liv här? Om jag ändå fick glänta på dörren till deras värld och få en glimt av deras liv, deras vardag, deras mödor och deras glädje. Hur hade de det?

Och nu lever vi här, bara några hundra meter från dessa hällristningar. Nu möts deras och våra liv på ett förunderligt sätt.

Vi är så glada över den här upptäckten.

Skriv ditt liv, Skrivandet

Väck din kreativitet med Morgonsidor

Morgon vid Siljan, som ligger bara några hundra meter från Masesgården. Jag tog med mig min skrivbok och satte mig på bryggan och skrev mina ”Morgonsidor”.

På kursen ”Skriv ditt liv” tipsar jag alltid mina kursdeltagare om att skriva Morgonsidor. Det är en metod för att väcka sin kreativitet, en metod jag använt mig av i flera år. Det här är ursprungstanken:

Så fort du vaknat på morgonen ska du sträcka dig efter din skrivbok och en penna och genast sätta igång och skriva. Det ska ske precis direkt när du fortfarande är sömnig och har kvar en del av sömnen i dig. I den där stunden då du kanske är lite mer tunnhudad och utan masker.

Ställ en klocka på tio minuter och börja skriva! Bara skriv! Låt inte pennan lämna pappret en endaste gång. Låt pennan hela tiden röra sig över pappret. ”Men, vad ska jag skriva?” kanske du tänker. Skriv det som kommer upp! Skriv om drömmen du drömt under natten, skriv om sådant som ska hända under dagen, skriv om vad du ser fram emot, vad du längtar efter, vad du oroar dig för, vad du ängslas över. Och kommer du inte på något alls att skriva, så skriver du precis det: ”Jag har inget att skriva, vad ska jag skriva, jag kommer inte på något alls…” Det viktigaste är ATT du skriver, inte VAD du skriver. När tio minuter gått lägger du ifrån dig pennan.

Det här är en övning för att väcka kreativiteten, men framför allt för att släppa eventuell prestationsångest. Många som vill skriva bär med sig en inre kritiker som säger: ”Nej, det där duger inte, det där var inte bra nog”, men den här övningen kan tysta den rösten. För den här övningen ska ju inte leda till att det ska ”bli” något, det ska inte bli ”bra” eller något som ska visas upp. Övningen är HELT prestationsfri.

Jag skriver mina Morgonsidor i sängen allt som oftast, men ibland, som när man är i närheten av en sjö i sommartid, tar jag med mig skrivboken dit.

Så, drömmer du om att skriva, men inte riktigt kommer igång, så prova Morgonsidorna!

/Karin

 

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Sjöstugan och återhämtningen

Det blev en fin vecka på Masesgården med kursen ”Skriv ditt liv”. Att få vara på den fantastiska platsen, att få möta alla kursdeltagare från olika håll i landet, att få ta del av starka och berörande berättelser – det är en ynnest. När kursen sedan var slut var det oerhört skönt att landa på vår plats på jorden för en veckas semester.

Kanske den bästa formen av semester, om någon frågar mig. Tidiga morgnar vid sjön med kaffekoppen i handen. Vågskvalp och fågelsång och solsken. Dagar av pyssel och arbete i och kring stugan. Men också tid för stunder i solstolen, för träning, för utflykter, för häng med goa familjemedlemmar. Och för skrivande. Kan liksom inte låta bli även om en har semester… Kvällar av grillning vid sjön, bad, bastu, bokläsning…

Det var vemodigt att lämna vår plats på jorden, men vi insåg när vi kom hem att vi ju har ytterligare platser som är just ”vår plats på jorden”. Till exempel här hemma i Duved! Det var så skönt att komma hem! Att få packa upp och tvätta kläder, klippa gräsmattan och pyssla om blommorna… Och igår kväll åkte vi till Gevsjön och badade. Det var varmt i vattnet och vi badade och simmade precis i solnedgången. Rent magiskt!

Idag har jag arbetat. Det går bra, det också.

Hoppas att DU har sköna sommardagar!

/Karin