Musiken

Tack för musiken – tankar efter konserten i Ängsmokyrkan

I söndags hade jag konsert tillsammans med Tina Didriksson i Ängsmokyrkan utanför Östersund. Det blev en så rolig och lustfylld dag och kväll. Jag är så tacksam för musiken!

Dels är det speciellt att komma till Ängsmokyrkan, den kyrka där jag hade min allra första tjänst som präst. Jag arbetade där 2001 till 2004. Så, det är länge sedan, åren har gått, men det är ändå en känsla av hemma.

Dels är det en ynnest att få musicera tillsammans med en så fantastisk musiker som Tina Didriksson är. Hon är i första hand cellist, en gudabenådad sådan. Vi gjorde några låtar där jag sjöng till cello, några låtar där jag kompade cellon med min gitarr, jag gjorde några folklåtar a capella och Tina gjorde några egna cellostycken. Däremellan läste jag dikter. Det blev riktigt bra! Stämningsfullt, andäktigt. Jag förstod det som att publiken var nöjd.

Och vi hade roligt, Tina och jag. Jag njöt av att vara mitt i musiken, av att skapa musik tillsammans. Tacksam.

Här skrev jag om Tinas och mina tidigare samarbeten.

Musiken

Välkommen på konsert på söndag!

På söndag har jag den stora förmånen att få göra en konsert tillsammans med den här begåvade kvinnan. Hon heter Tina Didriksson och är cellist.

Tina och jag har känt varandra i många år, och har gjort flera musikprogram och konserter ihop, dels bara vi två, dels ihop med andra musiker. Vi var en vinter ute på en julturné med kära vännen och pianisten Astrid Åslin Kardin, och vi har turnerat med bästa trubaduren Anders Hedén i trion som vi kallade Antika.

Nu på söndag, 24 juni, är det Tina och jag som ger en konsert i Ängsmokyrkan i Torvalla klockan 18.00.

Det blir en konsert där vi blandar cellostycken med diktläsning och sånger till gitarr. Så, idag sitter jag och spelar gitarr så fingrarna nästan blöder och repar låtar, jag sjunger sångerna och väljer dikter. Det här ska bli så roligt!

Så, har du vägarna förbi Ängsmokyrkan, så kom! Du är varmt välkommen!

/Karin

Omslaget till CD:n som vi i Antika spelade in för några år sedan. Visorna är skrivna av Anders Hedén och mig.

Präst i Åre, Skapandet

Nationaldagen i Åre och saker som händer framöver

I onsdags var det Sveriges nationaldag, och jag hade det fina uppdraget att hälsa välkommen till firandet på Åres hembygdsgård. Så, dagen till ära bar jag min hembygdsdräkt, Hededräkten.

Jag tog hjälp av begåvade musikern Torkel Johansson vid välkomsthälsningen. Han blåste i sitt horn och jag kulade. Det blev väldigt uppskattat! Jag är så himla glad att jag nu för tiden vågar kula inför massor av folk. Här kan du läsa mer om mitt kulande. Och här.

Jag har flera roliga uppdrag framöver, och kommer att ägna en del av helgen och nästa vecka åt att förbereda och planera. Och krafterna är tillbaka, så nu ser jag fram emot allt! Det bor en längtan inom.

Till konserten i Ängsmokyrkan tillsammans med cellisten Tina Didriksson 24 juni, till kursen Skriv ditt liv som jag leder på Åredalens folkhögskola vecka 26, till Skriv ditt liv som jag ska leda på Masesgården 30 juni – 5 juli.

Men först är det helg, en helg där jag också ska ha gudstjänst i Duveds kapell och måla vår förstukvist.

Jag önskar er en fin helg!

/Karin

 

Betraktelser, Skrivandet

Den skalliga primadonnan

Om ni inte har sett SVT-dokumentären ”Den skalliga primadonnan” som handlar om skådespelerskan Kim Anderzon, så gör det! Jag har sett den på play idag och är fullständigt omtumlad. Vilken kvinna hon var!

Med all rätta hyllad och älskad för sina olika rollprestationer både på scen och film. En feministisk förebild som i många olika pjäser gestaltade kvinnors förutsättningar i vårt samhälle.

Enorm drivkraft, enorm glöd, enorm gnista i ögonen.

Jag träffade henne på våren 2005. Då kom hon till Ängsmokyrkan utanför Östersund och var recitatör vid en musikföreställning. Det var jag som hade skrivit texterna och det var en mycket speciell upplevelse att just hon läste mina ord. Med stark inlevelse.

Några år senare blev hon sjuk i cancer, men som hon säger i dokumentären: ”Men livet måste levas till varje pris”. Så hon fortsatte spela sina föreställningar kväll efter kväll, och varvade föreställningar med besök på en klinik i Tyskland. Men kroppen orkade till slut inte mer.

En kväll samlade hon sina närmaste, sina vänner och kollegor på en restaurang till en fest. Det blev en fest med kärlek och glädje, det blev hennes allra sista föreställning. Senare åkte hon hem efter den magiska kvällen och somnade in. För evigt.